.JPG)
Under veckan kom ett nytt utspel från det moderata partihögkvarteret med riksdagsgruppledaren Anna Kinberg Batra som kommunikatör. Det blev ett svagt genomslag för nyheten men den återfanns ändå som en liten "I korthet"-nyhet i en av tidningarna. Budskapet var att den socialdemokratiska budgeten till 43 procent består av höjda "bidrag och ersättningar". Tonen är hånfull, inte bara mot (S) som parti utan också mot många i dagens Sverige. Kinberg Batra upprepar det moderata mantrat: "De pengarna går till folk som inte jobbar". Väl i linje med Reinfeldts tidigare utspel om arbetslösa och sjuka som gärna kunde hitta ett annat parti än (m) att rösta på.
Sakfrågan är en sak. Stefan Löfven bemöter påståendena med att upplysa om att en del av satsningarna handlar om ersättning till den som pluggar. Samtidigt slår han tillbaka moderaternas ständiga tal om arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring som "bidrag" (som dessutom är något att förakta enligt alliansens "arbetslinjen".
Men varifrån får partiet alla sina nya siffror ifrån? I en kort kommentar på Twitter får jag en hänvisning av moderata aktiva till S-budgeten. Men den summeringen och den siffra (m) kommer fram till låter sig inte återfinnas i det dokumentet. Ska man debattera vore det en fördel om också moderaterna kunde redovisa de beräkningsunderlag som man använder sig av. Det gör man inte.
Samtidigt ligger fortfarande två andra "affärer" om siffertrixande och väntar på svar. Äldst börjar uppgifterna om hur många "förlorade jobb" som (m) påstår att (s)-politiken ger. I ett par dagar var den siffran 14 000. Ett par dagar efter hade den ökat till 18 500. När jag första gången ställde frågan på Twitter till Tomas Tobé, fick jag svaret att de 14´ var en uppgift från "Finansdepartementet ..på lång sikt". När den nu steg till 18 500 gavs informationen att "Beräkningen är baserad på empiriskt skattade elasticiteter". Frågan igår till Tobé om skillnaderna gav svaret att det är "kort och lång sikt" som förklarar diffen.
Antingen var svaret fel första gången elller så är svaret fel nu. Vad gäller med siffrorna? Partisekreterare Kent Persson, som ju har använt båda siffrorna, borde orka med ett blogginlägg med klargöranden.
Det tredje aktuella exemplet är om sysselsättningen. Där har Alliansfritt gjort en utmärkt genomgång av orsaken till siffervariationerna och skriver:
För mellan mars 2006 och mars 2007 ökar nämligen sysselsättningen med 92 400 personer. Den jobbpolitik som Reinfeldt 2006 tyckte var så dålig att den krävde regeringsskifte är nu något han vill ta äran för. Det säger något. Hade Reinfeldt varit lite mer ärlig hade han givetvis räknat just från mars 2007 och kommit fram till en ökning av sysselsättningen med 210 000 personer, det vill säga samma antal som regeringen redovisade i vårbudgeten. Men uppenbarligen kunde inte Reinfeldt hålla sig från att trixa lite med siffrorna.Den som minns dåvarande S-ledaren Göran Perssons ord om att "jobben kommer" vet att det knappast fick utrymme i debatten men däremot var en korrekt beskrivning av verkligheten. Och som i många fall kan man inte direkt hävda att moderaterna ljuger men däremot använder de månader och statistiska uppgifter som passar bäst för det egna syftet. Men att gå så långt att man räknar sysselsatta i mars månad 2006, ett halvår före det egna makttillträdet, om man ska beskriva positiva effekter av sin egen politik, så är det att dra till matematikkalkylatorn lite väl mycket. Och det grundläggande problemet är att arbetslösheten har bitit sig fast i Sverige på hög nivå och att politiken som sätts in inte fungerar. Om detta lär jag återkomma många gånger till.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, val 2014, fredrik reinfeldt, sysselsättning, arbetslöshet,
