"Idag måste han leverera", är rubriken på Expressens artikel idag, inför Stefan Löfvens tal i eftermiddag. Möjligen har tidningen rätt i sak men fel i tid. Första maj är väl egentligen inte leveransens utan mer retorikens och de peppande talens givna tid. Just idag räcker det. Däremot kommer väljare och partiaktiva att förvänta sig leveranser av skarp politik alla andra dagar framöver. Nu ska man inte tro att det helt saknas (S)-politik. Det är ju i själva verket så att mycket av basen ligger fast sedan länge. Om prioriteringar, om detaljer och om eventuellt nya reformer kommer vi att kunna läsa i kommande budgetmotion. Säkert nämns en del inslag från den redan i dagens tal.
Jobben kommer att stå i fokus i dagens tal. Jobb kopplat till den tillväxt de ger och till de bättre möjligheter som då ges till fördelning av en del av tillväxtens frukter till förbättringar av välfärden. Löfvens fokus på innovationer, forskning och utveckling i samverkan privat och offentlig verksamhet är ett inslag. En arbetsmarknadspolitik som bygger på kunskaper och utbildning parallellt med arbetsmarknadspolitiska åtgärder med schyssta villkor och rimliga löner. En förändrad syn på trygghetsnätet i välfärden: a-kassa och sjukförsäkringar som viktiga för människors möjligheter att återgå i jobb, ett system som stödjer och inte slår ut. Smartare och mer träffsäkra insatser som hjälper unga till jobb. Inte det utsmetande av stöd och generella "bidrag" i form av sänkt krogmoms och sänkta arbetsgivaravgifter som har funnits. Detta i kombination med tron att jobbskatteavdrag ger fler jobb.
Jag vill höra Löfven och andra återupprätta talet om det gröna folkhemmet och om grön omställning. Socialdemokratin är den enda politiska rörelse som kombinerar tillväxt och jobb med rättvis fördelning och en skarp klimat- och miljöpolitik. Jag vill se ett engagemang i frågor om hur samhällsklyftor ska brytas och om hur barnfattigdomen ska bekämpas. En återkomst av bostadspolitik med nybyggnadsprogram inte minst av hyresrätter och med upprustning och ombyggnad av miljonprogrammets bostäder. Jag hör mycket gärna om välfärdssatsningar på en jämlikare sjukvård och kortade vårdköer, om skolsatsningar som bryter den uppdelning som nu sker i skolan och om satsningar för att vända de fallande studieresultaten.
Det är Första maj. Onekligen vill jag också höra om socialdemokratins grundvärderingar och drömmar på längre sikt om en jämlikt samhälle. Jag vill att partiets internationella engagemang finns avspeglat i talen. Jag vill mycket gärna höra om den facklig-politiska samverkan som ligger fast och fördjupas. Men ett tal på Första Maj ska också, om än till en mindre del, belysa de motståndare som finns mot den utveckling vi gärna ser. I Sverige är det alliansregeringen.
Sedan han valdes till (S)-ledare har Stefan Löfven skaffat sig ett grundmurat förtroende hos svenska folket. Stödet för (S) har stigit i rekordtakt. Förtroendet för alliansregeringen fortsätter att falla. I SKOPs förtroendemätning faller det för fjärde månaden i rad och omvänt ökar det för oppositionen. Det skapar förväntningar och krav och kan, om det inte möts med tydliga besked och en heltäckande politik, vändas till en nedgång igen. Möjligen ska man komma ihåg att politik faktiskt inte bara är löften och reformförslag. Politik är en "förtroendebransch". Att ett parti som tidvis upplevs som svajigt och skakigt åter ses som en stabil och trygg kraft att räkna med ger pluspoäng, därtill också Stefan Löfven som person. Men som Expressen ändå formulerar det, måste leveransen komma om inte bakslaget ska infinna sig.
Alliansregeringen har misslyckats med den viktigaste uppgiften om jobben. På punkt efter punkt missar man mål och tappar kontrollen. Klyftorna växer och fler får det kärvare i livet. Den viktiga skillnaden mellan regeringen och (S) är synen på att "alla ska med" eller om det räcker med "nästan alla". Reinfeldts uttalande belyser det så väl om (m) som ett parti för dem som arbetar. Alla kan inte rösta på samma parti. Underförstått att den som är sjuk eller arbetslös inte har något att hämta hos moderaterna. En cynism och värdering som jag själv avskyr. Må inte sådana tankar få vägleda Sverige framöver.
I takt med att (S) lyfter och alliansen backar kommer de trista och lite "gyttjiga" argumenten i debatten. Senast är det moderaterna som talar om "14 000 förlorade jobb" med (S) politik utan att berätta hur man räknar och dessutom bara tala om ett första steg i politiken. Inte om kommande nya reformer och förslag. Det är ohederligt. Samtidigt blir torftigheten i borgerligheten så tydlig när man som KDs Aron Modig bara har förslag om att avskaffa Första Maj som helgdag att komma med. Inte märkligt att Kd snart är utanför riksdagen.
Samtidigt är det ganska ointressant om (S)-politiken inte möts av jubel från Reinfeldts parti. Det är långt viktigare att väljarna uppskattar den och så verkar det vara. Dagens Första Maj-firande får gärna bli en manifestation som illustrerar detta.
Mer: Aftonbladet, ledare,
Fler: Det perfekta livet om 77 000 skäl att demonstrera,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, första maj, val 2014, regeringen, socialdemokraterna, alliansen,
