måndag 16 februari 2009

Att bli en före detta politiker

DN har idag en artikel om avhopp i politiken. Enligt uppgifter från valmyndigheten har 12,6 procent av länets valda ledamöter i fullmäktige hoppat av sen valet 2006. Främst gäller de unga. Andelen ledamöter i åldern 30 till 49 har minskat från 51 till 34 procent. Däremot har andelen pensionärer fördubblats. Oavsett anledningen till avhoppen är det otroligt viktigt att ta det på allvar. Visst finns en rad praktiska skäl att man lämnar politiken. Men lika viktigt är att fundera över om sådant som maktstrukturer, möjligheter att påverka och hur man finner mening (eller ej) i sitt politiska engagemang. Några av mina tankar om detta:

Politikens avpolitisering: allt mer av politikens tidigare vardagarbete försvinner/förändras. Den förtroendevalde ska idag inte lägga sig i nuet - det hans/hennes väljare oftast tar upp. "Politiken ska sätta mål och följa upp". Resten sköts av den professionella organisationen. För den som ger sig in i ett uppdrag med stora ambitioner att medverka till ett bättre samhälle kan det förändrade uppdraget te sig en aning patetiskt. Vardagsbristerna finns där men rollens mer flummiga innehåll gör möjligen att en och annan inte vill vara med.

Till samma karaktär av förklaring tror jag maktrelationen mellan politiker och tjänstemän hör. Det värsta i den vägen jag själv har stött på är tjänstemän som öppet talar om att politiken kanske inte får rum i tidsplanen när budgeten ska behandlas. (landstinget) Ett uttryck för en maktförskjutning som är helt oacceptabel och som politiken som helhet gör allt för lite att rätta till. Till en del beroende på att också politiker av några färger inte vill ha en styrande politik.

Partierna har själva medverkat till urholkningen av uppdraget. En sån effekt är uppgörelser om politiska toppositioner. Ibland blir resultatet att nån ny nämnd eller beredning inrättas där uppgifter ska hittas till de så småningom valda. Fullständigt förödande för ett engagemang och något som underminerar politikens ännu kvarvarande förtroendekapital!

I takt med att "politik" ses allt mindre vackert tar partierna själva initiativ för att "få in vanligt folks synpunkter". I ex min kommun Huddinge är medborgarförslag ett sånt försök. Fullmäktiges tid och talarstol som tidigare varit förbehållen "ombud för kommunens folk" överlåts till en del till ett direkt agerande av initiativrika medborgare, inte sällan samma gång till gång. Visst kan det ligga något positivt i detta. Men det är utan tvekan ett underkännande av demokratin. Folkets ombud fyller inte sin roll så vi måste hitta mer direkta former för folkets röst.

Men självklart är också politikens rutiner och vardagstrallar sånt som kan få den mest engagerade att svalna. Sena och många möten, ibland dagsammanträden som gör att folk med vanligt jobb måste hoppa av, den allmänna tidskrocken mellan politiskt engagemang och familj/fritid/vardagslivet. De ibland ganska tjocka bruna kuverten med handlingar som inte bara ska öppnas utan också läsas. Men frågan är om inte fler skulle hantera detta om politikens grundläggande uppdrag fungerade bättre: att faktiskt få utöva rollen som medborgarföreträdare.

DN-artikeln kompletteras med en "politikerenkät" om vad som är tuffast i politiken och viktiga förändringar. Utan att tänka på det tror jag att DN omedvetet visar en av huvudförklaringarna till avhopp. "Enkäten" har riktats till tunga, eller i något fall, före detta tunga politiker. Det är lokala partiledare och råd. De utgör kanske nån procent av alla politiker. "Resten" har vanliga jobb som de ska kombinera med förtroendeuppdraget.

Det skiljer ljusår mellan gruppledare och "vanliga" ledamöter i politiken. Tiden, kunskaperna, föredragningarna och därmed det viktigaste: möjligheterna att påverka, är helt olika. Möjligen helt oundvikligt men visst kan och bör de politiska ledarna ta stort ansvar för att även icke-heltidarnas roller stärks.

Kanske nån läsare nu sitter med egna teorier om att politiken kanske förts över till partierna i stället? Att de nya samhällsengagerade som lockats till politiken i stället väljer pariorganisationerna - demokratins själva bas - som plattform för sitt engagemang? Kanske finns en sådan utveckling någonstans. Men i stort måste man väl erkänna att en liknande enkät inom partierna skulle ge än mer negativa resultat än vad som är fallet med kommunuppdrag..
Och föresten: vågar vi ens göra såna undersökningar?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Peter,

Idag kom jag fram till att det kanske är viktigt med arbetslivserfarenhet för att kunna ställa adekvata frågor och ta fram *rätt* underlag. Det gäller såväl politiker som tjänstemän. Skrev så här till FK häromdagen:

"Jag har läst rapporter på nätet och sett att 1994 och 2004 var det "högkonjunktur* för att ge medelålders kvinnor sjukpension respektive sjukbidrag i Sverige. Skulle vara mycket intresserad av att få veta var dessa kvinnor arbetade i för sektor (offentlig eller privat) och i vilka yrken samt vilken socioekonomisk bakgrund i form av utbildning de hade. Jag undrar också vilka eventuella statistiska rapporter det finns som inte är publicerade på *nätet*. Mäns statistik med ovannämnda parametrar vore jag naturligtvis också mycket tacksam för att få ta del av om nu denna statistik finns framtagen."

Fick snabbt svar och tre länkar från FK`s statistikenhet. Ingen av dem besvarar mina frågeställningar fullständigt men var intressanta att läsa. Upplevde dessa dokument som rätt valhänta. Man mätte det man kunde mäta och frågeställningarna var i mina ögon rätt diffusa alternativt ointressanta.
Har skrivit till FK´s förlag för att om möjligt kunna läsa om de data som finns före 1999 och utopiskt? men på sikt initiera vettig datainsamling och bra frågeställningar hos FK. Navet i de svenska trygghetssystemet. Här finns möjligen en del för SAP att göra innan man ropar på sammanslagning med Arbetsförmedlingen t.ex.
Inga fler Malmborgare tack! Men se till att det finns beslutsfattare
med erfarenhet av arbets- och samhällsliv, både i politik och administration, vilket inte behöver betyda att de yngre inte har något inflytande.

Är litet övermodig nu, men min "drömsysselsättning" hägrade för ett ögonblick - den professionelle studentens.

Det är kanske inte enbart arbetslivserfarenhet man behöver - utan också falkögon. Falkögon finns i den akademiska världen. Om vi vore "kostnadseffektiva" skulle vi importera pensionärer från den akademiska världen in i politik och offentlig sektor!

Hälsningar!

Eva Olsson sa...

Hej igen!

Ser att jag i hasten skrev som anonym och inte under min signatur: Eva Olsson. Tack för att du vågade publicera mig ändå.

Ola Möller sa...

Det är beklagligt att så många väljer att hoppa av. Som ung är det inte alltid så lätt att ta sig fram och att stanna kvar inom politiken. Det behövs en diskussion inom vårt parti kring just ungdomars villkor som politiskt aktiva, inte bara bland unga utan även äldre måste delta och lyfta fram vad dom har för förväntningar etc.