(bild från SvD)
Att dagens
SIFO innebär en i och för sig inte "statistiskt säker" tillbakagång för (S) är förstås inte roligt. Många av oss som direkt påverkades av den jobbkongress som Expressen beskrev som Mona Sahlins "succe" hade nog omedvetet eller medvetet trott på ett direkt positivt avtryck i nästa väljarmätning. Men det tar tid att få genomslag för den nya politiken. Det finns bara en väg och det är direkta samtal med svenska folket om vår framtidssyn.
De rödgröna har ett fortsatt övertag. 48,9 mot 44. Miljöpartiet håller de rödgröna uppe inte minst hos de unga väljarna, och ökar drygt två procent.
Att människor i moderna samhället kan tänka sig att ge sitt stöd till partier som spelar på otrygghet och fördomar visar förstås mätningens stora demokratiska bakslag. Sverigedemokraterna som efter en artikel med utfall mot en religiös inriktning är nu större än KD och Centern med sina knappt sex procent.
Jag har som bekant haft en mycket tveksam hållning till det i och för sig ärofulla i att man ska "ta debatten med SD". Att det alls är möjligt att föra den typen av sakliga debatter
med SD tror jag inte på. Däremot kan förstås direkta samtal med väljarna om de frågor som SD växer på vara viktiga. Här ser jag den senaste tidens "Vellingedebatt" som något som har försvårat. Genom det
agerade som de
lokala moderaterna i Vellinge har valt har man också legitimerat inte bara främlingsfientlighet i stort utan också bekräftat att man inte behöver särskilt mycket sakliga argument.
Det parlamentariska läget skriver bl.a.
Krassman om. Det finns väl anledning att tro att spekulationerna ökar om detta. Som KK påpekar har de rödgröna varit
tydliga med att något samarbete med SD inte är aktuellt. Samtidigt har SD skåpat ut (S) som samarbetsparti. Läget gör att de
inviter från (m) och andra allianspartier som delats ut till miljöpartiet fortsätter trots att Maria Wetterstrand har
stängt dörren, låst och
kastat nyckeln till det. Kent Persson
skriver om sina förhoppningar, som således är just...förhoppningar. Jag förstår förstås det intensiva skrivandet. Om det enda alternativet kommer att vara att säg (fp) ansluter sig till de rödgröna så ställs (m) helt vid sidan om. Inte konstigt att man kämpar på.
Det här blir än mer intressant idag, något som också
Johan Ingerö uppmärksammar med rubriken "
Westerber: Splittra alliansen och slut upp bakom Sahlin". Den före detta folkpartiledaren menar att om Miljöpartiet gör som miljöpartiet har gjort, dvs stänger och låser ute den blåtonade alliansen så måste ett av de mindre partierna samarbeta med de rödgröna.
–Jag tror att det skulle finnas utrymme för ett sådant samarbete, säger Bengt Westerberg.
Så långt in i alliansen har insiktiten smugit sig. Kanske inte konstigt att Reinfeldt inte vill ge tydligare svar. Med tanke på alternativen är det inte märkligt om Bengt Westerbergs linje har stöd ganska brett i mittenpartierna. Och som bekant har redan de rödgröna samfället ställt sig positiva till ett sådant
samarbete i ett "parlamentariskt krisläge".
Mer läsvärt om SIFOn:
DN,
AB,
Sydsvenskan,
GP,
Ekot,
Helsingsborgs DagbladFler som bloggar: när jag "postar" varje månad om ex SIFOn brukar jag vid den här tiden tillgöra de första som kommenterar. Idag har SIFOn 49 bloggkommentarer till
DN-artikeln kl 11.21. Och 270 kommentarer.
-
SvD Ledarbloggen,
Kulturbloggen,
Edvin Alam,
Mina moderata karameller,
Scaber Nestor,
Vonkis,
Mats Engström,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, opinionen, opinionsläget, socialdemokraterna, mona sahlin, moderaterna, fredrik reinfeldt, centern, kristdemokraterna, sverigedemokraterna, jimmie åkesson, främlingsfientlighet, vellinge, bengt westerberg, folkpartiet, miljöpartiet, maria wetterstrand,