Vad är avkastningskravet på vård av en alzheimersjuk kvinna?

SvD:s PJ Anders Linder har som bekant varit VD på tankesmedjan Timbro. Det är kanske inte så konstigt att han på ledarplats relaterar till sin gamla arbetsplats. Möjligen kan man tycka att ett privat företag, finansierat av näringslivet, är en sak medan en tidning som Svd ,statsunder- stödd och betald av oss prenumeranter, en annan. Det hindrar inte att man för viktiga debatter.

Just nu förmedlar SvD-ledaren Timbros försök att öka den privata finansieringen av välfärden. I dagens ledare beskrivs nästan tårframkallande hur enskildas obetalda omtanke om anhöriga är en grund i vårt samhälle. Möjligen inte något nytt. Möjligen något vi alla faktisk ser varje dag. Men viktigt att uppmärksamma. Svd-ledaren skriver:

Vi ägnar massor av tid, kraft och pengar åt att hjälpa varandra i familjer, föreningar och grannskap. Mer sådant eget ansvarstagande i takt med att inkomsterna stiger är naturligt och borde inte vara det minsta farligt.

Låter ju sött. Men är det detta som är huvudbudskapet? Att slå ett slag för "vardagssolidari-teten"? Knappast. I stället är ledaren ytterligare en raden av lobbying för att öppna den gemensamma välfärden för privata företag som ser stora lönsamhetsmöjligheter. Borgarna i landsting och kommuner har redan öppnat dörrarna vad gäller driften i form av fler privata entreprenörer. Nu ska finansieringen också öppnas. Skatt och privatförsäkringar ska tillåtas parallellt. Principen om behov ska ersättas av betalningsförmågan och kopplats till rättigheter som du har som försäkringskund, inte som medborgare.

Enligt Långtidsutredningen 2008 (LU08) kan tillväxten möjligen räcka för att vidmakthålla dagens offentliga välfärd utan ökad skatt. Men tjänstemännen från finansdepartementet, som har gjort analysen, har inga illusioner om att det ska räcka. I takt med att välståndet växer, växer också kraven på sjukvård och omsorg. Därför föreslår LU08 att det ska utredas hur den privata finansieringen av välfärdstjänsterna kan öka och att arbetet ska komma igång utan dröjsmål.

Själva problemställningen stämmer förstås. Den långtidsutredning som är gjort för Stockholms sjukvård visar ett framtida gap mellan kostnader och intäkter på 23 miljarder år 2025. Inte ens den mest hängivne skattevännen kan med enkelhet få ihop den kalkylen med nån form av rimlighet i skattehöjningar.

Här finns en rad problem redan idag. Den borgerliga alliansen på olika nivåer har så obegripligt svårt att förstå att sänkt skatt ger mindre till välfärd. Ja, sänkt skatt. Av ideologiska skäl. Enbart för Stockholms län innebar senaste budgetbeslutet att majoriteten avstår 800 miljoner till sjukvården. Just oförmågan att se välfärd och skatter som ett sammanhang gör att politiken också på riksnivå leder till en underfinansiering av välfärden och stora gap att hantera framöver.

I det läget väljer de borgerliga att i ren populism, för att möta sina partiers särskilda löften, att öka det offentliga åtagandet. Nu ska också föräldrar (alltid mammor) som stannar hemma hos barnen få ett vårdnadsbidrag. Dessutom utsträcks det offentligas betalningsåtaganden till div hushållsgöromål genom avdrag för sådana tjänster. Här är allvaret i hoten mot välfärdsfinansieringen som bortblåst.

PJ Anders Linder glömmer ett oerhört viktigt perspektiv i sin artikel. Det förlorade stödet för gemensam finansiering om man själv betalar sin vård över försäkringen. Han skriver riktigt rörande att såna försäkringslösningar ska göra att kommuner och landsting kan prioritera:

Särskilt som det kan ge stat och kommun bättre möjligheter att prioritera det viktigaste. Till exempel en regelbunden avlastning till alzheimerhustrun som nästan somnar av utmattning fast hon har skeden med soppa i sin hand.

Men svårigheterna att hålla ihop ekvationen kommer när kan just ser den egna inbetalningen. Varför ska man då betala skatt? Man vill inte betala dubbelt. Stöder för den gemensamma välfärden urholkas. På lång sikt slår det också mot de uppgifter som från början sades vara självklara offentliga åtaganden. Vården av Linders alzeimerhustru riskera att bli högst basal, om ens någon.

USA är inte alltid ett bra exempel. Men som illustration på hur snett det kan gå i ett försäkringsstyrt samhälle kan USA stå som varnande exempel. En betydligt högre andel av BNP som går till sjukvård. Samtidigt kanske 50 miljoner amerikaner som helt står utanför sjukvårdsförsäkringarna. Den linje Timbro och Svd-ledaren talar för är ett system av samma slag där behoven av vård och omsorg inte längre styr. I stället är det innehållet i den försäkringslösning man har valt / man har haft råd med som avgör. Låt oss för guds skulle slippa den Timbromodellen i Sverige.

läs också här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Timbro, politik, skatter, välfärd, Svenska dagbladet, sjukvård, stockholms läns landsting