Tveklöst är barnfattigdomens stora tragik att så många barn lever i utsatta situationer och under fattigare förhållanden än andra barn. Det är den fattigdomen och de växande klyftorna som ska vara politikens fokus, inte försöka förklara bort det med att det är en "vänstervriden" retorik eller "bara finns i Afrika".
Samtidigt är barnfattigdomen också en illustration av något som gått fel, något som inte lyckats. Sifferexcercis och debatter om definitioner av arbetslöshet verka var det som dominerar debatten. Är det "massarbetslöshet" eller "bara vanlig" arbetslöshet? Fokus bör ligga på hur politiken ska utformas för att både på kort och lång sikt få fler i jobb, öka tryggheten, minska klyftorna och stärka förutsättningarna för de med tuffast utgångsläget.
Det politiska löftet har varit tydligt. Ur det perspektivet är det faktum att arbetslösheten ÄR där avslöjande i sig. Alliansregeringen vann val 2006 och 2010 på en retorik som utställde ett Sverige befriat från arbetslöshetens gissel. Man vann den debatten bland annat på att sätta bilder av läget som ett Sverige med massarbetslöshet och man gjorde det i tider när jobben trots allt började komma. Arbetslösheten är högre än då. Det är fakta. Det stora sveken är inte marginalen mellan arbetslöshetssiffror i mars eller september 2006 och nu. Det stora sveket ligger i att arbetslösheten alls behöver diskuteras.
Ivern att försvar den egna politiken var det som gjorde att Reinfeldt uttalade sina berömda ord om "etniska svenskar mitt i livet". I stället för att stå till svars för det man själv definierade som "massarbetslöshet 2006, blev sedan försvarsretoriken att man hade lyft fram ett samhällsproblem. Men rimligen borde väl en allians som pratade jobb 2006 inte kunnat missa att arbetslösheten slår olika i olika grupper? Rimligen är arbetslösheten ett problem i sig, oavsett den etniska bakgrunden i de grupper den slår mot?
Igår var det #Barpol och debatt mellan Carin Jämtin (S) och Kent Persson (M) som handlade om jobben. Det verkar av nyhetsförmedlingen att döma inte ha kommit fram särskilt mycket nya saker. Men möjligen borde ansvarsutkrävandet vara ännu skarpare mot en allians som faktiskt i retoriken lät som dom skulle ha fått bort arbetslöshet om de fick makten. Så har det inte blivit. Långt ifrån. Gårdagens kommentar från professor Lars Calmfors var att den politik som har förts är "omoralisk". Jag håller verkligen med när jag ser klyftorna öka och arbetslösheten bita sig fast.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetslöshet, jobb, lars calmfors, regeringen, val 2014, kent persson, carin jämtin, fredrik reinfeldt, barnfattigdom
