Nya marknader i och av tidigare delar i offentlig sektor, sämre lagstiftning för löntagarna när det gäller anställningstryggheten, beställningsbeslut om sämre a-kassa för att underminera fackföreningsrörelsen och mycket annat. Mitt i den kraftiga förstärkning av arbetsgivarnas muskler setts andra krafter i rörelse i ett högre tempo.
Fredrik Segerfeldt skriver på Svenska dagbladet ett inlägg som i stort är ett tidigare blogginlägg och kommentar till mig. Men Segerfeldt är inte bara bloggare utan en aktör i kretsen kring Svenskt näringsliv, med gedigen skolning i "direktörsrörelsen" och med oerhört tydliga avsikter. Segerfeldt som själv rör sig i kretsar där tydliga band finns mellan Svenskt Näringsliv, Timbro, Moderaterna, andra borgerliga partier och i mångt och mycket med hemliga finansieringar av verksamheter, höjer rösten mot den facklig-politiska samverkan. Föga förvånande anser Segerfeldt att sådant är "irrelevant" i sammanhanget. Jag förstår att han vill hålla de egna arenorna utanför strålkastarljuset. Ett sådant skulle säkert bjuda på spännande information.
I stället menar Segerfeldt, en gedigen "arbetare i näringslivskretsar", att följande beställning nu ska genomföras av alliansregeringen:
Alliansregeringen bör ställa LO inför ett ultimatum: "Antingen slutar ni upp med att agera partipolitiskt eller så klipper vi era band med staten." (*)Som framgår av ovan är det här seriöst, skarpt och direkt. Beställningar av politiska beslut går till på det här sättet. Stat och kapital sitter i samma båt och ror i takt den svenska skutan i ny kurs med Svenskt Näringsliv som befälhavare. En ny råhet i tonen som inte handlar om att bevara den svenska modellen utan om att gå vidare med att "fucka facket" som borgerligheten nu uttrycker det.
Segerfeldt är helt ointresserad av maktbalanas. Därför är det inget problem att arbetsgivaren har avdragsrätt för sina "fackavgifter" medan motsvarigheten på löntagarsidan har varit att tvinga förbunden att höja avgifterna. Resultatet: ett kraftigt tapp i antalet medlemmar, något som inte bekymrar den Segerfeldt som säger sig måna om fackets funktion att företräda den enskilde. Segerfeldt har ingenting till övers för demokrati i fristående organisationer. Det som vanligtvis gäller, att medlemmar avgör hur organisationens angelägenheter ska skötas, gäller inte fackföreningsrörelsen. Där, menar Segerfeldt, ska svensk regering gå in och styra. Irritationsmoment nummer ett är att fackföreningsrörelsen har affischerat negativt om Segerfeldts borgerliga regering. Där överskred facket en gräns som näringslivslobbyn nu vill sätta stopp för.
Det har i bloggosfären förts en debatt kring högerns dominans i medier och om hur makten, politisk och ekonomisk makt, alltmer samverkar. Löntagarna trängs tillbaks, senast illustrerat genom regeringens förslag att löntagare som är i tvist med sin arbetsgivare ska förlora lön och i stället få en lägre a-kassa. De borgerliga tankesmedjorna där Segerfeldt rört sig under karriären får direkt politiskt inflytande och samtidigt vägrar det stora regeringspartiet att berätta om hur finansieringen av partiet ser ut.
Segerfeldt skriver på sin blogg ett inlägg under rubriken "Skadeglädje":
Jag har alltid sagt att jag snarare röstar mot arbetarrörelsen än för borgerligheten. Det är därför med ett stort mått av tillfredsställelse jag betraktar sönderfalletPositivt är att de tidigare ganska dolda makthavarna och lobbyisterna kommer upp till ytan. Det är bra att Reinfeldts sufflörer blir mer kända.
(*) Med "staten" menar FS i det här fallet de "institutioner" som facket har genom lagstiftning som MBL; kollektivavtal och representation i div styrelser. Det ska, enligt min tolkning, fackföreningsrörelsen bli av med om inte "ordern" verkställs.
.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, lo, svenskt näringsliv, val 2010, moderaterna,
