För många av oss "idealister" är politik något positivt. Vilket samhälle vill vi ha? Vilka är målen? Vilka vägar står tillbuds för att nå dit? Vad är det för konkreta saker som måste göras för att nå målen? Politik är debatter och väljarkontakt. Politik är dessutom ett "vardagsslit" med inläsning av papper för att kunna fatta bra beslut. Ofta blir den mediala bilden av "politik" något helt annat. De så kallade spelfrågorna tar över. Oftast menar jag mer av mediernas egen syn på sig själva och sin egen roll. Ibland säkert med ett visst syfte.
Ett bra exempel är tidningen Expressen som också utanför ledarplats har ägnat år till "utstämpling" av Mona Sahlin. När tidningen nu berättar om partiledarmätningar fullföljs linjen konsekvent. Negativ rapportering av Sahlin. Det försök till att ifrågasätta de uppblåsta förtroendesiffrorna för Reinfeldt som Ekot igår försökte syna, görs inte av Expressen. Just det avsnittet i Ekot som bland annat handlade om Reinfeldts "hantering" av Karl Sigfrid i FRA-frågan citeras förstås inte.
Spelteorierna flödar från Expressenredaktionen. Man har också hittat ännu en spricka mellan moderaterna och övriga allianspartier. De gillar inte att Reinfeldt nu försöker ta trygghetstemat till moderaterna. En tredje handlar om Maud Olofsson som är förbannad på Björklunds försök att debattera energifrågor med (S). Liknande trista delar i rapporteringen av politik hittar vi förstås i DN. Om Svenska dagbladets ledarsida har jag skrivit förr...
"Initierade" rapporter om spelfrågor inom de rödgröna blir också heta medianyheter. Enligt tidningen Fokus bild, som jag läser det, skulle Maria Wetterstrands mål i politiken inte handla om grön omställning, klimatpolitik eller ett samhälle som använder resurser mer smart. Det är, ger Fokus intryck av, mer att "Krossa det socialdemokratiska maktmonopolet? (med tillägget "Det är ju det vi håller på med".)Fullt möjligt att så är tänkt.
Men jag tror vare sig att tiden är mogen för att skåpa ut (S) inflytande över svensk politik eller att det finns anledning att utnämna (mp) till den kraft som har dräpt (S). Det som byggs upp i det rödgröna samarbetet är djupare än så och jag tror att den misstro, den bitterhet och den känsla av att inte tas på allvar som (mp)-företrädare med fog kan ha känt genom åren i mötet med (S)-företrädare har förändrats positivt.
Man får aldrig underskatta politikens maktspel. Det utgår ju från att "majoritet" ger möjlighet att driva sin politik medan "minoritet innebär ett ständigt nej till allt. Och visst finns det enskilda som ibland förirrar sig i politikens labyrinter, bort från de mer idealistiska, bort från målen, bort från samhällsförändringar som drivkraft till ett fokus just på maktspel, intriger och annat. Den karaktären av "aktörer" kan politiken gärna bli färre av. Det tragiska är om mediernas bild är riktigt.
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, demokrati, alliansen, val 2010, media, journalistik, expressen,
3 kommentarer:
Ett bra inlägg. Jag är själv rejält upprörd över GP:s ledare och Expressens ledare idag. Jag har tyvärr varken tid och ro att blogga om eländet. Bra att du gör det!
tack, vännen. Och så tar jag åt mig en del positivt av frejhagens goda uppförande. Har ju bidragit till hans uppfostran :-)
bra skrivet peter!
Skicka en kommentar