Idag fortsätter debatten om det parlamentariska läget efter valet nästa år. Nu mycket teorier - efter september kan det i hög grad vara skarpt och på allvar. Hur viktigt det än att att besked ges och att regeringsfrågan alltid diskuteras i en demokrati så finns det ändå en gräns för hur stort fokus en viss fråga ska få en debatten.Hade det varit jobben och det växande utanförskapet som talades: inte mig emot. Och oerhört viktigt för alla dem som drabbats eller kommer att drabbas av arbetslöshetens gissel. Inte minst för den tredjedel av alla unga som går utan jobb. Jobbpolitiken, det stora sveket jämfört med löftena från alliansen 2006, måste få utrymme.
Detsamma gäller sjukvården: i vårt landsting utlovades köfri vård. Så är det inte, när över 20.000 har väntat längre än vårdgarantin för en behandling. Så kan listan på politiska frågor där väljarna kräver besked om framtiden göras mycket längre.
Nu talas regeringsbildning. Ett litet främlingsfientligt parti med en ganska primitiv syn på tillvaron och en nedlåtande syn på människor med annan hudfärd, tro eller sexuella läggning slår igenom oerhört. Inte med granskningar av politiken. Utan helt enkelt därför att mätningar visar att de kan väljas in. Dess ledare, som gärna läser dikter som också Vit makt-musiken använder sig av, är nöjd. Han, Jimmie Åkesson är i fokus. Frågan är om väljarna tjänar på detta.
Som Mats Knutson twittrade om igår är dagens debatt en upprepning. Att mittenpartierna också stängt dörren för ett samarbete med de rödgröna är inget nytt. De borgerliga partiledarna försökte tidigare under hösten vända frågan genom att göra som idag: tala om samarbete med miljöpartiet, trots att man vet att Maria Wetterstrand sen länge har slagit igen och låst dörren.
Varför blir det så här? Ja, den som ser Svenska Dagbladets ledare förstår helt och fullt varför. Situationen kan användas för att spela ut partier mot varandra. PJ Anders Linder visar det i ett inlägg att man gärna slår in kilar mellan partier. Så kan förstås allianspartier också reagera.
Olof Ruin är till och med inne på en ren Miljöpartiregering efter valet i en DN-debattartikel. Jisses!.
Att valåret 2010 får ägnas åt sakpolitik och värderingar är viktigt för väljarna och för demokratin. Klara av den här eländsdebatten före nyår, vila upp och kom tillbaks till ett valår där respekten för väljarna styr debatten åt ett annat håll. För socialdemokratin är det också viktigt: de parti som nu i alltför hög grad tillåts styra debatten är inget alternativ för de allra felsta i den viktiga Stockholmsregionen.
Men statsministern försvårar utan tvekan den där viktiga vändningen. I gårdagens telefonväkteri verkar han envist fortsätta att bara svara på frågor om "regera med". Han vägrar fortfarande svara på om det kommer att finnas utrymme för SD att ändå vara regeringsunderlag för en försvagad allians. Skälet är förstås att inte stänga dörrar. Men ett besked på den punkten gör att valrörelsen kan handla om det den borde.
I spåren av detta ökar till och med debatten om huruvida den ena eller andra har gett ett eller annat besked eller inte om detta ena eller andra eller möjligen tredje. Det kryddas med uttalanden om att den ena eller andra är "desperat", "desperat och vill dumpa v", "spelar fult" osv. Tänker inte länka "Spikharry" som beskriver Sahlin som "nära ett psykiskt sammanbrott".
Ibland undrar man varför man befinner sig i bloggosfären. Som Annarkia säger, "Vilken soppa".
Reinfeldt kan bidra genom att deklarera att han avgår efter valet om inte hans allians får ett tydligt mandat. Det verkar han inte vara beredd att lova. Jag kan, till skillnad från en del andra debattörer, ändå hitta klara, rödgröna besked.
Några miljoner väljare vill snart ha svar om partiers färdriktning. 700.000 är första- eller andragångsväljare. En stor och viktig grupp bor i Stockholmsregionen, väljare som i många fall verkligen inte utgår från givna koalitioner i politiken utan dömer av den debatt som förs efter sina värderingar. Att vinna deras förtroende måste de kommande månaderna handla om vår färdriktning, vår samhällskritik och våra lösningar i viktiga frågor. Annars är det godnatt.
Fler bloggar, som exempelvis Claes Krantz som beskriver svagheterna i den borgerliga alliansen, Kulturbloggen som pekar på det respektlösa i att avvisa samarbete, Röda berget som har uppmaning till (S)-folket att i stället kavla upp ärmarna och jobba in de få procent som krävs för majoritet, Andrea Doria om risken att prata in SD i riksdagen, Martin Moberg om Sahlinsk handlingskraft, Maria Ferm om vad "vågmästare" är och inte är, detsamma gör Johannes Danielsson, ...och förstås fler progressiva på NetRoots.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, socialdemokraterna, mona sahlin, miljöpartiet, maria wetterstrand, centern, centerpartiet, folkpartiet, moderaterna, alliansen, fredrik reinfeldt, sverigedemokraterna, jimmie åkesson, demokrati, jobb, jobbävning, sjukvård,
