Vem känner lockelsen till ett krisparti?

Ser att gårdagen var dagen då det verkligen skulle sägas: "Socialdemokratin är i kris". Signalerna är viktiga. En minsta avvikelse från "krisspåret" hade fått medier och interna tyckare att gallskrika under många år. Och ett tapp på 127.000 väljare och 17 (?) mandat i riksdagen kanske inte kan beskrivas annorlunda. En delförklaring är att det bara är lite drygt hälften av LO:s medlemmar som ser (S) som sitt parti. Krisstämpeln må vara riktig och sakligt rätt men frågan är väl om lockelsen ökar om det mörka snarare en motsatsen betonas.

Att fyra perspektiv nu ska "utredas" under okänd tid känns som en riktig lösning. Ibland blir valnederlag förknippade med enskildheter och analyseras utan helheter. Nu blir det inte bara "flygbladen som var fel". Politik, värderingar, analys av valresultat och partiets organisation, allt är områden där framgångsfaktorer också kan finnas. Jag hoppas att just det sista blir det som jobbet fokuserar på. Ett tröskande i surmulenhet och gyttja i tre år framöver kommer utan tvekan att föra partiet ännu mer i fel riktning.

Låt utredandet bli ett snabbspår och kombinera det med att ställa hela partiorganisationen i valrörelseläge från nu! Några inslag i själva analysen borde ändå vara självskrivna och kan spikas redan idag: LO-s medlemmar som svek, väljarna som gått från att ha varit en av västvärldens mest stabila till en väljarkår som rör sig mellan partier, splittrar röster, byter partier och bestämmer sig sent. En politisk valdebatt som utgick från skattesänkningar som blev alltings referensram. Ett moderat parti som snodde hela (S)-retoriken samtidigt som politiken är den motsatta på många områden. En förd politik som ökar klyftor men där de som drabbas av klyftorna inte är och inte kommer att vara "flest". Ett rödgrönt samarbete jag själv tror på till ett hundra procent men där delar av väljarkåren inte önskade Ohlys parti. Dessutom ett samarbete som oavsett dess positiva delar gjorde att (S) som parti i alla fall delvis tonandes ner som "politisk kraft". En medial situation som gav bilden av glada allianspartier och motsvarande mörka bild av de rödgröna och inte minst av (S) och Sahlin.

Tröska på då, ett tag, men försök fatta att människor söker ljuset och det som glittrar. Ett parti med stärkt krisstämpel är sannerligen ingen lockelse. Glöm inte, som ofta, de goda exemplen i eländesbeskrivningarna!! Hela valorganisationen är i min bild lokalt från Solna ett sådant. Lyft fram det som fungerade och lyft fram engagemanget. Men visa också varför (S) inte är i kris överallt. Socialdemokraterna gick fram i Sigtuna, bland annat. Vad är förklaringarna? Vad kan andra lära av? Vi har en tendens att lägga det positiva till handlingarna och vältra oss i eländet. Precis så vill Reinfeldts parti att vi gör i fyra år. Så får det inte, säger inte, bli.

Om partiets organisation och behov av utveckling har jag skrivit Pm och utredningar sedan 1990.talet. Ser jag tillbaks på de punkterna gäller fortfarande samma behov av organisationsutveckling och omställning......En del av det på min gamla blogg.....

Fler som skriver:
Veronica Palm, Jonas Morian, Johan Westerholm, Scaber Nestor, Peter Högberg, Robert Noord, Lena Sommestad, Marika Lindgren Åsbrink, Thomas Böhlmark, Ewa Jansson, Anders Nilsson, Johanna Graf, 

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2010,