torsdag 31 maj 2012

Befria Stockholmarna från oansvariga politiker


Dagens Samhälle trillade ned i brevlådan i morse. Åter en artikel med märkliga turer i ett projekt inom landstinget. Åter ges inte landstingsstyrelsens ledamöter full information. Åter agerar den politiska ledningen som om man har missförstått uppdraget att företräda Stockholmarna. I stället förefaller huvuduppdraget vara att skapa utrymme för privata aktörers affärer. Till varje pris som helst.

Skanska ska tillsammans med brittiska Innisfree bygga och driva Nya Karolinska. Avtalet är värt 52 miljarder och gäller till 2040 och bygget kostar 14,5 miljarder. Finansieringslösningen, OPS, var definitivt inget givet. Landstinget hade med stor sannolikhet haft möjlighet att lånefinansiera projektet på egen hand. Kommuner och landsting som har ordning på ekonomin är oerhört tacksamma att låna ut till. Beskattningsrätten garanterar betalningar.

Nu påstås alltså att Skanska vill sälja i förtid. Som artikeln beskriver har man gjort liknande affärer tidigare, bland annat av en väg i Chile. Vinst: 4,5 miljarder kronor. Om det handlar om liknande marginaler på affären här är väl oklart. Men ytterst är det skattebetalarna som får stå för fiolerna.

I landstingsstyrelsen den 22 maj begärde (S) mer information.
S-ledamöternas skrivelse den 22 maj 2012 med förslag att landstingsstyrelsen beslutar att undanröja förvaltningens beslut om nekande av utlämnande av handlingar till ansvariga politiker rörande NKS och tillåter att landstingsråd och ledamöter i landstingsstyrelsen får ta del av allt material rörande NKS
Så blev det nu inte.
Landstingsstyrelsen beslutade således
att uppdra åt landstingsdirektören att vid särskilt annonserat tillfälle informera landstingsstyrelsen om NKS-avtalet samt återkomma med förslag om formerna för enskild ledamots rätt att ta del av NKS-avtalet i dess helhet samt övriga handlingar som rör NKS-projektet. S-ledamöterna anförde reservation mot landstingsstyrelsens beslut till förmån för sitt förslag. 
Föga förvånande lägger landstinget inte ens ut reservationsbilagan på webben, vad jag kan se.

Dagens Samhälle skriver också om fler utredningar, En som ska se om avtalet med projektbolaget Swedish Hospital Partners kan brytas. En annan som ska granska varför NKS är dyrare att bygga än liknande sjukhus utomlands. Det är i sig häpnadsväckande eftersom hela denna härva redan har gått igenom en kostnadsrensning. Ilija Batljan drev frågan hårt och den insatsen uppskattades har reducerat kostnaderna med 7-9 miljarder.

Som i andra sammanhang kan man säkert med rätta förfasa sig över "riskkapitalister" som är ute efter våra skattepengar. Men det är inte deras ansvar. Hela ansvaret för att hålla ordning och reda på pengarna och för att besluten ska bli bra för invånarna ligger på politiken. I fallet NKS har soppan av inskränkt demokrati varit total för början: Möten som flyttas till "hemlig plats", biljettkrav för att som landstingsledamot få komma in i salen. Särskilda kvitteringslistor för papper. Censurerade papper med stora svarta rutor. Majoriteten har förstås haft full information men sållat i det som kommer till övriga folkvalda. Oacceptabelt. Och så kommer nya uppgifter...

Stockholms läns landsting har genom åren haft fler "moderata herrar" som har utmärkt sig för osedvanlig vårdslöshet med skattemedel. Den här affären, Serafenskandalen, arenaskandaler i en kommun och mycket annat drar skammens slöja över politiken.

Mina tankar går till min "mentor" som ung ledamot i Hemglass styrelse, Torbjörn Ek, Hexagons tidigare VD, som dessvärre avled 2009. Han lär en gång ha prövat de politiska vingarna i en revision men hoppade av när han såg kalkylerna för ett stort kommunalt bygge. Då ville han inte vara med längre. Det var kommunens projekt, utan de extra marginaler för privata aktörer som verkar gälla i de här affärerna.

Det hemlighetsmakeriet med handlingar och vägran att ge information som man håller på med är inte acceptabelt. Men kritiken man borde möta för det är västanfläkt jämfört med den som borde ges för hanteringen av miljarder av skattemedel.

Fler som bloggar: Helene Hellmark Knutsson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Lundinaffärer, oljepengar och Carl Bildt på twitterskola

Bild från Expressen 30 maj
Den 30 maj skickar Folksam ett pressmeddelande som av många har mottagits med viss lättnad:
De rapporterade händelserna förknippade med Lundin Petroleum och tidigare Lundin Oil kan vara ett brott mänskliga rättigheter och därmed mot de kriterier som Folksam ställer på de företag som vi investerar i. Företrädare för Lundin Petroleum har tillbakavisat påståenden om att företaget, dess ledning eller styrelse på något sätt, direkt eller indirekt eller genom underlåtenhet att handla, varit involverat i några missgärningar i Sudan.
Och Folksam avslutar:
Möjligheterna för att Folksam fortfarande skulle kunna göra en insats för att bolagets styrelse ska kunna övertalas att utreda och verifiera Lundin Petroleums verksamhet i Sudan och Etiopien bedöms som mycket dåliga. Företagets attityd och styrelsens vägran att vederlägga de anklagelser som framförts av intresseorganisationer leder fram till ett beslut om att avinvestera från Lundin Petroleum, trots att Folksam skulle kunna fortsätta att påverka Lundin Petroleum att arbeta med att utveckla sitt företagsansvar.
Viktiga ägare upphör alltså att vara ägare därför att Lundin Petrolium lägger på locket på affären. Marknadsaktörer som försöker stärka sin profil av att agera efter höga krav på moral och etik i affärer tröttnar därför att bolaget inte är beredda till större öppenhet. Frågan handlar om anklagelser om folkrättsbrott. En fråga i detta är om det under perioden då folkrättsbrotten ska ha skett, "det finns enskilda personer med anknytning till Sverige som kan misstänkas för inblandning i brott" som det formulerades i Internationella Åklagarkammarens pressmeddelande.

Om Folksam nu säljer aktier så är Utrikesminister Carl Bildt, en gång styrelseledamot i det bolag som granskas, mycket mer avslappnad. Som alltid. Under hela den period som ett visst medialt fokus tidvis har riktats mot oljeföretagets verksamhet har Bildt, så långt det har gått, hållt sig borta från kommentarer. Han har, som politisk "ikon" nämligen en sådan rätt, i en anda av någon slags medial hänsyn, ja kanske till och med vördnad. Nära nog samtidigt som beskedet från Folksam kommer kör han en Twitterskola på en av landets "ledande" kvällstidningars arrangemang.

Carl Bildt har vare sig twittrat eller bloggar särskilt mycket om det som nu granskas, som delvis handlar om tidpunkter då han själv har varit ledamot av företagets styrelse. När jag tidigare har letat kommentarer från Bildts blogg, "Alla Dessa Dagar", så hittade jag ett inlägg: Där avvisar Bildt alla påståenden med en länk till Lundins egen promemoria om affären. I kommentaren skriver han:
En mycket bra redovisning av verksamheten och genomgången av debatten publicerades 2003 och borde vara av intresse för de som har ett genuint intresse av denna fråga. Den organisation som nu återkommer med olika anklagelser har sedan mycket lång tid försökt att få västliga oljeföretag att lämna landet, och i allt väsentligt har detta nu också skett.
Folksam säljer aktier. Åklagare utreder folkrättsbrott. Tidpunkten kan vara densamma som när Bildt hade ansvar för företaget. Bildts källa för att allt är rent och vitt är Lundin, det företag som nu Folksam säljer akterna i. Bildt kör twitterskola. Medier och sociala medier-agerande kommunikatörer bländas av Bildts gärningar på nätet. Världen är helt upp och ner.

Mer: DN, SvD, Dagens Arena, AB, Lena Mellin,  Mina Betraktelser, Göran Johansson,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 30 maj 2012

I arbetslöshetens tuffa fotspår

Tveklöst är barnfattigdomens stora tragik att så många barn lever i utsatta situationer och under fattigare förhållanden än andra barn. Det är den fattigdomen och de växande klyftorna som ska vara  politikens fokus, inte försöka förklara bort det med att det är en "vänstervriden" retorik eller "bara finns i Afrika".

Samtidigt är barnfattigdomen också en illustration av något som gått fel, något som inte  lyckats. Sifferexcercis och debatter om definitioner av arbetslöshet verka var det som dominerar debatten. Är det "massarbetslöshet" eller "bara vanlig" arbetslöshet? Fokus bör ligga på hur politiken ska utformas för att både på kort och lång sikt få fler i jobb, öka tryggheten, minska klyftorna och stärka förutsättningarna för de med tuffast utgångsläget.

Det politiska löftet har varit tydligt. Ur det perspektivet är det faktum att arbetslösheten ÄR där avslöjande i sig. Alliansregeringen vann val 2006 och 2010 på en retorik som utställde ett Sverige befriat från arbetslöshetens gissel. Man vann den debatten bland annat på att sätta bilder av läget som ett Sverige med massarbetslöshet och man gjorde det i tider när jobben trots allt började komma. Arbetslösheten är högre än då. Det är fakta. Det stora sveken är inte marginalen mellan arbetslöshetssiffror i mars eller september 2006 och nu. Det stora sveket ligger i att arbetslösheten alls behöver diskuteras.

Ivern att försvar den egna politiken var det som gjorde att Reinfeldt uttalade sina berömda ord om "etniska svenskar mitt i livet". I stället för att stå till svars för det man själv definierade som "massarbetslöshet 2006, blev sedan försvarsretoriken att man hade lyft fram ett samhällsproblem. Men rimligen borde väl en allians som pratade jobb 2006 inte kunnat missa att arbetslösheten slår olika i olika grupper? Rimligen är arbetslösheten ett problem i sig, oavsett den etniska bakgrunden i de grupper den slår mot?

Igår var det #Barpol och debatt mellan Carin Jämtin (S) och Kent Persson (M) som handlade om jobben. Det verkar av nyhetsförmedlingen att döma inte ha kommit fram särskilt mycket nya saker. Men möjligen borde ansvarsutkrävandet vara ännu skarpare mot en allians som faktiskt i retoriken lät som dom skulle ha fått bort arbetslöshet om de fick makten. Så har det inte blivit. Långt ifrån. Gårdagens kommentar från professor Lars Calmfors var att den politik som har förts är "omoralisk". Jag håller verkligen med när jag ser klyftorna öka och arbetslösheten bita sig fast.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

söndag 27 maj 2012

Vi hyllar Loreen - Men topp i Sd beklagar segern


Idag är vi många som hyllar och gratulera Loreen, efter segern i Baku. Europa tog Euphoria till sina hjärtan och skickade samtidigt över nästa års arrangemang till Sverige. En femte seger där Loreen nu går in isegrarnas klubb" tillsammans med ABBA, Carola, Herreys och Charlotte Perrelli. 372 poäng, nära rekordet och med bara Italien som avstod från att ge Sverige något. Visst firar vi och visst gäller det även för oss som ibland utbrustit i ord som "lägg ner skiten" när en eller annan B- eller C-låt har vunnit eller vi själva blivit utskåpade av andra länder. Vi firar men ledande Sverigedemokrater surar.

Björn Söder är inte vem som helst i det främlingsfientliga riksdagspartiet. Han är gruppledare i riksdagen och partisekreterare. På facebook uttalar han sig om vinsten och betecknar kvällen som "tråkig för Sverige". Någon i hans flöde tycker att det är positivt att Sverige har vunnit. Söder svarar frågande. "Sverige"? Bilden sprids också på Twitter. Där upprörs senare Söder av att journalister "feltolkar" honom och i ett senare tweet tycker han att tävlingen är en helig ko som inte får kritiseras. "Ungefär som mångkulturalismen alltså".

Man kan förstås välja hur man tolkar det. Man kan ta det som en kulturpolitisk fråga och be om svar från Sd hur man ser på kulturfrågorna och svenskt engagemang i exempelvis ESC. Den frågan till ett riksdagsparti är befogad. Samtidigt har säkert ett rent och klart "lägg ner skiten-förslag" stöd av en hel del som tröttnat på tävlingen eller inte gillar musikformen. Den kritiken har var och en naturligtvis rätt att föra fram. Som riksdagsparti bör dock Sd få frågor om sin kulturpolitik efter utspelet.

Tävlingen har hållits i ett land som SvDs Claes Arvidsson betecknar som en "dynamisk diktatur", med inskränkt pressfrihet, val som kritiseras hårt av valobservatörer, med politiska fångar och korruption. Loreen har med sitt deltagande också valt att uppmärksamma det, något som nästan diskade henne. Regimen ville ha en "ren och snygg" bild av sitt land i samband med ESC och den som såg alla filmsnuttar från landet i samband med varje tävlade låt, vet vad jag menar. Nästan av Nordkorea-modell.

Var och en får döma om Söders uttalande enbart står för en negativ syn på schlagertävlingar i TV eller om annat ligger som grund för åsikten. För mig är det solklart när först ett ifrågasättande om det verkligen är "Sverige" som har vunnit och sen en jämförelse med "mångkulturalismen" kommer. Det är mer än musiken som mannen i Sd-toppen inte gillar.

Expo om Björn Söder,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredag 25 maj 2012

LO-kongressen samlas


Uppe tidigt.
Ska packa bärbar dator, se till att iphonen är superladdad och plocka ihop allt material. Vid lunchtid börjar LOs kongress i Stockholm. Jag kommer att blogga en del på LO-bloggen, sköta LOs twitterkonto och Facebook-sida, och "rodda" lite annat från kongressen. Det ledarskifte som är på gång har varit i mediernas fokus under lång tid. Men kongressen kommer också att ha en rad viktiga debatter. Huvudfokus är full sysselsättning och jobb. I det ingår också frågor om lönebildning, om trygghetsförsäkringar, om arbetsmarknadspolitik och utbildning och mycket annat. Måndag kväll lär LO ha en ny ledning och en rad nybeslutade krav att driva under fyra år framöver.

En av de viktigaste debatterna handlar om LOs roll och uppgifter framöver. Några tunga förbund har motioner om att "stöpa om" LO till att vara mer av opinionsbildare än förhandlande organisation, "ungefär som Svenskt Näringsliv", som det uttrycks i motioner. Styrelsen menar att båda vägarna är viktiga. Kollektivavtalen är centrala för den svenska modellen. I det ligger också starka parter, både arbetsgivare och arbetstagare. Ibland kan man tycka att det låter  alltför byråkratiskt men egentligen är det enkelt: En facklig organisation som har många medlemmar och som tecknar avtal, garanterar arbetsfred när avtalet är påskrivet. Detta utöver att avtalen är en "deal" mellan anställda. "Det här ska gälla för att vi tar ett jobb, och vi använder inte sänkta löner och sämre arbetsvillkor för att konkurrera om jobben". Det där borde fler än facken själva uppmärksamma. Svensk arbetsmarknad har under lång tid präglats av få konflikter i jämförelse med andra länder just därför att kollektivavtalen ses som viktiga från båda parter.

Jag är ledsen, Svenska Dagbladets ledarsida. På en kongress där medlemmarna genom sina förbund har motionsrätt finns inte de konkreta krav ni påstår när det gäller den facklig-politiska samverkan mellan LO-förbunden och (S). Den motion ni idag skriver om föreslår inte att "LO behåller pengarna". Motionen 15,9 som för övrigt inte är från hela "Byggnads" utan från distriktet i väst, tar upp frågan och det är alltid viktigt att göra. I motionstexten nämns också den självklara saken att så mycket som möjligt av medlemsavgifterna "behålls". Kraven i motionen är att att LO-kongressen tar upp en diskussion vad man får ut av det ekonomiska stöd som man ger till Socialdemokraterna samt att LO-kongressen kräver att Socialdemokraterna ger besked om vilken politik man tänker föra i framtiden, bland annat när det gäller skatternaoch EU-politiken

Något om att skrota den facklig-politiska samverkan finns inte att behandla. Däremot är det mycket möjligt att debatterna kommer att utveckla former för påverkan. Det som kallas facklig-politisk samverkan är en sak och utgår från värderingar och synen på samhällsutvecklingen. Den andra uppgiften, att påverka dagspolitiken oavsett vem som sitter vid makten, är delvis en annan sak, behöver säkert utvecklas och vara lika självklar och kan också handla om att göra gemensam sak med exempelvis tjänstemännens organisationer.

LO-kongressen är en samling med ombud från 14 olika förbund med en och en halv miljon medlemmar. De kommer att lägga fast LOs gemensamma syn i många frågor, alldeles oavsett politiska partier, något som en del har svårt att ta till sig. Frågor om minskade löneskillnader, bättre arbetsmiljö, krav på högre kvalitet i arbetsmarknadspolitiken, en bättre a-kassa och sjukförsäkring och mycket annat diskuteras utifrån medlemmars förslag till kongressen. En del handlar om att driva i förhandlingar. Annat kräver politiska beslut.

LO är heller ingen "vanlig" medlemsförening utan består av 14 olika förbund med olika storlek, från stora Kommunal eller IF Metall till ett mindre "Musikerförbundet". LO som organisation jobbar med det som förbunden själva bestämmer ska samordnas och lösas gemensamt i LO-organisationen.

En sak är solklar: När LO-kongressens ombud samlas, så gör man det i en tid då motparten, Svenskt Näringsliv är mycket samlade och agerar med mycket högt tonläge. Det är ingen tillfällighet. En borgerlig regering, deras motsvarighet till facklig-politisk samverkan, ger arbetsgivarna ett ganska högt självförtroende. Mot detta behövs en stark och samlad fackföreningsrörelse. Men en sådan behövs också FÖR en rad saker. Det handlar om arbetslivets villkor, om människors trygghet som anställda och om hur en sammanslutning med 1,5 miljoner medlemmar ska agera för att påverka samhällsutvecklingen i rollen som löntagare. Man må skriva ner LOs betydelse i borgerlig media, på bloggar och twitter eller på Näringslivets Hus på Östermalm i Stockholm. Det är trots allt en helg som berör väldigt många som nu inleds.

Mer: Leines blogg,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

torsdag 24 maj 2012

S går uppåt och M går nedåt

Opinionsvindarna har åter igen kartlagts, idag av Novus /TV4. Socialdemokraterna fortsätter på framgångsvågen, om än i förminskad hastighet. Det är en naturlig följd av att ligga allt högre upp i "tabellerna". Partiet får 36,6 procent. Moderaterna minskar till 28,3. Kanske förklaringen till det syns på andra allianspartier? Kd släpar sig över riksdagsspärren till 4,2, Annie Lööfs Centerpartiet fortsätter dock nedåt mot den spärren, nu med 4,5. Folkpartiet ökar till 6,2. Totalt får den regerande alliansen 43,2 och de rödgröna 50,9. Nu kan också hoppet om att Sverigedemokraterna ska trilla ut ur riksdagen öka. De får nu 4,6. Skulle dagens siffror ha varit valresultat skulle de rödgröna fått egen majoritet. Alliansen får 153 mandat och de rödgröna 180 mandat. Sd tappar sin vågmästarroll.

För Socialdemokraterna är uppgången ett trygghetskvitto på att utvecklingen av den egna politiken inte behöver köras fram i panik. Det går att lägga tid på att lyssna, fånga upp förslag, ta de ideologiska debatterna och slipa på den skarpa politiken med självförtroende. Nu finns också ett starkt förtroendekapital för Stefan Löfven som ska vårdas.

Det verkar som om de skrämselskott som har kommit om att "S-förslag hotar jobben" inte har lockat över väljarna. Alldeles oavsett vilka siffror som Moderaterna och alliansen har använt. Väljarna verkar inte heller gå på talet om "splittrad opposition" utan fattar att partier kan samverka utan att ha skapat en gemensam logga. Kanske är opinionsmätningen också ett uttryck för att Reinfeldt snubblade bort sig när han skulle förklara bort arbetslösheten med att den är låg bland "etniska svenskar mitt i livet".

Men, som vanligt: Det är långt långt kvar till valet och mycket kan hända. 
Mer; Tord Oscarsson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Schlingmanns nya uppdrag: Att återföda "nya moderater"

Han har kallats "Propagandaminister", efter att Reinfeldt inrättade en tjänst åt honom som statssekreterare med just kommunikation som huvudansvar. Före det moderat partisekreterare och en av arkitekterna bakom de så kallade "nya Moderaterna". När Schlingmann nu entledigas från jobbet hos Reinfeldt och i stället blir strateg i partiet så ska det inte ses som en petning nedåt. I valrörelser är det partiet som "äger". Men för regeringar blir det lätt en maktkamp och organisatorisk oordning mellan parti och regeringskansliet, det sistnämnda trots allt den del av politiken som driver sakfrågor löpande. Att Schlingmann får uppdraget på partihögkvarteret kan likaväl beskrivas som ett lyft. Målet: att de "nya" moderaterna ska pånyttfödas. Här finns förstås en stor risk för krockar mellan den förre partisekreteraren och den nya, Kent Persson.

Schlingmann har ett jobb att göra. I de första faserna bestod "förnyelsen" i en retorisk del och en politisk: Det sistnämnda i att rensa bort det som var helt ohållbart i de tidigare moderata förslagen om ekonomisk politik. Men det förstnämnda blev större: Reinfeldt talade om att stänga skattessänkarboden och om "myntets baksida i form av välfärd". Det blev 100 miljarder i sänkta skatter med usel fördelningsprofil. Finansieringen i form av sämre sjukförsäkring och a-kassa var en av förklaringarna till att (M) tappade riksdagsmajoriteten. "Arbetslinjen" blev först nedmontering av en aktiv arbetsmarknadspolitik och schyfflande av människor mellan förmedling och Försäkringskassa. Bostadspolitik blev ett sågat förslag om avdrag för andrahandsuthyrning och den stora "jobbpolitiken" blev...sänkt moms på krogen.

Gissningsvis får Schlingmann ett omfattande mandat. Allt gäller en tredje mandatperiod. Kanske sjösätts nya retoriska spetsfundigheter och kanske kommer ny politik:
* "Näringslivet är inget särintresse" - Reinfeldts uttalande återtas redan idag av Kent Persson.
* "Vi har haft en skev och alltför negativ syn på trygghetsförsäkringar. Vi har kallat det lite föraktfullt för "bidrag". Nu omprövar vi och ser det som viktiga system i svensk välfärd".
* "Vår arbetslinje funkade inte i praktiken. Vi behöver återupprätta arbetsmarknadspolitiken så att den stärker människor. Med utbildning och praktik till schyssta villkor".
* "Vår syn på valfrihet har varit alltför enkelspårig. Det är rätt att människor ska välja men vi har varit dåliga på att parera de negativa effekter i vård och skola som kan uppstå.
* "Vi har uttryckt oss alltför föraktfullt mot arbetslösa och sjuka. Självklart är de välkomna att rösta även på de nya moderaterna".
* "Vår skolpolitik har inte lyckats eftersom resultaten inte blir bättre. Vi behöver fler lärare och andra vuxna i skolan. Då måste vi också få inte skattepengar till deras löner."
* Vi erkänner att det finns barnfattigdom i Sverige! Det är inget "vänstervridet påhitt", inget som bara gäller Afrika. Där har oppositionen haft goda förslag som vi studerar". 
Schlingmann ska återföda de nya moderaterna som har fastnat i regerandets vardagsharvande. Vad det konkret betyder i politiken är väl oklart, förutom att vi säkert får se en del nya slogans. Om det räcker för att Reinfeldt ska vända alliansen uppåt får väl framtiden utvisa. Men jag betvivlar.

mer: DN, Ekot,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 23 maj 2012

Ett nytt inlägg om Miljöpartiets vägval


"Miljöpartiet kommer inte att ingå i en borgerlig alliansregering, meddelade Gustav Fridolin igår. "Alliansregeringen har blivit ett problem i svensk politik. Vi kommer att till val på att få en ny regering och en ny politik". Tydliga besked. Det oroar förmodligen i det borgerliga lägret. Redan valet 2010 tappade alliansens sin majoritet i riksdagen, förmodligen på frågan om den försämrade sjukförsäkringen. Med de väljaropinionsvindar vi nu ser är det för den som vill ha fokus på politiken kanske trist med dessa formfrågor. Men det är ofrånkomligt. Och det avgör faktiskt i vilken riktning Sverige går efter nästa val. Därför är inte minst borgerliga ledarsidor nervösa. Sanna Rayman i SvD skriver om frågan. Och DN-ledaren verkar om möjligt ännu mer ivrig att hålla fast Mp i ett borgerligt hägn.

Igår skrev jag också ett inlägg om Miljöpartiet och de diskussioner som nu har börjat om det parlamentariska läget efter valet 2014. Då gällde det utspel om ett från allianser fristående Mp som samtidigt säger att man ska sätta hårt mot hårt om Reinfeldt försöker sitta kvar på sin post även utan att ha ett stöd i riksdagen. Det där var ju ett stenhårt krav från Moderaterna när Göran Persson var statsminister. Där skulle det inte krävas något misstroendevotum utan statsminister skulle självklart avgå automatiskt efter ett val.

Det ligger säkert en lockelse hos de borgerliga att få in oppositionen i det läge som under många år präglade de själva: inför varje val kunde S-regeringen kort fråga om det samlade alternativet. Splittringen blev tydlig. Regeringsdugligheten gav fortsatta S-regeringar. Med en allians där Moderaterna dominerar totalt och bestämmer politiken men där småpartierna ändå garanterar stöd, är det omvända en självklar strategi. Att utmåla oppositionen som splittrade.

Men trots allt röstar väljarna i första steget på politiken. Där har Mp både egna val och ett eget risktagande att ta ställning till. Vill man köra förhandlingsspelet fullt ut och inte ge besked före valet om man stödjer Reinfeldt eller inte? Kommer Sverige efter 2014 att tvingas fortsätta med Reinfeldt vid makten? Och med Reinfeldts politik?

När Johan Tjerneng skriver på Huddingeperspektiv om detta är det lätt att känna sympati för den gamla Mp-linjen om att "vara ett eget alternativ, fritt från höger- och vänsterblock". Men på en punkt missförstår han mig. Det är inte min egen uppfattning när jag påminner om hur bastant Miljöpartiets egna väljare i de senaste valen har markerat sig till vänster på den politiska skalan. Det är Miljöpartiets egna väljare, direkt efter att ha röstat i vallokal och sedan besvarat SvTs stora valundersökning. Över 70 procent av partiets väljare har sedan 2006 sagt sig stå "till vänster". Redan 1998 gick den "vänsterprägeln" över 50-procentsstrecket. Som Anders Sannerstedt formulerar det: "Höger-vänsterskalan är sedan allmänna rösträttens införande den dominerandepolitiska dimensionen i Sveriges politiska liv".

Det är inte konstigt att Fridolin gör det utspel han gör.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 22 maj 2012

Zooma in din blogg i bloggarnas universum


Unionen och Johan Ulvenlöv har jobbat föredömligt med sociala medier och bloggutveckling. Senaste bidraget till rapporten om de politiska bloggarnas utveckling är de här fyra "molnen" av bloggar för utvecklingen 2008-2011. Finns din med?

Läs mer på Unionen Opinion. 

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annie Lööf och Centern släpper fackmotstånd och LAS-frågan?

Det sista politiska "värnet" mot starka fackliga organisationer - är det på väg att falla? Det har ju varit Centerpartiet som länge har haft en negativ inställning till "fackets makt", som drivit krav på sämre anställningstrygghet och nu senast på sänka löner för unga. I TCO-tidningen intervjuas Annie Lööf som signalerar en ny inställning från Centerns sida. Man vill "nyansera" partiets inställning till facket. Och i intervjun tar Annie Lööf avstånd från sitt ungdomsförbunds syn på fackliga organisationer som kanske bäst har uttryckts i "Fucka facket"-kampanjer.

Men det är inte bara ungdomsförbundet som har haft en negativ syn på fackliga organisationer. Annie själv har i blogginlägg varit mycket kritisk mot "fackpampar som motarbetar jobb.. och som organisationer som "krossar företag".

Men nu handlar det om att bredda väljarbasen och då är TCO- och SACO-medlemmar viktiga målgrupper. Nu får man väl hoppas att näringsministern inte faller i fällan att särskilja fackliga organisationer efter egna valtaktiska överväganden. Det går knappast med den positionen som Annie Lööf har att påstå plus om tjänstemannafack och minus om arbetarnas motsvarande fackliga organisation i LO-förbunden. Om man en gång har köpt den svenska modellen så borde man inte avgränsa efter hur det egna partiets potentiella väljargrupper ser ut? Eller?

Annie Lööf tar avstånd från CUF.
– Jag står inte bakom den kampanjen. Jag har varit med i facket sedan 2003 och ser för min del ett stort värde i att gå samman och driva gemensam sak i vissa frågor. Den svenska modellen är uppbyggd kring arbetsmarknadens parter. Jag tycker att språkbruket som CUF använde är väldigt olyckligt.
Men den andra raden kan göra mig betänksam.
– Men jag har i samtal med CUF förstått varför de drev den här frågan. Det var för att de såg att framför allt LO inte tog perspektivet unga människor.
Fackligt engagemang eller ren partitaktisk manöver av Annie Lööf? En uppdelning där fackliga organisationer är okey och till och med lovvärt när det gäller tjänstemän men inte när det gäller arbetare? Nu är ju handling mer tydligt än prat. Hur Centerpartiets nyuppväckta fackliga engagemang tar sig uttryck i den politiska förslagen framöver ska sannerligen bli spännande att följa.


Mer: Dagens Arena,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

2014- Ett val utan allianser och Mp ut som "höger"?

Det parlamentariska spelet inför valet 2014 uppmärksammas idag eftersom Miljöpartiet markerar oberoende. Partiet tänker inte före valet ansluta sig till något "läger" utan går till val själva. Jag vet inte vilket parti på den vänstra sidan av blockgränsen som inte vill göra så. Det är bra för demokratin och bra för väljarna. De får tydligare besked av vad partierna vill än när de grötas ihop i allianser och göms undan bakom större partiers skynken.

Hur Miljöpartiet gör är det partiets ensak. Jag tror inte heller på någon upprepning av det rödgröna, även om jag var stakt anhängare av tanken förra valet. Socialdemokratin har tack vare Löfvens ledarskap lyfts ur det politiska träsket då siffror om väljarstödet gick nedåt 20 procent (dvs ändå ett dubbelt Mp....) Det återstår mycket av arbetet med den konkreta politiken. Närmast en budget i höst, sedan en partikongress och så valmanifest. Även (S) behöver ett internfokus med blicken och öronen riktad mot väljarna.

Även om jag känner respekt för Mp:s inställning kan jag fundera på hur de tänker. I SvD-artikeln säger Jämtlands Anna Hildebrand: "Vi är verkligen både och; vi har både vänsterpolitik och högerpolitik". Samtidigt är partiets väljare ganska tydliga i SvTs stora valundersökning. Över 70 procent av partiets väljare säger sig vara "vänster" på den politiska skalan. Och för Mp är det politiskt risktagande att närma sig stöd till Reinfeldts politik och allians.

Frågan är föresten om den kommer att finnas kvar 2014? Det är långt till valet. Samtidigt som Moderaterna dominerar totalt ligger partier som C och Kd under eller i närheten av spärren till riksdagen. I någon mätning nyligen drogs även Folkpartiet nedåt. Trenden för Kd är oerhört allvarlig. Fram till 2010 hade partiet legat runt spärren utan vid något tillfälle då man var under. Sedan dess tvärtom: Man har endast vid något tillfälle varit över. Inte konstigt att Reinfeldt har sneglat på Mp.

Gissningsvis kommer de små allianspartierna att markera för Reinfeldt att de behöver friare spelrum. Allt för att synas och profilera sig. Med det följer otydlighet och oklarheter om riktningen för hela borgerligheten. En utveckling som riskerar att förstöra ansträngningarna att få ett ökat väljarstöd, något som Reinfeldt måste kamma hem om han ska kunna fortsätta regera.

Risken för Mp med dagens utspel är att man delvis presenterar sig som "högerparti". Väljarna kommer möjligen att fundera över i vilka situationer som partiet är beredd att rösta Ja till Reinfeldt som fortsatt statsminister för Sverige. En dyster tanke...

Mer: DN,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 21 maj 2012

Det här är ingen regering i människors vardag!

Det är så man dånar, uppriktigt sagt. Möjligen har det hänt förr. En del menar ju att just frågan om sjukförsäkringen var det som gjorde att allianspartierna inte fick riksdagsmajoritet 2010. En läxa? Det verkar inte så. När ansvarig minister för sjukförsäkringen idag påstår att "sjukförsäkringen tryggare idag än tidigare" så bekräftar Ulf Kristersson den avgrund det är mellan folket i Rosenbad och det folk som har röstat fram regeringspartierna.

Uttalandet är i sig så botten det kan vara. Sätter man sen in det i sammanhanget blir det ännu värre, ännu mer verklighetsfrånvänt. Uttalandet kommer när regeringen kommenterar en rapport från Socialförsäkringsutredningen som visar att Sveriges trygghetsnät för sjuka, arbetsskadade och arbetslösa har försämrats kraftigt i jämförelse med andra länder. (bloggade om det i morse)

Det är nog med försämringarna i sig som hårda slag på dem som är arbetslösa eller sjuka. Att regeringen och statsråd också fortsätter med retoriska slag och rena hån mot dem som drabbas är över gränsen. Men det säger en sak. Det är sannerligen inget gäng med förankring i människors vardag som uttalar sig så.

Fler: Alliansfritt, Markus Mattila,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Agenda med Reinfeldt och om ett skolval

Gårdagens Agenda hade två särskilt "tunga" inslag. Dels en intervju med Reinfeldt och dels ett inslag om skolan och skolval där S-förslaget om mer "blandade grupper" i skolan togs upp.

Reinfeldt fick prata om krisen i Europa men också om sitt uttalande nyligen. Han höll sig till den "talregel" som kom redan på senkvällen den dag som de så uppmärksammade orden sades. "Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet". Här gäller talregeln från moderaterna i regeringen att vrida frågan till att handla om att regeringen vill uppmärksamma ett problem. Att arbetslösheten är högre i grupper med utländsk bakgrund än för personer med svensk bakgrund. Senare läggs också på ett påstående att andra vill tala tyst om detta medan regeringen är "modiga nog" att "prata om det".

Det är mycket tydligt, för den som läser uttalandet, att det handlar om att påvisa en lägre arbetslöshet. "Det är inte alls som dom säger", är budskapet "därför att"...och så orden med "etniska svenskar mitt i livet". Igår påstod Reinfeldt igen att det ser bättre ut nu än då. Det är politiskt oerhört viktigt att sätta den bilden eftersom hans finansminister talade om "massarbetslöshet". Om det begreppet var korrekt då så är det än mer korrekt att använda nu. Därför går Reinfeldt i sina jämförelser tillbaka till mars 2006. Då var det ännu ett halvår till maktskiftet men tidsmässigt befann sig Sverige i en början av uppgång med fler jobb och lägre arbetslöshet. Genom att räkna därifrån, när alliansen ännu inte hade börjat regera, kan man räkna hem en positivare utveckling.

Skolvalet och (S) förslag att möta den alltmer uppdelade skolan med "blandade grupper" var kvällens andra stora ämne i Agenda. En rad rapporter har den senaste tiden tagit upp de växande skillnaderna mellan elever. En del ifrågasätter rätten att välja skola. Här blir svaren från allianspartierna den helt motsatta jämfört med den om att "lyfta fram samhällsproblem" som sägs gälla för arbetslösheten. Bilden jag får efter att ha följt debatter på Twitter om skolan är att det på det område gäller spika debatten helt och fullt till försvar av skolvalet, inte ett ögonblick lyfta fram ett samhällsproblem.

Grundproblemet är dock oerhört mycket äldre än rätten att välja skola. Att föräldrars utbildningsnivå påverkar och kanske avgör elevers studieresultat är ett betydligt mer komplicerat problem än så. Skolan är tveklöst en del av klassamhället. Det första steget ligger i att man erkänner problemet och att man vill göra något åt det. Det andra är åtgärderna och där har (S) talat om att ge samma uppdrag till grundskolan som till högskolan: att skolan har uppgiften att försöka åstadkomma blandade grupper. Jag tror inte det kan eller får ses som en enskildhet. Därför är det utmärkt att (S) tidigare har presenterat fler punkter på området, som bland annat handlar om resursfördelning, lärarna och förskolans betydelse.

I Agenda avförde Ibrahim Baylan kvotering som en framkomlig väg för att öka likvärdigheten. Det är bra. Och även inom ramen för ett skolval, där i alla fall en del av svårigheterna består i att boendesegregationen slår igenom i skolan, borde också skolval kunna användas offensivare för att stärka skolor i alla områden, inte minst där utmaningarna är som störst. Därför har skolvalets försvarare all anledning att kliva ett steg framåt i stället för att låta debatten handla om skolval eller inte. Det var ju inte riktigt där själva problemet låg, men möjligen något som förstärker problemen om man inte använder det som ett verktyg till en mer jämlik skola. Jag tror att det, som en punkt av många, är möjliga framgångsvägar.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Sverige rasar i välfärdsliga


"Sverige har rasat..
.". Det är inledningsorden i en artikel i SvD som berättar om en rapport till den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen. Där analyseras utvecklingen av sjuk-, arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna i Sverige i ett internationellt perspektiv. Rapporten visar att "den svenska modellen" gröps ur alltmer. Ersättningsnivåerna har sjunkit i Sverige i samtliga tre socialförsäkringar. Den tidigare goda tanken att alla omfattas av välfärden och får ut något av den när man hamnar i svåra situationer verkar rämna. För a-kassan är försämringarna störst: Där är Sverige nu på en sämre plats än Danmark, Italien och Belgien. I dag får bara 12 procent av de arbetslösa en a-kassa som ger 80 procent av den faktiska lönen.

När det gäller den mörka utvecklingen av a-kassan i jämförlse med andra OECD-länder handlar det om en lång tids försyndelser som går tillbaka till krisåren på 90-talet och S-regeringen. Jag minns Sundsvallskongressen, där jag var ombud, då (S) skulle ta de första stegen att renovera de brister i välfärden skapades när de stora besparingarna genomfördes i början av 90-talet, då av en borgerlig regering. Välfärden med definitionen välfärdsverksamheter skulle komma först. Socialförsäkringarna fick vänta. Det blev inte mycket till "återställare" ens när ekonomin blev bättre.

Men trots att är det det Reinfeldt kallar "vår arbetslinje" som har orsakat raset och botten på staplarnas utveckling. "Vår arbetslinje" innehöll en medveten försämring i a-kassa och sjukförsäkring. Det var ju så jobbskatteavdragen skulle betalas. Det kunde få väljarstöd på det sätt som Göran Eriksson i SvD beskriver bra i en analys. Med att sätta bilden av någon slags "politisk excess" där pengar rann ut till ("typ") arbetsovilliga svenskar som hellre levde på ersättningar än jobbade. Den bilden byggdes upp och gjorde motståndet mot försämringarna mycket mindre.

Idag slår detta verkliga systemskifte hårt mot enskilda. "Trygghet i förändring" är ett minne blott. Och några tecken på att nuvarande makthavare ska förändra utvecklingen finns väl inte. En svag förhoppning kanske man ändå kan ha: Precis som för mig måste det vara uppenbart för allianspartierna att man ligger risigt till i opinionen. Man måste också ha kännedom om att den senaste valrörelsens sista vecka möjligen, efter sjukförsäkringsdebatten, var det som orsakade att man tappade majoriteten i riksdagen. Valvinst som lockar och att säkra makten kan kanske vara en faktor som får Reinfeldt att närmare valet uttala ord som "En god a-kassa och sjukförsäkring är viktiga inslag i vår arbetslinje". För trots allt är politik det möjligas konst.

Fler:
Löntagarbloggen,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

fredag 18 maj 2012

Skolinspektionens kritik bör öppna ögonen på Huddinges ledning


Ekot rapporterar idag om en fråga som har varit min "käpphäst" under många år. Att elever som inte har en diagnos men som trots det behöver särskilt stöd för att klara skolgången inte får det. Och ibland funderar vi på varför utvecklingen går åt fel håll, varför de sociala skillnaderna och föräldrars utbildningsbakgrund verkar slå igenom ännu tydligare i skolan. Det borde rimligen gå att göra mer för att minska skillnaderna och stärka de elever som har det tuffast. Det första är väl insikten om hur läget ser ut.

Lärarnas tidning har undersökt hur det ser ut med stödet till eleverna. Bra är att det i 76 procent av fallen inte verkar ställas krav på diagnos för att man ska få stöd. Men det betyder också att var fjärde elev utan diagnos men som ändå har behovet riskerar att stå utan detta.

När jag söker på elevstöd på Huddinge kommuns hemsida ser jag också en ny rapport från Skolinspektionen som har granskat vår gymnasieskola. Det verkar som vi uppenbarligen behöver göra mycket mer! Rapporten från Skolinspektionen pekar bland annat på följande:
- "Anmärkningsvärt är att endast 64 procent av eleverna fullföljer sin utbildning inom fyra år."
- "Vid skolan bedrivs inte ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behandling av elever."
-  Särskilt stöd ges inte i den omfattning och på det sätt eleverna behöver och har rätt till.
-  Alla elever erbjuds inte utbildning och resurser i enlighet med författningarna. Skolan har inte rutiner för att tillse att eleverna deltar i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen
Skolinspektionen har också granskat förskola och grundskola. Hinner just nu inte söka efter själva rapporten, några finns här, och en sammanfattning finns på kommunens hemsida. Tyvärr vet jag inte hur man ska ställa sig till analyserna. I fullmäktige fanns en interpellation från Mp om hur kritik från Skolinspektionen blir till ganska positiva texter när kommunen själv skriver det offentligt. Men även här är stöd till elever som har behov av särskilt stöd en kritikpunkt. Om detta ska jag återkomma.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Statistiska påhitt ger inte fler jobb



Jobbpolitiken verkar i alla fall ha lyft som debattfråga sedan moderatledaren Reinfeldt talade om "etniska svenska mitt i livet." Det är förstås utmärkt och nödvändigt men borde förstås ha varit fallet även utan det oerhört trista uttalandet. Ska fler få jobb eller genom utbildning få möjlighet att stärka sin kompetens inför jobbsökandet behövs både debatt, skarpa förslag och politisk handling.

Den statistiska diskussion som en del gärna lägger krut på riskerar att låsa sig just där och svaren om politiken framöver uteblir. Sen ska man komma ihåg att det inte bara är en siffer- och diagramdebatt. Ytterst handlar det om trovärdighet och förtroende för politiken. För regeringen blir det viktigt att visa sig "duktiga" samtidigt som man helt enkelt måste bort från en del tidigare uttalanden. När Anders Borg i september 2006 kallade läget för en situation med "massarbetslöshet" och när nu arbetslösheten är något högre än det, kan det vara en överlevnadsfråga att sätta "rätt statistik".

De två diagrammen ovan tycker jag illustrerar en hel del. De är hämtade från SCBs arbetskraftsundersökning som kom 24 april. Du ser den där kurvan uppåt på sysselsättningen och nedåt på arbetslösheten som börjar någonstans tidigt år 2006? Det var det som dåvarande statsministern Göran Persson talade om i ett mindre bra uttalande som i och för sig byggde på korrekta uppgifter. "Jobben är ingen valfråga" och med det menade Persson att det började tuffa på ganska bra. Konjunkturinstitutets pressmeddelande i augusti bekräftade och kunde vara som ett strålande faktaunderlag till S-flygblad. Det blev valförlust trots det, och möjligen därför att bilden av ett Sverige i "massarbetslöshet" som allianspartierna hade satt fortfarande fanns hos väljarna.

Därför är det viktigt för regeringsanhängare att flytta utgångspunkten så långt det är möjligt vid den där uppgångens början, till vänster. Därmed räknar man helt fräckt in en uppgång under 2006 till positiva effekter av den egna politiken som i övrigt inte kan sägas vara någon större hit. Detsamma med arbetslöshetens nedgång under detta år.  Smart? I inlägget igår hade jag samlat lite av den kritik man kan ha mot alliansens så kallade jobbpolitik. Trots kritiska analyser av till exempel TCOs utredare slår man i från sig kritik och vill framhålla att allt har lyckats.

Möjligen tar partisekreterare Kent Persson en halvt steg framåt i ett blogginlägg i går där han skriver om ett behov som moderaterna har att "utveckla sin politik". Det gäller nu frågor om företagandet, inte minst på kommunal nivå. I grunden är det en klok tanke. Däremot måste man fråga sig vad det i all  världen står för? Är ett "nästa steg" i politiken, efter 5,5 år vid makten verkligen att först nu uppmärksamma företagandets villkor? Varför i herrans namn har det inte gjorts förut? Har inte det påståtts vara en bärande idé länge?

Sen kan jag bli ganska uppgiven. Det Kent gör på ett bra sätt är att erkänna brister i dagens politik. När jag har försökt uppmärksamma det i min kommun, Huddinge, så har svaret blivit att "vi gör redan allt", "vi gör redan bäst" och därför behövs inget mer göras. Att ha moderaternas partisekreterares stöd för tankarna är förstås positivt och jag betvivlar verkligen inte den ärliga uppriktigheten och seriositeten i tankarna. Däremot är jag ganska övertygad att inlägget just nu mer handlar om att försöka styra bort från huvudfrågan: Att arbetslösheten nu är något högre än när Reinfeldt blev statsminister. Att statsministern har försökt räkna sig till ett bättre läge genom att lyfta ut grupper med högre arbetslöshet när den beräknas. Att få av de åtgärder man har haft mot arbetslösheten har visats sig vara några underverksmediciner.

Fler: Parkstugan,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag 17 maj 2012

Vad döljer sig i de hemliga strategiska planerna?


Vad är det som händer på svensk arbetsmarknad egentligen? Vad döljer sig i hemliga strategier och kommunikativa planer där på Svenskt Näringslivs kontor på Storgatan, Östermalm? Och hur hänger det ihop med att Sverige nu styrs av en borgerlig, moderatledd regering? Och hur används den höga arbetslösheten för att pressa tillbaka löntagarna?

Den senaste i raden av händelser som får mig att fundera är en del medierns vinklingar av fallet med den utvisade pizzabagaren Hüseyin Kizilca. Så sent som i går körde Nyheterna ett inslag där Hotell-och restaurangfacket pekades ut som orsak till en utvisning (!): "Facket vill utvisa på grund av 216 kronor för låg lön", var budskapet. Nyheterna har det inslaget nära en månad efter att HRF redan har bemött felaktigheterna i lokala medier. Facket har först agerat, när lönen låg 2000 under avtal. En ny ansökan har inkommit och då har HRF inte haft invändningar. Migrationsverket tar inte hänsyn till det, och Nyheterna anklagar facket. Löntagarbloggen berättar i ett inlägg att uppgifterna till Nyheterna har lämnats av Företagarna.

När HRF skulle förhandla om löner på sitt stora avtal för 65 000 medlemmar varade första träffen i 31 minuter innan arbetsgivarna begärde "frivillig medling". Det sättet att i praktiken vägra förhandla, att inte respektera motparten och att lämna sina stolar tomma vid förhandlingsbordet är illavarslande för alla som tror på den svenska modellens styrkor. Agerandet har enat LO-förbunden. Samtliga avtalssekreterare protesterar i ett inlägg i Arbetet mot arbetsgivarnas sätt att uppträda.

Det finns mycket mer i den riktningen. HRF skriver om sina upplevelser här. Byggnads har fått veta att den konflikt de är inne i är "kränkning av föreningsrätten" och har av arbetsgivaren anmälts till AD. Men friats. Och den nästan overkliga uppgiften finns, att Svenskt Näringsliv lägger sig i branschförhandlingar, ja till och med försöker styra medlare. Så har det sett ut. Sensommarens utspel att facket inte har någon legitimitet. Skambuden även när IF Metall i höstas körde igång sina avtalsförhandlingar.

Politiken har väl inget med det här att göra? Förhoppningsvis inte när det gäller förhandlingarna i sig. Men förutsättningarna påverkas när klyftorna ökar och tryggheten minskar för löntagarna. En hög arbetslöshet gör det lättare för arbetsgivaren att köra ett tuffare "race". När marginalerna för människor blir allt mindre tvingar det ibland fram att man är beredd att acceptera sämre villkor bara man får jobb för sin försörjning. I samma läge för en del partier fram krav på sänkta löner och på sämre anställningsskydd.

Union Busting, metoder att på ett tufft eller mer finurlig sätt underminera de fackliga organisationernas ställning finns i Sverige. Det är en känslig balansgång även för arbetsgivarna som har all anledning att för arbetsfredens skull vara måna om kollektivavtalen och den inbyggda fredsplikten som där finns. Det förutsätter att facket är representativt för de anställda. Men att slå lite lagom, stärka sin egen position och minska styrkan i "rimlig omfattning" är nog ett ganska hett efterlängtat mål.

Om en vecka börjar LO-kongressen. Fyra dagar på temat "Jag vill jobba" där målet full sysselsättning står i fokus. Men också val av ny ledning och diskussioner om framtidens fackliga rörelse. En viktig "tillställning" som inte minst behövs därför att den motpart som facket möter är samlade och målinriktade. Om detta återkommer jag i andra inlägg.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Ställ undan den skeva kulramen och retoriska ordmaskinen

"Det finns ingen som vet hur moderaterna har definerat utanförskapet när man påstår att det minskar. Det handlar om amatörmässigt hemsnickeri med statistik". 

Orden är Essbecks och kommer från kommentarsfältet i ett inlägg där Kent Persson, Moderaternas partisekreterare, skriver ett småhurtigt inlägg om att "se och bekämpa samhällsproblem". På temat siffror och statistik skriver också S-gruppledaren i riksdagen, Micke Damberg i SvD, Brännpunkt. MD beskriver hur statistiken riskerar att bli viktigare att debattera än själva huvudfrågan om jobben och har uppmaningen:
Om en sak borde råda samsyn i den svenska politiken. Det är att alla är vinnare när politiken utgår från verkligheten och där det politiska samtalet inte reduceras till ett sifferkrig om statistik.
I sin iver att komma bort från begreppet "massarbetslöshet" och de frågor som därmed blir oerhört svåra för regeringen, används siffror och statistik vårdslöst. I det befängda uttalandet under veckan om en låg arbetslöshet i gruppen "etniskt svenskar mitt i livet", finns samma iver eller panik att rätta till en bild som enligt alliansen är fel och farlig inför valet 2014.

I veckan fick jag också en önskan uppfylld: Jag har efterlyst en granskning av hur moderaterna använder siffror när man beskriver S-förslagen. SvDs Faktakoll gav gult ljus för påståendet att "S-politiken hotar 14 000 jobb". Hade man inte använt ordet "hotar" utan i stället "försvinner" hade det blivit rött för Kent Persson. Möjligen är faktiskt hotbegreppet i politisk retorik skarpare än rena faktaframställningar. Ännu saknas också uppgifter om hur siffran kunde öka till 18 500 i alliansens rapport några dagar efter. I samma tankar går jag om påståendet om "bidrag" i S-budgeten. Samma siffertrixande finns i det Micke Damberg beskriver i SvD, om sysselsättningens utveckling.

Det är ovärdigt sätt att försvara Reinfeldts klantighet som nu har pumpats ut i det moderata kampanjmaskineriet. Att "propagandaministern" själv satt och twittrade mitt i natten efter Reinfeldts olycksaliga uttalande säger väl det mesta. Något intern PM skrevs kanske, med orden: "Vrid debatten till att Nya Moderaterna lyfter ett samhällsproblem som inte oppositionen pratar om". Att arbetslösheten är högre i gruppen "utländsk bakgrund. Även dom ska omfattas av arbetslinjen".

Det är ju inte sant. Även om S-budgetmotionen kunde vara tydligare på den punkten utan mer har fokus på ungdomsarbetslösheten så har väl S-regeringar i alla tider och S-majoriteter i kommunerna  drivit frågan om hur arbetslösheten ska pressas ner i grupper med högre andel arbetslösa. Det är självklart för mig. Det är Fredrik Reinfeldt, inte Stefan Löfven, som har försökt styra bort från den totala arbetslösheten till att välja ut grupper där den är låg för att påvisa sin egen förträfflighet. Eller som S-motionen formulerar det:
Från att ha toppat på 9 procent under våren 2010 uppgick den säsongsrensade arbetslösheten i mars i år till 7,3 procent. Det innebär attarbetslösheten är på en högre nivå än i augusti 2006 (7,0 procent) då situationen på arbetsmarknaden av den dåvarande borgerliga oppositionen beskrevs i termer av massarbetslöshet. Även den säsongsrensade sysselsättningsgraden är enligt den senaste arbetskraftssundersökningen något lägre jämfört med augusti 2006.
Om siffertrixandet skriver Micke Damberg när det gäller Reinfeldts egen användning:
Som om det inte räckte med att använda ett missvisande räknesätt plussade statsministern på 100 000 jobb i den senaste partiledardebatten – jobb som faktiskt hade tillkommit under den förra socialdemokratiska regeringen. Reinfeldts påstående om 300 000 nya jobb gav därför utslaget ”falskt” i Aftonbladets faktagranskning ”lögndetektor” (AB 120507).
Det finns underlag för en lång lista på beskrivningar av hur alliansens så kallade jobbpolitik inte har fungerat. En bra illustration till en sådan ger Roger Mörtvik, TCO-utredarnas blogg, där han beskriver analyser av en av de riktigt stora "reformerna", jobbskatteavdraget. Men det kan stå som bild på hela regeringens "arbetslinje" och retorik och det är formulerat av Reinfeldt / Borgs eget finansdepartement: Beräkningarna är
”inte är signifikanta och bör tolkas med stor försiktighet”. Översatt till vardagssvenska betyder det: ”alla slutsatser är rena gissningar”
Jobbskatteavdraget där regeringen inte har räknat med effekter av utbildningsnivån för sysselsättningen, en satsning med 5,4 miljarder på en krogmomssänkning med oklara jobbeffekter och en ovärdig försämring för arbetslösa och sjuka och där ett bollande av människor mellan förmedling och Försäkringskassa, allt i syfte att kunna berätta om "fler i jobb. En sänkning av arbetsgivaravgiften för unga som inte är färdigutvärderar men som tycks vara mycket dyr och mycket ineffektiv. Den har kostat skattebetalarna över 51 miljarder. Jobbcoacher är ingen hit och inte ens när samlade effekter blir en rejäl rea på unga långtidsarbetslösa är det tillräckligt för att få arbetsgivare att anställa.

Det är solklart: Om man efter åtta år vid makten går till val med en högre arbetslöshet eller ens i närheten av det man själva kallade massarbetslöshet så blir det problem. Man lovade ju nästan i retoriken att arbetslösheten skulle vara historia och borta, efter den "jobbpolitik" man talade om. Definitioner och statistik kan alltså handla om hela regeringsmakten för Reinfeldt och Alliansen. Men arbetslösheten handlar om människor av kött och blod, inte om siffror. Det handlar om hur vi får upp tillväxten så att välfärden kan betalas. Då behövs också politik som fungerar i verkligheten, inte nya retoriska innovationer som bara handlar om att sätta bilden av en egen förträfflighet. Ställ undan den skeva kulramen som producerar "hitta på siffror" och ställ undan den retoriska ordmaskinen. Återkom med politik som verkligen bryter arbetslösheten.

Mer: Utredarna med ännu en analys av jobbskatteavdraget.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 16 maj 2012

Reinfeldt och #Svenskarmittilivet - Inte ens regeringens hemsida är uppdaterad









Debatten pågår för fullt efter moderatledarens utspel om #Svenskarmittilivet. Uttalandet som handlade om att styra bort journalisternas frågor om massarbetslöshet eller inte blev i Reinfeldts mun en politisk affär. Försvaret av honom har satts på högvarv. Det kan behövas. När man, vilket är uppenbart, vill tona ner arbetslösheten som problem därför att "etniskt svenskar mitt i livet" inte i lika stor utsträckning är arbetslösa, har man redan gått över gränsen. Det är inte en viktig analys av tillståndet som Reinfeldt gör utan ett försök att rädda bilden av alliansens "jobbpolitik". I hettan försöker nu Reinfeldts stödtrupper sätta bilden av att man lyfter ett samhällsproblem. Förnekelsen är total av att man spelar främlingsfientliga krafter i händerna. Men Jimmie Åkesson är nöjd.

Regeringen, som säger sig vilja detta "lyftande av problem" har en hemsida, "Ta vara på kompetensen". Där säger sig regeringen vilja göra mer:
Regeringen har tagit ett initiativ till att samarbeta kring hur fler utrikes födda ska komma i arbete. De tre ansvariga ministrarna för migration, integration och arbetsmarknad, Tobias Billström, Erik Ullenhag och Hillevi Engström, har under hösten 2011 åkt på en jobbturné för att lära mer och få idéer om hur kompetensen från utrikes födda bättre kan tas tillvara och få fler att komma i arbete.
Hemsidan är uppdaterad senast den 11 december 2011.

I vårbudgeten förstås en del, men sannerligen inte särskilt mycket av skarpa förslag. En framtidskommission (eller utredning) är ett inslag:
"Utredningen ska studera vilka faktorer som är avgörande för att Sverige kan bli ett land som låter människor med invandrarbakgrund snabbt komma i arbete, som förmår attrahera arbetskraft och ta till vara både kvinnor och män på arbetsmarknaden"
Där finns också analyser om problemens orsaker.
Det kan då vara svårt för arbetsgivaren att bedöma personens kompetens. Detta i kombination med höga ingångslöner och ett strikt anställningsskydd kan minska benägenheten att anställa personer ur gruppen. 
Ser vi månne en signal här om att Centerpartiets tankar om sänkta ingångslöner också gäller gruppen arbetslösa med utländsk bakgrund? Och man frågar sig vad analysen om det "alltför starka" anställningsskyddet" innebär för förslag framöver?

Om vi väljer att för en stund bortse från Reinfeldts avsikter med uttalandet och i stället se på försvarsargumenten så är det oerhört ihåligt. I många twitterinlägg och av Reinfeldt själv i gårdagens Rapport, påstås att andra debattörer försöker förneka och gömma skillnaderna på arbetsmarknaden som finns mellan olika grupper. Påståendet är direkt löjligt. I raden av exempel på "motbevis" finns den rapport som LO nästa vecka ska kongressbehandla. I rapporten "Full sysselsättning" beskrivs bland annat skillnaden i sysselsättningsgrad. Rapporten ger också en del förslag till åtgärder. LO skriver i rapporten om detta:
Sammanfattningsvis är utbildningsnivå en delförklaring till invandrares lägre sysselsättningsgrad. För att komma tillrätta med detta finns verktyg iform av befintliga utbildningssystem och arbetsmarknadspolitik. Men kompetensbrist räcker inte som förklaring. Här finns ett behov av ytterligare kunskap. Det är uppenbart att invandrare och deras barn diskrimineras på arbetsmarknaden.
En tom regeringshemsida. En vårbudget utan skarpa förslag men dock en utredning. En statsminister som menar att vi inte ska tala om massarbetslöshet på samma sätt som hans regering  gjorde i opposition och bland annat inledde den allra första budgetdebatten med. Som Anders Borg formulerade det:
Alliansregeringens arbete kommer att präglas av kampen mot massarbetslösheten. Svensk ekonomi står stark. Vi har hög tillväxt, vi har låg inflation och vi har överskott i de offentliga finanserna – men det råder massarbetslöshet.
Förklaringen till det som då var massarbetslöshet men nu, med högre arbetslöshet, inte ses så, förklaras utifrån analysen att "etniska svenskar mitt i livet" faktiskt inte är så mycket arbetslösa. En tolkning utöver den så hett debatterade skulle också kunna vara att Reinfeldt för att räkna hem en låg arbetslöshet väljer bort de unga. "...svenskar mitt i livet".

Jag har, som en del debattinlägg också för fram, svårt att tro på en inneboende rasist i statsministern. Skulle avsikten vara att, som i den del länder, rida på högerextrema vågor? Jag tror inte på det som huvudförklaringen. Att sedan Sd och andra använder debatten för egen vinnings skull är som "på beställning". Därför kan inte Reinfeldt frias moraliskt från ansvar efter just det uttrycket. Samtidigt finns det något som skrämmer mig om man lägger ihop fler saker. Debatten om barnfattigdomen som Reinfeldt menade var "vänstervriden. Något av "för oss" går det bra. För dom går det sämre" Ett Sverige med en statsminister som inte är ledare för alla utan bara för "oss". Reinfeldt har faktiskt varit mycket tydlig med det också.
Fråga: Människor som inte har något jobb eller människor som är förhindrade att arbeta, hör de också till de nya Moderaterna? Svar: – Jag misstror det här med att alla ska rösta på ett parti. Jag vill bara markera att Moderaterna är det naturliga valet för dem som jobbar.

Mer: Dagens Arena, Ledarbloggen,
Bloggar: Thomas Böhlmark, LO-bloggen om arbetslösheten, Johanna Graf,  Rasmus Lenefors, Fanny, Göran Johansson, Mattias Lundbäck, Krassman, Martin Moberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,