Jag medger att det finns något som reflekterar Carl Bildts olösta rättsprocess om Lundin Oil när han skriver engagerade inlägg om svåra situationer i andra länder. När Bildt dessutom och säkert medvetet dunkar på med talibanskräcken och säkert väl medveten om effekten, blir tankarna att de olösta affärerna underminerar trovärdigheten påtaglig. Den frågan lär väl inte få sitt svar före valdagen. Det har dock den rödgröna hållningen till de svenska trupperna i Afghanistan fått.
När Bildt får köra sin egen retorik låter allt så förfärligt. Men den som såg Agenda i söndags minns kanske debatten mot Jan Eliasson? Verkligheten är inte, i synnerhet inte frågor om internationella relationer, svart eller vit. Det argumentet som Bildt anför om ett ökat inflytande för talibaner kan mycket väl i länder som Agfhanistan förstärkas av en ensidig militär strategi. Men här har alltid den tunga debatten legat mellan socialdemokratin och moderaterna så det är föga förvånande att det finns en spänning här också.
När Bildt får tala hemtagning av trupp är det "bara" Nederländerna som har bestämt sig. Men när Bildt ställs mot Eliasson nämns också Kanada och diskussioner i Polen. Därtill USA:s hållning och en hel konferens i Kabul som ser den Afghanska regeringens uttalade vilja att ta över säkerheten i sitt egen land 2014. Att alltid ha ett långsiktigt engagemang med stöd till det civila samhället i stort, kanske också med stöd till demokratiutveckling så småningom, är självklart. Där avgör den pengapåse som Bildts departement avsätter för biståndet mycket av förutsättningarna. Ett bistånd som nu de facto krymper.
Det där borde debatten kanske handla om. Men Bildt som i artikeln tar på sig "statsmannahuvan" avslutar i sandlådan. "Vi får inte låta vår freds- och utrikespolitik dikteras av ytterkantspartier vars grumliga motiv tyvärr är alltför uppenbara". Man suckar och inser varför Jan Eliasson borde fått behålla den titel Carl Bildt nu kan använda, ett par veckor till.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, utrikespolitik, carl bildt, afghanistan,
