Kärnkraftslärdomar från Japan - omoraliskt eller förnuftigt?

Åter en morgon med löpsedlar och bilder från Japan som får mycket annat att verka så smått och i det närmaste löjligt att ens bry sig om. En ny dag i ett tryggt Sverige som förvisso har sina revor i välfärden. Men den japanska situationen ger mig helt andra perspektiv. Rapporterna om läget vid kärnkraftsverken fortsätter och det låter ännu som att läget inte är det allvarligaste. Under de här dagarna har jag också lärt mig att "härdsmälta" inte alls är vad jag trodde det var, dvs  ett läge då reaktorn "far iväg" okontrollerat. De Japanska reaktorerna ska klara sådana. Men visst: vi har sett bilder av en explosion vid ett kraftverk och rapporterna strömmar in om bränder, ökad radioaktivitet och nu antyds också att läget inte alls känns så kontrollerat. Dagens Nyheters ledarsida varnar för att bli alltför kärnkraftskritisk.

Jag håller med om att det har sina moraliska dimensioner. Sverige är inte Japan. Svenska reaktorer är inte japanska. Sverige har inte jordbävningar och tsunamis, något som framgår att Japan har. Men trots det....Även svenska kärnkraftsexperter verkar se förnuftigt och självklart på läget: Händer saker i omvärlden är det naturligt med "självgranskning" och att pröva sitt eget. Den ganska rimliga hållningen förutsätter förstås att man inte blir låst av andra perspektiv, som att man en gång har låst sig politiskt för parollen "kärnkraft är bra".

Vi har precis passerat det årsskifte och lämnat det årtal som enligt valsedeln för linje tre, "avvecklingslinjen", i folkomröstningen 1980, hade varit det sista med kärnkraft i Sverige. Så blev det som bekant inte. Men självklart måste det som har hänt i Japan också granskas med svenska ögon och med kritiska kärnkraftsögon. Allt annat vore väldigt korkat och oansvarigt.

Fler som bloggar:  Högberg, Röda Berget, Mats Engström,. Johan Westerholm,
Mer; DN1, DN2, SvD1, SvD2
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, kärnkraft, japan, härdsmälta, energi,

Utförsäljningen av Vattenfall saknar stöd hos väljarna

Den första reaktionen jag får när jag läser Maud Olofssons utspel om att sälja Vattenfall handlar mer om Centerns alldeles särskilda sätt att prata. Det låter nästan alltid som om världen före Maud var en enda stor tomhet. När Maud blev statsråd började skapelsen. När Olofsson i början av artikeln deklarerar att Alliansregeringen har format världens mest ambitiösa energi- och klimatpolitik kan man bara småle eller ruska lätt på huvudet. Så är det ju inte! Olofsson tog över ett departemet där grön omställning, fossilbränslefritt Sverige, utveckling av förnybart och energieffektiviseringar inte minst i bebyggelsen hade varit på varje dags arbetsplanering i departementet. Som helhet får Olofssons regering ett kraftigt underkännande av olika granskare, även för klimatfrågorna och en politik som riskerar att försvåra förutsättningarna för det förnybara. Värt att minnas följande omdöme och underkännande som regeringen får av Naturskyddsföreningen som jag bloggade om tidigare.

– Vi har undersökt regeringar ur miljösynpunkt sedan 80-talet. Det här är en av de sämsta som vi sett. Tidigare har man gått framåt men i för låg hastighet. Det är sällan man gjort så många bakåtsteg som under den här perioden

Nu ska misslyckandet omvandlas till något som ska visa handlingskraft. Efter, som Johan Westerholm påpekar, fyra år av oförmåga till ägarstyrning. Maud Olofsson kan inte styra utan menar att försäljning ska göras utifrån följande kriterie:

Däremot finns det knappast några vägande skäl för svenska folket att långsiktigt vara stor­ägare i utländska kol- och kärnkraftverk.

Som framgick när riksdagen behandlade Vattenfall så ändrar regeringen uppdraget på ett viktigt område. Vattenfall ska inte längre vara ledande i energiomställningen utan "nedgraderas" till att vara ”ett av de bolag” som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion. Noterar också i betänkandets reservationer om bolagets investeringar:

Regeringens misslyckande med energipolitiken och styrningen av Vattenfall framgår också av den reviderade investeringsplan som bolaget har presenterat. Enligt denna ökar investeringarna i kolkraftverk, brunkolsbrytning och kärnkraft, medan investeringarna i förnybara energikällor som vindkraft minskar. Skarp kritik kan riktas mot regeringens styrning av Vattenfall.

Vid sidan av själva energi- och miljöpolitiken bör man reagera rent allmänt på den inriktning som alliansregeringen helt enligt sina ideologiska utgångspunkter har: att sälja gemensam egendom till enskilda privata intressen utan ett minsta ifrågasättande är skamligt i mina ögon. Jag vet att alliansvänner tycker att just det är själva kärnuppdraget för en borgerlig regering. Men vad är det som säger att det vi äger gemensamt (och har byggt upp gemensamt) ska vara utgångspunkt för enskilda företags framtida affärer? Hur ökar friheten om Apotekets säljs till riskkapital på skatteparadisöar? Är det rimligt att ideologin får styra så blint som den gjorde i Täby när Tibble gymnasium såldes? Och som Uppdrag granskning berättade; reagerar inte borgerliga när kompisar till makthavare får köpa till underpris som i fallet med skolor i Täby?

Det om de mer ideologiska invändningarna. Maud Olofssons debattartikel måste också betraktas utifrån det Kent Ögren bloggar om. Maud Olofsson har inte stöd för förslaget hos väljarna. I och för sig något som nu behandlas på valdagen, men intressant att notera. Och kanske också påverkar valresultatet. 

Fler som bloggar:
- Hartman om lämpliga kurser i Moskva
- Per Ankersjö som förväntar sig motreaktioner...
- Helen Törnqvist som är glad över Mauds artikel.
- Christian Ottosson som ger Maud stöd för linjen "När centern blev till kom också ljuset.."
- Peter Högberg om att sälja det gemensamma
- EMIL, en moderat blogg som invänder mot Olofsson
- Alliansfritt om att Olofssons artikel är underbetyg åt...Olofsson
- Annika Högberg skriver också...


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, vattenfall, maud olofsson, centern, centerpartiet,
 
 

Sven Bergström möter "skoningslös press" - Men har bloggat fast sitt nej till kärnkraft

Mats Knutsons analys av det politiska läget är intressant. Ännu en gång är det kärnkraftsfrågan som skapar spänningar i svensk politik. Frågan har fått borgerliga regeringar på fall tidigare. Centern hoppade ju för ett par år sen av den blocköverskridande energiöverenskommelsen med bl.a. (S) i iver att hålla ihop den borgerliga regeringen. Även om det verkar otroligt med en allvarlig regeringskris ett halvår före valet är det inte omöjligt.

Som ingång har de borgerliga redan nu ett allvarligt bakslag från omröstningen av folkmordet. Nu verkar något pågå som handlar om att göra allt för att förhindra ytterligare ett bakslag. Mats Knutsons analys:

Centerpartisten Sven Bergström, som därmed blir direkt avgörande i den här voteringen, kommer därför att utsättas för en skoningslös press att rätta in sig i ledet. Ett nytt nederlag i riksdagen i en central politisk fråga skulle vara i det närmaste katastrofal för regeringen. Den bild av regeringsduglighet som de borgerliga partierna mödosamt byggt upp de senaste åren skulle skadas allvarligt.

Enligt Knutson skulle det nu pågå en "skoningslös press" på en centerpartist. Om förklaringen skriver han:

Skulle regeringen misslyckas med att få igenom sin energipolitik i riksdagen vore detta ett betydligt allvarligare bakslag.

När man läser det funderar jag: Vad innebär den där "skoningslösa pressen" i praktiken? Isolering? Piska? Mutor? Vanligt samtal? Löften om uppdrag? För det är solklart att Sven Bergström syn på kärnkraften är sådan att han aldrig kommer att ställa upp på det förslag regeringen har lagt. Mitt i valrörelsen 2006 bloggade Bergström om frågan:

Samtidigt kommer nya alarmerande rapporter från Statens kärnkraftsinspektion att "incidenten" i Forsmark var den allvarligaste som inträffat Sverige. Ska det behövas ett nytt Harrisburg eller Tjernobyl för att på allvar lägga om energipolitiken mot förnybara energislag?

posted by Sven Bergström at 6:16 AM 0 comments

Den förre centerledaren Fälldin uttryckte sin syn på kärnkraften med orden "Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse. För Sven Bergström står ingen politisk framtid på spel eftersom han har meddelat att han tänker avgå. Bergström kan med stor heder stå för sina åsikter och fortsätta ta ställning för den viktiga omställningen av energipolitiken. Men frågetecknet ligger väl i det där med den "skoningslösa pressen".....

Mer i Svd, Exp
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?   
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kärnkraft, sven bergström, regeringen, alliansen, val 2010, valet 2010, fredrik reinfeldt, centern, centerpartiet,

Centern stoppar kärnkraft med skadeståndshot- Energiöverenskommelsen i papperskorgen?

 

lånat bild av Ett hjärta rött..

[uppdaterad]I partiledardebatten i Agenda nyligen berättade Maud Olofsson att de borgerliga riksdagsledamöter som inte ställer upp på utbyggnaden av ny kärnkraft skulle "hanteras". Ser idag att den "hanteringen" inte verkar vara slutförd. Minnet kommer tillbaks om gångna tiders samarbete med centerpartisterna då partiet gick under parollerna "vad ska väck - Barsebäck".

Måhända är det en god egenskap att kunna ändra sig. Men alla har inte gjort det. Frågan är om en borgerlig regering alls blir av med denna ständiga haverifråga? Så var budskapet när centern lämnade det blocköverskridande samarbete och senare träffade en så kallad energiöverenskommelse med allianspartierna.  

Man funderar över den där kritiken som Reinfeldt har fört fram om "fusköverenskommelser" och annat om de rödgröna. Att de konkreta beskeden inte har kommit. Som bekant gäller detsamma för de borgerliga partierna. Med Maud Olofssons svårigheter att "hantera" de fyra avhopparna funderar jag över vad den alliansgrupp som nu jobbar med energipolitiken för nästa mandatperiod kommer att lansera för spännande förslag? Räknar man måhända med centerpartiet i regeringen också efter valet? 

Centerns Magnus Svensson har en lösning. Eller bedömer snarare ett regeringsförslag som nu skickats i en lagrådsremiss. Genom att dra upp skadestånden för företagen bedömer MS helt enkelt att det inte blir fler kärnkraftverk i Sverige. En medveten strategi inom centern, Maud och Andreas? Eller ett miljödepartement som "busar" och därmed drar ner hela alliansens energipolitik i gruset? Bara Maud vet svaret.  

För den generation som ska leva med en framtida energipolitik verkar inte kärnkraft vara något alternativ. Läser i Handelskammartidningen om de gymnasieungdomar som arbetade fram förslag inför Köpenhamnsmötet. "Fasa ut" och "ersätt till 2010 med förnybart" är de europeiska ungas syn på saken.

- Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kärnkraft, energi, maud olofsson, val 2010, valet 2010

Mediadrev mot Maud? Eller mamma som dagen efter valsegern ger vind i seglen till sonens företag?

Är det en tillfällighet? Jag söker runt lite på nätet efter den obehagliga nyheten. Ser och hör att Tv4 och Expressen berättar om något som rör näringsminister Maud Olofsson. Ännu inte är färdig med alla Vattenfall-turer. Men redan på väg in i något annat. I medierna berättas om regeringens stöd till vindkraftsatsningen i Markbygden, där Olofssons son är IT-specialist och chef på företaget Svevind.

Efter lite surfande ser jag att första informationsbroschyren från företaget om Markbygden ser ut att ha kommit precis efter att den nya alliansregeringen tillträdde. Den 17 oktober verkar den första presskonferensen ha hållits om projektet.

När jag själv alltså satte mig hemma vid köksbordet i någon form av halvdeprimerat deckarförfattartillstånd, utsparkad från departementet vid Tegelbacken, skulle således de nyinflyttade - Allians för Sverige som de döpt om "borgerliga" till - ha gett direkt grönt ljus för Maud Olofssons sons företag att bygga vindkraft i Markbygden? Först kanske informellt. Sen en formell process. Men innan allt är klart ett skålande i fin skumpa. Det låter alltför mycket maffia för att vara Sverige.

Nu kan det förstås - och är säkert sant - att Maud inte deltar formellt i besluten (?). Men jag såg en notis från Norrbottenskuriren: (också hittad av Expressen)

Näringsminster Maud Olofsson ska göra allt för att snabba på regeringens klartecken för vindkraftparken i Markbygden utanför Piteå. Det sa hon på torsdagen vid EU:s ministermöte i Umeå. - Ärendet ligger hos miljödepartementet. Det är ett stort jobb. Men självklart gör vi allt för att snabba på hanteringen, säger Maud Olofsson, som också stolt berättade om projektet för sina internationella kollegor i samband med det informella mötet mellan EU:s konkurrenskraftsministrar

Okey om "Maudan" inte klubbar. Men vad avses ovan med att "snabba på hanteringen"? När det gäller om man agerar för intressen som inte borde vara de som styr så kan inte det formella beslutstillfället vara viktigast. Något känns fel...Man får innerligt hoppas att allt är, som Stefan Tornberg skriver, ett mediatrev. F-n trot.

- Alliansfritt Sverige skriver samtidigt och postar först.

Fler bloggar.
- Peter Högberg,
- Progressiva bloggar på NetRoots.
Mer läsning:
- Folkbladet, Västerbottenkuriren, Pressisen försvarar Maud,
- Piteåtidningen,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, vindkraft, maud olofsson, regeringen, alliansen,

Vellinge brinner och börjar det skaka ordentligt i svensk politik?

[uppdaterat] Just nu hör jag folkpartiets landsmöte på teven. Just nu handlar det om integrationspolitiken. Många babblar om "S misslyckande" men hör ett ombud tala om Södertäljes uppfinningsrikedom att försöka hitta lösningar. Ett annat ombud säger: de enda väljare vi inte vill ha är de som ser likheter mellan folkpartiet och Sverigedemokraterna."

Som i många fall måste man snart börja fundera över när alliansens anhängare ska inse att de faktiskt har makten och faktiskt har haft den några år. Det borde finnas en gräns när makthavare inte med trovärdighet kan fortsätta skylla på andra utan ta ansvar själva.

Jag skulle inte drömma om att påstå att det är regeringen direkta fel. Men det brinner i Vellinge därför att flyktingbarnen har fått ett boende där. Främlingsfientligen får ett direkt och skrämmande uttryck i en kommun med moderat styre, i en region med moderat ledarskap och med en moderat som ansvarig för integrationsfrågor.

Frågan är väl om de (alliansen) kommer att ha denna makt efter nästa års val. Något verkar hända i svensk politik. Det verkar bubbla allt ljudare inom alliansen. Därtill kommer en mer offensiv socialdemokrati, ett rödgrönt samarbete som fått sina former och som under våren kommer att leverera en rad förslag som också kan bli propositioner efter valet.

På folkpartilandsmötet finns kärnkraftshyllandet och tron på att LAS-försämringar ger all lycka. Som Henrik Brors skriver har fp nu förlorat sin position som "näst bästa" parti för många. Eller som valforskarna brukar beskriva det. (fp) som politikens Hallsberg där väljarna gör ett kort uppehåll innan man går vidare till nästa parti. På den andra sidan centerpartiet som valde att bryta ett energisamarbete med (S) och (v) men som nu verkar uppleva interna konvultioner igen i energifrågan.

I dagens SvD skriver Lena Hennel en söndagsanalys. Temat är hur dt uppvaktande som miljöpartiet nu "drabbas av" av flera alliansföreträdare som ser hur SD kan påverka det politiska landskapet efter valet. Centern som i mätningarna har varit farligt nära fyraprocentspärren till riksdagen, kan råka mycket illa ut. När till och med borgerliga skribenter börjar utmåla (mp) som "liberalt" kan det ge ytterligare kraft till det rödgröna samarbetet. Mp blir partiet som är legitimt för både vänster och höger. Särskilt i storstäderna som avgör valet är detta tydligt, med stora framgångar för Mp och en fortsatt tillbakagång för centern. Inte ens Stureplancentern lyckas få upp väljarstödet.

Det finns anledning att jag fortsätter mitt självpåtagna upplysningsarbete: alliansen har inget för sitt uppvaktande. Dörren är igenstängd och igenspikad. Däremot har de rödgröna tillsammans öppnat för lösningar över blockgränsen om läget kräver det efter valet. Frågan är hur folkpartiets landsmöteshelg påverkar debatten och alternativen. Ett tidigare socialt medkännande liberalt parti som intar de forna gammelmoderaternas positioner är knappast något samarbetsalternativ för de rödgröna. Inte heller ett centerparti och en Maud Olofsson utanför riksdagen.


Fler bloggare, förutom all dem på NetRoots.
- Röda Berget om "goda krafter i Vellinge.
- Maria Ferm om branden i Vellinge...
- Miatankar om Vellinge...


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet, maud olofsson, miljöpartiet, maria wetterstrand, val 2010, miljö, klimat, vellinge, främlingsfientlighet, migration, kärnkraft, energipolitik,

Vattenfail: Nya svar och nya snurrar av Maud Olofsson

Ser att Maud Olofsson fortsätter förvirra i frågan om "Vattenfail". Eftersom svaren på frågor i riksdagen går något långsammare än de mediala artiklarna skrivs blir det rörigt. Igen. Det är Eva-Lena Jansson som nu har fått svar på en riksdagsfråga hon ställde till statsrådet förra veckan om regeringens ambitioner eller ej att sälja det svenska elnätet.

Näringsminister skriver i svaret:

Det är inte sant att Vattenfall tänkt sälja elnät för att finansiera köp av kärnkraft i Storbritannien.

Som Eva-Lena noterar:

Det märkliga med svaret är att samma Olofsson så sent som förra veckan skrev SvD att "Hon bekräftar att planerna på att sälja elnätet och investera i brittisk kärnkraft varit uppe till diskussion i styrelsen".

Det där med att komma med nya varianter på vad man sagt olika dagar börjar bli ganska besvärande. Börjar det bli så invecklat att man inte längre har koll på vad som sagts tidigare och därav motsägelsefulla svar

Vem vet: Hela frågan kanske är ointressant om Jan Björklund får gehör för sina förslag att sälja hela "skiten". Hela härvan om "Vattenfail" har kartlagts väl av "konkurrentbloggen" Alliansfritt.

Läs också: Ett hjärta rött, Annarkia, Ann-Kristine Johansson, Gustav Andersson, Peter Högberg,
Johan Westerholm,
- Eget inlägg om att affären borde ha fällt Maud Olofsson
- Aftonbladet om hela Vattenfail.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, vattenfall, regeringen, maud olofsson, energi, energipolitik, miljö, klimat, centerpartiet

Vattenfallaffären borde ha fällt näringsministern

Sedan mars 2008 har styrelsen för Vattenfall, inklusive den svenska regeringens företrädare, haft kunskap om att hela Vattenfall står ansvariga för en eventuell kärnkraftsolycka i säg Tyskland. Utöver att det stått i årsberättelsen hade regeringen en företrädare med på styrelsens möte.

Hade det inträffat kunde således det av skattebetalarna ägna Vattenfall ha tvingasts betala ohyggliga belopp i skadestånd, tack vare ett särskilt avtal som bolaget tecknat. Om detta har funnits eller inte, om det varit känt eller inte, om regeringen har känt till eller inte: detta har ansvarigt statsråd snurrat ordentligt med de senaste dagarna. Alterå, statssekreteraren, säger till DN ekonomi:

Det är ingen tvekan om att Vattenfall ska ta fullt ansvar för sin kärnkraft, men man måste fråga sig om det är ett rimligt risktagande att ta hela den svenska vattenkraften som säkerhet.

Om detta har näringsministern själv tyckt både "ja och nej". Under loppet av några dagar.
Statsminister Reinfeldt har trots det uttalat att han är nöjd. Att ansvaret för affären i hög grad ligger på Näringsministern beskriver DN:s ledare i dag. Sen får man ha överseende med att man som alltid inte kan andas kritik mot Reinfeldts regering utan att samtidigt rikta kängsparkar mot tidigare S-regeringar.

Maud Olofsson-affären, eller " Vattenfallskandalen", sätter därmed en ny, högre och olycklig toleransnivå på vad som är acceptabelt av politiskt haveri. Visst ska man utgå från att det gäller för alla, att den politiska tröskeln för när man lämnar ett uppdrag har hissats rejält av Reinfedlt.

Mer att läsa:
- Gustav Fridolin på Brännpunkt

Fler nya bloggar:
- Peter Högberg; "Reinfeldt sover tryggt...."
- Eva-Lena Jansson "Riktigt illa av regeringen".
- Roger Jönsson: "Du är minister, Maud Olofsson..."
- Charles Berkow: "Spektaklet Vattenfall"
- Rasmus Lenefors: "Svårt med avtal?"
- Progressiva bloggare på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, vattenfall, regeringen, maud olofsson, energi, energipolitik, miljö, klimat, centerpartiet

Min fråga fick ett svar: Statsministern är nöjd!

På Twitter skrev jag i morse ner en liten försynt fråga efter mitt inlägg om Vattenfall. Under natten hade tydligen frågan diskuterats intensivt för det var tidigt i morse som regeringen tvärvände igen. Efter igen. Förutom blogginlägget "twittrade jag till" frågan: Vad säger statsministern?

Tack vare konkurrentbloggen Alliansfritt Sverige, (länk förstås: här) ser jag att Reinfeldt faktiskt har kommenterat, i Dagens industri. Statsministern är i och för sig inte "exakt insatt i de diskussionerna" men vågar ändå uttrycka nöjdhet "tills annat sägs".

Reinfedt vet förstås förutsättningarna. Det är väl kartlagda av medier och förstås, i mer blygsam skala, på min lilla blogg. Bland annat gäller det att regeringen redan i mars hade en företrädare med på det sammanträde med Vattenfalls styrelse där information lämnades om Vattenfalls åtaganden och risker vid en eventuell olycka.

Det är inte helt orimligt att detta "nöjdhetsindex" på näringsministern också kommer att stå statsministern mycket dyrt.

Fler bloggar på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, vattenfall, regeringen, maud olofsson, energi, energipolitik, miljö, klimat, centerpartiet

Vattenfall-affären - nattligt krismöte för att rädda kvar Olofsson?

Något har helt klart hänt under natten i Vattenfallaffären. Söndagen avslutades som bekant med att näringsminister Maud Olofsson gjorde bort sig i direktsändningen av Agenda. Trots att näringsministern kört med det välbekanta "det hade jag ingen aaaaning om" när det gällde Vattenfalls skadeståndsavtal, erkände hon i Agenda att hon vetat om det sedan i våras.

Som alltid i liknande situationer blir varje slingringsförsök något som bara gör saken värre. Det var allvarligt redan före sömnen. Under natten verkar regeringskansliet ha jobbat för högtryck för att rädda anseendet. Det är inte konstigt: Maud Olofsson beskrev mycket riktigt att det är "otroligt stora konsekvenser som det här skulle få" om avtalet.

På morgonen har ett utspel kommit som innebär att regeringen nu tycker att Vattenfall själva ska ta fullt ansvar om man driver kärnkraft i ex Tyskland. Den inställningen är tvärtemot det Maud Olofsson har deklarerat som i sin tur är tvärtemot det Maud Olofsson sagt före det. Det avtalet från 2008 handlar om är att ansvaret vid en olycka tas av det svenska moderbolaget i stället för, som tidigare, av dotterbolaget som opererar på den tyska marknaden. Kostnader för en stor olycka i Tyskland skulle således kunna äventyra hela Vattenfall.

I Agenda menade MO om ansvaret:

MO: Det var ju inte analyserat när man tog beslutet. Det är det som jag kritiserar, därför att som ägare och styrelse borde vi ha fått veta det och det är inte bra att det är vi själva som ägare som faktiskt får fram de uppgifterna och inte de i styrelsen och VD.

KH: Hur länge har du känt till det här avtalet .

MO: Ja, vi började fråga om det här i våras och försökte ju få reda på vilka konsekvenser det skulle få för Vattenfall men det är till för några veckor sen som vi fick det riktigt bekräftat skrifligt ifrån bolaget men en längre tid har jag anat och varit ganska säker..

Du menar att du sen i våras har känt till att det funnits ett obegränsat skadeståndsavtal?

Maud; JA

Säger Maud och avslutar med det som Expressen berättar: "Man behöver inte lufta allt offentligt"

I Ekot påminner man om fredagens uttalande av Maud Olofsson att man inte skulle ha godkänt ett ansvarstagande. Något som står i skarp kontrast (tvärt om, alltså) mot vad regeringen säger idag. I Eko-inslaget frågar man om regeringens kännedom om avtalet. Enligt inslaget har Vattenfalls styrelse fått information i mars 2008. Med på sammanträdet var en representant från Näringsdepartementet. Ändå menar statssekreterare Alterå att regeringen inte har informerats om de långtgående ansvarsförbindelser som avtalet innebär och som alltså gör Vattenfall fullt ut ansvariga för en eventuell tysk kärnkraftsolycka.

AB, SvD, DN,
Ab2,

Nybloggat:
- Fler progressiva bloggare på NetRoots.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, vattenfall, regeringen, maud olofsson, energi, energipolitik, miljö, klimat, centerpartiet

"Försvarstalet"

Vattenfall-affären vrids mot regeringen och Maud Olofsson

Jag läser Dalademokratens webb, där Robert Sundberg igår skrev lite av det jag tänker om den expanderande Vattenfall-affären:

Om ett stort statligt bolags vd sluter avtal där bolaget kan bli obegränsat skadeståndsskyldigt vid en kärnkraftsolycka i ett annat land, vad händer då med den på området ansvariga ministern?

Ja, hade det varit en S-minister hade avgångskraven varit igång.

Men nu är det borgerlig regering och medierna drar tydligen ogärna igång avgångsdrev mot ministrar i sådana

Efter kvällens Agenda verkar något ändå vara på gång. Ser att det jag bloggade om efter en DN-artikel börjar sprida sig. (menar inte pga av mitt inlägg!) Olofsson började tala om signaler hon fått i "våras". I kväll avslöjades att det bland annat har handlat om det avtal som Vattenfall har tecknat under hennes statsrådstid om skadeståndsskyldighet var känt av regeringen.

I alla fall sen i våras. Om det också var känt tidigare än så lär väl komma fram senare men det är väl mycket troligt, enligt min mening. Det verkar minst sagt ha varit en seg process när det gäller att stärka ägarstyningen, som Maud Olofsson pratade mycket om i Agenda. Nu ska i alla fall en ny VD in.

Det känns som frågan nu glider över mot regeringen. Vad den visste, vad den inte visste och framför allt: Vad den borde ha gjort men aldrig gjorde.

Fler bloggar:
Lilla O, Björn Sundin, Peter Högberg, Calle Fridén, Johan Westerholm, Norrblogg,
Fler progressiva bloggare på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, vattenfall, regeringen, maud olofsson, energi, energipolitik, miljö, klimat, centerpartiet

Maud Olofsson i förtroendekris - Det är svårt att styra en jätte i rätt riktning

Maud Olofsson har inte förklarat sitt handlande, bara talat om ”förtroendekris”. Är det någon som nu står inför en förtroendekris är det Olofsson själv.

Dagens Nyheter skriver det idag under rubriken "Olofssons haveri" på ledaren efter alla turer kring Vattenfall. Aftonbladets ledare ger en liknande bild av styrningshaveriet, om än med andra ideologiska utgångspunkter än DN som inte gillar "petande" i marknaden.

Ägarstyrning är sannerligen ett område med brister. Jag tror att det gäller både lokalt och på nationell nivå. Möjligen ska man nyansera något: att i privata företag på en "vanlig" tjänste- eller varumarknad sätta resultatmål är möjligen enklare än att styra utifrån bredare direktiv som företrädare i ett bolag som också har samhälleliga intressen. Problemet är ibland de där med "bredare direktiv". Ofta är det uttalade och något som "förväntas". Men den direkta påverkan på styrelse och företagsledningar inte alltid tydlig, för att uttrycka det milt. Per Kågesson utvecklar det om Vattenfall och energi på dagens DN Debatt.

SvD har idag en analys som jag också tog i ett inlägg i veckan. Jag skrev då efter Maud Olofssons uttalanden och noterade att det "borde leda till att Josefssons DN-artikel är det sista han gör för Vattenfall. Inlägget fortsatte: På presskonferensen, som rapporteras av SVD och DN säger Olofsson enligt den sistnämnda:

- Det har skadat bolaget och är inte bra för Vattenfall. Varumärket skadas, vd är ytterst ansvarig

Ett sådant uttalande kan väl bara leda till ett ledarbyte. Vi får se framöver.

Till skillnad från DN kan SvD:s ledarredaktion inte förmå sig till kritik mot alliansregeringens tafflighet utan att samtidigt väva in minst lika stor andel kritik mot de rödgröna som också har presenterat gemensamma utgångspunkter. Det är riktigt dåligt. Med viss historisk insyn i tankar hos den tidigare regeringen gör i alla fall jag bedömningen att regeringsskiftet också blev ett avbräck i att stärka ägarstyrningen. Vattenfall hade fått skarpare order att delta i omställningen av energisystemet, i riktning mot förnybart. Att en alliansregering som i stället haft fokus att bygga ny kärnkraft har sumpat till tydligheten i vilken färdriktning som gäller är förstås ytterst allvarligt.

Fler som bloggar:
- Johan Westerholm: "Om vad som är politiskt ansvar och ledarskap".
- Schlaug: "Nästan helt orealistiskt".
- Jonas Sjöstedt: "Vattenfall och den spanska vinden".
- Robert Noord: "Vattenfall - “one-man-show” men med folk i kulissen"
- Mats Engström: "Ny VD måste ändra kurs".
- Eva-Lenas blogg: "Jag vill inte peta i detaljerna, sa Olofsson"
- Peter Högberg om bla. Vattenfall.
- Martin Moberg: "Vart är Vattenfall och dess VD på väg?"
- Krohniskt: "Sparka Josefsson eller sälj".

Fler bloggar på NetRoots.

- SvD: "Skrarp kritik mot regeringen".

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, energi, vattenfall, elnät, regeringen, maud olofsson, kärnkraft, folkpartiet, alliansen, centern, centerpartiet

Vattenfall-VD i ett sista uttalande? Nytt energibråk inom alliansen

Direktören för Vattenfall ser sig nödgad att skriva på DN Debatt. Ett direkt budskap till de "yttersta uppdragsgivarna", svenska folket. De kraftiga reaktionerna mot uppgifterna att Vattenfall planerar sälja ut elnätet för att investera i engelsk kärnkraft visar ett engagemang i frågan. Kontrollen över viss grundläggande infrastruktur kan inte privatiseras, verkar vara mångas helt riktiga uppfattning. I artikeln vet jag inte riktigt vad VD:n vill säga. Om elnätsförsäljningen skriver Josefsson:

"Den typen av överväganden måste självfallet göras i samförstånd med vår ägare. Det är det tydliga besked som vi vill ge.

Det verkar inte heller regeringen nu tycka. Alldeles utmärkt. Men Olofsson gör också uttalanden som borde leda till att Josefssons DN-artikel är det sista han gör för Vattenfall. På presskonferensen, som rapporteras av SVD och DN säger Olofsson enligt den sistnämnda:

- Det har skadat bolaget och är inte bra för Vattenfall. Varumärket skadas, vd är ytterst ansvarig

Ett sådant uttalande kan väl bara leda till ett ledarbyte. Vi får se framöver. Mp har begärt riksdagsdebatt som säkert tydliggör regeringens positioner.

Det blåser samtidigt upp till nytt energipolitiskt gräl inom regeringspartierna. Folkpartiet har snart landsmöte och kärnkraftskramarna riskerar att sabotera den borgerliga alliansens energiöverenskommelse. I och för sig något som mest innehåller vad man inte ska göra, mer än det offensiva. Förklaringen är ju att centerpartisterna gick under de gulröda nej-banderollerna medan folkpartiet har många kramare av uranet som bränsle i sina led.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, energi, vattenfall, elnät, regeringen, maud olofsson, kärnkraft, folkpartiet, alliansen, centern, centerpartiet

Energipolitik för jobb, tillväxt och ett grönare Sverige

Att Sverige har chans att få en långsiktig överenskommelser om energipolitiken är central. Som Åsa Westlund skriver så handlar det om en modern energipolitik. Det handlar om jobbpolitiken. Det är en grundläggande fråga i klimatpolitiken. Det handlar om forskning och teknikutveckling som ger tillväxt och jobb. Att nu de rödgröna tar upp den fallna samarbetsmanteln om energipolitiken som dumpades av borgarna, och främst centerpartiet, är viktigt för Sverige. Förhoppningsvis blir förutsättningarna för verkliga samtal bättre när partier som håller sig längst folkomröstningsresultatets stig tar initiativ till dialog. Möjligen bör inriktningen vändas från den oro och ibland skräck för kärnkraften som avspeglade sig i dåtidens omröstning 1980. I stället är det utmärkt att S, V, Mp lyfter blicken framåt och ser omställningen som en möjlighet, både för jobben och för miljön.

Dagens utspel är inte bara positivt i sak. Det kan ge självförtroende till socialdemokrater över hela landet att faktiskt berätta om goda exempel, skarpa förslag och verklig satsningar för att sätta jobben först. Se bara på Mattias Josefsson, oppositionsråd (S) från Ulricehamn som i en film här presenterar några skarpa jobbförslag (S). Fram med alla såna exempel. Det kryllar av dem.

" - Läs mer om energiöverenskommelsen: Aftonbladet, DN Debatt, SvD, Analys Henrik Brors DN. - Andra bloggare på Knuff. Sjölander, Röda Berget, Jonas Morian,
- Ett grattis till dagens fyraåring: Bloggen med namnet Promemorian.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, fredrik reinfeldt, utanförskap, jobben, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin, kärnkraft, energipolitik,

En ministers totala haveri

Kvällens sammanbrott i energiförhandlingarna /-samtalen är på många sätt märkligt. Jag ser bilden framför mig av "förtänket" när nån nyanställd och stureplanscenterkammad yngling som anställts som rådgivare lyckas få gehör för att leka lite med oppositionen. Och självklart allvar: Att använda kärnkraftsutbyggnad som ett sätt att försöka splittra. Extremt kort tid är nära nog bevis för att Maud Olofsson inte var seriös. Det totala fixeringen vid el från just kärnkraftsreaktorer. Till Aftonbladet säger MO:

Vi har känt att vi från vår sida haft en stor öppenhet i de här förhandlingarna men vi kan inte säga att vi har fått tillräckligt med besked för att vi ska kunna gå vidare

Man frågar sig om någon tror att regeringens energisamtal var seriöst menade när processen körs i en takt som omöjliggör en långsiktig uppgörelse. Men tänk om överenskommelsen faktiskt hade träffats i en förhandling. Där man ger och tar. Vad hade hänt med alliansen?

Kärnkraften har för all del varit en splittrande fråga sen 80-talet. Då gick centerpartisterna och kristdemokrater under paroller som "Vad ska väck - barsebäck. Vad ska in - sol och vind".
Det gällde som bekant inte bara under 80-talet. Och för långsiktigheten i energipolitiken betydde överenskommelsen från 1997 (!) mellan (s), (c) och (v) väldigt mycket. Det förnybara skulle fram. Det fossila bort. Kärnkraften avvecklas med start i Barsebäck. Precis som också Maud Olofsson underströk i början av sin mandatperiod som näringsminister.

När striden handlar om vår gemensamma framtid har vi inte råd att ligga kvar i gamla partipolitiska skyttegravar, eller göra energipolitiken till en bricka i regeringsspelet. Kanske kan vi lura oss själva att genom politisk förslagenhet vinna enskilda nationella segrar, bara för att allt för sent upptäcka att och slagfältet numera är europeiskt och globalt.

Min avsikt med alliansöverenskommelsen var dels att flytta fokus från det som skiljt oss åt till det som förenar, och dels genom en bredare samling skapa förutsättningar för stabilitet över mandatperioderna.

Vid talet på energitinget i mars 2007 varnade Maud Olofsson för kärnkraftens faror:

Nyhetsflödet understryker ständigt sambandet mellan civil kärnkraft och risken för kärnvapenspridning.

DN:s Henrik Brors tror att kärnkraften blir en valfråga. Detsamma gäller för Svd:s Göran Eriksson som också "läst" de borgerliga strategernas tankar. Vi får se hur landskapet ser ut då, Men det är sorgligt att Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt låter en så viktig framtidsfråga som omställningen till ett hållbart energisystem bli en pusselbit i spelet om makten.


Läs andra:
Bloggar via Knuff. Ankarsjö som är glad. Jan Andersson skriver också.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, alliansen, centern, centerpartiet, energi, energipolitik, energisamtal, förnybart, klimat, kärnkraft, maud olofsson, miljöpartiet, mona sahlin, val 2010, vänsterpartiet

Maud "tycker fortfarande att kärnkraften är gammalmodig och farlig"

Ja, just så uttrycker sig centerledaren inför de församlade centerpartisterna i Visby, citerad i Svd. ""

Jag tycker fortfarande att kärnkraften är gammalmodig och farlig"

Just detta farliga är hela poängen i allianspartiernas så kallade nyhet och enighet om energipolitiken. Svängningen av kristdemokrater och centerpartister till kärnkraftskramare. Förbudet tas bort att bygga nya verk. Trots Maud O:s hyllningstal över förnybart ligger tyngdpunkten i nyheten, och därmed de starkaste signalerna, i att kärnkraften har en framtid.

Inte konstigt att tårarna föll på Maud...

Andra bloggar, läs Åsa Westlund, Thomas Hartman,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, energipolitik, kärnkraft, centerpartiet, maud olofsson

Energiutspel av Fp kräver Allianssvar om kärnkraften

Folkpartiets utspelsmaskin rullar ständigt, även en långfredag. Just nu damp ett pressmeddelande ner med Carl B Hamiltons kommentarer till dagens rapport från FN:s klimatpanel. Om detta har förstås DN, dess ledare och SvD kommentarer. Visst kan det kännas dystert att världens länder i ett allvarligt läge först diskuterar OM hotet faktiskt finns och den här gången har fört resonemang om det "med stor sannolikhet" eller "med mycket stor sannolikhet" är så att forskningen påvisar ett konkret miljöhot.

Folkpartiet har en del kloka synpunkter, när det berör det globala och EU. Men självklart tar man tillfället i akt att också lyfta fram en utbyggnad av kärnkraften som en dellösning. - Mer kolfri energi innebär mer kärnkraft! Därmed borde väl energiöverenskommelsen nu, som väljarna fick ta ställning till före valet, ha spruckit rejält? Kanske ingen katastrof eftersom hela fokus var vad som inte ska göras. Men utspelet gör att regeringspartierna utan tvekan måste ge tydligare besked. Om partier som är en del av denna allians ser utbyggd kärnkraft som en viktig åtgärd mot klimathotet så kan inte detta hänvisas till en kommande framtid. Jag, och säkert andra, väntar med spänning på regeringens besked.

Intressant: Andra bloggar om: politik, kärnkraft, klimatpolitik, IPCC, regeringen, alliansen, energipolitik, folkpartiet

Ökad alliansdramatik om energipolitiken

Nu ökar dramatiken om alliansen och kärnkraften. Maud Olofsson skickade under gårdagen ut en rättelse av TT:s telegram. Något jag missade i går. Det finns inget behov av mer kärnkraft, de investeringar som nu görs innebär att Sverige troligen kommer att få ett överskott på energi.

Bra Maud! Det där sparar vi!

Intressant: Andra bloggar om: centerpartiet, kärnkraft, alliansen, politik, energipolitik

Kd:s kärnkraftsutspel en panikreaktion mot opinionstapp?

När Kd före valet presenterade miljöpolitiken fanns inte kärnkraften nämnd med ett ord. Att partiet nu ser det som den kanske viktigaste miljöåtgärden måste därför vara en ren bluff i panik över att man nu ligger under fyraprocentsspärren.

Ett halvår efter valdagen och inte ens ett år efter den stolta energiuppgörelsen deklarerar Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund, nyss hemkommen från Japan, att partiet mycket väl kan tänka sig att bygga fler reaktorer i Sverige. Och precis som moderatledaren verkar det bero på att också Kd nu har upptäckt klimathotet. Utspelet i SvD som också kommenteras av centerpariet i DN, borde väcka hopp inom alliansen. Kd:s utspel förstärks av centerns Federly i DN-kommentaren som menar att det inte finns någon spricka inom alliansen.

För den som har kunnat hänga med i centerpartiets omsvängning i frågan är det ingen nyhet. Det var länge sedan Maud Olofsson började prata om att politiken inte ska lägga sig i den form i vilken energi produceras. Det kunde lätt tolkas som ett steg bort från det gamla kärnkraftsmotståndet.Om partiet nu skulle landa i förslag till utbyggnad av fler kärnkraftsverk blir besvikelsen stor hos många, men är föga förvånande. För alliansen som helhet blev en gemensam politik presenterad på 12 sidor, till innehållet ett tråkigt nej-dokument där inte någon politik för framtiden fanns med.

Det mest anmärkningsvärda med dagens utspel är Kristdemokraternas eget uppträdande. Sannolikt handlar det om att man sett mätningar om att svenskarna gärna behåller kärnkraften. Själva är man utanför riksdagen i den senaste mätningen. Därför ska dagens utspel ställa mot det som Kd själva "spelade in" inför utformningen av alliansens valmanifest. Som bekant saknades miljöfrågorna i alliansens arbetsgrupper. Där sågs inte frågor om klimat och miljö som viktiga. Kd tog, hedervärt i sig, ett eget initiativ och i de förslag man hade på miljöområdet fanns en rad sympatiska idéer med. Inte minst om energieffektiviseringar och om att bryta beroendet av fossila bränslen. Men då, för knappt ett år sedan, hade inte partiet någon insikt om att kärnkraftsutbyggnad skulle behövas för miljöns och klimatets skull. Året innan, dvs 2005, hade som bekant Kd-ledaren ett energiutspel. Då var perspektivet att klimatpolitiken gjorde att förtida avveckling inte skulle drivas igenom.

Det är sannerligen en dramatisk förändring som skett från tiden då Centerpartister och Kristdemokrater bar det gul-svarta nej-tack-märket och gick demonstrationståg mot landets kärnreaktorer. Att bejaka förändring är positivt. Att genomföra den av tvång för att bättre passa en bedömd väljaropinion är politisk taktik av sämsta slag.

Andra bloggar intressant om: politik, kristdemokraterna, göran hägglund, kärnkraft, energipolitik, klimat