Idag sägs det avgöras: i tre "matcher" om riksdagsmandaten blir det klart (?) om Sverige kommer att ledas av en alliansmajoritet eller om Reinfeldt tvingas fortsätta i ett rörigare parlament med ett främlingsfientligt parti att hela tiden ta hänsyn till. Sedan valnatten har medierna skrivit om ett uppvaktat miljöparti som, enligt Reinfeldts förhoppning, skulle kasta det rödgröna samarbetet på sophögen, vända politiska ställningstaganden och värderingar ryggen, för att i stället ägna fyra år till att vara stöttepelare för borgerlig politik. Jag tror det är helt uteslutet. Det handlar både om politiken som helhet men också om enskilda sakfrågor. Direkt när pratet om "Mp som stödparti" började fick jag också upp bilden av en stoppad Förbifart Stockholm på näthinnan. Eller?
För socialdemokratin börjar den intensiva eftervalsdebatten, något jag skrev ett första inlägg om i går. Den kommer många fler både från mig och andra. Ser att Broderskaps Peter Weiderud skriver på DN debatt. Värdefullt men det krävs mer av konkretion den här gången. Att den kommande diskussionen bara ger floskler som "vi måste förnyas" eller ens "vara i vardagen" håller inte. Det krävs minst tre perspektiv i analysen utöver att allt måste börja i värderingar och samhällskritik: (S) sjäva, de rödgröna och förhållandet till inte minst moderaterna. Att just 2010 blunda för mediekritik vore mycket märkligt. I en framtidsstrategi måste ligga också tankar om hur det kloka som tänks och det konkreta som föreslås ska nå fram till väljarnas öron. Med den mediala bild som årets valrörelse har uppvisat blir det oerhört knepigt.
Mer: Johan Westerholm skriver om spelteorier,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, socialdemokraterna, mona sahlin
