Hur många nej behöver en friare höra för att fatta?

Hörde i Godmorgon världen om fortsatta spekulationer kring det parlamentariska läget efter valet 2010. Mycket teori och kalkylerande. Från både allianspolitiker och dito redaktörer som Peter Wolodarski, Per T Ohlsson och Per Gudmundson fortsätter spekulationerna och pratet om hur den egna alliansen ska behållas i alla lägen, samtidigt som den rödgröna ska splittras.

Visst är det en nästan självklar strategi, om vilket jag skrivit förr. Når man inte framgångar genom att tala om det egna alternativet får man försöka splittra de som leder. Och Sydsvenskas chefredaktör öppnade nu på morgonen för någon annan typ av "krisregering", om jag uppfattade rätt med mittenpartierna och Mp.

Läser en klok rad skriven av Karin Reuterswärd på bloggen Huddingeperspektiv, denna gång direkt från MP:s valupptakt i Örebro.

Och tydligt besked om att mp inte kommer att stötta någon regering som gör sig beroende av sverigedemokraternas stöd. Men med egen majoritet för det rödgröna blocket behövs inte heller det!

Igår upprepade Maria Wetterstrand sitt upprepade nej till Reinfeldt men också uppfattningen att om det krävs bredare allianser så är det naturligt att de rödgröna får tillskott. Jag skrev själv om blåklinten tidigare. Undrar på Fredrik förstår nu att kärleken är obesvarad? Maria säger:

– Det är helt uteslutet att vi som Miljöpartiet skulle agera stödparti åt en moderatregering som dessutom sitter med på nåder av Sverigedemokraterna.

Jakop Dalunde säger till Ekot:

– Jag betraktar det som en skenmanöver, att de vill kunna sitta kvar med passivt stöd från Sverigedemokraterna men att det ser ut som om de tar hjälp av oss att göra det.

Jag som själv har upplevt inte bara förlustval utan det verkligt fysiska att städa rum och flytta ut från regeringskansliet förstår att allianspartierna kommer att ta varje liten chans att få sitta kvar innanför väggarna. Där tror jag man gör sig själva en otjänst att spela "ping-pong" om beskeden när det gäller ett parlamentariskt läge påverkat av SD.

Utgå från fakta om vad som är lämnade besked. Det senaste nu är inviten till Mp. Ser att Alliansfritt Sverige har en tolkning av vad Reinfeldts samlade besked innebär.

Men vad gör Reinfeldt i ett läge när "mp-lösningen" är stängd? Hans parti har i Grundlagsutredningen upprepat kraven att regeringen ALLTID ska avgå efter ett val. När det egna makten står på spel glömmer man gärna sin egen inre övertygelse.

Avslutar med att åter länka till de fyra rödgröna ledarnas deklaration om hur man gemensamt ser på läget efter valet 2010. Förhoppningsvis låtsas vare sig politiska motståndare, tidningsredaktörer eller ens bloggare som om detta aldrig har skrivits. Det har det.

Fler bloggar om kärlek till Mp:
- Kent Persson: "Det finns en enkel lösning".
- Per Altenberg. "Vad menar mp egentligen?"
- Mitt i steget: "om regeringsalternativ och politiskt sladder"
- Utsikt från höjden: "Reinfeldt kommer visst att sitta kvar med stöd av SD"
- Mats Engström: "Vänsterpolitik kan stoppa SD".
- Alliansfritt Sverige. "Reinfeldt lovar stödja rödgrön budget för att stoppa SD".
- Dick Erixon. "Om rödgröna måste välja..."

Fler progressiva blogginlägg på NetRoots.
Följ bloggar om Jobbkongressen här och här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, miljöpartiet, mona sahlin, maria wetterstrand, val 2010, sverigedemokraterna, vänsterpartiet, fredrik reinfeldt, jan björklund, alliansen,

Obesvarad kärlek är plågsam också i politiken

För miljöpartiet är det säkert en härlig känsla att ha valupptakt och kommundagar just den här helgen. Gårdagens kärleksförklaringar från allianspartierna ger både råg i ryggen och en starkare förhandlingsposition.

Mp speglas förstås i dagens "gammelmedier". Redan i gryningen finns centerledaren i Ekot och berättar att också hon sneglar på de gröna. Det var ju just C som förra gången det var aktuellt tackade något överraskande nej till de grönas förhandlingsbud.

Sanna Rayman frågar sig på SvD-ledaren om Reinfeldt frierier till samma tilltänkta partner var "smart" eller "dumt". Slutsatsen att alliansseger i sig är det bästa förvånar förstås inte. Den stora "dumheten" i agerandet är möjligen att man trots hög svansföring och skarp retorik inser att man ligger efter när det handlar om väljarstöd. Att då börja så split i motståndarlägret är en självklar strategi i det läget. För Reinfeldt handlar det om att få eller inte få sitta kvar som statsminister i ett parlamentariskt läge som ingen eller få önskar efter nästa val.

Möjligen är det lite trist att väldigt få citerar de besked som lämnas på andra ställen än i radiomicar eller pressmeddelanden. Jag hittar ingen som påminner om tidigare klara besked från Mp där Maria Wetterstrand stängt dörren men ändå öppnat för exempelvis folkpartiet att föra samtal med de rödgröna.

Och rimligtvis borde dagens mest citerade blogg vara rödgrön.se, där alla de fyra partiledarna skriver av Reinlfeldt och Co. som potentiella partners. "Det finns bara ett alternativ kvar".

Fler blogggar:
- eget inlägg igår om kärleksaffären
- Johan Westerholm: "Om verklighetens bävrar..."
- Krassman: "Vill ni ha svar på frågan?"
- Scaber Nestor: "...kan vi gå vidare nu?
- Kulturbloggen: "Politikerna borde öppna för mittenregering"
- Kent Persson: "Alliansen är beredd att ta ansvar, är Miljöpartiet det?"
- Utsikt från höjden: "F. Reinfeldt kommer visst att sitta kvar med stöd från Sd"

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, miljöpartiet, mona sahlin, maria wetterstrand, val 2010, sverigedemokraterna, vänsterpartiet, fredrik reinfeldt, jan björklund, alliansen,

Ekots rubrik börjar: "Reinfeldt avgår...om"

Jag ser faktiskt första gången en trevlig rubrik på Ekot som börjar "Reinfeldt avgår". Tyvärr med reservationen ".."om det hänger på SD".

Jag läser också ett inlägg från de rödgröna partiledarna. Det är efter dagens nästan desperata försök från allianspartierna att redan nu göra allt för att bo kvar i regeringsbyggnaderna efter valet nästa år. Redan i gryningen var Jan Björklund i gång, i en missriktad och nu avslagen flirt med miljöpartiet.

Att de senaste dagarnas debatter om Sverigedemokraterna ligger bakom kärleksförklaringarna är helt uppenbart. Men kanske också andra hot mot de fyra. KD är väldigt nära spärren och riskerar att få lämna riksdagen. Möjligen också centerpartiet.

Det verkar som vare sig Jan Björklund eller Fredrik Reinfeldt har läst Expressen och tidningens partiledarintervjuer. Redan där stängde Maria Wetterstrand dörren för "allianspojkarna".

Det väcker förstås spekulationer och därför är ett klargörande viktigt. De fyra skriver nu på bloggen:

I denna fråga tänker vi agera gemensamt och vi är förvissade om att vi med gemensamma krafter kan hålla Sverigedemokraterna utanför Riksdagen och att en rödgrön regering vinner väljarnas förtroende.

För alla väljare som avvisar tanken att ge främlingsfientliga krafter inflytande finns nu bara ett regeringsalternativ!

Mona Sahlin, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson, Lars Ohly

Nästa vecka har socialdemokratin sin jobbkongress. Vad jag har uppfattat så kommer också de övriga rödgröna partiledarna till kongressen. En uppslutning för det som inte bara är det bästa regeringsalternativet. Också det enda rimliga.

Fler bloggar om de rödgrönas besked: Johan Ulvenlöv,

Fler progressiva bloggar på NetRoots.'

Fler har bloggat om dagens utspel: Mitt i steget, Johan Westerholms blogg, [ s-buzz ], Alliansfritt Sverige, [ s-buzz ], Alliansfritt Sverige, [ s-buzz ], Alliansfritt Sverige, In Your Face

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, miljöpartiet, mona sahlin, maria wetterstrand, val 2010, sverigedemokraterna, vänsterpartiet, fredrik reinfeldt, jan björklund, alliansen,

Björklunds räddningsförsök av den blåtonade alliansen

Debatten om de främlingsfientliga har den senaste tiden handlat om de skrämmande värderingar som partiledaren Åkesson förde fram i Aftonbladet. Före det kretsade diskussionen kring hur de två olika allinaserna ska hantera det parlamentariska läget om SD skulle bli riksdagsparti med vågmmästarroll.

För de rödgröna har det varit självklart att säga nej till varje form av samarbete och beroende av SD. Det var en bakgrund till att miljöpartiets Maria Wetterstrand hade kloka tankar i Expressens partiledarintervju. Skulle detta teoretiska men praktiskt hotande scenario slå in så är det naturligt att ett alliansparti i mitten tar ansvar och ingår en en rödgröna samarbetsallians. Ett utspel om det har också Mona Sahlin och Lasse Ohly stått för.

Maria säger i Expressenintervjun:

Skulle man få ett sådant läge som du beskriver i SIFO, då tycker jag att det logiska är att alliansen splittras och något av partierna där är beredda att diskutera med de rödgröna.Dagens utspel av folkpartiledaren Jan Björklund

På frågan om vilket parti det skulle handla om ger hon svaret:

Centerpartiet har väl varit väldigt flexibelt, Folkpartiet också…

Idag verkar folkpartiledaren Björklund känna oro för den nu sittande alliansen. I ett utspel i Ekot försöker han vända frågan till att Mp, mot de deklarationer som Maria Wetterstrand gör ovan, skulle ingå i Reinfeldts regering. Det låter väldigt långsökt, minst sagt. En räddningsaktion för den blå alliansen kanske är naturlig. Men för Björklund är det bara att inse att det är väl sent.
Maria Wetterstrand och Fredrik Reinfeldt i samma regeringen finns bara inte.

Björklund hinner också förtydliga det som statsminister Reinfeldt borde ha besvarat men senast det begav sig i stället gjorde till ett obegripligt påhopp om att S styr svenska redaktioner. Björklund deklarerar att regeringen mycket väl kan sitta kvar trots SD som riksdagsvågmästare.

– Vi kommer inte att samarbeta med Sverigedemokraterna. Vi kommer inte att hindra någon, inte sverigedemokrater och inte någon annan, från att rösta från förslag som vi lägger fram till riksdagen, men vi kommer inte att anpassa förslagen efter vad Sverigedemokraterna tycker.

Verkligen Intressant.

Fler progressiva bloggar på NetRoots.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, folkpartiet, rödgröna, miljöpartiet, jan björklund, maria wetterstrand, sverigedemokraterna,

Lite Fp-blåklint i den rödgröna buketten

Efter gårdagens fokus på Sverigedemokraternas skrämmande utspel kanske tisdagen i bloggosfär och medier får ett annat fokus. De rödgröna funderar, åter i Aftonbladet, på hur ansvarstagandet för Sverige bäst ska tas om Sd skulle få platser i riksdagen.

Precis som Maria Wetterstrand gjorde redan tidigare i Expressens intervjuserie öppnar också Mona Sahlin och Lars Ohly för ett bredare samarbete om Sd skulle komma in.

Man kan onekligen se problem med en del av Centerns nya linje och förstås med KD:s nya verklighetens folk-strategi. Men att spärra SD från inflytande är viktigt för demokratin. Att då ett folkparti som tonar ner Björklunds batongretorik och kanske glider över mer åt Birgitta Olssons mer socialliberala håll är utan tvekan en rimlig lösning i ett krisläge för Sverige. För ett Sd som vågmästare måste betraktas som krisläge.

Att Fredrik Reinfeldt som ju grundade "Allians för maktskifte" är tveksam kan man möjligen förstå. Till Ab säger moderatledaren:

– Vi har inte valresultatet 2010 än. Med tydliga regeringsalternativ minskar intresset för SD, säger statsminister Fredrik Reinfeldt (M).

Det sorgliga sett med Reinfeldts bruna hundögon är väl att hans egen allians i det läget är passé.

Ps.
Något som borde noteras också av "äldstebloggaren" Dick Erixon som i iver att behålla Reinfeldt vid makten har örnkoll på lokala voteringsresultat. Snälla Dick, jag kan om du vill släpa fram motsvarande voteringsprotokoll från andra kommuner där SD och allianspartierna röstar på samma sätt. Löjeväckande.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, regeringen, val 2010, rödgröna, socialdemokraterna, mona sahlin, maria wetterstrand, sverigedemokraterna, jimmie åkesson, dick erixon

Nya, rödgröna förslag - och något som kärvar

Upphetsningen uteblir möjligen hos en vanlig, hederlig väljare som idag läser DN debatt. De rödgröna fortsätter presentera den gemensamma inriktningen inför ett maktövertagande nästa år.

Idag har turen kommit till något som förstås krävs av en regering men som möjligen inte i sig får folk att rusa till vallokalerna: "MyndighetsSverige". Utöver sammanslagningar handlar förslagen också om fastigheter och samordning.

Att det blir pengar över till annat är väl det mest lockande. I artikeln skriver de rödgröna:

Sammantaget bedömer vi att våra åtgärder skulle leda till besparingar på drygt 500 miljoner redan nästa år. Till 2012 bedömer vi att dessa åtgärder kan frigöra det dubbla – drygt 1 miljard kronor.

Behoven är tydliga av att göra myndighetsstrukturen tydligare. Inte minst bristerna vid polisens agerande mot Västbergarånet bevisar det. Något som fick justitieministern att kommendera "håll käft och jobba" och samtidigt oppositionen att lägga förslag om "ordning och reda".

Man hade också kunnat önska sig att förslag fanns om att göra det Ansvarskommittén skulle ha gjort, när man i stället gjorde mycket annat: ge förslag till den centrala styrningen i Sverige. Det uppdraget resulterade mest i den regionala debatten men behoven av en tydligare styrning av riket finns fortfarande kvar.

Att allt inte går i lås direkt är nästan självklart i ett samarbete. Det är väl inte heller för någon en överraskning att just ersättningssystemen är en fråga för förhandlingar mellan de rödgröna partierna. DN och Expressen rapporterar om S-förslagen om a-kassan. Något som direkt i Ekot blir en oenighet.

Tre partier - tre program. De innehåller så mycket gemensamt att det nu finns ett tydligt och bättre regeringsalternativ till dagens. Det är det väsentliga.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet, rödgrön.se, regeringen, alliansen, polisen, a-kassa,