Valtragik och ett annat Sverige

Valvakorna har stängt för länge sen och jag vaknar upp i ett annat Sverige. Ett Sverige där ett främlingsfientligt parti har lyckats erövra riksdagsplatser och till och med lyckas grumla regeringsalliansens delvisa framgångar. Sverigedemokraterna har inget i riksdagen att göra, med sin mörka människosyn, sin historia med kopplingar till krafter jag aldrig trodde skulle nå det svenska parlamenetet. Men så har svenska väljare bestämt.

Reinfeldts allians förtjänade inte omval. Argumenten som jag och många andra skrev fram till igår gäller fortfarande. Men tyvärr inte för väljarna. Genom sitt val har de flesta, om än knappt, godkänt försämringar av sjukförsäkringen, godkänt att en regering kan väljas om som lovar jobb men släpper upp arbetslösheten och mycket annat. Väljarna har uppenbart markerat sitt gillande till sänkta skatter före resurser till välfärden och det ska bli särskilt intressant att följa utvecklingen framöver.  

Socialdemokratin gör det sämsta valet. Det räcker så. Jag tillhör de som tycker att man måste se hur väljarnas rörlighet har ökat. Allt är inte lika givet som förr. Men ett bakslag ska betecknas som bakslag, inget annat. Nu återstår inte alltför lång analys och bearbetning av baksmällan. Partiet får inte fastna i en mandatperiod fylld av interna bävningar om felsteg och misstag, sånt som alltid finns risk för i lägen som detta. Socialdemokratin vinner nya väljare och gör framsteg i Sigtuna, med Anders Johansson i spetsen. Varför? Svaret på den analysen kan ge framgångstips till partiet i övriga Sverige.
Men det handlar om tydlighet, om prioritering av frågor som väljarna sätter högst på dagordningen och om hushållning med skattepengar. Inte ett öre ska "tas ut" i onödan men kvaliteten i välfärden upprätthålls.

Jag kommer säkert att återkomma med många tankar och förklaringar. En av de stora tror jag är att den politiska debattens ram var helt fel för (S). Fram till några dagar före valdagen var sänkta skatter en bottenplatta för debatten som allt relaterades till. Med sjukförsäkringsdebatten och enskildas upplevelser av försämringar vreds fokuset. Problemet är att hur allvarlig frågan än är så berörs alltför få av förändringarna för att det ska få genomslag i valresultatet. Trist att solidaritetstanken sköts i sank i natt, om än med knapp majoritet.

I alla svåra stunder för (S) dyker de upp. Ofta samma skribenter och tyckare som alltid ser sin chans att få ljus på en egen personlighet. De är ganska ointressanta. En socialdemokratisk självrannsakan behövs. Där finns skribenter och debattörer som tillför debatten och som behöver få utrymme. Även om jag inte tror på Ulf Bjerelds slutsats att ett om än viktigt rådslag är förklaring till fiaskot så finns mycket klokskap i hans Newsmill-analys. Sen, hur mycket katastrof, kris och fiasko det är: socialdemokratin har inte fått sju, åtta eller ens tjugoen procent. Socialdemokratin har fått stöd av 30,9 procent av väljarna och är efter fiaskovalet fortfarande det största partiet. Lite perspektiv är viktigt också i svåra stunder.

Moderaterna får godkänt av väljarna i Stockholms län för en politik som förstärkt sjukvården i redan ganska välförsedda stadsdelar och samtidigt försämrats i områden med högre ohälsa. Christer G. Wennerholms ständigt stulande pendeltågstrafik är accepterad av majoriteten. Moderaterna gick fram en aning i landstingsvalet. Djupt sorgligt. Eller kanske är valresultatet där och på andra ställen mer ett genomslag av rikstrenden? För mig som har jobbat i valrörelsen i Solna är det intressant. Där backar moderaterna kraftigt, S tappar ett mandat.

I Huddinge slår rikstrenden igenom och vår redan segregerade kommun verkar bli ännu tydligare uppdelad mellan rött och blått, rik och fattig, villa och hyresrätt. Vi tappar tre mandat i fullmäktige, SD, som tidigare har haft två mycket passiva ledamöter, får ännu en sådan.

Huvudet är fullt av tankar. Tröttheten efter natten och ännu mer efter den långa valrörelsen är plågsam. Men det hjälper inte. Valstugan ska bort, valaffischer ska väck, papper i massor ska slängas. Och politiska sår ska om möjligt läkas så fort som möjligt för att i stället ge energi för framtida segrar.
Jag tror att analyserna framöver kommer att ge själva valrörelsen överbetyg! Det var ett otroligt "drag" i det jag såg hos de som gjorde stordåd under valrörelsen. Och möjligen visar också analyserna att (S) för nästan första gången går fram i en valrörelse. Det där som borde kunna ge hopp åt framtiden finns! Men oaktat det är denna måndag en dag mer rätt att sörja. Det finns mycket i den vägen.

Mer att läsa:
- DN från S-valvakan. Svd, Göran Erikssons analys, AB med S-analys, AB om det parlamentariska läget. GP om (S) kvar i ledningen i gbg?
- Marika Lindgren Åsbrink med valanalys i Dagens samhälle.
- Mats Engström, Peter Högberg, Fritt ur hjärtat, Johanna Graf, Johan Westerholm, S-buzz, Annarkia, Niclas Strandh om ett förintat Piratparti.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, socialdemokraterna, moderaterna, rödgröna, mona sahlin, fredrik reinfeldt,