Så är Ekots lördagsintervju avklarad för Stefan Löfven. En av mina reaktioner under sändningen stämmer med det Alexandra Einerstam skriver på Twitter. "Tröttsamt att journalisten tjatar och verkar inte förstå att det är skillnad på att vara ordförande för IF Metall och ordförande för S".
Så är det. Jag har inte ett dugg problem med att det finns åsikter uttryckt i Löfvens "historia" utifrån uppdrag som IF Metalls ordförande eller där det har varit personliga uppfattningar. Företräder man partiet som dess ordförande så följer man de ställningstaganden som detta parti också har gjort. Inget konstigt med det. Tänk om Reinfeldt skulle få äta upp alla tokerier han har hävt ur sig. Ung, förvisso, men trots det riksdagsledamot på det här klippet. Bra ett exempel...För att inte tala om utspelen och varningarna om att inte "öppna skattesänkarboden" !
Jobbfrågan behandlas av skarpa journalister som Ramberg tyvärr alltför mycket som en skattefråga. Det om något kan väl alliansregeringen tillskrivas en seger i: Att ha befästs tron hos många på sänkta skatter som lösning och universalmedel på i stort sätt alla samhällsproblem, även när effekterna inte är lätta att hitta.
Frågorna om generellt höjda arbetsgivaravgifter försvarar Löfven med att tidigare sänkning inte har gett effekter på jobben. Det är samma sak som flera expertbedömare gör men också liknande argument som Reinfeldts regering hade när man höjde arbetsgivaravgifterna i början av sin första period. I Lördagsintervjun idag blev frågan "vem betalar" det som Ramberg fokuserade på. Inte ett dugg märklig sak: Staten budgeterar i år intäkter med knappt 435 miljarder. De tas ytterst ur produktionen. En ständig avvägning av hur fördelning vinst, löner och andra kostnader, skatter i övrigt och särskilda arbetsgivaravgifter ska vara. Här gäller det 16 miljarder. Då räknar man inte med reformer som kan sättas in i stället för meningslösa sänkningar av arbetsgivaravgifter som inte gett fler jobb.
Jag tycker att Löfvens utgångspunkt behövs mer, inte mindre, i politiken: Omprövningar av det som inte funkar. Erkännande av att egna bedömningar inte var särskilt riktiga. Och så nya lösningar på de problem man vill möta. Där borde Löfven ha kredit. Det förhållningssättet handlar inte om att vela, växla och hoppa, som antyds på bland annat Kent Perssons twitter.
Kärnkraft och uranbrytning var andra på förhand självskrivna frågor eftersom det där gick att ställa Löfvens egna uttalanden mot partiets. Löfven delar en positiv inställning till kärnkraften med många. På samma sätt finns många motståndare. Det har lösts i ett kongressbeslut som man förhåller sig till. Den konkreta politiken blir att försöka få en bred energiöverenskommelse med utgångspunkt från behov av energi och tillgänglig produktion och överväganden om hur det långsiktigt ska kunna bli stabila priser för enskilda och företag. Viktigt och inget att skämmas för.
Visst kunde man hoppas på mycket fler frågor under dessa trettio minuter. Programmet är ett av de skarpaste i svensk politisk bevakning men det innebär också att det inte hinns med särskilt många områden. Skola, sjukvård, bostadspolitiken, klimatfrågan, miljöpolitiken i stort, stora frågor om arbetsmarknaden, klyftorna i samhället och oerhört mycket annat kom inte med. Tack och lov kommer allt detta att finnas med i form av beslut och ställningstaganden i höstens budget, i kongressbeslut och i valmanifest 2014. Och med all säkerhet kommer Löfven att återkomma till Ramberg i lördagsintervjun.
Fler: Thomas Böhlmark med mer om (S)-politik, utan svar om det egna arbetsgruppspartiets konkreta linjer. Tidigare, eget inlägg inför Lördagsintervjun.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, stefan löfven, socialdemokraterna, moderaterna, arbetsgrupper, val 2014, miljöpartiet, fredrik reinfeldt,
