Gårdagens Agenda hade två särskilt "tunga" inslag. Dels en intervju med Reinfeldt och dels ett inslag om skolan och skolval där S-förslaget om mer "blandade grupper" i skolan togs upp.
Reinfeldt fick prata om krisen i Europa men också om sitt uttalande nyligen. Han höll sig till den "talregel" som kom redan på senkvällen den dag som de så uppmärksammade orden sades. "Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet". Här gäller talregeln från moderaterna i regeringen att vrida frågan till att handla om att regeringen vill uppmärksamma ett problem. Att arbetslösheten är högre i grupper med utländsk bakgrund än för personer med svensk bakgrund. Senare läggs också på ett påstående att andra vill tala tyst om detta medan regeringen är "modiga nog" att "prata om det".
Det är mycket tydligt, för den som läser uttalandet, att det handlar om att påvisa en lägre arbetslöshet. "Det är inte alls som dom säger", är budskapet "därför att"...och så orden med "etniska svenskar mitt i livet". Igår påstod Reinfeldt igen att det ser bättre ut nu än då. Det är politiskt oerhört viktigt att sätta den bilden eftersom hans finansminister talade om "massarbetslöshet". Om det begreppet var korrekt då så är det än mer korrekt att använda nu. Därför går Reinfeldt i sina jämförelser tillbaka till mars 2006. Då var det ännu ett halvår till maktskiftet men tidsmässigt befann sig Sverige i en början av uppgång med fler jobb och lägre arbetslöshet. Genom att räkna därifrån, när alliansen ännu inte hade börjat regera, kan man räkna hem en positivare utveckling.
Skolvalet och (S) förslag att möta den alltmer uppdelade skolan med "blandade grupper" var kvällens andra stora ämne i Agenda. En rad rapporter har den senaste tiden tagit upp de växande skillnaderna mellan elever. En del ifrågasätter rätten att välja skola. Här blir svaren från allianspartierna den helt motsatta jämfört med den om att "lyfta fram samhällsproblem" som sägs gälla för arbetslösheten. Bilden jag får efter att ha följt debatter på Twitter om skolan är att det på det område gäller spika debatten helt och fullt till försvar av skolvalet, inte ett ögonblick lyfta fram ett samhällsproblem.
Grundproblemet är dock oerhört mycket äldre än rätten att välja skola. Att föräldrars utbildningsnivå påverkar och kanske avgör elevers studieresultat är ett betydligt mer komplicerat problem än så. Skolan är tveklöst en del av klassamhället. Det första steget ligger i att man erkänner problemet och att man vill göra något åt det. Det andra är åtgärderna och där har (S) talat om att ge samma uppdrag till grundskolan som till högskolan: att skolan har uppgiften att försöka åstadkomma blandade grupper. Jag tror inte det kan eller får ses som en enskildhet. Därför är det utmärkt att (S) tidigare har presenterat fler punkter på området, som bland annat handlar om resursfördelning, lärarna och förskolans betydelse.
I Agenda avförde Ibrahim Baylan kvotering som en framkomlig väg för att öka likvärdigheten. Det är bra. Och även inom ramen för ett skolval, där i alla fall en del av svårigheterna består i att boendesegregationen slår igenom i skolan, borde också skolval kunna användas offensivare för att stärka skolor i alla områden, inte minst där utmaningarna är som störst. Därför har skolvalets försvarare all anledning att kliva ett steg framåt i stället för att låta debatten handla om skolval eller inte. Det var ju inte riktigt där själva problemet låg, men möjligen något som förstärker problemen om man inte använder det som ett verktyg till en mer jämlik skola. Jag tror att det, som en punkt av många, är möjliga framgångsvägar.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, agenda, fredrik reinfeldt, arbetslöshet, skolval, skola,
