Jobbpolitiken verkar i alla fall ha lyft som debattfråga sedan moderatledaren Reinfeldt talade om "etniska svenska mitt i livet." Det är förstås utmärkt och nödvändigt men borde förstås ha varit fallet även utan det oerhört trista uttalandet. Ska fler få jobb eller genom utbildning få möjlighet att stärka sin kompetens inför jobbsökandet behövs både debatt, skarpa förslag och politisk handling.
Den statistiska diskussion som en del gärna lägger krut på riskerar att låsa sig just där och svaren om politiken framöver uteblir. Sen ska man komma ihåg att det inte bara är en siffer- och diagramdebatt. Ytterst handlar det om trovärdighet och förtroende för politiken. För regeringen blir det viktigt att visa sig "duktiga" samtidigt som man helt enkelt måste bort från en del tidigare uttalanden. När Anders Borg i september 2006 kallade läget för en situation med "massarbetslöshet" och när nu arbetslösheten är något högre än det, kan det vara en överlevnadsfråga att sätta "rätt statistik".
De två diagrammen ovan tycker jag illustrerar en hel del. De är hämtade från SCBs arbetskraftsundersökning som kom 24 april. Du ser den där kurvan uppåt på sysselsättningen och nedåt på arbetslösheten som börjar någonstans tidigt år 2006? Det var det som dåvarande statsministern Göran Persson talade om i ett mindre bra uttalande som i och för sig byggde på korrekta uppgifter. "Jobben är ingen valfråga" och med det menade Persson att det började tuffa på ganska bra. Konjunkturinstitutets pressmeddelande i augusti bekräftade och kunde vara som ett strålande faktaunderlag till S-flygblad. Det blev valförlust trots det, och möjligen därför att bilden av ett Sverige i "massarbetslöshet" som allianspartierna hade satt fortfarande fanns hos väljarna.
Därför är det viktigt för regeringsanhängare att flytta utgångspunkten så långt det är möjligt vid den där uppgångens början, till vänster. Därmed räknar man helt fräckt in en uppgång under 2006 till positiva effekter av den egna politiken som i övrigt inte kan sägas vara någon större hit. Detsamma med arbetslöshetens nedgång under detta år. Smart? I inlägget igår hade jag samlat lite av den kritik man kan ha mot alliansens så kallade jobbpolitik. Trots kritiska analyser av till exempel TCOs utredare slår man i från sig kritik och vill framhålla att allt har lyckats.
Möjligen tar partisekreterare Kent Persson en halvt steg framåt i ett blogginlägg i går där han skriver om ett behov som moderaterna har att "utveckla sin politik". Det gäller nu frågor om företagandet, inte minst på kommunal nivå. I grunden är det en klok tanke. Däremot måste man fråga sig vad det i all världen står för? Är ett "nästa steg" i politiken, efter 5,5 år vid makten verkligen att först nu uppmärksamma företagandets villkor? Varför i herrans namn har det inte gjorts förut? Har inte det påståtts vara en bärande idé länge?
Sen kan jag bli ganska uppgiven. Det Kent gör på ett bra sätt är att erkänna brister i dagens politik. När jag har försökt uppmärksamma det i min kommun, Huddinge, så har svaret blivit att "vi gör redan allt", "vi gör redan bäst" och därför behövs inget mer göras. Att ha moderaternas partisekreterares stöd för tankarna är förstås positivt och jag betvivlar verkligen inte den ärliga uppriktigheten och seriositeten i tankarna. Däremot är jag ganska övertygad att inlägget just nu mer handlar om att försöka styra bort från huvudfrågan: Att arbetslösheten nu är något högre än när Reinfeldt blev statsminister. Att statsministern har försökt räkna sig till ett bättre läge genom att lyfta ut grupper med högre arbetslöshet när den beräknas. Att få av de åtgärder man har haft mot arbetslösheten har visats sig vara några underverksmediciner.
Fler: Parkstugan,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, moderaterna, alliansen, jobb, arbetslöshet, kent persson, företagande,
