SIFO - en spegling av EGO-valet?

Dagens SIFO kan kanske  speglas på olika sätt. Av helt subjektiva skäl läser jag hellre Ekots rubrik, helt enkelt för att den har en mer angenäm "tuch" än mycket annat. "Knapp majoritet..." ger ändå en känsla av möjligheter. Även om SIFOs Toivo Sjörén säger att den tydligaste slutsatsen är att allianspartierna ändå har ett försprång i väljarkåren de senaste veckorna. I SIFOn ökar både V och Mp medan S når under 30 procent. Kanske en (S)-kostnad för det rödgröna samarbetet. Väljarna verkar vara blocktrogna men kan friare än tidigare vandra inom olika partier i samma block. Än så länge ser det ut som att en av många rysare kommer att bestå ända in på valdagens valvaka: kommer KD att få vara kvar i riksdagen? Ett ras ut och Reinfeldts regering tappar sitt underlag, möjligen. Som SIFO säger: vi vet inte om KD är inne eller ute idag.

GP har en analys om kärnväljare. Om detta får jag och andra återkomma efter valdagen. Men jag tror att tidningen är inne på rätt spår. Valdebatten har från dag ett haft ett spår där skattefrågan har legat som en plattform. En utgångspunkt för politiken som är (S) bortaplan eftersom skatten ses som ett verktyg snarare än som en fristående fråga. Men skattesänkningarna har oavsett vad man tycker om dem gett några hundralappar mer i plånböckerna till många väljare. Det är konkret och rakt, även om de motiveras med "jobb" som är en högst tveksam sak i sammanhanget. Även om fördelningsprofilen är usel och ack så moderat kan känslan av tacksamhet ändå ha tagit över den nraditionella rättvisehandling som väljarna i val brukar ge uttryck för. De sjuka och arbetslösa som har förlorat dramatiskt på politiken är inte och kommer inte att vara flest i väljarkåren utan är beroende av solidariteten från andra väljare. Kanske har Reinfeldt tillsammans med mediernas extrema hyllningar till moderatledaren och frånvaron av kritisk granskning gett oss ett EGO-val. Väljare som mer än vanligt röstar efter hur kalkylerna visar för den egna plånboken än efter vilken samhällsmodell man önskar.

En helt undanskymd sak i valrörelsen är intressant mot bakgrund av hur (S) kärnväljare sägs svika (S), exempelvis LO-medlemmarna. Den öppna enkät som LO-distriktet i Stockholm gjorde till LO:s medlemmar och som avslutades i våras fick ett entydigt resultat att LO-medlemmarnas åsikter även nu stämmer bäst överens med (S) och de rödgröna. Men vad gör, om det nu är fallet, att man lämnar (S) och de rödgröna för allianspartierna? Kanske tanken på den egna plånboken tillåts styra där också?

Reinfeldts allians har misslyckats med jobbet, inte klarat löften om bättre skolresultat, inte klarat av att ordna till problemen med köer i vården, skurit ner på utbildningsplatser, försämrat ersättningar och villkor för sjuka och arbetslösa, skrotat begreppet fördelningspolitik och mycket annat. Jag skrev för en tid sedan om de intressen som Reinfeldts regering jobbar för. Senast uttryckt i ett förslag som kommenterades i går av Maud Olofsson: framöver ska den som har en tvist med sin arbetsgivare om anställningen tvingas gå på en lägre a-kassa i stället för med bibehållen lön. En ren beställning av  Svenskt näringsliv och bara en liten pussselbit som läggs i ett nytt Sverige där maktbalansen mellan löntagare och arbetesgivare förskjuts till den senares fördel. Hela strategin dessutom dold i en kaskad av retoriska piruetter som de "nya" moderaterna gömmer sig bakom. En del medier talar om fastighetsskatten som förklaring: människor TROR att det blir ett dråpslag även om inte förslagen i  sig innebär det. Där har moderaternas rena lögnkampanjer tydligen gått hem.

Jag tror inte på min rubriks slutsats. Jag tror fortfarande att svenska väljare gör som man ofta gör: väljer välfärd före sänkta skatter och ser minskade klyftor som viktiga. Eftersom allianspolitiken är den motsatta borde rimligtvis också väljaropinionen vara annorlunda. Men om den vet vi ingenting säkert förrän vallokalerna har stängt. Jag vet bara att det är högst möjligt med en rödgrön valseger, rubrikerna i vissa medier till trots.

Fler som bloggar.
- Thomas Hartman om högern och facket.
- Lena Sommestad om saknade analyser kring högers och deras stöttepelare...
- Roger Berzell om mobiliserade borgerliga väljare.
- Robert Noord om hemliga kampanjpengar.
- Röda Berget om en sjukförsäkring.

Mer att läsa:
- SvD: Göran Erikssons analys.
- SvD om PR-spelet i valrörelsen.
- DN,  AB; Exp, om mätningen.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, sifo, opinionen, moderaterna, fredrik reinfeldt, socialdemokraterna, mona sahlin