Annars är utfallen mot socialdemokratin och vänsterns Lars Ohly inte förvånande men lika ledsamt att se. Olofsson som i Almedalen vräkte ur sig om "Nordkorea och Kuba" dömde i går ut samarbete för att styra Sverige och placera de främlingsfientliga Sverigedemokraterna utanför inflytande. Maud Olofsson verkar ha tyckt att kampen mot kommunismen är viktigare än att SD inte ges inflytande i svensk politik, något som förstås är häpnadsväckande men - i det här fallet - föga förvånande.
Centern gör ansträngningar för att ses som "alliansens gröna röst". Därför är det för Maud Olofsson säkert plågsamt att Naturskyddsföreningen har dömt ut den politik som den regering hon sitter i för: Eller för att upprepa:
I sammanfattning har regeringen tagit allvarliga steg tillbaka i den miljöpolitik som successivt byggts upp under decennier. Att utvecklingen av en ambitiösare miljöpolitik går för långsamt är en vanlig kritik, men att miljöpolitiken går åt fel håll i centrala frågor bakåt är unikt och djupt beklagligtDet påstås i en del väljarundersökningar att Maud Olofsson kommer att ha chans att få fortsätta regera. Det är att beklaga. Å andra sidan verkar osäkerheten vara stor hos en tredjedel av väljarna. Det tala om "katastrof" som några hänfaller sig åt kan på valdagen visas sig vara minst sagt förhastade slutsatser.
Mer att läsa: AB1, AB2, Exp1, Exp2, SvD1, SvD2, SvD3
Fler som bloggar: Katarina Nyberg Finn, Mats Engström,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, val 2010, maud olofsson,
