Min illustration var grundstötning medan DN har "populistisk" och "skrivbordsprodukt" som teman för att beskriva den nu havererade strategin. Tidningen skriver
Att ställa ett odefinerat ”etablissemang” mot ” vanligt folk” är populistiskt. Det är inte konstigt att Sverigedemokraterna hakat på utspelen som dessutom ter sig väl aparta när de kommer från ett väletablerat regeringspartiGöran Hägglunds tal där han försökte upprepa temat från sommaren inleddes som bekant med Astrid Lindgren-figurer och bilden av Ida i flaggstången. Det kanske mest patetiska med talen var beskrivningen av historien om ett hårt arbetande folk som byggde landet:
Vänsterns radikalism briserade i vad som kallats för det galna kvartsseklet. Alla kurvor började peka fel: Ekonomin, utbildningen, brottsligheten.Världen gick så att säga fel ända fram till det stora ljusets epok inträdde:
I och med att alliansen kom till makten, har vi kunnat fortsätta reformarbetet.Före Hägglund var ingenting.
Möjligen fanns det sedan en eller annan som kände sympati med budskapet. För en del säkert en besvikelse när Hägglund saknade konkreta exempel. Det som i går blev till "frihet att krydda brännvin".
Det fanns en som direkt kände sig träffad av budskapet. Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson som svarade på Expressens debattsida.
när KD nu försöker ge sig in på mitt partis arena så blir det inte trovärdigt
Även en trasig klocka visar väl rätt två gånger per dag. (en med visare alltså) Känns bättre att instämma i DN-ledarens avslutning:
Av allt att döma är KD:s höga tonläge en innehållslös pr-strategi. En politik för skrivbordet snarare än köksbordet
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, göran hägglund, kristdemokraterna, DN, val 2010, verklighetens folk, jimmie åkesson, sverigedemokraterna,
1 kommentar:
Lite bakgrund: http://westerstrand.blogspot.com/2009/10/dn-gor-ratt-analys-av-de-nya.html
Skicka en kommentar