Den här valrörelsen är inte över än på en vecka. Men redan nu har den haft ett innehåll som är trist för svensk politik. För första gången som jag ser, med aktivitet inför val alltsedan 1979 års val, har direkta lögner dragits upp på valaffischer. Och utöver de tidigare trista inslagen jag har skrivit om tidigare, kan vi idag tillfoga det generalen för skitkastningen själv, Per Schlingmann, bidrar med. Som flera bloggare har uppmärksammat gör han i dag "mosa-Mona"-temat till sitt eget. "Det största hotet mot den ekonomiska uppgången och jobben i Sverige är Mona Sahlin".
Påminner i tonen om moderaternas man i valstugan: "Rösta på oss så vi blir av med Sahlin". Kanske inte lika fult som moderatkvinnornas rapport om Mona Sahlin som en djävul. Och kanske Littorin och Odells med flera om "Tobleronepolitik" inte alls hade något att göra i sammanhanget? Allt detta med stöd av borgerliga heluppslag i tidningarna och förstasidor med samma ton, första-sidor som påminner om aktiv kampanj för att underminera (S) förtroende.
De rena, råa lögnerna om (S) nej som i själva verket är ett JA till Förbifart Stockholm, de rena råa lögnerna om det nej som egentligen är ett JA till patientens rätt att välja vård, har i Stockholms stadsmiljöer suttit uppe bredvid gigantiska bilder av moderatledaren Reinfeldt. Det finns ingen som helst etisk gräns för det stora högerpartiet.
Moderaterna är idag makten i Sverige. Den granskning som makten borde tåla görs inte, annat än med de begränsade resurser som den politiska oppositionen besitter. Här krävs faktiskt också en överträdelse av det oskrivna förbud som råder i nationen. Att kritisera och granska Fredrik Reinfeldts regering. Det andra förbudet, att kritisera mediers uteblivna arbetsinsats, försvåras förstås en öppen debatt.
Nu ska makten lämnas ifred. Att jobbpolitiken har misslyckats är förbjudna ord. Bluffen med hur det så kallade utanförskapet ska räknas får nog inte nämnas. Och inte minst, regeln för de stora medierna: att Sverige nu går igenom omfattande förändringar i grunden för hela samhället och en kraftig förflyttning av makt till väldigt många vanliga anställdas nackdel ska inte berättas. Denna mediala tystnad ackompangerad av Schlingmanns egna bidrag till politikens verkliga gödselstack är oerhört trist för demokratin och för det Sverige som borde kunna präglas av mycket samförstånd och gemensamma krafttag mot samhällsproblem. Det är inte aktuellt.
Jag hoppas att statsvetare och andra efter valet kommer att belysa i detalj hur partiernas olika budskap har påverkat valutgången. Att moderaterna på allvar för in skitkastandet i debatten, om än inte första gången,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, negative campaigning, karl rove, moderaterna,
