Politiken måste ta ansvar när skillnaderna i skolan ökar

Gårdagens rapport från Lärarnas Riksförbund följs av en snarlik från Skolverket. Idag skriver Anna Ekström och Sverker Härd på Brännpunkt om växande skillnader i den svenska skolan. Likvärdigheten har minskat i skolan, skillnaderna i studieresultat ökar och det som tidigare var motiv för en sammanhållen skola, att elever stimulerar varandra och höjer hela resultatet, verkar ha fallit ihop. Där andra länder, som Finland, Kanada och Sydkorea, lyckas förena höga studieresultat med likvärdighet, sägs Sverige falla nedåt. Skolverket konstaterar i sin rapport:

det fria skolvalet sannolikt har bidragit till den ökande skillnaden mellan skolors resultat. Vi menar att det nu behövs ett politiskt ansvarstagande för likvärdigheten som också inbegriper skolvalets konsekvenser och som leder till åtgärder för ökad likvärdighet. Alla skolor ska vara bra skolor.

Skolverket efterlyser ett tydligt politiskt ansvarstagande. Det är egentligen ganska enkelt: ska skillnader i elevers förutsättningar kunna balanseras eller kompenseras så behövs politik. Det handlar om styrning och om att avsätta pengar som kan användas för det extrastöd som krävs. Det  måste utgå från en politisk vilja och analys att möta problemen. Tyvärr har de senaste årens skolpolitiska anslag gjort att jämlikhetsperspektivet har förpassats åt sidan. Det är inte bara en nära nog total politisk uppslutning om det fria skolvalet. Ibland får jag känslan att rädslan för att upplevas vara alltför styrande och alltför "gammalmodig" och upplevas vara mot friskolor har gjort att även partivänner i skolpolitiken har legat lågt.

Man kan knappast påstå att veckans budgetmotion från  (S) innehåller skarpa förslag för att bryta utvecklingen. Däremot finns förslagen. Ibbe Baylan har tagit vid efter Micke Dambergs goda insatser på skolområdet och genomförs de förslagen så kan de problem som Skolverket idag belyser faktiskt mötas med politik.

Det var, som jag skrivit några gånger förut, ungefär 30 år sedan jag gick studiecirkeln "Skolan -ett klassamhälle" på lördagsförmiddagarna. Då, som ung SSUare, i ett Strängnäs med kanske 20 000 invånare, en sammanhållen skola och få elever med utländsk bakgrund. Idag är jag verksam i Huddinge, en kommun med 100 000 invånare, med stor andel elever som behöver ett särskilt stöd för att klara målen och dessutom i en region där det fria skolvalet blir särskilt uttalat. Sorteringen märks och så också klyftorna. Det är möjligen passé att kritisera fristående skolor och det fria skolvalet. Men den som lägger analyser och rapporter åt sidan utan att reflektera och tänka till tar på sig ett jättelikt ansvar för många elevers skolgång, en skoltid som ofta på förhand kan avgöras eftersom skillnaderna i studieresultat är kopplat till skillnader i sociala förutsättningar, studievana osv. Det är dags att "någon" börja driva krav på jämlik skola med högre stämma än hittills.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, segregation, skolverket