Gott nytt år - 2011

Bloggar en hälsning om ett Gott Nytt År. Över Stockholm och Skansen faller snön, allt enligt vad jag ser på TV. Detsamma gäller i Huddinge. Strax ska jag gå ut på balkongen, titta på tolvslaget och fimpa den sista cigaretten. Rökstopp!

Återkommer nästa år med fler blogginlägg. Detta år 2010 blev det 1.182 inlägg.




Det här inlägget skrivs på min Iphone....

Location:Sjödalsbacken,Huddinge,Sverige

En statsministers nyårsbudskap

Det är verkligen regeringens nyårsafton på de två morgontidningarnas debattsidor. PÅ DN Debatt skriver utrikesminister Carl Bildt och de europeiska utmaningarna inför det kommande året. På SvD:s Brännpunkt är det statsministern som på den mindre debattsidan får utveckla en nyårshälsning till "sitt folk". Trygghet med alliansregeringen i tider av yttre hot, reformagenda och "arbetslinjens" bevarande och utveckling är budskap som ska förmedlas. Och en bra illustration av tankarna bakom finns när Reinfeldt motiverar ett ytterligare skattesteg för pensionärer: " det ska löna sig att både arbeta och att ha arbetat". Ytterligare en rak stöld av en politisk formulering som lanserats av det krisande socialdemokratiska partiet.

Det första som inryms i begreppet "arbetslinje" är...just det. Ett nytt femte jobbskatteavdrag. Reinfeldt skriver:

När statsfinanserna tillåter ska ett femte steg i jobbskatteavdraget genomföras. Om ekonomin förstärks öppnas även för en halvering av momsen på restaurang- och cateringtjänster.

Hade de andra allianspartierna fått bestämma hade nog inte detta varit prioriteringen. Centern visade utåt en stark tveksamhet redan till det fjärde steget. Folkpartiet hade mycket hellre sett en slopad värnskatt. Men nu är styrkeförhållandena som de är. Myntet har inte längre någon "baksida i form av välfärd" som under de "nya moderaternas" tid alltid skulle beaktas. Det antyds att skolan ska fortsätta förbättras men om det innebär förstärkta resurser är oklart. Det antyds att unga och funktionshindrade ska prioriteras i "arbetslinjen". Men hur sägs inte. Och framför allt: Det saknas i Reinfeldts artikel flera viktiga områden som borde vara prioriterade för en regering.

"Sverige har inte råd att se människor fastna i utanförskap." Så skriver statsminstern. För alla dem som ändå har fastnat där och drabbats av sämre villkor vid exempelvis sjukdom verkar inte några ljus i mörkret tändas. Den så kallade arbetslinjens mörka baksida. Det finns förstås mycket mer som inte ingår i Reinfeldts budskap. Jag trodde inte att en statsminister skulle skriva en nyårskrönika utan att ha med miljöperspektivet. Det saknas. Reinfeldt talar inte om bostadsförsörjningen, inte om problemen som människor möter i kollektivtrafiken och inget om sjukvården. Och trots en tyngd på talet om "arbetslinjen" kommer arbetslösheten att efter 2011 ligga på knappt åtta procent. Långt ifrån full sysselsättning.

Denna sista dag 2010 får man ändå le och vara vänlig. Jag tillönskar statsministern och hans familj, Filippa och barnen, ett riktigt Gott Nytt År.

Andra nyårsbudskap:
- Egen bloggårskrönika
- Svensson om 2010
- Johan Westerholm med nyårskrönika.
- Fritt ur hjärtat med nyårshälsning
- Tokmoderatens hälsning....
- Edvin Alam hälsar nyåret....
- Peter Högberg med nyårslöften
- Thomas Böhlmark med nyårshälsning, London.
- Björn Andersson med nyårshälsning.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, gott nytt år, fredrik reinfeldt, filippa reinfeldt, sjukvård, jobben, arbetslinjen, sjukförsäkringen,

Bloggårskrönika 2010 - inlägg nummer 1.180

Det här lär vara 2010 års 1.180:e inlägg. Och, precis som "alla andra", vill jag så här vid årets slut sammafatta lite om mitt bloggande under det år som nu avslutas. Till en del stämmer det ganska bra med de stora mediernas årskrönikor. Men en del är förstås eget och inspirerat av andra saker. Första inlägget 2010 hade i alla fall den korta men talande rubriken "2010 - Valår" och skrevs på spanskt tangentbord från hotellfoajen på Vista Sol, Magaluf. Jag gissade där att ämnet skatter skulle bli centralt under det valår vi då gick in i. Så rätt jag fick. Där.

Mina ämnen har förstås varierat. Mycket har handlat om nyhetskommentarer. Mest svensk inrikespolitik och alldeles för lite utrikes, även om det engagerar mig. Ambitionerna att blogga utifrån mina förtroendeuppdrag i kommun och landsting har jag levt upp till hyfsat. Inte minst har sjukvårdsfrågorna funnits med som en röd tråd hela året. Huddingepolitiken har speglas i inlägg och mot slutet av 2010 har jag börjat en veckoserie där jag kommenterar aktuella nyheter i Mitt i Huddinge. Jag gjorde också under året en kort videosnutt på Youtube om en otrivsam plats (skrot vid Trehörningens strand) i kommunen, en film som blev en fråga i fullmäktige. 2010 innebar också att jag, efter inlägg som fick mig att tänka till, deklarerade min blogg med "varumärket" ren bloggning.

Mina scoop 2010.
Kan inte säga att jag tillförde nyhetsflödet särskilt mycket av eget material. En nyhet drog jag iväg före de flesta "stora". Utdrag ur Mona Sahlin bok "Möjligheternas land", som presenterades under Almedalsveckan. Låg också tidigt med nyheten om besparingar på landstingsrevisorerna och var nog första att publicera deras brev om "tystandet".

Valår
Redan från första inlägget 2010 och framåt har valåret varit självklart tema i många av mina inlägg. Känslan är att det blev en hyfsat bra balans mellan inlägg om (S)-politik och motståndarna, men säker är jag inte. Jag tror också att jag mest har presterat inlägg om politik och mindre om "spelfrågor". Några undantag är exempelvis debatten om hur partierna skulle förhålla sig till Sverigedemokraterna och "traditionen" med kommentarer om opinionsläget. Även viss mediakritik inryms under den etiketten. Totalt 945 inlägg med etiketten "Val 2010", dock inte bara från 2010. Lite kuriosa: Månatlig räkning visar att min sämsta bloggmånad var september med 65 inlägg. Förklaring förstås att valrörelsen ägnades till dörrknackning och andra valaktiviteter i stor utsträckning.

Utöver inlägg om sakpolitiken bloggade jag också direkt från en del aktiviteter. Mona Sahlin  hos Politikerbloggen på våren, sommartal i Tantolunden och valturnéresa till Gävle och Falun för att nämna några.

Almedalen
En av årets höjdpunkter var kombinationen av semester och bloggande under Almedalsveckan i juli. "Alla" var där. Vädret var underbart. Den politiska temperaturen så het den kunde bli. Jag bloggade från talen och från ett par seminarier. Laddade upp på morgonen med lite tankar, direktbloggade och så avslutade dagen med lite summering. Min egen bloggplats, K31, funkade utmärkt. Jag deltog i en frukostpanel på temat "Vilken makt har politiska bloggare", med bla. Ali Esbati , Mary Jensen och Maria Ferm. Jag fick också kommentera Mona Sahlins tal dagen efter i morgon-TV.

Efterval
Hösten efter val och semester till Mallorca blivit mycket eftervalstankar. Eller för att vara riktigt ärlig: Det började faktiskt vid poolkanten på hotellet i Palma Nova där jag skrev ett papper om Eländesvalet. Har sedan följt upp det med en rad inlägg om partiets läge, framtid och om processen att utse ny ledning. I de inläggen har jag skrivit mycket inspirerad av det jättearbete som ideellt arbetande bloggare i Netroots har lagt ner, bland annat i form av Öppna kriskommissionen. Några inlägg där jag sätter (S) läge i förhållande till motståndarna har det också blivit. En av "höjdpunkterna" sett som bloggare var partiets förtroenderåd i december från vilket jag bloggade direkt. Där också en stor framgång för Netroots-bloggarna som uppmärksammades i både Mona Sahlins "avskedstal" och av Tomas Eneroth.

Mycket om sociala medier:  Under 2010 hade jag förmånen att på något sätt medverka i två böcker om sociala medier och bloggning: Först i våras Brit Stakstons "Politik 2.0" med releaseparty i Gamla stan. I början av hösten kom Netroots egen bok där jag medverkade i ett kapitel. 2010 gav också fler tillfällen att tala om bloggande och sociala medier, exempelvis i Studio Etts repotage i våras och i Dagens samhälle. Trevligt! Året innebar också att jag i alla fall fick ihop ett politskt förslag med utgångspunkt från min bloggaktivitet. En motion till fullmäktige i Huddinge om sociala medier i skolan. Eftersom fler i kommunledningen har ett brinnande bloggintresse, som centerns Christian Ottosson, kristdemokraternas Kalle Henriksson och folkpartiets Malin Danielsson, räknar jag och min medmotionär Natalie Sial förstås med ett starkt stöd för förslagen.

Bloggosfären och politiken 2010
En krönika om bloggande och politik ett valår som 2010 kan inte skrivas utan att särskilt ta upp bloggposten "Sveket", skriven av Emelie Holmqvist på bloggen Klamydiabrevet. En bloggpost som enligt Brit Stakston på JMW skapade en sådan rörelse i väljarkåren att det avgjorde att alliansregeringen inte fick den önskade egna marjotiteten i riksdagen. Bloggare har avgjort val, alltså!
Emelie skrev inlägget men kraften när det sedan blev en reell valfråga också i partiledardebatter kan ha påverkats av att många lyfte sjukförsäkringsfrågan och dess effekter för enskilda. En lista på några av dem som medverkade hittade S-buzz hos Joakim Hörsing. Om det nu är som Brit menar förtjänar dessa bloggar ett erkännande i varje bloggårskrönika: (se nedan)

Om man så här i ett av årets sista inlägg ska tacka några särskilt "utvalda". Jag vill först och främst tacka alla er som löpande eller ibland har läst mina inlägg. Jag är oerhört glad över att just du finns. Samtidigt vill jag både tacka och rikta en ursäkt till dig som kommenterar inlägg. Jag har haft tekniska problem med kommentarsfunktionen som bland annat har gjort att en stor del, vid bytet av system som "skulle bli så bra", raderades men också slarvat med att svara. Ett nyårslöfte om skärpning från min sida.

Jag vill tacka några som har inspirerat till mina inlägg under året: Först på den listan står Svenska dagbladets ledarredaktion som har inspirerat till många inlägg. Mina bloggvänner i Netroots ska förstås ha tack för en gott utbyte och samarbete under detta valår. Personerna bakom Twingly och Knuff får ett särskilt tack, inte minst för det trevliga i att få finnas med på topp 50-listan. I stort på pallplats hela året även om nu vännerna i Alliansfritt har petat ner mig. Ett särskilt tack med kram också till Politometern och Martina Lind som i skrivande stund har mig på en fjärdeplats i topplistan. Här är också ett tack till Tokometern mer än en hövlig parantes.

Av blogglänkar får alla ni som har valt att länka till mig ett varmt tack. Särskilt omnämnande de på "topp" i antal: Martin Moberg,  Meeri Wasberg ,  Högbergs tankar ,Partistaten Röda Berget.  
Men också bloggar som Johan Westerholm, Kent Persson, Alexandra Einerstam ,Per Ankersjö och många, många andra. Ett jättetack också till andra än ovan nämnda som jag på olika sätt har träffat, verkliget och/eller på nätet/facebook tack vare bloggandet där också några nya bloggare ingår: Marika Lindgren Åsbrink, Kristina Palmgren, Staffan Lindström, Aurora Gullberg, Claes Muschkin, Annika Beijbom, hr Laakso, Viktor Tullgren, Helen Törnqvist, Fredric Kjellberg, Edvin Alam, Thomas Böhlmark, Mattias Lundbäck, Rosemari Södergren, Essbeck, Katarina Nyberg Finn, Sara Gunnerud, Roger Jönsson, Anna Vikström , Calle Fridén och Krassman, förstås. Av mina "måltavlor" för inlägg ska Filippa Reinfeldt nämnas särskilt, som under året har inspirerat mig till många sjukvårdspolitiska inlägg. Där måste jag förstås också tillägga hela regeringen.  

2010  i övrigt i korthet.
Mest lästa inlägg: Har en funktion på Blogger och det lär då vara följande:

• Laserman gripen och Malmö kan andas ut?
• Uppdaterad: Reinfeldt presskonferens på starttiden för Mp-tal
• Och så var det kört för Piratpartiet

Mest berörande för mig:
Även under dagens Rapportårskrönika kändes "fallet Bjästa" i hjärtat. Jag bloggade utan några betänkligheter med rubriken "Skammens Bjästa". Andra heta känslor väckte moderatkvinnornas "dirty" rapport om Sahlins "sju dödssynder", med en liten djävulsbild och SvD-ledarens antydan om att brister i hjälparbetet till katastrofens Haiti var de rödgrönas ansvar

Mest kritiserade:
De allra flesta inlägg med någon form av Sd-kritik blir mycket kommenterade. Från ett inlägg åkte de flesta tyvärr bort vid bytet av min kommentarsfunktion men inlägget om Sverigedemokraternas tro att invandrare är ett hot mot julafton väckte...känslor.

Inlägg jag inte borde postat
Finns, och bland annat det var anledningen till min deklaration om "Ren bloggning".

Viktigaste inlägget
En hel del av mina inlägg i eftervalsdebatten är viktiga för mig, som exempelvis "Going back to my roots". Men också inlägget om att vården i Stockholm ibland stänger därför att patienterna är alltför gamla, sjuka och skröpliga.

Skandalerna
Årets mediala skandaler togs upp mycket begränsat. Om Littorins avgång skrev ett inlägg i början, innan alla mer pinsamma delar fanns i "affären och mer om det mediala drevet. Jag hade kritik mot Sofia Arkelstens resor i det som berörde kopplingen att vara miljöpolitsk talesperson och samtidigt bjudas på "Shell-resa", där min utgångspunkt var företagets mångåriga utsläpp av olja i Nigerdeltat. (S) stora skandal under året, "PrimeGate", skrev jag förstås några inlägg om. Tonen blev mer av "inte detta också - vi behöver politikdebatt", än kanske mycket berättigad kritik mot aktörerna i hela härvan. Något som gjorde att jag fick välformulerad kritik av bland andra Lena Sommestad.

Topplistor
Under 2010 har jag mycket mindre än tidigare skrivit om placeringar på allehanda topplistor. Men som kuriosa är jag för tillfället noterat enligt följande: Knuff plats 2, Twingly plats 35 och Politometern 4:a

Fler årskrönikor...
Ser att några aviserar egna krönikor: Marie Vaadre,  Fredric Kjellberg, Emma Opassande,

  Politometern om vad jag nämner:
..och där är det många namn....

 

Bloggar som bland säkert fler medverkade till att lyfta sjukförsäkringsfrågan: Något som avgjorde valresultatet.

Monica Andersson

Adventskalendern

Fridén

Sjukskrivningsreglernas konsekvenser

Widén

Moberg

Magnihasa

Maktkamp24

Oscarsson

Pophöger

Roger Jönsson

Signerat Kjellberg

Anders Nilsson

Kattalena

Annarkia

Esbjörn Jonsson

I just can’t get enough

Drakfors

Pellefantia

Annahita

In your Face

Högberg

Sq

Nerd life deluxe

Sigfridson

Tingeling

Millrel

Maria

Brockman

Utredarna

Yttrandefrihet, wtf

embryo

Storstad

Alttid rött, alltid rätt

Röda Berget

Chrissan

Peter Andersson

S-buzz

Min luktar oxo fisk

Esbati

CatasBubbla

I was cured all right

Tankar från roten

Hobbyorginell

fjärde väggen

erdoderdo

Full Mental Straightjacket

 Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, mitt bloggande, årskrönika, 2010

Centern vissnar i skuggan av svampen

 

Orginalfoto: Daniel Mott, (Wiki)

Aftonbladets ledare, signerad Anders Lindberg, belyser idag centerpartiets problem. Sveriges ekonomiskt rikaste parti men samtidigt med överhängande dödshot över sig. Anders Lindberg slutar ledaren med en bild:

Varken de som brukade rösta på partiet eller de nya väljare som varit Maud Olofssons stora politiska projekt finns längre kvar. Nu företräder man ingen.Enligt Svenska svampodlarföreningen är shiitakesvamp svårodlad. Förmodligen ingenting mot vad nya centerpartister är.Både på Stureplan och på landet.

När Fälldin bildade regering efter valet 1976 gjorde han det med stöd av 24,08 procent av väljarkåren eller 1.309 669 röster. I valet 2010 blev resultatet magrare: 6,56 procent eller 390 804 röster. De efterföljande opinionsmätningarna ger ganska tydliga signaler om att många väljare har stött centern för att rädda kvar partiet och därmed Alliansen i riksdagen. 3,8 procent i senaste mätningen. Ett snart väljartomt parti som ändå hade ett politiskt gods med sig som borde gett möjligheter.

Decentraliseringstankarna i en allt mer globaliserad värld och viss EU-skepsis hos svenska väljare. Ett klimat- och miljöhot där centerpartister varit tidigt ute men där andra har kört om. Och så, efter en tid där partiet tog ansvar för krisbekämpningen, tappade väljare och gjorde partiledarbyten, gjorde centern sin riktigt skarpa mot-avgruden-gir i riktning mot Stureplan, Stockholm. Man placerade sig till höger om de "nya moderaterna", blev något av kärnkraftskramare i stället för en av dess kritiker och egentligen bara med en stor profilfråga: "LAS är dum".

Centern har under Maud Olofssons ledning marginaliserat sig själva. Man kunde ha vuxit på att vara en verklig "alliansens gröna röst" men valde högerpassagen i stället. Den där skepsisen mot "sossar" som lever i partiet är verkligen inget nytt. Men det är inte i relation till (S) som centern möter den politiska döden utan i konkurrensen med Reinfeldts moderater.

Centerns problem kanske bäst belyses av centerpartister själva. Redan inledningen av partiets videosnutt från 100-årsdagarna i Skövde ger en del. På frågan om varför just centern har blivit 100 år blir det första svaret: det är en jättesvår fråga som inte jag kan svara på. I de efterföljande svaren finns analyser att det handlar om allt från idéer, folkrörelsetraditionen, en ständig "utveckling" (!) och en god överlevnadsstrategi. Stina Bengtsson menar att det beror på att "vi har roligt". Johan Hedins analys är att överlevnaden har kommit tack vare motionerande om plattskatt och "gurkätning". Mot den bakgrunden är kanske partiets placering under riksdagsspärren inte helt omotiverad.

Fler som bloggar:
- Johan Hedin om att förändra partiets "säljorganisation".
- Hanna Wagenius om regerandets påverkan på centern...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet, opinionen, , opinionsläget, alliansen

Han Reinfeldt, är han så svår att förstå?

Jonas Morian skriver på Aftonbladets debattsida om de till synes betydande svårigheterna som (S) har i förhållande till moderatledaren. Framgångsvågen håller i sig och förstärks. I förtroendemätningar noterar en moderat ledare skyhöga värden.

Socialdemokraterna blev, hur man än vänder och vrider på sin önskan att tala kris, Sveriges största parti i valet. Om än mycket knappt. De 100 dagar som har gått sedan valdagen har sannolikt mätningarna rätt i att läget nu ser annorlunda ut. Man frågar sig: bär Reinfeldt på en "hemlighet" som har gett oss detta nya politiska Sverige? Jag ser det inte så. Snarast är det en väntat moderat framgång som kombineras med en utarmning av de övriga tre borgerliga partierna i kombination med en opposition som av många skäl kom till korta i valrörelsen. Om detta har jag skrivit i "Eländesvalet". Och Reinfeldt har sannerligen inte jobbat med något hemligt recept. Snarare med basal teori om politisk kommunikation.

Strategin lade fast tidigt. Själva grunden menar jag redan i 90-talets böcker med insikt om Sverige och svenska väljare. "Man vinner inte val i Sverige utan att vara "sossig". En målmedvetenhet om att erövra trovärdighet i centrala frågor som väljarna bryr sig om vid sitt val av parti. Inte i "viktiga frågor" i stort. Den ekonomiska trovärdigheten kunde byggas på en stabil grund efter förra regeringens saneringar av statsfinansierna. Reinfeldt och Borg rensade bort alla luftfinansieringar ur budgeten, så kallade "dynaminska effekter". I stället för Bo Lundgren skatteprat sattes jobben främst redan från början. Så har också moderaterna i årets val en total bild i väljarnas ögon av att ha pratat just jobb, inte sämre ersättningar. Alliansen tog bort det som svenska väljare ofta har förknippat borgerligheten med: splittring, söndring och ekonomiskt moras.

Vid övertagandet 2006 var allt förberett sedan långt tidigare. Principen var att sjösätta de stora strukturförändringarna först, så att allt hinner sätta sig. (S) skulle inte kunna vända utvecklingen åter. Det som före valet och inte minst i de "Nya moderaternas" födelse var talet om "skattesänkarmyntets baksida" som skulle bestå av välfärd, tappades bort. Motiven var "låg- och medelinkomsttagare", en tämligen bred grupp som faktiskt i plånboken fick uppleva något påtagligt. De goda finanserna gav också möjlighet att skjuta till resurser till välfärden. Inte tillräckligt men några allvarliga nedskärningar blev det knappast.

Budskapet om jobb, skola, ekonomiskt ansvar och de "breda gruppernas" sänkta skatter i kombination till det övriga, allt sammanhållet i en berättelse om Sverige som rabblades år efter år är basen till framgången. Och så två faktorer till:

* Reinfeldt har en personlig förmåga att med någon form av blandad kyla och intresse kunna avfärda saker: Bara det att en svensk statsminister i TV år 2006, utan att straffas av väljarna, kan låta förvånad över något som heter klimathot och vända 180 grader från valbudskapet och låta som Sveriges ledande miljöpolitiker kräver något alldeles extra. På samma sätt har han trots kritiken klarat även ursvåra frågor som sjukförsäkringen. Även om de rödgröna "vann" just den frågan om man läser vallokalsundersökningarna. Reinfeldt lär har kallats Tvålen. Ett utmärkt passande smeknamn.

* LAS-expemplet: En del politiska frågor är mer av signalfrågor än praktiska problem som ska lösas. När moderaterna skrotade sina krav på skarpa förändringar av anställningsskyddet gjorde man det med vetskap om att det skulle betyda väldigt lite skada för företagen. 40 procent av företagarna röstade på ett moderat parti utan krav på LAS-avskaffande, att jämföras med 12 procent på centern och 16 procent på (S). Grunden till en ny bild lades tidigt.

Jag tror inte på något "hemligt" bakom de förtroendesiffor vi nu ser. Samtidigt är det ganska brutalt framräknade: att nästan alla blir glada med Reinfeldt som moderatledare, i alla fall för tillfället, må vara hans och moderaternas kalla strategi. Det ger trots allt makten. Men det måste trots allt finnas ett parti framöver som vägrar acceptera att ställa en grupp utanför av principiella och ideologiska skäl. Ett parti som inte kan nöja sig med att "nästan alla" är med på tåget. Jag hoppas förstås och förutsätter att jag där talar om socialdemokratin. Om detta och om hoten mot Reinfeldts hittills så framgångsrika strategi tänker jag återkomma.

Mer att läsa:
- DN och AB; om förtroendemätning
- Ulf Bjereld som (S) motdrag
- AB om så kallat "heta kandidater"
- Johan Ingerö "proffstycker" och bloggar.
- Thomas Böhlmark om en så kallad landsfader....

Fler: Martin Moberg, Kent Persson, Roger Jönsson, namnen Soilander, Magnus Ljungkvist, Johan Westerholm,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, moderaterna,

Mitt i Huddinge 28/12-2010: demokrati, snö och hyreschock

Dagens Mitt i Huddinge har trillat ner i brevlådan. Som många andra tidningar är detta nummer en aning julhelgstunt. Insändarsidan har ett bidrag som jag gärna lyfter fram. Folke Tysk, S-politiker, tar upp de nedlagda demokratiforumen, som jag tidigare har tagit upp här på bloggen. Folke, som tidigare var ordförande för ett av forumen, kritiserar alliansen i Huddinge för försämra delaktigheten som kommunen i andra sammanhang talar så varmt för. Det kan inte sägas var någon storpolitik som man har ägnat sig åt. Men Folkes exempel visar att det är i hög grad konkreta frågor som huddingeborna har kunnat föra fram där en del också har blivit verklighet. Boulbana, ett övergångsställe i Sörskogen, belysning i Sjödalsparken och liknande. Konkret. Vardag. Saker som nu ska hanteras på ett annat sätt. Hur har väl kommunen ännu inte något svar på. När avvecklingen av forumen togs upp i fullmäktige hänvisade man till kommande idéer från en demokratiberedning som börjar jobba efter årsskiftet.

Som så många den här vintern har Bruce Siouffi i Snättringe snöproblem. Han bor på Myrmarksvägen och har noterat att kommunen har regler. I det här fallet innebär dessa att snöröjningen sker på andra sidan vägen men inte på hans egen sida. På den markplätt som kommunen äger - på den sidan, alltså  - växer snövallarna. Enligt gatucehfen är det ett politisk beslut som ligger bakom. "Det handlar om pengar". Jag inser att det är en högst berättigad begränsning i eländet. Vag jag minns gick just snöröjningen back 10 miljoner förra året. Men frågan är om det i en kommun med överskott ska behöva finnas ett ransoneringssystem för snöhögar.

 Huddinge kommun verkar ha missat. Den här gången är det de fristående förskolorna som inte har fått information i tid om nya hyresregler med lokalpeng i stället för hyran betald. Förskolorna accepterar det nya systemet men tycker förstås att man måste få tid att ställa om. När hyresnivåerna nu pressas upp finns två alternativ: uppsägningar av personal eller att ta in fler barn så att intäkterna ökar. "Politikerna beklagar" och menar att HUGE kommer att ge en rabatt samtidigt som man får hela januari på sig att skriva nya kontrakt.

Annars ett par nyheter till i veckans nummer: Kommunen har ännu inte avhyst de hemlösa som bor i husvagnar i Kungens kurva. Trots tidigare hot. Artikeln väcker frågan om hur vi ("samhälle" / kommunen) framöver kan bli mycket bättre på att bekämpa hemlösheten. I artikeln säger "Lasse" att han alltid haft bostad tidigare men efter att ha muckat från "kåken" var det kört. Samhället i stort verkar i alla fall i pratet ha förhoppningar om att människor "börjar om" efter ett straff. Så blir det ofta inte om inte bostadsplaneringen görs före utskrivning. För dem och för många andra som behöver bostaden som en fast punkt i tillvaron behöver kommunen göra mycket mer än att hota om avhysningar från husvagnsläger. Ordna bostäder, exempelvis. 

Laddningsstolpar för el-bilar har kommit till Huddinge. Viss kritik från Elbil Sveriges Tommy Engkvist som är kritisk till att kommunen har valt stolpar som kräver lång laddningstid. Ansvarig politiker, Tomas Hansson, Kd, menar att det mer är en markering för framtiden, för att få igång utvecklingen. Tre laddstolpar i dag: Huddinge, Skogås och Stuvsta.

Passivhus: En trevlig notis också, med rubriken "Barn ska värma upp förskolor". NCC kommer att bygga tre förskolor efter beställning av HUGE. Alla kommer att byggas så att värmeförsörjningen i huvudsak sker från de som vistas i lokalerna och från de apparater som används. Passivhus eller passivhusstandard som kommer att bidra till en välbehövlig energieffektivisering.


Tidigare Mitt i Huddinge-kommentarer.
- 21/12- 2010

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, huddinge, mitt i huddinge, passivhus, hemlöshet, hemlösa, snö, huddinge kommun, huge, förskola, demokrati, passivhus, elbil,

Ledarjakt och kandidattorka?

Jag vet inte riktigt hur många företag eller organisationer som idag skulle starta en viktig rekrytering med att bolla namn. De flesta skulle nog göra som den (S)-märkta valberedningen och partidistrikten delvis gör: Fråga efter lämpliga kompetenskrav. "Vad behöver partiet för ledare nu"? En ny S-ledare ska kunna lyfta partiet i en, som det heter, "ny samtid". Gissningsvis är viktiga kvalifikationer att ledaren kan folkrörelsen, är väl förankrad i partiets grundvärderingar, kan kommunicera med känsla och glöd och förmår visa en socialdemokrati som en stark utmanare till Reinfeldts moderater och allians. Och vad innebär det sen om partiet framöver ska ha ett tillväxtfokus, men kanske också sätta de växande samhällsklyftorna på dagordningen?

En global värld där Sverige på gott och delvis ont påverkas kräver en ledare med internationell utblick. Socialdemokratin är också internationell till sin själ. Och vad krävs av en S-ledare som förväntas bidra till en av de stora framtidsfrågorna, miljö- och klimatpolitiken som framöver kommer att växa i betydelse allt eftersom hoten blir tydligare för oss alla.

Till det ett antal personliga karaktärsdrag, inte alltid lätt att avgöra? En lyssnande ledare eller en med förmåga att peka med hela handen? Där finns säkert dem som också menar att kön har betydelse. Kanske också andra parametrar. Och där finns sprängkraft som kan förstöra mycket om inte hemläxan med valanalysen är gjord. De "vanliga parametrarna" kommer med säkerhet att föras fram som förankring i "hela landet", känsla för den "facklig-politiska samverkan" och annat. Håller det för en ny socialdemokrati? 

Det är mest medier som har fyllt på namnbanken. Efter julhelgen finns i alla fall en JA-tack-kandidat till en ledarroll. Ylva Johansson. Till antalet verkar minst lika många kandidater ha kommit fram på nätet som utanför detsamma. Bloggare som Peter Högberg ställer upp. Sandro Wennberg återtar kandidaturen. Han har läst om en ny kandidat, Charlie Hansson, bloggare, It-entreprenör och värmdöbo som fanns med på den sista platsen på S-riksdagslistan från Stockholms län. Hans personliga varumärkesbyggande handlar om "sonen till en hemlös som gjorde resan och blev miljonär". Lite av den amerikanska drömmen om du vill. Med fog kan man fråga sig hur gångbart det är i ett parti som socialdemokraterna. Dessutom följs säkert namnet för de flesta med tillägget: "vem fan är det"? Att bli ledare för socialdemokratin är i normalfallet helt uteslutet för någon som ingen vet något om. Oavsett det: Charlie har onekligen kvaliteter utifrån den kravspec jag skissar på ovan.

På facebook-sidan som (S) i Stockholms län har skapat verkar Charlie Hansson slå som kandidat. Om personlanseringarna inte den här gången räcker ända upp till toppen så ger det i alla fall ett tillfälle att märkas och synas. Det kan vara bra för framtiden, om inte annat.

Egentligen är det anmärkningsvärt att det fortfarande, med få undantag, är så totalt knäpptyst med positiva besked. "Jag vill delta". "Jag vill leda". "Min vision är...". "Jag brinner för...". För den som har varit med ett tag och kan kulturen finns möjligen förklaringar. "Så SKA det vara". Men jag undrar om inte världen utanför har förändrats och ställer nya och andra krav, något som den som litar till det gamla kan bli brutalt varse när tiden är inne.

Fler: HBT-sossen, Marika Lindgren Åsbrink om visionslösheten, Krassman, Rasmus Lenefors, Aurora Gullberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsdebatt, partikongress 2011

Reinfeldt: "Stora ersättningssystem osynliggör människor"

I en intervju med Expressen utlovar statsministern fortsatta skattesänkningar. Det är innebörden av de "reformambitioner" som pratades om före valet. Nu blir det inte 2011 men "sen är det öppet" menar Reinfeldt. "Samtidigt finns ingenting av ljuspunkter för den som sitter fast i elände efter försämringarna av sjukförsäkringen. Så kan inte jag tolka Reinfeldts utspel i all fall. I intervjun menar moderatledaren i försvar för de sämre villkoren att försämringarna var "ett skifte som var nödvändigt".

Vi slutar helt enkelt att lösa arbetslöshetsproblemet med stora ersättningssystem som osynliggör människor, men genom finanskris och industrikris har det varit svårare eftersom vi förlorar jobb

Från intervjun kan också noteras att Reinfeldt inte verkar tror på ett stabilt moderat parti i den ledning som nu gäller.  På frågan om det finns en risk att det går för bra för Moderaterna just nu svarar han:

Det kommer snart förändras. Socialdemokraterna kommer snart få en ny ledning och de kommer att ge någon form av svar och då får vi en inrikespolitisk uppställning som vi känner igen med en allians mot någon form av opposition.

Ett något uppseendeväckande inslag i intervju är väl frånvaron av markering från Reinfeldts sida mot Sverigedemokraterna, ett främlingsfientligt parti som i år kom in i riksdagen. Där passar Reinfeldt och har inget annat att säga än att han alltid är försiktig med att göra sig till kommentator och kritiker av andra partier.

Den attityden har jag också mot Sverigedemokraterna och det har förstärkts av en höst där jag tyckt att det varit ett enormt mediaintresse. Då känner jag att det inte är min uppgift att bidra till det.

Sänkta skatter utan att antyda om att "varje krona har en baksida i form av välfärd", tystnad om Sd:s närvaro i riksdagen, beskrivningen av att "stora ersättningssystem osynliggör människor". Jaja.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, moderaterna, fredrik reinfeldt, sverigedemokraterna, sjukförsäkringen, skatter,

Två av fyra allianspartier utanför riksdagen

Den första, verkligt skarpa, påminnelsen om sin politiska dödlighet, fick alliansregeringen när Sd blev vågmästare med mycket knapp marginal. Men även de återkommande mätningarna av opinionen måste sägas vara högt ljudande signaler om att allt inte bara är politikens himmelrike. Idag visar SKOP en väljaropinion som skickar ut centern (3,8%) och kristdemokraterna 2,8% ur riksdagen. Kanske inte märkligt att moderaterna då når 35 procent om man blir det enda samlingspartiet för borgerligheten. Desto mer märkligt att de två partierna utanför spärren inte får en mer varmt bubblande partiorganisation. Förvisso en del avgångskrav tidigare men långt ifrån vad som motiveras av läget i opinionen.

Jag skriver detta med en nu flitigt förekommande klump i halsen, helt utan skadeglädje. Ur TTs telegram i Aftonbladet läser jag vidare att "Bara drygt 28 procent tycker bäst om S i rikspolitiken". Inte ett dyft svårförklarligt med tanke på Eländesvalet, eftervalshöst, ledarlöshet och ett uselt självförtroende inför sin egen spegelbild. Något som en ny ledning ganska plötsligt måste vända till ljus. Det går, jag vet.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, opinionsläget, skop, socialdemokraterna, alliansen, kristdemokraterna, centern, moderaterna, fredrik reinfeldt,

Det behövs ett parti som stoppar Reinfeldts välfärdsinbrytningar

Till det mest förbjudna en politiker kan göra hör att använda enskilda människors livsöden som exempel. I alla fall gäller det i debatter i parmalent och kanske också fullmäktigeförsamlinga. En regel som möjligen kopplas till viktiga inslag i statsskicket men som samtidigt om det tillämpades strikt skulle dela av politiken från det politiken är till för. Att företräda sina väljare och alla som bor i vårt land.

När Ett hjärta rött skriver om Reinfeldts ambitioner att göra "inbrytningar i välfärden" och illustrerar det med några enskilda som har drabbats av samma regerings politik gör hon det också tydligt hur tokig en sådan regel är. Att politiken inte skulle uppmärksamma MS-sjuke Mattias, multisjuka Linda eller Christina som har fått sin ersättning från Försäkringskassan indragen är ett orimligt krav. De är vittnen på hur talet om "arbetslinje" har en verklig baksida och om ett samhälle där välfärdens revor blir verklig plåga för många i deras vardag.

I ett inlägg tidigare idag skrev jag om den socialdemokratiska vägen framåt. Den debatten är oerhört viktig om socialdemokratin ska fortsätta vara en politisk kraft att räkna med i framtiden också. Och då från rätt utgångspunkt. En socialdemokrati som helt galet skulle välja att se bort från de slag som sämre trygghetsnät innebär för många - men inte väljarmässigt tillräckligt "viktiga" - ÄR i grunden ingen socialdemokrati i dess bästa och innersta mening. Det är vi bara om vi förmår vilja förändringen också av bristfälliga delar i de sociala konstruktioner vi gärna vill vara så stolta över. Även om "arbetslinjen" har varit och är motiv för efterkommande borgerliga regeringar att hacka i välfärden. På något sätt skulle ju, som regeringsföreträdare har medgett, de sänkta skatterna betalas.

Sverige behöver verkligen en motkraft till Reinfeldts regering och där en stark socialdemokrati som förmår förnya sig men samtidigt byggade det nya på tydliga värderingar. Tillväxt behöver förvisso för välfärd. Men på samma sätt behövs välfärden för tillväxten. Den synen är värd att slåss för i det Sverige som så sakta förändras och på viktiga områden till det sämre. Även om de flesta av oss kanske tycker att vi får det bättre.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, alliansen, regeringen, socialdemokraterna, eftervalsdebatt, val 2014, socialförsäkringar, sjukförsäkring,

Aktuellts statsrådsgranskning - Kan aldrig Sverige få en helhet i integrationspolitiken?

Igår startade Aktuellt en granskning av sju nya statsråd. Först ut var integrationsministern, folkpartiets Erik Ullenhag. Hans budskap var inte alls fel. "Låt skolan vara något av motor i integrationen. Se till att just de områden som präglas av segregation får skolor med de bästa förutsättningarna". Ullenhags idéer är bra men inte nya. Det finns ett stort behov av att återföra skolan och synen på resursfördelning till det han berör. Så var det en gång, före de omfattande besparingarna på 90-talet som tyvärr ryckte bort lite av grunden för att utjämna elevers olika förutsättningar. Det är också en förklaring till att det svenska Skolverket under 2010 kan presentera rapporter om segregationen som en av de viktigaste förklaringarna till att elever inte når skolans mål.

Men jag undrar när Sverige ska få en integrationspolitik som ser bredare än så? Genom åren har problemen ofta debatterats utifrån enskilda sakområden men allför sällan utifrån helheten. Det har varit antingen skola eller språk eller jobb eller bostadsområdet eller "invandrare" som något enskilt "promlemkomplex". Mindre sällan en av de viktigaste förklaringarna. Diskrimineringen som för med sig så mycket annat i sitt släptåg.

Erik Ullenhag är på rätt spår men spåret är alltför smalt för att lösa problemen. Vi behöver en integrationspolitik som bryter segregationen genom att angripa flera områden på en gång. Tyvärr har insatser som har haft det som mål varit korta projekt, som "Blommanpengar" eller "Storstadssatsning".

Gör skolan till ett viktigt hjärta i områden som präglas av segregation. Gör det genom att börja redan i förskolan! Men se också till att både den offentliga och kommersiella servicen fungerar där, allt från bankomaten över pendeltåget till livsmedelsbutiken och städningen av vägar och parker. Se till att ta ansvar själva: det innebär att myndigheter som arbetsförmedling, försäkringskassa och kommunen själv måste se till att det här finns det bästa servicen, kanske som riksdagsledamot Ygeman en gång föreslog och som är en bra illustration: "Flytta riksbanken till förorten", som vinklingen blev i medierna av en riksdagsmotion. Se till att vården får resurser som kan möta de behov som invånarna har. Stärk gärna med blandade upplåtelseformer men tro inte att blandningen i sig löser alla problem! Vi ska bygga om och bygga energieffektivt: Passa på att bygga om också för nya verksamheter och utrymme för ett lokalt näringsliv. Och mycket mer än så.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, segregation, integration, erik ullenhag, regeringen, förorten, skola, klassamhälle,

Going back to my Root(S)

Ett par begrepp har titt som tätt dykt upp i den socialdemokratiska eftervalsdebatten. Ordet "förnyelse" och som en svepande och till synes avancerad förklaring till Eländesvalet sägs att (S) inte "förstår sin samtid". Båda har en sak gemensamt: de förefaller uttryckas utan att något efterföljande krav på konkret innehåll ställs. Det vill säga: om lösningen "förnyelse" kan beläggas med trovärdighet i en valanalys att det bör genomföras: vad menas då med det? Konkret? Att förnyelsen ska genomföras förklaras också med denna brist på samtidsförståelse: Vad innebär det? Konkret? Få har lyckats ge mig en bra bild av denna analys, övergripande problembeskrivning och konkret handlingsplan framåt.

När Aftonbladet fortsätter sin välmotiverade debatt och siktar framåt, idag med hjälp av Karin Petterssons tangenttryckningar, betonas samtidsförståelsen men kompletteras också med konkreta illustrationer. De gör att jag åter funderar över vad som är nytt. Och åter får det mig att känna att de allra flesta ställer upp på de "gamla vanliga" värderingarna och fyller det med sakinnehåll som är ganska välkänt: prioriteringarna om jobb, kunskaper, om reformer för löntagarnas rättigheter utifrån ett modernt 2000-tal, om trygghet vid sjukdom och arbetslöshet. Åter tongångar som bekräftar bland annat Ulrika Schenströms analys av (S) utifrån en moderat bakgrund: partiet måste hitta sig själv och står för sin egen politik och värderingar. Men orka med att tala om helheten. Där brast 2010 så till den grad att väljarna såg (S) som ett parti för väldigt få och för väldigt utsatta.

Varför ska det vara så svårt att här återgå till den styrka vi alltid har haft i att tala om den generella välfärdens alla inslag? Och, som också en devis under 2010 berättade: socialdemokratins tillväxtpolitik sträcker sig långt tillbaka i tiden. Det är verkligen inte densamma som Svenskt näringslivs. Den behöver uppdateras med nya perspektiv, som hur tillväxten kan kombineras med en omställning till ett hållbart samhälle. Det finns oerhört mycket att gå vidare med för att, likt "jobbkongressens" beslut, stärka partiets profil om företagarfrågor, forma en modern, aktiv arbetsmarknadspolitik men också om innehållet i "det goda arbetet".

Karin Petterssons ledare tar också upp frågan om (S) förhållande till sin huvudmotståndare. Jag blir nöjd. En genomgående linje i mina inlägg har varit att visst, (S) måste ge svar om sin egen politik, men val är just val mellan alternativ. Om inte (S) beskriver sin syn på alternativet kommer det perspektivet att saknas för väljarna, något som knappast är demokratiskt önskvärt.

Moderaternas svar på frågan är enkel. Skattesänkningar, urholkad a-kassa, och raserad sjukförsäkring pressar lönerna och skapar en ny låglönemarknad. Och det händer nu: om två år kommer mindre än en fjärdedel av alla arbetslösa få någon a-kassa.Det är en djupt orättvis politik som ger upp om människorna. Det är också en politik som inte i praktiken rustar Sverige för framtiden. Nu behövs ett socialdemokratiskt svar. En analys som utgår ifrån att globalisering visserligen skapar välstånd, men aldrig jämlikhet.

För att hårddra och återkoppla till min snabbanalys av valresultatet: Är det så väldigt märkligt att (S) förlorade valet om det svar vi gav om allt (i en hårddragen tolkning av den bild väljarna möjligen fick av de många skiftande budskapen) skulle lösas med en bättre sjukförsäkring och avskaffad "stupstock"? I väljarnas ögon stod moderaterna för "jobb": solklart och tydligt. I väljarnas ögon stod (S) för väldigt mycket, något som blev till "väldigt lite". Man visste inte vad i denna spretiga bild av alla budskap som var "sossigt". Möjligen då sjukförsäkringen. Förhoppningsvis hänger fler med mig när jag nu lämnar grottandet i valförlusten och i stället lägger fokus på framtid och politiska vägval i mina inlägg. Så som Aftonbladet efterlyser. Att göra det med utgångspunkt "tillbaka till rötterna" kan, rätt upplagt, vara oerhört modernt, framtidsinriktat men också byggt på värderingar som väldigt många delar.

Fler som skriver:
- HBT-sossen om en politisk programförklaring
- Magnus Ljungkvist om samma saknad....
- Johan Westerholm med ett öppet brev...
- Eget inlägg om JA-kandidaten...
- Kulturbloggen om korken ur...
- Partistaten om en omröstning.
- Michael Granstedt om ett tecken på liv...
- Rasmus Lenefors om ett ja.
- Kent Persson om laget och jaget.
- Åsa Coenraads med rubriken "äntligen"..
- Tokmoderaten om ett parti....

Annat: DN, SvD,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, eftervalsdebatt, socialdemokraterna, mona sahlin, ylva johansson, ideologi, tillväxt, val 2014, partikongress 2011,

Annandagens promenad

Vardagsmotion efter julmaten: Promenad i ett vintrigt Huddinge....

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, huddinge, foto, vinterbilder, vinterlandskap,

Efter nej kommer ja -också från S-ledarkandidater

Precis när julhelg är på väg att bli mellandagar händer det som många har väntat på: En kandidat som säger JA, inte nej, till att leda socialdemokratin. Läser man det mer finstilta är det ja till att vara en i laget som ska leda och inte precist "partiledaren". Det som väldigt många går och väntar på att få kandidater till. Men Ylva Johansson andas i alla fall vilja och ambitioner.

På facebook sänder sossar i Stockholms län signaler om vad de tycker är viktigt inför ett partiledarval. "Kravspecifikationer". Det återstår att se vad kraven som ställs kommer att resultera i. Kanske i stil med "visionär", "handlingskraftig", "ideologiskt förankraft" och möjligen också "förmår förnya".

Vem som till slut förmår leva upp till kraven återstår att se. Men det är positivt att det finns ambitioner och säkert kommer viljan att kandidera kompletteras med besked om vad man kandiderar för. Härligt att det börjar röra på sig....

Fler: Röda Berget, Monica Green, Thomas Böhlmark, Expressen,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, partikongress 2011, mona sahlin, eftervalsdebatt

En snart före detta monark?

Som republikan ska man möjligen inte hoppa högt över dagens mätning om svenskarnas inställning till sin konungs fortsatta slit vid invigningsband och allehanda representativa uppdrag för Nationen. Svenska folket sägs fortfararande till 82 procent ha förtroende för Hans Majestät. I mätningen svarar också 74 procent att man önskar behålla den i hög grad odemokratiska institution som monarkin är, oavsett avlövningen av kungens direkta makt.

Socialdemokratin har väl, om jag minns rätt, haft republikkravet inskrivet i partiprogrammet sedan 1905. Däremot har partiet under sina många år vid regeringsmakten inte lagt särskilt stor vikt vid att genomföra programpunkten. En del har tyckt att det därför ska utgå ur partiets program.

Jag har tillhört de som tycker att man kan ha en principiell hållning att "Republikkravet" är viktigt men, som i frågan om omvandlingens genomförande, ändå stå för att man inte genomför något så länge svenska folket så mastodont visar vad man vill. Behålla monarkin. Jag menar, att av principiella och av demokratiskäl genomföra republik om landets väljare inte tycker det torde vara en klockren motsättning. Minst sagt!

Det finns förstås ett annat steg, där vi möjligen har missat ännu mer och det är att bilda opinion för det som står i partiprogrammet. Inte på något sätt en isolerat sossefråga, tvärtom. Det skär igenom partierna och i styrelsen för Republikanska föreningen är ordförande Althin k,ristdemokrat och  vice ordförande Streijffert (S)-märkt. Huruvida ett republikkrav omfattas av socialdemokratisk omprövningspolitik eller inte är väl skrivet i stjärnorna. Men att i konstruktiva former hjälpa till att föra debatten och påverka opinionen är inte fel, inte ens om det handlar om kungens eller kronprinsessans framtid.

Fler: Röda Berget, Aurora,
Läs mer:
- dags att bli medlem: Republikanska föreningen
- Aftonbladet, Lena Mellin.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, republik, monarki, kungen, demokrati, socialdemokraterna,

Socialdemokratiska logistikproblem

Framåt och bakåt. Det lär bli en hel del den kommande veckan. Året ska utvärderas och man ska gissa/spå/analysera det som står för dörren. Den svenska politiken ska möta samma utvärdering och för alla sossar blir det säkert en påminnelse om livets förgänglighet. Då är det skönt att Karin Pettersson finns. I dagens ledare skriver hon bland annat:

Därför vore en bra start på det nya året om socialdemokrater slutade hänga med huvudet och be om ursäkt. Räta på ryggen, ni har skapat ett av de mest anständiga samhällena i världshistorien.

Det bakåtblickande med stoltheten över vad socialdemokratin har presterat är knappast partiets svaghet. Desto mer har hösten gett intryck av att vägvalet för framtiden är så mycket svårare. Men är det så? Karin Pettersson nämner ett antal samhällsproblem som består och förstärks i dagens Sverige. Samhällsproblem som alltid har varit drivkraften för arbetarrörelsen. Valet i september verkar ha rumsterat om i tankegodset och osäkerheten om uppgift och mål förefaller nu total. Redan i det första steget blev detta tydligt: När en eller annan antydde att valresultatet var katastrof men att det nu var skäl att få vidare, se framåt, möttes det med retoriska örfilar: "Du har inte fattat krisens allvar". "Det är kris för f-n". Alla försök att vända framåt, vända till möjligheter, möttes av samma dask i baken. "Fatta att det är kris".

Man kan faktiskt ha läst på ganska bra om valresultatet men ändå se möjligheter för framtiden. Man kan också, vilket skrämmer en del, se framtid och möjlighet frånkopplad från persongalleri och annat. Visst; ledarskap påverkar politik (förhoppningsvis). Företrädare ger bilder av partiet, positiva eller mindre dito. Väljarna ser allt mer till person när det röstar men framför allt dömer de partiernas vägval ideologiskt och sakligt utifrån den bild dom har /får. Den som läser om eländesvalet 2010 borde inte ha så vansinnigt svårt att bredda analysen av valförlustens orsaker till ett mer avancerat resonemang.

Det Karin Pettersson skriver handlar om samhällsanalys och en vilja att förändra som drivkraft i politiken. Jag är helt övertygad om att de 1,8 miljoner väljare som trots allt röstade (S), hade någon förhoppning om att detta skulle driva partiet också efter årets val. Ibland kan jag känna att vi under hösten har svikit de väljarna i vårt inre kaos. Vi har inte levererat den tydliga opposition som borde ha levererats och som garanterat fanns förhoppningar om.

Låt dag ett på nästa år handla om framtiden, om samhällsproblemen och våra lösningar på dessa. Låt dag ett, oavsett ledarlöshet, valberedningsarbete, nej-tack-kandidater och annat, vara början på en "ny tidräkning" för socialdemokratin. Jag vet inte om de tongivande debattörerna som nu turnérar runt på det ena efter det andra seminariesamtalet om S-krisen, menar att det är brister i (S) förmåga att "leva i samtiden" som är orsaken till det fortsatta opinionsfallet under hösten. På ett sätt, självklart: Väljare vill veta vad partier vill. Väljare vill veta vilken politik man tänker föra. Väljare ser mycket sällan de interna spel som pågår inom partier och bryr sig tämligen lite om detta. Bara leveransen görs.

Det där är viktigt. Väljarna har beställt. Socialdemokratin har som leverantör inte plockat fram varorna ännu och i vissa delar inte ens tillverkat dem. Socialdemokrater har däremot ägnat mycket tid till att debattera lämplig förare för leveransen. Det säger sig självt att väljarens beställda varor aldrig kommer fram med ett risigt fordon, med punkterade däck eller till och med om motorn är uttagen. Leveransen når heller inte fram med aspackad chaufför, med bortslarvade leveransadresser eller med en förare som inte har behörigt körkort. I september beställde svenska väljare från en annan firma. Socialdemokratin kan bara konkurrera om logistiken ses över i sin helhet.

Läs också Johan Westerholm

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, eftervalsdebatt, socialdemokraterna,

Hotet mot julafton

Låt vara att Sd:s ledare i Filipstad har avgått. Kvar på webben finns i alla fall inslaget, ganska ofta citerat av mig: De "nya svenskarna hotar julafton", menade Levi Klausen. Det där var ju tomt prat, fött ur ett främlingsfientligt synsätt. Men det verkar som om ett skarpt hot mot vårt julfirande ändå har dykt upp. Regeringen menar att svenska folket framöver får vara beredda att byta dag om nu inte trafiken på spår och räls kan fås att fungera. Som Alliansfritt noterade på den flyttningshotade familjehögtiden säger regeringen:

– Jag kan förstå irritationen och känslan. Det kanske till och med är så att man inte kan fira jul på jul­afton, utan att man får ställa sig in på att ha julfirande någon annan dag.

Man kan slå fast att när detta sägs är det ett år kvar till nästa julafton. En regering med lite ambitioner skulle förstås slå fast att tågeländet skulle vara borta till nästa jul. En problemanalys först, en ny vintereländesutredning alltså, som ser över behovet av samordning, teknikutveckling och inte minst resurser. Och kanske en benchmarkingövning där regeringen och andra intressenter drar ut på turné till länder som har samma slags väderförhållanden men som grejar tågtrafiken. Sverige blandas ibland ihop med Schweiz, inte minst av amerikaner. Och i det förvisso till ytan mindre landet tycks ändå tågtrafiken fungera exemplariskt. Det vore mycket bättre att ha ambitioner att lära därifrån än att uppmana svenska folket att själva flytta julafton. Det är ett helt år kvar till nästa jul.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, julafton, regeringen, alliansen, kollektivtrafik, järnväg, SJ, schweiz,