Lars Ohly, vänsterpartiet och Unibet som ger 200 för Werner och 65 för Schyman

Riksdagsrökrummets trevligaste skratt hade nog Lasse Ohly. På den tiden jag ofta frekventerade just dom rummen var det alltid lite speciellt att komma in i "dimman" samtidigt med Lasse. Idag har han meddelat sin avgång som ledare för före detta "Vänsterpartiet kommunisterna", nu utan det sista tillägget. Skälet är nu i Aktuelltsändningen detsamma som vid dagens presskonferens: Opinionssiffrorna har inte blivit bättre. Det där kan man säkert vrida och vända på. Och jämförelsen med de opinionsframgångar som Gudrun Schyman fick till är förstås till nackdel för Ohlys eftermäle. Men jämfört med tidigare? Inte särskilt mycket sämre. Även DNs Peter Wolodarski twittrade uppgifter från senaste valet. Där var andra, inte Ohly, ett sänke för sitt parti.

Man kan ha olika perspektiv på Vänsterpartiet och Lasse Ohlys tid på partiledarposten. Jag har nog det.

*  Det var löjeväckande av svensk borgerlighet och medier att till och med i valrörelsen 2010 försöka få Ohly sammankopplad med tidigare diktaturer i öst. Att Ohly skulle ha verkat för en sådan samhällsordning är förstås inte rimligt.

* Man kan som sosse drömma om 100 procent av väljarstödet. Kanske. Men inser man att sannolikheten inte är trolig kan man med fog se en demokratisk poäng att även ett parti sparkar lite från vänster. Under Ohlys tid har (v) fortsatt att göra det.

* Ohly har bidragit till ett vänsterparti som har blivit mer realistiskt och ansvarstagande än tidigare. Budgetregler ska inte drivas till överdrifter men insikten att det är viktigt med ordning och reda lyckades Ohly i alla fall under det rödgröna samarbetet göra till rättesnöre i sitt parti.

* I vissa delar och vid tillfällen har det bubblat upp: Socialdemokratin som den verkliga motståndaren. Inte borgerligheten. Rester från historien som bygger på det "svek" som även verksamma under Ohlys tid har sett socialdemokrater. Och ibland med rätta har fackligt aktiva och socialdemokrater verksamma på arbetsplatser inte fattat varför dom, inte de borgerliga och "kapitalismen" har varit motståndare. En historisk kamp inom vänstern där just "Vänstern" fick storstryk och aldrig förlät den socialdemokrati som blev så mycket starkare  i inflytande och folkligt stöd.    

Trots allt. Lasse Ohly bidrog efter mycket om och men till det rödgröna alternativet inför valet 2010. Ett av mig hyllat alternativ men dessvärre inte av väljarna och möjligen inte av alla internt i vare sig Ohlys parti eller mitt eget. Men som politisk grovarbetare att från en svagt läge ändå försöka påverka politiken tycker jag ändå att Lasse Ohly skrivs in i historieböckerna som en profil i svensk politik.

Vad kommer sen då? Jag har länge trott och kanske sett Josefin Brink som självklar. Men möjligen finns det inom partiet tveksamheter. En självklar favorit för mig personligen är också Jonas Sjöstedt. Möjligen ses han som alltför "höger" för partiets tunga beslutsfattare. Almedalsveckan var det Ulla Andersson som dök upp som motkandidat och nu i dagarna Hans Linde. (?).

Kanske ger Unibet en hit när man sätter odds. Men Werner som gör Comeback? Eller Schyman bränner pengar i vänstern i stället? Nej. Inte troligt.

Vänsterpartiets: Next Party Leader
	Vilket är korrekt alternativ?
		Vinnare
	Sjöstedt, Jonas	1,30
	Andersson, Ulla	2,75
	Linde, Hans	3,25
	Brink, Josefin	6,00
	Åström, Alice	12,50
	Svensson, Eva-Britt	15,00
	Dinamarca, Rossana	18,50
	Esbati, Ali	30,00
	Larsson, Kalle	30,00
	Schyman, Gudrun	65,00
	Werner, Lars	200,0

Fler som bloggar: Sebastian, Martin, Peter Högberg, Iakttagaren, Mattias Lundbäck, Mitt i steget, Böhlmark, Ingerö. Laakso,
Mer att läsa: DN1, DN2, DN om kandidater, DN, Sjöstedt, DN om Ohly,  Svd1, SvD2, Svd3, AB, AB om efterträdarkandidater, Lena Mellin, Exp,. Dagens media.




Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, lars ohly,

Ohlys kväll ger drag i rödgröna kampanjen

En släng av magåkomma, oklart vad, drabbade mig strax före Lars Ohlys tal. Koncentrationen var inte på topp och kastade mig på sängen direkt vid hemkomsten. Men ute ur sjukdomstillståndet funderar jag över vad jag hörde i kväll. Det ligger något speciellt i de här talen, just i Almedalen. Även en vänsterpartikväll sitter orangeklädda alliansungdomar och lyssnar. De fick säkert ett och annat nyttigt ord från Ohly ikväll.

Talet var engagerat och skarpt, uppbyggt kring de krav som Vänsterpartiet har inom ramen för sitt för dagen tillfälliga partinamn, Välfärdspartiet. Kan tycka att det blir lite trist när ett tal drar igång med någon väldigt specifik fråga i början. Ohly gjorde det med att locka fram applåder med motstånd mot vinster i välfärden. Klok markering och viktig princip (och politik) men kunde i någon form ha funnits med som exempel på verktyg efter att visioner och "drömsamhället" hade beskrivits. Och någon särskild ministerpost, fortsatte Ohly, ville han inte kräva före valdagen med det kloka tillägget
"Vi ska bara byta regering - också politik".

Resten av kvällen ett punktprogram med de viktigaste "visionerna" och sakpolitiska kraven. Gratis kollektivtrafik, jämställda löner, tandvården, bostadspolitiken och en förstärkt hemtjänst för äldre ställd mot RUT-avdrag för mer välbeställda hushåll var några punkter. En eller annan satt säkert med Excelark och räknade budgeteffekter. Tror möjligen att den eller de har missat att politikens drivkrafter inte bara ligger i att hålla budget utan också i att förändra samhället och åtgärda samhällsbrister. I det resonemanget ligger budgeterandet ett steg efter de där drömmarna och samhällsanalysen.

På ett par punkter noterade jag att Ohlys tal skulle kunna ha hämtats från min blogg. Kritiken mot det skattefokus som har funnits i medierna där sänkta skatter har setts som något fristående från den välfärd de betalar för. I det sammanhanget gjorde också Ohly en viktig markering, värd att läsas av fler. Välfärdens kärna handlar inte bara om skola, vård och omsorg. Viktiga delar i välfärden är också rätt till en bostad, inte minst en hyresrätt om man vill det. Viktiga delar är också stödet till en ensamstående mammor som ibland i dagens Sverige lever i en fattigdom som inte är värdigt vårt land.

Reinfeldt fick också en välbehövlig känga för sitt tal om "allmänintresse" och särintressen. Ohly slog fast att med den politik som nu förs behöver Sverige många som kämpar för "särintressen" av olika slag.

En varm kväll i Almedalen. En laddad vänsterledare. Ett engagerat tal som möjligen inte skrivs in i historieböckerna, som säkert inte får borgerliga ledarskribenter eller bloggare att jubla, men som ändå visar på behovet av en ny regering efter den 19 september.

Läs mer: DN, SvD, SvD fyra frågor, Aftonbladet,   
Fler som har bloggat:
- Johan Westerholm, Martin Moberg, Mikael Abramsson, Simon Wessbo, Dick Erixon,  
. Mitt inlägg före talet.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, almedalen, vänsterpartiet, val 2010, valet 2010, lars ohly

Almedalen, Måndag, Vänsterpartiet, Lars Ohly

Det är dagen efter i Visby. På nätet ser jag mina morgontidningars reaktioner på gårdagens "Reinfeldtare". (bloggat här) Att döma av kommentarernas uteblivna lyckorus verkar det som de politiska skribenterna inte hittade särskilt mycket användbart till ledarplats. SvD har bilden av "Cirkus Brazil Jack" som står uppställda inte långt från den vindslägenhet vi har hyrt. DN gör som Reinfeldt: pratar mest om de rödgröna. Aftonbladet betygssätter och Lena Mellin frågar efter vart den så kallade arbetslinjen tog vägen.

Men nu är det ny dag. Almedalen, Måndag är Vänsterpartiets och Lars Ohlys. Eller "välfärdspartiet" som (v):et just den här dagen ska stå för. Vänsterpartiet som i mordern tid kanske kan ses som partiet som relativt den historiska motståndaren, socialdemokraterna, ser sig som lite rättvisare, lite mer jämställda, lite mer offentligsatsande och lite mer solidariska. Historiskt betydligt större skillnader. Partiet bildades ju som en utbrytargrupp ur den framväxande socialdemokratin, en grupp som såg de reformistiska stegen som alltför senfärdiga. "Klassförrädare" var en beteckning som partiets aktivister ibland satte på "Storebror (S)". Den tiden är förbi. Samtidigt som Lars Ohlys parti tröskar fram på ungefär samma opinionsnivåer som den gamle och "riktiga" kommunisten Werners tid, har man nog fått en ny förutsättning som kanske inte riktigt har lyfts fram i sin "storhet". Annat än från de borgerliga partiernas sida förstås och då negativt: att vänsterpartiet nu ses som självklart i en regering är en nyhet och en stor omvälvning för dem. Det hade varit helt otänkbart för några år sedan.

Lars Ohly får gärna vara en pådrivare för de rödgröna. Visst: samhällsansvar är viktigt men trycket behövs i politiken att välfärd och rättvisa inte bara är kostnader utan tvärtom något som hela samhället tjänar på. Sverige i Europa: Viktigt, men de "goda krafter" som talar internationell solidaritet behöver påminnas om hur världen ännu är en ojämlik företeelse. Något som vänstern alltid har gjort med engagemang. Partiet med "lite mer..." ska tala i Visby.

Så låter inte alla om vänstern. Ibland låter det i tal och ledartexter som om Sverige har ett parti till vänster som vill fortsätta arbetet för "proletariatets diktatur" i dess bokstavliga mening. Att Ohlys vänsterparti är "kommunister" med samma idégrund som många diktatorer vi har sett historien frambringa. Jämförelser mellan konduktör Ohly och dessa massmördare är förstås absurda.

Lars Ohlys tal får gärna kretsa kring välfärd och internationell rättvisa. Vara påminnelse om att partier till vänster inte finns till primärt för att hålla statsbudgetens utgiftstak, även om det förstås är viktigt. Påminna om att Sveriges röst i världen inte bara handlar om att tala i glasbyggnaderna i Bryssel. Där har "lite mer-partiet" en viktig roll i ett rödgrönt samarbete.

(V):s läge i Svensk väljaropinion:  

Mer att läsa:
- Mats Engström om skolan och klassklyftor som Reinfeldt glömde.
- Peter Högberg med en söndagskrönika
- Katarina Nyberg Finn om Reinfeldts fräckisar.
- Ulf Bjereld om Vänsterpartiet. Också på Makthavare.se
- Peter Johansson om Ghostbusters.
- Rasmus Lenefors med Reinfeldt-analys.
- Mary Jensen med bilder om kommentarer.
- Fredrik Axelsson med positiva, moderata tankar.
- Peter Soilnader om Reinfeldts "särintresse"-budskap - och om självkänsla.
- Johan Westerholm om en märklig början..
- Erik Laakso om visionslöshet av en spelevink
- OM rödgröna aktiviteter i Almedalen

läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, val 2010, valet 2010, lars Ohly, almedalen, fredrik reinfeldt, moderaterna,

Hur långt flyttar vi gränserna för anständighetens debatt?

I all samhällsdebatt finns det hos majoriteten av deltagarna någon form av gräns. En förnuftsmässig insikt om vad god ton, saklighet, anständighet och ärlighet kräver av diskussionerna. Oftas håller riksdagspartierna sig inom ramarna. Det utesluter inte att lockelsen över gränserna kan finnas hos enskilda. Det utesluter inte att kunskaper om den "negativa kampanjens" effekt på väljarkåren ses som en möjlighet om man i övrigt har svårt att få stöd för sin politik. I ett sånt läge kan en "fristående" tankesmedja flytta gränser, bidra till en högre toleransnivå. Efter en tid kanske partier kan flytta dessa, inte lika långt som tankesmedja, men "lite".

Dagens kolum i Svenska dagbladet ser ut att vara en sådan. Tankesmedjan Timbro befolkar sedan lång tid den "oberoende moderata" morgontidningen och dagens kolumn är skriven av en Timbromedarbetare. Till det yttre ska kolumnen handla om vänsterpartiet, där utgångspunkten är att (V) är minst lika illa som Sverigedemokraterna. Men tankelinjen är mer avancerad än så. Genom att först svärta ner vänsterpartiet ska sen kopplingen dras vidare till (S) och (Mp). En inrikespolitisk valdebatt på Svenska Dagbladets ledarsida blir tal om "massmord", "diktarurer" och "livsfarliga hot".

Visst kan man prata historia. Visst kan man också lyfta fram att den stora kampen mot kommunismen i Sverige har varit på arbetsplatserna där socialdemokratin och fackföreningarna tidigt vann en absolut majoritet för en reformistisk väg, inte en kommunistisk och revolutionär väg. Det må vara både intressant historiskt och viktiga värderingar att slåss för också i framtiden om hot mot dessa skulle bli verkliga. Men ingen ska inbilla mig att det är en tillfällighet att kolumnen tas in idag, när de rödgröna gemensamt ska presentera en gemensam politik.

Med kommunisthotet skrämde högern väljarna år 1928. Med kommunisthotet ska högern skrämma väljare också 2010. Jag tror inte väljarna går på det.  

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, kommunism, val 2010, vänsterpartiet, lars ohly

Mer personval nu en död tanke i Sverige?

Det finns något av politikens själva kärna inbyggt i grundtankarna med personval. Det tillhör förvisso inte den svenska demokratins historia som i mångt och mycket lämnar det personliga utrymmet inom partierna. Men politik handlar om förtroende. Jag röstar på en politisk färdriktning och i sakfrågor men vll förstås att de som företräder mig ska göra ett bra jobb. På ett sätt är det orimligt att väljarna inte ges särskilt stora möjligheter att lära känna kandidaterna. Visst är profilering en självklarhet men det görs på ett fåtal av listornas ganska många personer.

Men hur är det med väljarna då? Vill de ha personvalet? Röstar de utifrån det? Jag säger bara Fagersta och Stig Henriksson. I riksdagsvalet fick (S) nära hälften av rösterna i riksdagsvalet 2006. (M) drygt 17. (V) 9,44. Annat var det i kommunvalet. Vänsterpartiet fick där 58.30 procent. (S) 24 och moderaterna ca 7 procent. Vänsterpartiets ledare fick var tredje personröst. Det verkar som väljarna, om de får en praktisk chans, är beredda att rösta med helt andra perspektiv utifrån hur duktiga de bedömer företrädarna vara.

Frågan är hur möjligheterna till mer av personval påverkas av det som nu händer inom stockholmsmoderaterna, något som Henrik Brors skriver om. Mitt eget parti är och har varit mycket tveksamma. Det personvalsinslag som finns är väl ett resultat av en traditionell kompromiss i grundlagsfrågor där den gemensamma valdagen behölls i utbyte mot ett visst personvalsinslag. På dagens Brännpunkt tar Johnny Munkhammar upp frågan och "flyr" till USA för att hämta inspiration. Lite synd att han inte ens nämner goda exempel här hemifrån. Också SVD.s Sanna Rayman har lyft fram Sundbybergs prov av ett "primärval" där (S) egna kandidater presenteras och "prövas" av väljarna. Ett bra exempel på en viktig utveckling av demokratin. Förhoppningsvis är inte allt nu i praktiken kört för den som tror på grundtesen att det är bra att den som är vald har mandat hos den som har valt.

Annat läsvärt:
- Ericas tillhåll om alliansens valstrategi...
- Karins värld om det roliga att hon lägger kraften på bokblogg men drar ner på politikbloggen... :-(
- Johan Westerholm med lördagskrönika om de sju dödssynderna, i dag "hämnden".
- In your face om valfuskaffären, som också tas upp av Annarkia, Mary Jensen,  Peter Högberg, Kent Persson , Martin Moberg , och Röda berget.
- Alexandra Einerstam om hur man vårdar eller inte vårdar den politiska historien.
- Maria Ferm om fel att inskränka bo-rättsort för flyktingar.
- Peter Soilander om att alla är värd en andra chans.
- Carin Jämtin som skriver om barnfattigdom...
- Marcus Grundén (fp) som jag trodde bloggade om Anders Borgs skatteutspel men som var om rödgrönt
- Alexandra Einerstam som bloggar om träff med det superba kvinnliga nätverket med det namn jag aldrig lär mig.
- Claes Krantz om Anders Borgs skattehöjningar och hyllandet av förra S-regeringen


- Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, personval, demokrati, fagersta, vänsterpartiet, personval, val 2010, valfusk, moderaterna, socialdemokraterna, valet 2010

Rödgrönt välfärdsalternativ för huvudstaden?

På dagens Brännpunkt presenteras de tre rödgrönas alternativ för huvudstadens budget nästa år. Rubriken blir till budskap om skattehöjning på 60 öre, något som möjligen kan vålla debatt. Åtgärden kan också beskrivas som i artikeln: en återställare till skattesatsen för 2006.

Om detta blir debattens huvudfokus är det annat som kanske borde vara det. Kanske hade artikelförfattarna kunnat markerat det genom att placera skattetexten sist. För det är så det måste vara. Carin Jämtin med flera gör en genomgång av brister som de och Stockholmarna upplever i skolan och omsorgen. De ser ökade klyftor, haveri av bostadspolitiken, ökad otrygghet, problem i skolan och att alltför lite görs för jobben i Stockholm.

Det behövs en aktivare politik. Det kräver resurser. Det kräver höjd skatt. En välfärdspolitisk linje som har ett starkt stöd hos väljarna, brukar det visa sig. En och annan höjer säkert fingret och påminner om svagt stöd för (S) i staden i tron att skattehöjningar alltid döms ut av väljarna.
Att skatter är viktiga för regionens väljare är ingen tvekan. Däremot är det ett klokt och förnuftigt folk som till skillnad från mätningar av opinionen ser helheter. Välfärd OCH skattenivåer.

Det går aldrig att försvara en tankegång där man först bestämmer en skattesats och sedan funderar över vad pengarna man tagit från skattebetalarna ska användas till. Om så har skett någon gång så är det att sno väljarnas pengar.

Men lika lite som att borgerliga majoriteter i exempelvis landstinget fortsätter att sänka skatter trots vallöften, lika dumt är det att vara rädd för ett trovärdigt politiskt alternativ. Ibland kan man få intryck att förslag om sänkta skatter är helt befriat från kravet på finansiering. Så kan det förstås inte vara. Att man har höga ambitioner om välfärden och betalar för de satsningar man gör behöver man inte skämmas för. Och ytterst avgör väljarna på valdagen.

Progressiva bloggar på NetRoots

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skatter, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, stockholm, välfärd, skola, vård, omsorg, val 2010

Hur många nej behöver en friare höra för att fatta?

Hörde i Godmorgon världen om fortsatta spekulationer kring det parlamentariska läget efter valet 2010. Mycket teori och kalkylerande. Från både allianspolitiker och dito redaktörer som Peter Wolodarski, Per T Ohlsson och Per Gudmundson fortsätter spekulationerna och pratet om hur den egna alliansen ska behållas i alla lägen, samtidigt som den rödgröna ska splittras.

Visst är det en nästan självklar strategi, om vilket jag skrivit förr. Når man inte framgångar genom att tala om det egna alternativet får man försöka splittra de som leder. Och Sydsvenskas chefredaktör öppnade nu på morgonen för någon annan typ av "krisregering", om jag uppfattade rätt med mittenpartierna och Mp.

Läser en klok rad skriven av Karin Reuterswärd på bloggen Huddingeperspektiv, denna gång direkt från MP:s valupptakt i Örebro.

Och tydligt besked om att mp inte kommer att stötta någon regering som gör sig beroende av sverigedemokraternas stöd. Men med egen majoritet för det rödgröna blocket behövs inte heller det!

Igår upprepade Maria Wetterstrand sitt upprepade nej till Reinfeldt men också uppfattningen att om det krävs bredare allianser så är det naturligt att de rödgröna får tillskott. Jag skrev själv om blåklinten tidigare. Undrar på Fredrik förstår nu att kärleken är obesvarad? Maria säger:

– Det är helt uteslutet att vi som Miljöpartiet skulle agera stödparti åt en moderatregering som dessutom sitter med på nåder av Sverigedemokraterna.

Jakop Dalunde säger till Ekot:

– Jag betraktar det som en skenmanöver, att de vill kunna sitta kvar med passivt stöd från Sverigedemokraterna men att det ser ut som om de tar hjälp av oss att göra det.

Jag som själv har upplevt inte bara förlustval utan det verkligt fysiska att städa rum och flytta ut från regeringskansliet förstår att allianspartierna kommer att ta varje liten chans att få sitta kvar innanför väggarna. Där tror jag man gör sig själva en otjänst att spela "ping-pong" om beskeden när det gäller ett parlamentariskt läge påverkat av SD.

Utgå från fakta om vad som är lämnade besked. Det senaste nu är inviten till Mp. Ser att Alliansfritt Sverige har en tolkning av vad Reinfeldts samlade besked innebär.

Men vad gör Reinfeldt i ett läge när "mp-lösningen" är stängd? Hans parti har i Grundlagsutredningen upprepat kraven att regeringen ALLTID ska avgå efter ett val. När det egna makten står på spel glömmer man gärna sin egen inre övertygelse.

Avslutar med att åter länka till de fyra rödgröna ledarnas deklaration om hur man gemensamt ser på läget efter valet 2010. Förhoppningsvis låtsas vare sig politiska motståndare, tidningsredaktörer eller ens bloggare som om detta aldrig har skrivits. Det har det.

Fler bloggar om kärlek till Mp:
- Kent Persson: "Det finns en enkel lösning".
- Per Altenberg. "Vad menar mp egentligen?"
- Mitt i steget: "om regeringsalternativ och politiskt sladder"
- Utsikt från höjden: "Reinfeldt kommer visst att sitta kvar med stöd av SD"
- Mats Engström: "Vänsterpolitik kan stoppa SD".
- Alliansfritt Sverige. "Reinfeldt lovar stödja rödgrön budget för att stoppa SD".
- Dick Erixon. "Om rödgröna måste välja..."

Fler progressiva blogginlägg på NetRoots.
Följ bloggar om Jobbkongressen här och här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, miljöpartiet, mona sahlin, maria wetterstrand, val 2010, sverigedemokraterna, vänsterpartiet, fredrik reinfeldt, jan björklund, alliansen,

Obesvarad kärlek är plågsam också i politiken

För miljöpartiet är det säkert en härlig känsla att ha valupptakt och kommundagar just den här helgen. Gårdagens kärleksförklaringar från allianspartierna ger både råg i ryggen och en starkare förhandlingsposition.

Mp speglas förstås i dagens "gammelmedier". Redan i gryningen finns centerledaren i Ekot och berättar att också hon sneglar på de gröna. Det var ju just C som förra gången det var aktuellt tackade något överraskande nej till de grönas förhandlingsbud.

Sanna Rayman frågar sig på SvD-ledaren om Reinfeldt frierier till samma tilltänkta partner var "smart" eller "dumt". Slutsatsen att alliansseger i sig är det bästa förvånar förstås inte. Den stora "dumheten" i agerandet är möjligen att man trots hög svansföring och skarp retorik inser att man ligger efter när det handlar om väljarstöd. Att då börja så split i motståndarlägret är en självklar strategi i det läget. För Reinfeldt handlar det om att få eller inte få sitta kvar som statsminister i ett parlamentariskt läge som ingen eller få önskar efter nästa val.

Möjligen är det lite trist att väldigt få citerar de besked som lämnas på andra ställen än i radiomicar eller pressmeddelanden. Jag hittar ingen som påminner om tidigare klara besked från Mp där Maria Wetterstrand stängt dörren men ändå öppnat för exempelvis folkpartiet att föra samtal med de rödgröna.

Och rimligtvis borde dagens mest citerade blogg vara rödgrön.se, där alla de fyra partiledarna skriver av Reinlfeldt och Co. som potentiella partners. "Det finns bara ett alternativ kvar".

Fler blogggar:
- eget inlägg igår om kärleksaffären
- Johan Westerholm: "Om verklighetens bävrar..."
- Krassman: "Vill ni ha svar på frågan?"
- Scaber Nestor: "...kan vi gå vidare nu?
- Kulturbloggen: "Politikerna borde öppna för mittenregering"
- Kent Persson: "Alliansen är beredd att ta ansvar, är Miljöpartiet det?"
- Utsikt från höjden: "F. Reinfeldt kommer visst att sitta kvar med stöd från Sd"

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, miljöpartiet, mona sahlin, maria wetterstrand, val 2010, sverigedemokraterna, vänsterpartiet, fredrik reinfeldt, jan björklund, alliansen,

Ekots rubrik börjar: "Reinfeldt avgår...om"

Jag ser faktiskt första gången en trevlig rubrik på Ekot som börjar "Reinfeldt avgår". Tyvärr med reservationen ".."om det hänger på SD".

Jag läser också ett inlägg från de rödgröna partiledarna. Det är efter dagens nästan desperata försök från allianspartierna att redan nu göra allt för att bo kvar i regeringsbyggnaderna efter valet nästa år. Redan i gryningen var Jan Björklund i gång, i en missriktad och nu avslagen flirt med miljöpartiet.

Att de senaste dagarnas debatter om Sverigedemokraterna ligger bakom kärleksförklaringarna är helt uppenbart. Men kanske också andra hot mot de fyra. KD är väldigt nära spärren och riskerar att få lämna riksdagen. Möjligen också centerpartiet.

Det verkar som vare sig Jan Björklund eller Fredrik Reinfeldt har läst Expressen och tidningens partiledarintervjuer. Redan där stängde Maria Wetterstrand dörren för "allianspojkarna".

Det väcker förstås spekulationer och därför är ett klargörande viktigt. De fyra skriver nu på bloggen:

I denna fråga tänker vi agera gemensamt och vi är förvissade om att vi med gemensamma krafter kan hålla Sverigedemokraterna utanför Riksdagen och att en rödgrön regering vinner väljarnas förtroende.

För alla väljare som avvisar tanken att ge främlingsfientliga krafter inflytande finns nu bara ett regeringsalternativ!

Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson, Lars Ohly

Nästa vecka har socialdemokratin sin jobbkongress. Vad jag har uppfattat så kommer också de övriga rödgröna partiledarna till kongressen. En uppslutning för det som inte bara är det bästa regeringsalternativet. Också det enda rimliga.

Fler bloggar om de rödgrönas besked: Johan Ulvenlöv,

Fler progressiva bloggar på NetRoots.'

Fler har bloggat om dagens utspel: Mitt i steget, Johan Westerholms blogg, [ s-buzz ], Alliansfritt Sverige, [ s-buzz ], Alliansfritt Sverige, [ s-buzz ], Alliansfritt Sverige, In Your Face

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, miljöpartiet, mona sahlin, maria wetterstrand, val 2010, sverigedemokraterna, vänsterpartiet, fredrik reinfeldt, jan björklund, alliansen,

Småföretagarstöd för "Kommunister" en chock för många?

Ser i DN och SvD att företagare har bedömt förslag där man har dolt vilket parti som står för förslaget. Mp har länge haft ett stöd hos de mindre företagen. Att Vänsterpartiet, eller som en samlad allians och deras medier nu skallar: "kommunisterna", är andraparti hos företagarna.

Ser också att min bloggarvän Kent Persson (m) har fallit i något av chock och publicerar därför ett rekordkort inlägg. Jag hoppas att både Kent och andra som fått samma reaktioner har återhämtat sig. Men visst är det plågsamt: S, M och Kd och närapå Fp delar bottenplatser. Illa!

Men visst är det en försvagning av skrämselaktionerna mot de rödgröna, utöver att Sverige fylls av småleende vänsterpartister. Och jag försvarar mitt eget parti med att minnas de drygt 20 procenten av företagarna som i senaste valet angav att de röstade S.

Andra som sett undersökningen och bloggat: Jonas Sjöstedt, Den hälsosamme, Johan Westerholm

- Fler progressiva bloggar på NetRoots
- Rödgrön.se - en webbplats för de verkliga småföretagarpartierna :-)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, rödgrön.se, företagarna, regeringen, alliansen, kommunism, vänsterpartiet, miljöpartiet, socialdemokraterna, kristdemokraterna, folkpartiet, företagande,

Regntunga skyar och budgetmörker på ledarsidor

Utanför fönstret hör jag regndroppar. Det dystra återfinner jag också när jag börjar den nya dagen som så ofta med läsning av papperstidningarna, inte minst dess ledarsidor.

DN:s ledare med kommentarer om de rödgrönas budgetförslag har ett tonläge från förr. I de nya moderaternas tider har retoriken alltmer glidit över till att tala väl om välfärd, ja till och med om skatter. Vi har sett att praktiken skiljer. Att alliansregeringen snart ha minskat skatteintäkterna med 100 miljarder är ett exempel.

Kritiken mot att de rödgröna inte vill ha ett fjärde steg slår också mot allianspartier. Den minnesgode vet att centern prioriterade annat men att frågan avgjordes av Reinfeldt i Vaxholm. I en allians med så tunga moderater blir det ofta som de vill. DN och andra har "splittring" som tema. För alla som går i sådana tankar rekommenderas läsning om det gemensamma.
Och för att upprepa det samma tidnings Henrik Brors skrev igår. (har bloggat här)

S, V och MP har lyckats komma överens om många budgetar tidigare under åren 1998–2006 och lär nog klara det igen.

DN skriver, som utplockat ur något gammalt. Det som skapar välstånd ligger i den synen långt bort från skola, vård och omsorg. (om det inte är privata aktörer förstås)

Att utöka den offentliga sektorn genom att kraftigt beskatta de välståndsbildande krafterna har Sverige redan prövat. Då föll vi drastiskt i världens välståndsliga.

DN skrev något liknande för ett par veckor sen. När man kommenterade den borgerliga budgeten.

Inte ens i alliansregeringens sista budget före valet kom någon rejäl satsning på de välståndsbildande krafterna, trots alla tidigare löften

Till det märkliga är att tidningen påstår att kommunsektorn får mer än vad man vill. Det är väl en sanning med rejäl modifikation. För Stockholms läns landsting exempelvis täcker inte de i och för sig vällovliga extratillskotten den kostandsuppräkning som sker inom sjukvården. Besparingar kommer att få göras. Att vårdens allianspolitiker här uttrycker att man inte behöver mer resurser är förvånande.

Svenska dagbladet fortsätter. Ungefär som den där flygbladstillverkandet jag har skrivit om förr. Det börjar med person: "Sahlin är tråkig". "Sahlin är med kommunister". Man kan säga mycket men verkligen inte påstå att SvD avviker från huvudbudskapet. Även om det är ett beklämmande sådant. Svd berättar på annan sida om några läsarreaktioner, bland annat från Karins blogg.

Egna tidigare budgetkommentarer:
- DN:s Henrik Brors slår sönder splittringsstrategi - och Schlingmann leker med ord
(med länklista till flera bloggar)
- Investera i framtidens jobb -några punkter i S-budgeten
-Jobbfokus med kvaliteten i välfärden och investeringar först

- Fler progressiva bloggare på Netroots.
- Koll på nätet genom S-buzz.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, rödgröna.se, socialdemokraterna, mona sahlin, miljöpartiet, vänsterpartiet, alliansen, regeringen, val 2010, budget, DN, SVD, Henrik Brors,

Investera i framtidens jobb -några punkter i S-budgeten

Sedan mitt "gryningsinlägg" om S-budgeten har jag sett mer material. Jag ser både en "jobboffensiv" S-motion med välfärdsfokus OCH flera punkter som är viktigt för det framtida regeringssamarbetet.

Skillnaderna mellan S och de rödgröna som helhet och den borgerliga alliansen finns i synen på prioriteringar mellan välfärd eller fortsatt sänkta skatter. Men också om det som rör trovärdigheten i regeringsalternativet. Lån till investeringar är helt okey i kristider. Lån till sänkta skatter med vansinnig fördelningsprofil är usel politik.

Några punkter så länge. Återkommer med egna tankar framåt kvällen:

• 100 000 nya jobb och utbildningsplatser, varav 50 000 i Kunskapslyft.
• Nytt riskkapitalavdrag, sänkta egenavgifter för entreprenörer, sänkt arbetsgivaravgift för enmansföretag som anställer och en riskkapitalfond om fem miljarder kronor.
• Ett ungdomspaket (s, v, mp) Unga arbetslösa mellan 18 och 24 år ska kunna erbjudas jobb, utbildning eller praktik från dag 1
  
• Satsningar på miljöfordon, energiforskning och grön infrastruktur.
• Utökat ROT-avdrag med bland annat renoveringar av miljonprogramsområden och klimatrenoveringar.

Utveckla välfärden

Totalt 18 miljarder kronor mer än regeringen 2010-2012 till kommunsektorn.

• 11 miljarder kronor ska användas för att behålla och anställa personal och utveckla välfärden. Kommuner och landsting får långsiktiga planeringsförutsättningar med ett sysselsättningsstöd på två miljarder kronor 2011 och tre miljarder 20102. En miljard kronor per år ska satsas på ökad kvalitet i sjukvården, och en miljard kronor per år till mer personal och mindre klasser i skolan.
  
  
• 7 miljarder kronor i riktade kommunsatsningar, till exempel traineeprogram i välfärden, Komvux-platser och ROT-avdrag för skolrenoveringar.

Öka möjligheterna – minska klyftorna

• Åtgärdspaket för att skydda barn och unga från jobbkrisens effekter. Höjt underhållsstöd med 125 kronor/månaden. Bättre villkor för studenter med barn – 250 kronor mer i månaden för ett barn, 400 kronor för två barn. Ökade möjligheter till barnomsorg på kvällar och helger. Mer resurser till skolhälsovård. Stärkt missbrukarvård för unga.
  
  
• Ökad tryggheten för arbetssökande. A-kassan behöver moderniseras. Taket höjs till 950 kronor 2010, 970 kronor 2011 och 990 kronor 2012. Det innebär att den som tjänar 27 200 kronor i månaden 2012 får 80 procents ersättning vid arbetslöshet. Ersättningsnivån höjs till 80 procent. Kostnaden för medlemskap sänks med upp till 75 procent.
  
  
• Tryggheten för sjukskrivna´: En miljard kronor till rehabilitering. 10 000 nya lönebidrag i ideell sektor och kultursektorn. Bättre trygghet vid sjukdom: successivt höjda tak till 9 prisbasbelopp, 80 procent i ersättningsnivå och nej till stupstock i sjukpenningen.

• Pensionärerna: En normalpensionär med cirka 14 000 kr/månad får cirka 4 000 kronor i sänkt skatt nästa år (inklusive regeringens förslag). Med Socialdemokraternas förslag halveras eller nära halveras skatteklyftan mellan pensionärer och löntagare. Målet är lika skatt. Förslaget kostar cirka tre miljarder kronor utöver regeringen.

Ta ansvar för Sverige

• Rättvisa skatter: Socialdemokraterna vill avskaffa förvärvsavdraget för den som tjänar mer än en miljon kronor om året. Avtrappningen börjar vid årsinkomster över 550 000 kronor. Nej till sänkta inkomstskatter på lånade pengar. Förmögenhetsskatt.
• Skatter för bättre miljö: Höjd koldioxidskatt med sex öre och höjt reseavdrag med 50 öre. Skatt på fluorerade växthusgaser. Nej till avskaffad skatt på handelsgödsel.
• Effektivisera statliga myndigheter
• Krafttag mot skattefusk.
• Starkare saldo än regeringen. 2010 är det finansiella sparandet 4,4 miljarder kronor starkare än regeringens.

Det röd-gröna samarbetet utvecklas, med nio gemensamma förslag:

• Stärkt tillgång på riskkapital.
• Gemensam investering i besöksnäringen.
• Ge unga en chans.
• Miljöfordonspaket.
• Ett utvidgat ROT-avdrag för upprustade bostäder och 15 000 jobb.
• Modernisera skolans lokaler.
• En ny rättvis rödgrön fastighetsskatt.
• Effektivisera i statliga myndigheter.
• Bekämpa skattefusk och ekonomisk brottslighet
  
  

Fler om detta: Dn, AB, Svd

Bloggar gör bl.a.
Roger Berzell, Mitt i steget, Krassman, Monica Green,

Fler progressiva bloggar på NetRoots.

Rödgrön.se om budgetarna.

Länk till hela budgeten

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet, mona sahlin, rödgrön.se, alliansen, budget, val 2010, jobbävning, välfärd, skola, sjukvård,

Jobbfokus med kvaliteten i välfärden och investeringar först

Den socialdemokratiska motionen med starkt fokus på jobben presenteras på DN Debatt. Ett starkare saldo än den sittande regeringen. Vård, skola och omsorg före fortsatta skattesänkningar.

Totalt ger S-alternativet 18 miljarder mer än regeringen varje år i tre år. Tre särskilda miljarder till skola respektive sjukvård. Investeringar i kunskap med nya traineeplatser. En bredare satsning på upprustningar och ombyggnader som också omfattar hyresrätt och bostadsrätt. Förbättrad och modernare föräldraförsäkring.

Gemensam färdriktning i politiken i de rödgrönas budgetar. Precis som den dåvarande borgerliga alliansen ett år före förra valet lägger de rödgröna tre olika dokument, i avvaktan på det gemensamma i april nästa år. Den som läser Expressens artikel om "splittring" ska minnas detta.

Som Peter Eriksson markerade i P1: "Vi avstår från fortsatta skattesänkningar. Det är inte skattehöjningar." De rödgröna behöver inte ett ögonblick skämmas för att återställa en del av de fördelningspolitiskt tokiga saker som borgerligheten har genomfört med lånade pengar. Och där ligger en jätteskillnad. Att i kristider låna till investeringar betalar sig. Att låna för att sänka skatter där de med redan högst inkomst får mest är mer än tokigt.

Läs också (S) kommentar till alliansens budget.

Fler bloggar om detta:
- Johan Westerholm


Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, rödgröna.se, mona sahlin, val 2010, jobbävning, skola, sjukvård, arbetslöshet, alliansen, regeringen, fredrik reinfeldt, peter eriksson, lars ohly

Nya, rödgröna förslag - och något som kärvar

Upphetsningen uteblir möjligen hos en vanlig, hederlig väljare som idag läser DN debatt. De rödgröna fortsätter presentera den gemensamma inriktningen inför ett maktövertagande nästa år.

Idag har turen kommit till något som förstås krävs av en regering men som möjligen inte i sig får folk att rusa till vallokalerna: "MyndighetsSverige". Utöver sammanslagningar handlar förslagen också om fastigheter och samordning.

Att det blir pengar över till annat är väl det mest lockande. I artikeln skriver de rödgröna:

Sammantaget bedömer vi att våra åtgärder skulle leda till besparingar på drygt 500 miljoner redan nästa år. Till 2012 bedömer vi att dessa åtgärder kan frigöra det dubbla – drygt 1 miljard kronor.

Behoven är tydliga av att göra myndighetsstrukturen tydligare. Inte minst bristerna vid polisens agerande mot Västbergarånet bevisar det. Något som fick justitieministern att kommendera "håll käft och jobba" och samtidigt oppositionen att lägga förslag om "ordning och reda".

Man hade också kunnat önska sig att förslag fanns om att göra det Ansvarskommittén skulle ha gjort, när man i stället gjorde mycket annat: ge förslag till den centrala styrningen i Sverige. Det uppdraget resulterade mest i den regionala debatten men behoven av en tydligare styrning av riket finns fortfarande kvar.

Att allt inte går i lås direkt är nästan självklart i ett samarbete. Det är väl inte heller för någon en överraskning att just ersättningssystemen är en fråga för förhandlingar mellan de rödgröna partierna. DN och Expressen rapporterar om S-förslagen om a-kassan. Något som direkt i Ekot blir en oenighet.

Tre partier - tre program. De innehåller så mycket gemensamt att det nu finns ett tydligt och bättre regeringsalternativ till dagens. Det är det väsentliga.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet, rödgrön.se, regeringen, alliansen, polisen, a-kassa,

De rödgröna utmanar "gammelalliansen" på allvar

Ser att Aftonbladet i dag bjuder på en uppsättning rödgröna argument inför valet nästa år. Det är läsvärt.
Röster från folket ger sina råd till de rödgröna. Det märks att ilskan är stor i folkdjupet över slagen mot de arbetslösa och sjuka. Det dags att leverera ett alternativ. Klaga inte på regeringen utan berätta om den egna vägen. Visst. Jag håller med. Däremot tycker jag att det rödgröna alternativet blir mycket starkare om man jämför. Och den som minns var alliansen lovade före valet och gjorde efter vet att det inte bara är löften utan också resultatet som ska granskas.
S partisekreterare Ibrahim Baylan tar upp jobben, ekonomin, de 85 miljarder i sänkta skatter och utbildningen.

Anki Ahlsten (v)) berör välfärden, att det ska löna sig att jobba i välfärden och jämställdheten.

Maria Wetterstrand tar förstås miljö- och klimatperspektivet. Men inte bara som ett tungt över hängande hot mot mänskligheten. Också genom att fånga möjligheterna i en grön omställning. Det ställer hon i kontrasten mot den regering som ska försöka få ihop det viktiga avtalet i Köpenhamn.

Regeringens spelidé är att outsourca ansvar för klimatet till andra länder, framför allt fattiga.

Maria Wetterstrand skriver idag på de rödgrönas blogg om Reinfeldt och klimatet. Jag minns själv en dag i mars 2007 när Reinfeldt utbrast i nyheterna: "Man har sagt mig att klimatet är hotat". Välkommen sa vi alla till statsministern. Frågan är väl om man med den nyväckta insikten kan vara tillräckligt stark för att klara hem ett livsviktigt klimatavtal.

På Tv4 hör jag det beskrivas att EU-länderna till och med verkar kunna börja prata belopp för klimatpolitiken. I Bryssel finns det enligt TV4 2.500 olösta klimatfrågor inför Köpenhamn. Ingen av oss vill att Reinfeldt misslyckas därför att det är allvar. Men ska man göra verkstad krävs mer av engagemang, förståelse och vilja att också möta krafter som motarbetar omställningen. Klarar verkligen Reinfeldt det?

Mer om den rödgröna politiken här.
Läs den rödgröna klimatmotionen här.
Progressiva bloggar om rödgrön.se

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, rödgröna.se, rodgron.se, socialdemokraterna, mona sahlin, miljöpartiet, maria wetterstrand, vänsterpartiet, klimat, miljö, val 2010, gammelalliansen, regeringen, alliansen

Den rödgröna Agendan växer fram

Nej, ett svar från Mona Sahlin att "det svåraste har vi bakom oss" accepterades inte av programledaren i Agenda. Det var som om själva syftet var att visa en antagen splittring. Ett svar om att många frågetecken redan har rätats ut passade helt enkelt inte in.

De rödgröna hade alltså bjudits in till Agenda i Svt för att svara på frågor om hur samarbetet utvecklas. I det obligatoriska repotaget före utfrågningen togs skatter, vägar och friskolor upp som exempel på kommande svårigheter. Utgångspunkten var att söder om Stockholm hade väljarna förra gången svikit. En viktigt grupp att återvinna.

Mona Sahlin slet till sig ett kort utrymme för att rätta en felaktighet i repotaget att S skulle vara "vacklande" i sin syn på friskolor. För den som läser vad socialdemokratiska förslag och till och med partiprogrammet tar upp torde inga tvivel finnas om en positiv hållning. Det debatten gäller är om skattepengar som sätts in i skola, vård eller omsorg ska kunna plockas ut i form av vinster. Den debatten välkomnar jag, främst därför att den inte har förts tidigare inom socialdemokratin. De rödgröna är helt eniga om utgångspunkterna.

I skattefrågan tog Agenda med Ilija Batljan som talesman för dem som tycker att skatterna i Stockholm är tillräckligt höga. Monas svar var att det handlar om att undvika en utveckling med "platt skatt" till staten, lika för alla. Hon svarade också, vilket är viktigt: "Jag är övertygad att det kommer att krävas".

Just ordet "krävas" är centralt. Inget skattehöjande efter någon inneboende ryggradsreaktion. I stället en helt vanlig koll på "hushållsbudgeten"för staten. Stämmer "pengar in" överens med "pengar ut". Om inte är det fara å färde.

Efter 85 miljarder mindre till välfärden med nuvarande regering behöver Sverige en politik som kopplar skatter till höga ambitioner med välfärden. Att ha stora ambitioner med välfärden och samtidigt drömmarna om att fortsätta sänka skatter är att på förhand bygga in ekonomiskt moras. Och som Peter Eriksson nämnde är "fördelningspolitik" något som idag inte finns med i regeringspolitiken. Där är rättvisa skatter viktiga.

Förbifart Stockholm var också framlyft som "splittringsfråga". Även här till stor besvikelse för dem som gärna vi se oförenliga synpunkter från de tre. Och visst: "att bygga eller inte bygga, det är frågan". Det är svårt att göra både och. Att en vägdragning inte får bidra till "klimatkatastrof" och att satsningar görs på kollektivtrafik är två utgångspunkter för de diskussionerna. Knepigt, ja, men inte omöjligt att hantera om man fokuserar på vilka mål man vill uppnå. Även där besked före valet.

Fler bloggar om detta:
- Knuff
- Progressiva bloggar på Netroots
- Högbergs tankar.
- Roger Jönsson

Även: Expressen, Ab,
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet, mona sahlin, lars ohly, peter eriksson, agenda, val 2010, rodgron.se, rödgrön.se, förbifart stockholm, friskolor, pysslingen, klimat, miljö, skatter,

Svenska dagbladets marxistiska spöken

Den linje som en av mina stora inspirationer till blogginlägg, Svenska Dagbladets ledarsida, driver förtjänar uppmärksamhet efter lite granskning. Dagens variant kan stå som viktig symbol för ledarens försök att "bunta ihop" socialdemokratin med kommunism. Man gör det, sannolikt högst medvetet, i både bild och text. (bilden nedan min egen)

Fördelen idag är att man tar med en liten bild om opinionsläget. Som mätningen visar är det röda stapeln högre än den blå stapeln. Om det rödgröna alternativet faktiskt är så samlat marxistiskt som PJ Anders Linder påstår är det en "marxism" som uppenbarligen har stöd hos en majoritet av svenska väljare. Och mest förbannade på tidningens kopplingar borde miljöpartisterna bli, även om partiet inte nämns i artikeln. De gillar oftast inte att kallas marxister.

PJ Anders Linder kör samma linje som förr. Först något Ohly har sagt. Sen slutsatsen att detta är "kommunism". Sen kopplat till socialdemokratin, idag först Carin Jämtin och 25 socialdemokratiska arbetarekommuner som motionerat till kongressen om vinstbegränsningar eller liknande. Här är det "modifierad marxism som gäller, enligt Linder. Och som alltid kommer han till själva målet: att slå mot Sahlin. Idag genom att sätta etiketten "nymarxist" på henne.

Jag hör till dem som länge kan argumentera för att jag kallar mig demokratisk (ja, viktigt förled) socialist. Har inte haft ett dugg problem med det under alla år i politiken. Och vare sig gamla Sovjet, Kina, Cuba eller Nordkorea har tillhört eller tillhör mina idealsamhällen. På samma fråga, "kallar du dig socialist" så brukar Mona Sahlin alltid (vad jag minns) svara "Jag är socialdemokrat".

Det där har jag inte problem med. Vänstern har alltför mycket i historien tuggat in i teoretiska diskussioner om begrepp, inte alltid relevanta för de krav som väljarna ställer på partier som ska ha lösningar på samhällsproblem. Om uppfattningen att skattepengar ska användas till de verksamheter de är inbetalade är att beteckna som "marxism" som okey för mig. De flesta väljare verkar ändå se det som någon form av sund ekonomisk hantering.

Budskapet i SvD-ledaren är tänkt att bli trovärdigare genom att också peka på "socialdemokrater"som delar tidningens uppfattning. Idag lyfter man föga förvånande fram en före detta medarbetare på riksdagskansliet som exempel. Hans Dahlgren har nu som näringspolitisk chef på Vårdföretagarna höga ambitioner:

Jag ser framför mig ett intensivt arbete för att höja Vårdföretagarnas deltagande i samhällsdebatten och arbetet med branschens viktiga framtidsfrågor

Det gör Dahlgren med besked. Att Svenska dagbladet lyfter fram Dahlgrens uttalanden är självklart men man funderar över hur mycket som är "idédebatt" och vad som egentligen är relaterad till uppdraget för Vårdföretagarna. Möjligen en sak som i SvD och Vårdföretagarnas ögon är detsamma. Budskapet verkar omhuldas av både tidningen och lobbyorganisationen.

Fler bloggar:
- Gryningsräd: "Marx har letat sig in i S"
- På bloggen "Rödgrön.se" kan du läsa om vad SvD kallar "marxism

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, rodgron.se, mona sahlin, miljöpartiet, vänsterpartiet, lars ohly, rossana dinamarca, marxism, socialism, carin jämtin, val 2010, opinionen, svenska dagbladet, svd, pj anders linder, vårdföretagarna, hans dahlgren, kommunism