Orden är Essbecks och kommer från kommentarsfältet i ett inlägg där Kent Persson, Moderaternas partisekreterare, skriver ett småhurtigt inlägg om att "se och bekämpa samhällsproblem". På temat siffror och statistik skriver också S-gruppledaren i riksdagen, Micke Damberg i SvD, Brännpunkt. MD beskriver hur statistiken riskerar att bli viktigare att debattera än själva huvudfrågan om jobben och har uppmaningen:
Om en sak borde råda samsyn i den svenska politiken. Det är att alla är vinnare när politiken utgår från verkligheten och där det politiska samtalet inte reduceras till ett sifferkrig om statistik.I sin iver att komma bort från begreppet "massarbetslöshet" och de frågor som därmed blir oerhört svåra för regeringen, används siffror och statistik vårdslöst. I det befängda uttalandet under veckan om en låg arbetslöshet i gruppen "etniskt svenskar mitt i livet", finns samma iver eller panik att rätta till en bild som enligt alliansen är fel och farlig inför valet 2014.
I veckan fick jag också en önskan uppfylld: Jag har efterlyst en granskning av hur moderaterna använder siffror när man beskriver S-förslagen. SvDs Faktakoll gav gult ljus för påståendet att "S-politiken hotar 14 000 jobb". Hade man inte använt ordet "hotar" utan i stället "försvinner" hade det blivit rött för Kent Persson. Möjligen är faktiskt hotbegreppet i politisk retorik skarpare än rena faktaframställningar. Ännu saknas också uppgifter om hur siffran kunde öka till 18 500 i alliansens rapport några dagar efter. I samma tankar går jag om påståendet om "bidrag" i S-budgeten. Samma siffertrixande finns i det Micke Damberg beskriver i SvD, om sysselsättningens utveckling.
Det är ovärdigt sätt att försvara Reinfeldts klantighet som nu har pumpats ut i det moderata kampanjmaskineriet. Att "propagandaministern" själv satt och twittrade mitt i natten efter Reinfeldts olycksaliga uttalande säger väl det mesta. Något intern PM skrevs kanske, med orden: "Vrid debatten till att Nya Moderaterna lyfter ett samhällsproblem som inte oppositionen pratar om". Att arbetslösheten är högre i gruppen "utländsk bakgrund. Även dom ska omfattas av arbetslinjen".
Det är ju inte sant. Även om S-budgetmotionen kunde vara tydligare på den punkten utan mer har fokus på ungdomsarbetslösheten så har väl S-regeringar i alla tider och S-majoriteter i kommunerna drivit frågan om hur arbetslösheten ska pressas ner i grupper med högre andel arbetslösa. Det är självklart för mig. Det är Fredrik Reinfeldt, inte Stefan Löfven, som har försökt styra bort från den totala arbetslösheten till att välja ut grupper där den är låg för att påvisa sin egen förträfflighet. Eller som S-motionen formulerar det:
Från att ha toppat på 9 procent under våren 2010 uppgick den säsongsrensade arbetslösheten i mars i år till 7,3 procent. Det innebär attarbetslösheten är på en högre nivå än i augusti 2006 (7,0 procent) då situationen på arbetsmarknaden av den dåvarande borgerliga oppositionen beskrevs i termer av massarbetslöshet. Även den säsongsrensade sysselsättningsgraden är enligt den senaste arbetskraftssundersökningen något lägre jämfört med augusti 2006.Om siffertrixandet skriver Micke Damberg när det gäller Reinfeldts egen användning:
Som om det inte räckte med att använda ett missvisande räknesätt plussade statsministern på 100 000 jobb i den senaste partiledardebatten – jobb som faktiskt hade tillkommit under den förra socialdemokratiska regeringen. Reinfeldts påstående om 300 000 nya jobb gav därför utslaget ”falskt” i Aftonbladets faktagranskning ”lögndetektor” (AB 120507).Det finns underlag för en lång lista på beskrivningar av hur alliansens så kallade jobbpolitik inte har fungerat. En bra illustration till en sådan ger Roger Mörtvik, TCO-utredarnas blogg, där han beskriver analyser av en av de riktigt stora "reformerna", jobbskatteavdraget. Men det kan stå som bild på hela regeringens "arbetslinje" och retorik och det är formulerat av Reinfeldt / Borgs eget finansdepartement: Beräkningarna är
”inte är signifikanta och bör tolkas med stor försiktighet”. Översatt till vardagssvenska betyder det: ”alla slutsatser är rena gissningar”Jobbskatteavdraget där regeringen inte har räknat med effekter av utbildningsnivån för sysselsättningen, en satsning med 5,4 miljarder på en krogmomssänkning med oklara jobbeffekter och en ovärdig försämring för arbetslösa och sjuka och där ett bollande av människor mellan förmedling och Försäkringskassa, allt i syfte att kunna berätta om "fler i jobb. En sänkning av arbetsgivaravgiften för unga som inte är färdigutvärderar men som tycks vara mycket dyr och mycket ineffektiv. Den har kostat skattebetalarna över 51 miljarder. Jobbcoacher är ingen hit och inte ens när samlade effekter blir en rejäl rea på unga långtidsarbetslösa är det tillräckligt för att få arbetsgivare att anställa.
Det är solklart: Om man efter åtta år vid makten går till val med en högre arbetslöshet eller ens i närheten av det man själva kallade massarbetslöshet så blir det problem. Man lovade ju nästan i retoriken att arbetslösheten skulle vara historia och borta, efter den "jobbpolitik" man talade om. Definitioner och statistik kan alltså handla om hela regeringsmakten för Reinfeldt och Alliansen. Men arbetslösheten handlar om människor av kött och blod, inte om siffror. Det handlar om hur vi får upp tillväxten så att välfärden kan betalas. Då behövs också politik som fungerar i verkligheten, inte nya retoriska innovationer som bara handlar om att sätta bilden av en egen förträfflighet. Ställ undan den skeva kulramen som producerar "hitta på siffror" och ställ undan den retoriska ordmaskinen. Återkom med politik som verkligen bryter arbetslösheten.
Mer: Utredarna med ännu en analys av jobbskatteavdraget.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, jobb, arbetslöshet, mikael damberg, val 2014,
