Psykiatrin och attityderna

Läser om regeringens förslag till så kallade "attitydambassadörer". Syftet är att försöka förändra den ofta negativa attityden i samhället till människor som är psykiskt sjuka. Satsningen ska genomföras i samarbete med Handisam. 24 miljoner satsas på detta.

Jag tror att satsningen behövs. Till och med inom sjukvården möts patienter av attityder som inte är acceptabla. Undersökningar pekar på att psykiskt funktionshindrade ofta får ett sämre bemötande.

Frågan är väl om det är just detta som behövs. Man får anta att satsningen bygger på mätningar av värderingar. Men en känsla är att just den grupp som ska vara målgrupp, 25 till 45 åringarna. tillhör de generationer som faktiskt har en annan syn på psykiska problem än en äldre generation möjligen har.

En annan av mina tveksamheter (och den infinner sig alltid) är när man redan på DN Debatt har bundit upp sig till att "företag" kommer att stå för genomförandet. Inte för att jag i grunden är emot företag utan därför att man lätt får intrycket av att just det är själva meningen med reformen.

Att göra något för att fortsätta förändra attityder är som sagt viktigt. Det får inte leda till att det andra reformarbetet tonas ner. Att riva kvarvarande murar mellan kommuner och landsting i vård och behandling. Att överbrygga klyftorna inom landstingen: exempelvis mellan BUP och vuxenpsykiatrin, vårdcentralernas bristande funktion som "första linjens psykiatri", de inom Stockholms län existerande kulturskillnaderna om behandlingar som gör att de tidigare psykiatrisektorerna ibland "hyllar" olika behandlingsmetoder, det eviga bollandet av personer som är både missbrukare och psykiskt sjuka mellan vårdformer, bristerna i kommunernas boendestöd osv. Det finns mycket mer att lägga till "bristlistan", tyvärr.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, psykiatri, regeringen, alliansen, landsting,