Surast vinner aldrig val...

Visst, man måste lära sig att en rubrik på DN debatt sällan eller aldrig har något med själva artikeln att göra. Det hindrar inte att Göran J och Lars-Olof P lyfter fram viktiga frågor inför ett kommande rödgrönt regeringssamarbete. Själva huvudtesen i artikeln känns ändå som mer gammalt än nytt: "se kärnkraft-satsning som en del av socialdemokratins utveckling och förnyelse" och "se kärnkraften som en framtida energikälla".

Njae. Jag vet inte. En S-omvändning från att se kärnkraften som nödvändigt ont som används till dess alternativ finns till att se den som en del i en framtidsvision känns föga attraktivt. Uran som bränsle är en ändlig resurs. Kärnkraftens faror under drift är väl dokumenterade. Uranbrytningen är ett stort miljöproblem. Avfallshanteringen är inte säkrad. Oavsett kärnkraft måste förnybart tillåtas växa fram samtidigt som vi använder energin mer effektivt. GJ/LOP skriver:

Det är bra att Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill främja energieffektivisering, minska beroendet av fossila bränslen och bygga ut förnybara energianläggningar. Men det går inte att göra allt på en gång,

Jag tror det är tvärtom. Det måste göras just på en gång. Jag fastnade för ett annat avsnitt i debattartikeln.

"...i november 2008, efter sänkta ersättningsnivåer i A-kassan, höjningar av avgiften till A-kassan, orättvisa skattesänkningar och en politik som knappast gått löntagarnas väg är det fortfarande i det närmaste dubbelt så många LO-medlemmar som väljer ett borgerligt alliansparti jämfört med dem som väljer något av Social­demokraternas samarbetspartier"

Hoho! Här kan inte bara presenteras som "fakta" för partiets företrädare! Här lägger en jätteutmaning för fackföreningsrörelsen och dess ledarskap. Att konkret avslöja den borgerliga alliansen och effekterna av dess politik. Att vara tydliga i att det är Fredrik Reinfeldt som är huvudmotståndare, inte Maria Wetterstrand!

Johan Westerholm (Mitt i Steget) lyfter fram ett annat perspektiv:

Samarbetet, rätt hanterat, kan komma att attrahera nya medlemmar för ytterligare förnyelsearbete. Miljö och solidaritetsfrågor engagerar unga visar många undersökningar samtidigt som vi genom studier av andra samhällsrörelser ser nya möjliga vägar. Den snabba omställningen till kommunikationssamhälle är en sådan. Göran Johnsson är i sin analys kvar i ett synsätt som begränsas av industrisamhället och ser inte möjligheterna vilket förvånar mig.

Där finns sannerligen ett viktigt budskap såväl till partiet som fackföreningsrörelsens ledare.

Man blir en aning avundsjuk på de borgerliga. När deras badtunnebadande och alliansbygge växte fram var det inte utan gnissel internt men man fick ihop det till något positivt för de egna väljargrupperna. Och hur mycket kritik man än ska och kan rikta vad gäller politiken så fanns ändå en avgörande faktor med: Glädjen, djävlar-anammat, förvissningen om seger och kampandan för den egna alliansen. Om socialdemokratin och Mp/V som alternativ ska ha chans i valet 2010 kräver mer av den glädjen. Då får surmulenheten och de nostalgiska tillbakablickarna till ett Sverige som faktiskt inte längre ÄR stå tillbaka. Jag tror stenhårt på Juholts tes "Gladast vinner". Frågan är väl om DN debatt-artikeln bidrar till att vända mungiporna uppåt på de valarbetare som nu förväntas göra stordåd för S-valseger.

Andra bloggare via Knuff

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, socialdemokraterna, mona sahlin, kärnkraft, val 2010, alliansen