Partiledardebatten var på ett sätt en mycket sen vändning bort från det ensidiga fokuset om de verktyg vi har valt gemensamt att använda för att betala för välfärden. Fram till i går kväll har jag känt att det centrala om jobb, utbildning, skola, miljö och annat förvisso har debatterats men alltid utifrån en bottenplatta av skattesänkningar. Nästan som en religion. Och man må komma med den ena efter andra bortförklaringen i rad: fakta är att samtidigt som skatterna har sänkts, med en urkass fördelningsprofil dessutom, har också fler blivit arbetslösa och hamnat i utanförskap i Sverige. Sjukvårdsdebatten handlade mycket om etableringar, där de rödgröna menar att politiken måste ta ansvar för att vårdens resurser används efter behov. Maud Olofsson tog priset i bäst illustration av borgerlig politik när hon tog jämförelsen mellan Stockholm och Hoting.
Kvällen slog också sönder de borgerligas försök att begränsa välfärden. Den kärna man talade om omfattade inte trygghet vid sjukdom och arbetslöshet. Att det inte är en "kärna" motiverade, kanske fram till kvällen, att man gav sig på systemen för att kunna få råd med skattesänkningar.
De rödgröna lyckades få fram den mer offensiva jobbpolitiken. I stället för subventioner av alla företag får den som anställer arbetslösa ungdomar en borttagen arbetsgivaravgift. Kunskap ska kunna erövras hela livet och med rödgrönt vid makten är det slut på de stängda dörrar som borgerligheten slänger igen. Skolan som ett befäst klassamhälle där du som jobbar med händer inte anses behöver så värst mycket teoretisk kompetens debattterades där de röda står med förslag som höjer utbildningsnivån, ger fler chanser och ökar resurserna till skolan.
Personligen tycker jag att hyckleriet inte har några gränser när Reinfeldt ibland talar. Som analysen i DN skriver så höll han sig så gott han kunde borta från heta ämnen som sjukförsäkringen. Men när Reinfeldt yttrade sig var det ibland med den omvända retoriken som är hans särdrag: Hans regering har försämrat för sjuka människor men han vill låta som det har blivit bättre. Och tyvärr fortsätter han det nya i årets valdebatt: Rena lögner. Att det är först sedan 2006 som arbetet för att bryta långvarigt behov av sjukpenning med exempelvis rehabilitering är fakta. Reinfeldt talar det motsatta. Det märktes när de tre rödgröna ledarna pressade honom. Reinfeldt svarade att försämringarna har syftat till att skapa ett mänskligare Sverige, och just där borde moderaterna ha tappat många väljare.
Mycket bra insatser av de rödgröna i debatten. Tydliga skillnader om vilket Sverige de olika alternativen leder till, om än att den moderata "tvärt-om-retoriken" där verkligheten får en omvänd bild dominerar. Föga förvånande tycker jag nog att de mätningar som idag visar rödgröna vinster borde bli ännu starkare efter debatten. Den enda riktiga "mätningen", det vill säga väljarnas val i morgon söndag.
Mer att läsa:
- AB om opinionen, SvD om debatten, SvD;s genomgång, (bra summering!) GP,
Bloggar: Jytte Guteland om "överlägset Sahlin", Alliansfritt om att Reinfeldt ibland är tyst, Rödgröna bloggen, Roger Jönsson om Reinfeldts ansvar, Peter Högberg om en piska, Annika Högberg om skam, Mats Engström om en fighter, Katarina Nyberg Finn om Reinfeldts "mänskliga Sverige". Emil Broberg om en valavgörande blogg, Thomas Böhlmark med viss besvikelseton, Björn Nilsson om Reinfeldtsk tystnad
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, slutdebatt, mona sahlin, socialdemokraterna, fredrik reinfeldt, moderaterna, maria wetterstrand,
