Framtidsallians för Sverige: S,v,mp

Idag börjar jobbet att forma ett konkret underlag för en s-v-mp-allians i regeringsställning. Bara det faktum att upptakten äger rum på Bommersvik inger hopp och förväntan. Mycket av svensk arbetarrörelses historia och framtid har börjat just där. Jag tror att det finns mycket goda möjligheter att detta blir just ett avstamp för en framgångskampanj. En viktig framgångsfaktor är att allt börjar i värderingarna, inte främst i konkreta sakfrågor. Den grunden är inte bara viktig för partierna i sig. Det är också väljarnas viktigaste faktor för val av parti eller framöver kanske mer riktigt: val av block.

För oss som främst jobbar politiskt lokalt så är samskrivningar och gemensamma förslag i s-v-mp-gänget en daglig aktivitet. När det nu ska till på nationell nivå krävs naturligtvis mer.
Jag tror att en oerhört viktig grund lades redan vid förra tillfället med arbetsgrupper mellan S och Mp. Deltog själv i Västerås 2005 när miljöfrågor diskuterades. Men sakfrågorna i sig var nog inte heller där viktigast. För oss sossar handlade det om att faktiskt lära oss en ny roll, som inte störst, inte alltid garanterad ensam regeringsbildare och inte alltid så öppna att lyssna till andra som vi borde. För Mp handlade det mycket om att få acceptans, på allvar, som parti. Att inte bara bli lyssnad på utan också sedd som "skarp" samarbetspartner.

Inför överläggningen på Bommersvik har Svd gjort en genomgång av politikområden där den nya framtidsalliansen S-v-mp är eniga eller oeniga och jämför med den "gamla" borgaralliansen. Man kan alltid diskutera urval. De 18 frågorna som har valts i jämförelsen är samtliga frågor där alliansen är eniga. Samtidigt visas att mycket måste göras för att få ihop det rödgröna gänget.

I jämförelse med Fredrik Reinfeldts beting när Allians för Sverige bildades är uppdraget för de rödgröna en "walk in the park". Då handlade det för Reinfeldt inte bara om att få ihop borgare utan att hitta en väg där han i ett enda drag kunde smita ifrån förslag han själv skrivit under som moderat gruppledare i finansutskottet under flera år. Om detta har jag blockat mycket, under rubriken Nya moderater?

På samma sätt som borgaralliansen handlar det om kompromisser men kanske också gemensamt nytänkande och nya infallsvinklar. Partierna har olika infallsvinklar när samtalen startar. Det gemensamma är regeringspolitik samtidigt som varje parti är en självstående enhet. Så har inte minst folkpartisterna visat att det kan fungera genom att ganska ofta pumpa ut egna förslag vid sidan om regeringsarbetet.

Om man ska känna oro för något så är det möjligen den avslutande kommentaren i artikeln. "S-ledaren MS vill inte kommentera det rödgröna samarbetet". Vad det står för vet jag inte. Ser mer ut som en journalists utväg när man ringt försent och inte just då fått en kommentar.

Men jag tror att det rödgröna alliansbygget måste göras i en total öppenhet och dialog och också inbjudan till svenska folket att vara med, direkt, interativt och inte minst genom nätet med direkta möjligheter att ge arbetsgrupperna inspel. Badtunnemodellen och mediala jippon som byggde det Reinfeldt kallade Allians för maktskifte funkar inte när ett seriöst regeringsalternativ ska formeras.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, val2010, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, mona sahlin