söndag 31 oktober 2010

Politik och pengar - inte alltid en positiv förening

Meg Whitman, före detta VD för e-Bay, kan bli Kaliforniens första kvinnliga guvernör. Lyckas hon är det inte utan koppling till den styrka och de möjligheter till genomslag och "politiska kändisskap" som 140 miljoner egna dollar i kampanjsatsningar har kunnat skapa. Pengar och politik, något påtagligt i USA även om man till och med där kan läsa om motreaktioner. Människor som har det kärvt gillar inte spendersamma företrädare.

andra sidan Atlanten debatteras också pengar och politik. Däremot är det svårt att få del av motsvarande siffror som finns från USA. I Sverige är det inget tvång att berätta om pengar man skänker till politiken. På det temat kretsar också Peter Wolodarskis tankar i dagens ledarkrönika i DN. Wolodarski framhåller öppenheten som viktig för att motverka korruption:

Lyssna på kritiken från Europarådet och redovisa de ekonomiska bidragen över 20.000 kronor till Moderaterna – i valet 2006 handlade det totalt om drygt 30 miljoner kronor. Det skulle kunna bli starten på ett attitydskifte som följs av skärpta lagar, större öppenhet och tydligare regler; förändringar som borde ha inträffat för länge sedan
Jag håller med min namne. Visst finns undantag där stort engagemang, kontaktnät och egen lyskraft hjälper fram kandidater. De flesta invalda ledamöter i riksdagen har fått platsen därför att partierna och sedan väljarna har gjort sina val i nomineringar och genom kryss. En del har lyckats få förtroende och kryssat sig in mot "oddsen", på grund av eget hårt arbete och inte därför att man har en välfylld kampanjkassa: till dem hör miljöpartiets Maria Ferm.

I Sverige är centerpartiet det rikaste partiet, efter försäljningen av centerns tidningsverksamhet. Partiet tappade i årets val 46.585 röster vilket ser en hint om att pengar inte betyder allt. Väljarna är ganska kloka.

Trots det finns det skäl för främst moderaterna - hemlighetens parti nummer ett när det gäller bidrag från privatpersoner - att lyssna och ta till sig av kritiken. Vi behöver, som Peter Wolodarski tar upp- en ökad öppenhet när det gäller partifinansieringen. Det kravet har riktats långt före de senaste turerna och debatterna om "mutor" och resor. Det är absolut inte mindre angeläget nu!

Fler bloggar:
- Det progressiva USA, Peo Wågström, Kent Persson, Thomas Böhlmark


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Gör Socialdemokratin till Sveriges främsta parti för ny- och småföretagandet

Ett halmstrå, kanske någon tycker: men i "Eländesvalet 2010" ökade socialdemokraterna sin röstandel i gruppen "Företagare". Vallokalsundersökningen visar att parti i den gruppen gick från ett lågt 14 procent till ett lågt men något högre 16 procent. Potentialen finns där om man ser ännu ett val tillbaks, 2002, då (S) kunde räkna hem en röst från 21 procent av företagarna. Kanske var den lilla ökningen resultatet av att några företagare hade uppfattat den förändring som partiet genomgick under kongressen i Älvsjö hösten 2009. En vecka där både företag och företagares villkor präglade mycket av jobbkongressen. Men ett parti döms inte bara av kongressbeslut utan framför allt av hur besluten blir verkstad, hur det genomförs, och även av hur partiet talar om frågorna. Har det en tyngd i den politiska vardagen? Bygger förslagen på egna gissningar eller är de förankade i företagarens vardag och de problem de brottas med?  

Nyföretagandet är viktigt för jobben. Men det räcker förstås inte med bra villkor för att starta: företag som växer och kan anställa fler kräver också bra företagsklimat OCH företagarklimat generellt. För socialdemokraterna handlar det att gå vidare med det historiska fokuset på stora företags villkor och mer uppmärksamma ny- och småföretagen. Och förstås: inte bara företagsformen i sig utan också den som dagligen och nattligen lever med verksamheten :företagaren. Hur ser förutsättningarna i praktiken ut? Hur kan politiken genom att med politiska beslut eller kanske genom att avstå desamma, ge bästa förutsättningar? Det KAN handla om regelverk. Men gissningsvis minst lika ofta om att det stat, kommun och landsting ansvarar för och finansierar genom skatter fungerar som utbildning, infrastruktur och samhällsplanering, byggande och annan service som alla betyder mycket om företaget ska fungera i vardagen.

I all omprövning och förnyelse väcks motreaktioner och det är inte helt otänkbart att ett större och ärligt engagemang i frågor som berör företagens villkor ses som en "högervridning". En i så fall närmast absurd slutsats i ett samhälle som bygger på tillväxt och starka företag som också bidrar till välfärden. Dessutom inte bara går det att koppla villkor för löntagarna med företagens förutsättningar. Det blir något lättare att vara löntagare i en miljö där tillväxt och lönsamhet är god snarare än motsatsen. Det är i och för sig ingen självklarhet att praktiken blir så om man samtidigt ser ökade klyftor och försämrad trygghet som nödvändigt. Delvis måste det handla om en omprövning i hjärtat också när det gäller sådant som skattefrågor. För mig är det helt möjlöigt att behålla höga och högre ambitioner med välfärden samtidigt som skatter som definitivt slår mot ny- och småföretagande förändras.

Socialdemokratin har varit mästare i steg två: att vinna förtroende i hur tillväxtens resultat ska fördelas till välfärd genom en hög skattenivå. Men det är dags att på djupet, inte bara i retorik, ta initiativ i fördelningens förutsättningar: jobb och nya företag. Utgångspunkten är att i stort sett alla svenska företag utan de senaste åren har tillkommit, växt och utvecklats i ett Sverige där arbetarrörelsen har haft politiskt ansvar. En orsak till valförlusten, tapp i förtroendet om den ekonomiska politiken och jobbskapande, gör det här fokuset så viktigt. Men för oss får det inte handla om valtaktik utan insikten om att jobb kräver nya företag, att välfärd kräver nya företag, jobb och tillväxt. Där finns det ingen genväg.


Diagram från Ekonomifakta


- Bloggar om "nya företag": det finns också här anledning till ett lyft för (S).

- Företagarnas granskning av riksdagsledamöter och företagandet: Krister Örnfjäder, Louise Malmström och Luciano Astudillo
- Anna-Stina Nordmark Nilsson bloggar om företagens villkor

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kampen om makten och värderingarna

Socialdemokratisk eftervalsdebatt: Igår lade jag till orden "med förhinder" i ett inlägg med resonemang om bland annat öppenhet, sociala medier och om tidsperspektiv. Mycket metodtankar alltså. Men det centrala är ju vilken samhällsanalys vi gör, vilka ideologiska vägval vi väljer och hur det sedan blir till konkreta förslag.

Även en vinnare bör tänka över sin position. Så gör borgerlighetens ledande tankesmedja, Timbro, i ett inlägg på dagens DN Debatt. Inlägget är nog ett nålstick i armvecket på en och annan som sätter likhetstecken mellan fortsatt maktinnehav och framgångar på djupet i politiken. Timbros VD Markus Uvell ser i och för sig en stark moderat rörelse men varnar för att det beror på en enda sak: förtroendet för moderaterna om den ekonomiska politiken. Uvell skriver:
Samtidigt befinner sig borgerligheten i bred mening i ett mycket utsatt läge. På flera viktiga punkter riskerar valet 2010 att bli en Pyrrhusseger – det vill säga efter ytterligare en sådan seger riskerar det borgerliga politiska projektet att vara förlorat
Trots att allianspartierna har haft makten i fyra år och blivit omvalda menar Uvell att det finns ett "idémässigt vacuum" i borgerligheten som riskerar den framtida maktpositionen. Uvell gör här samma analys som moderatledaren Reinfeldt gjorde redan i sina 90-talsböcker om "det sovande folket" som var så ideologiskt förankrade i arbetarrörelsens värderingar att också borgerligheten måste låta "sossig" för att vinna val. När nu maktfrågan är löst för ännu en period menar Timbro:
Alliansens politiska landvinningar måste nu följas upp med insatser som bryter sönder vänsterns dominans i svenskt samhällsliv i stort.
Har man läst sin Reinfeldt vet man att det är skillnad mellan praktisk politik och de värderingar man står för. Man kan vara hur idémässigt förankrad som helst och stolt för det: nås inte makten blir livet inte särskilt roligt. Men när det nu är gjort menar Uvell att borgerligheten måste ta fler steg framåt.
Och på samma sden journalist, kulturarbetare, forskare eller föreningsordförande som ifrågasätter den dominerande politiska kulturens idéer får svårare att bli framgångsrik...Denna process – som handlar mer om maktdominans i sig än om Socialdemokraterna som parti – är ur ett demokratiskt perspektiv djupt osund. Om den tillåts fortgå under lång tid kommer den att långsamt förgifta det demokratiska samtalet, genom att stora delar av samhället i praktiken agerar som stödtrupper åt den dominerande politiska kraften. De som borde ifrågasätta och utmana blir makthavarnas nyttiga idioter.
Det finns en del avsnitt i Timbros analys som förtjänar vidare debatt. Var exempelvis kristdemokraterna tal om "verklighetens folk" och den underton av politikermisstro som det bygger på så klockrent? I alla fall verkar väljarna inte bara ha avfärdat KD. I valet 2010 ökade förtroendet för politiken som sådan. Kd:s misstroidéer åkte rejält på pumpen. Det var nästan samma budskap som förr från moderaterna, det parti som växt efter att man släppt politikskepticismen. Nu försökte alltså Göran Hägglunds parti och misslyckades. Finns verkligen utrymme för politiska landvinningar på det området?

Även om jag i min egen analys av "eländesvalet" skrev om nödvändigheten för (S) att stärka sitt ekonomiska alternativ i politiken där alliansen idag leder med hästlängder tror jag det är en alltför enkel slutsats av valresultatet. I alla val är trovärdighet i detta nödvändigt för att vinna och en fråga som ligger som en bas och bedömningsfaktor i andra frågor. Men som min egen analys visar finns det en rad områden och helheter som säkert hade minst lika stor betydelse för valresultatet.

Efter Uvells inlägg kvarstår möjligtvis en central fråga som säkert många funderar över. Uvell skriver:
Rätt utnyttjad kommer denna öppning att kunna resultera i inte bara en borgerlig politik utan på sikt också i ett allt mer borgerligt samhälle, på djupet.

Om det vi nu ser, borgerlig politik, inte berättar sagan om vad det mer långsiktiga borgerliga samhället är. Vad är det då? Vilka förändringar av samhället skulle det innebära? Vilka drömmar och intressen döljer sig bakom den retorik som var så viktig för att få förtroende, den något mer "sossiga" retoriken?

Eftersom jag tror stenhårt på att politik också handlar om kontraster, skillnader och värderingsmässiga vägval kan inte eftervalsdebatten i (S) enbart handla om egna förträffligheter och misslyckanden utan också visa på kontraster i långsiktiga vägval jämfört med de borgerliga. Därför är dagens DN Debatt också viktig för vår fortsatta förnyelse.

Fler som bloggar:
Johan Westerholm om S förnyelsearbete.
- Magnihasa om klass...
- Peter Karlberg med eftervalskommentarer och relevans....
- Hållplats Hådén om de blå i det blå...
- Peter Högberg om S kriskommission..
- Annika Högberg om förklädd politik..
- Landstingsledamot Lundbäck om pyrrhusseger?

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

lördag 30 oktober 2010

Politiker i människors vardag, ja tack

Det finns kanske, som SvDs ledarsida tar upp idag, en möjlighet att efterdebatten om Sofia Akelstens resor m.m, leder till något sunt och bra. Hela debatten, alla uppgifter som är sanna eller falska, borde kunna leda till en bred insikt om att öppen redovisning av alla band som politiker och partier har är nödvändig. Då slipper vi spekualtioner och alla kan ha kunskap om de kontakter som finns mellan valda och så kallade "särintressen". Kanske inser moderaterna också att det är dags att släppa motståndet mot öppna redovisningar av partibidrag.

SvD:s jämförelser mellan riksdagsmotioner och mer guldkantsprydda resor till utlandet är ändå lite väl magstark. Ta motionen T509 som exempel: "Motorvägsstandard på E18, sträckan Köping – Västjädra av Sven-Erik Österberg m.fl. (S). Med alla synpunkter man i övrigt kan ha om riksdagens sätt att ha ett par veckors "inras" av flera tusen förslag i stället för en löpande motionsrätt, tillhör det de folkvaldas grunduppgift att driva på i frågor som är viktiga för väljarna. Att samma sak och ingen skillnad skulle finnas med att resa med oljebolaget Shell, oaktat bolages "miljöhärjningar" runt om i världen, är orimligt. Shell är verkligen inte värda att i svensk riksdag omnämnas som gott miljöexempel.

Därifrån är det milsvidda skillnader mellan den som jag har ganska torra synpunkten att det är fel agerat i sak, till mediadrevets rubriker om olagligheter, mygel och mutor. Och det finns mer underlag för diskussioner framöver: hur ser medier själva på den journalistik som tillåter sig komma med bluffnyheter, om det nu är fallet, och ta bilder på sina gråtande "offer"? Smaklöst och något jag hoppas (men inte tror) leder till självkritik och självrannsakan. Maria Hagbom bojkottar Expressen och jag förstår henne.

I årets val ökade förtroendet för politiker. Det vill säga: De personer som utses i val av en mycket stor andel av väljarna kan verkligen känna sig som valda företrädare. Det är utomordentligt viktigt för demokratin. Och mycket av legitimiteten handlar om företrädare som ser, lär och har dialog med omvärlden, inte isolierar sig i sammanträdesrum. En del av den omvärlden är lobbyister, intresseorgansationer, företag och annat som, precis som Stefan tar upp, är viktiga inslag i demokratin men som förutsätter öppenhet. Steget efter är att väljarna i val dömer utifrån sitt förtroende eller ej för de som har skött maktutövningen.

Fler:
- Mikael Ståldal om retroaktiva mediedrev.
- Johan Westerholm om en konstitution
- Roger Berzell som avstår vidare kommentarer om skuldfrågan...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Eftervalsdebatt med förhinder?

För några veckor sedan fick socialdemokraterna stöd av lite drygt 30 procent av väljarna. 22 procent av de som förvärvsarbetar röstade på arbetarepartiet. Huvudmotståndaren, moderaterna, fick nästan lika stort väljarstöd och den borgerliga alliansen fick förtroendet att fortsätta regera Sverige, många landsting och väldigt många kommuner. Det sämsta valet sedan 1914 gjorde att en "kriskommission" tillsattes med omfattande representation från Sveriges alla hörn, grupper och maktcentra. I medier och på bloggar och säkert på många partimöten debatteras orsakerna till valförlusten. Och förstås en del tankar och idéer om vad partiet nu måste göra. "Gå till vänster", säger några trots den "högeretikett" som väljarna verkar ha satt på sig själva detta val. "Gå till höger" säger andra, trots att det möjligen finna annat än fastighetsskatter som påverkade valresultatet.

Det kanske tyngsta utspelet efter valet har kommit från Thomas Östros som signalerade en omprövning av två skatter. Sahlin talade till LO och hade en mycket bra tankelinje om socialdemokratin och arbetslivet. Många bra inlägg och analyser har presenterats. Det blir säkert en bra slutprodukt. Frågan är när.

Tiden
När november månad har gått så har också det mesta av nomineringsarbete gjorts i partiet. Då är det snart jul och knappast aktuellt med någon rivstart av en eftervalsdebatt. När partiet lever upp igen i mitten av januari kan analyserna möjligen återupptas? Ett problem är att det blir väldigt svårt att bottna analysen i samtal med väljarna. Att flera månader efter händelsen gå ut och fråga sina väljare varför man förlorade valet känns inte helt klockrent. Undantaget egna och andras opinionsmätningar och kanske fokusgrupper får eftervalsdebatten bygga på det egna tankegodset. Framåt mars är det årsmötestider i partiet och snart första maj. Men kan en rapport om eländesvalet 2010 verkligen läggas fram så nära inpå vår högtidsdag? Första maj 2011 borde väl vara en verklig valupptakt inför 2014? Det tar tid att berätta om den förnyade budskapet som då är....? Och efter första maj är det snart sommar...

Någon lär förutom jag själv ha varnat för denna "evighetsmaskin" med budskapet "se till att allt är klart till den 3 december". Så blir det inte. I alla fall inte 2010. Det är alltid en svår balansgång mellan hastighet och att ge alla en verklig möjlighet att få bidra. Analysen ska ju vara omfattande, saklig och genomtänkt. Men någon gräns borde rimligen ha funnits för förhindra ett internt navelskådande under lång tid. En extrakongress ska hållas och är möjligen en ny punkt för eländesgrävandet. Och sen då?

Öppenheten
"Du kan komma i kontakt med kriskommissionen via e-post". Så står det på partiets hemsida. Men borde inte mer ha gjorts för att verkligen bjuda in till deltagande? Borde det inte vara när alla engagerade medlemmar har tankarna färska som de debatteras och förslag sugs upp? Som många säkert har sett är det i stället en alternativ, "öppen kriskommission" som har använt nätet och sociala medier för att stimulera debatten med egna valanalyser.

Ibland
diskuteras om de sociala medierna hade någon betydelse i valet 2010. "Självklart" säger vi som är engagerade i dem och tar bra exempel på debattinlägg och ett högt tempo i bloggande och "facebookande". Det har också lagt en grund för att en "mission" ska kunna uppnås: att få en balans från "vänster" till den kraftiga dominans som "höger" har i de traditionella medierna. Högerns så kallade ekokammare. Men jag menar att det andra perspektivet är väl så viktigt, det som i en läsvärd bok har beskrivits som Politik 2.0. På vilket sätt kan de sociala medierna ge "mervärden" i den politiska debatten? Hur används sociala medier för att skapa nya kanaler mellan väljare och valda där väljaren kan tillföra perspektiv och idéer som också får spela roll när politik utformas? Den senaste diskussionen som jag har noterat i ämnet fördes på Internetdagarna i veckan.

"Inför valet 2014 blir det säkert bättre" kanske någon säger som har sett mätningar om ett svagt genomslag i årets val. Men borde inte de tankarna varit oerhört viktiga redan i eftervalsdebatten? Och varför kan inte diskussionen öppnas upp och framför allt stimuleras av den "formella" kriskommissionen likväl som den "Öppna"? Vi riskerar, hur kloka och väl utvecklade tankegångar de ingående partivännerna än har, missa viktiga perspektiv. Och framför allt: Den förnyelse som en del talar om krävs görs inte med den öppenhet och inbjudande förhållningssätt som eländesvalet egentligen kräver.

Eftervalsdebatten fortsätter på nätet. Och säkert också i krisgrupper och annat. Säkert en lång tid framöver. Och det är säkert klart inför nästa val. Men frågan är vad priset blir för att parametrar som "tid" och "öppenhet" inte känns riktigt optimalt...

Mer läsvärt:
- SvD intervjuar Ilija Batljan.
- Niklas Nordström i GP.
- Peter Högberg om rädsla..
- Johan Westerholm om förnyelseprocessen....
- Roger Jönsson om "back to basic"
- Rebellabloggen, Sara Gunnerud om vad S vill..
- Kulturbloggen om att vara statsbärande.
- Jämlikhetsanden om att återvinna reformismen.
- Anna Vikström om öppen kriskommission.
- Martin Moberg om nyliberalt...
- Annika Högberg om "egen identitet"...
- Anders Nilsson om att vara nöjd... 
- Peter Karlberg om "rödgrönt fiasko...."
- Egna tankar om sociala medier och framtiden.
- Mikael Persson om röstfiske....
- Lilith Svensson om sociala medier och med inlägg i Medievärlden.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


fredag 29 oktober 2010

Att investera i framtiden - också med välfärdssatsningar

Ser att Malmö går före. För första gången ser jag en artikel om en kommun som nu börjar tänka på välfärdssatsningar som det är självklart att göra om infrastruktur: "Okey att det kostar i början men det lönar sig på sikt". De offentliga beslutsprocesserna och regelverken för ekonomistyrning har tillsammans med en djupt sittande kultur av årstänk kring pengar hindrat mer långsiktiga synsätt. Nu har tydligen Malmös rödgröna försökt tillämpa de viktiga tankar som bland annat har lanserats av nationalekonomen Ingvar Nilsson och tydligen har tillämpats i bl.a. Norrköping.

Själva arbetssättet finns det säkert många fler exempel på. I Huddinge finns projektet SAMKRAFT som handlar om samarbete och tidiga insatser för barn i riskzonen för utsatthet och kriminalitet. Det nya i Malmöexemplet är det långsiktiga tänket kring ekonomi och investeringar: att även en satsning i dag på barn och unga förvisso kan kosta men samtidigt vara mycket "lönsam" på längre sikt. Både för samhälle och individ. Det här är definitivt något som (S) som parti borde ta in i sin revision och förnyelse av politiken. Bra, Malmö!

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Politiska opinionsvindar och varumärket "Nya moderaterna"

[uppdaterad]Ser att en ny mätning av väljaropinionen från DN/Synovate ger moderaterna en kraftig medvind. Motsatt riktning har vinden för (S) som skriver en av sin sämsta noteringar någonsin: 28,4 procent. Ett förhållande som förmodligen påverkas ganska marginellt av affärer. För (S) kvarstår den grundläggande uppgiften att eftervalsanalysera och forma sitt eget politiska alternativ inför framtiden.

Dagens opinionsmätning är gjord före det som nu pågår i medierna och annorstädes: affären Arkelsten som rullar vidare. Och mätningen till trots och oaktat frågan i sig kan man, som SvD:s Göran Eriksson, fundera över hur "varumärket nya moderater" påverkas på kort och lång sikt av liknande händelser. Partiet har investerat i och vunnit på att bygga upp en trovärdighet för förnyelsen. Det har handlat om sakfrågor men också om partiet i sig, inte minst med försök att förändra bilden från "direktörernas parti" till ett i verklig mening "folkparti". GE påminner om Reinfeldts uttalanden att partier befinner sig i en "förtroendebransch".

Kanske det mediala drevet kan ge en tillfällig sänkning av väljarstödet. Det är på motsatt sida kanske inte otroligt men knappast självklart att (S) och de rödgröna vinner på det. Affärer tenderar att slå mot verksamheten "politik" generellt i stället för på enskilda partier. Men begreppet "politik" och "makt" har länge varit intimt kopplat till (S) som på något sätt alltid förlorar på att politiken som verktyg solkas ner. Affärer kommer inte att fixa den socialdemokratiska krisen. Om nu någon trodde det.

Mer att läsa: DN, AB med nya "avslöjanden". SvD, Maria Eriksson,

- Eget inlägg om affären...och jag ser att även statsvetare tar fasta på frågan att riksdagen som förvaltning inte har några regler att bryta emot...
- Peter Högberg på "varumärkestemat".
- Johan Westerholm om politisk moral och ledarskap i kris...
- Peter Johansson med kommentarer till kommentarer.
- Öppna kriskommissionen på facebook - (S) eftervalsdebatt...
- Netroots valanalyser.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 28 oktober 2010

Absurditeter i "Affären Arkelsten"

Att det sedvanliga mediala drevet som rullar på kring Sofia Arkelstens fortsätter är inget att förvånas över. Jag har själv en skarp kritik och säg gärna "bedrövelse" när det gäller en del av hela "affären". Min utgångspunkt är där oljebolaget Shell som under femtio år har gjort upprepade miljösabotage i exempelvis Afrika. Jag skrev, utifrån ett inslag i Ekot om det för ett tag sedan. Här borde det inte finnas någon som helst partiskillnad i riksdagen. Alla borde enigt kunna ta det politiska ansvaret gentemot globala ekonomiska intressen som idag faktiskt skiter i att man låter oljan flöda i delar av Afrika. Jämför, som Ekot också rapporterade, med den uppmärksamhet som BP:s oljehål utanför USA:s kust fick. Samma volym av utsläpp eller mer som sker i världens fattiga delar får inte i närheten av den mediala uppmärksamheten som känns berättigat och viktigt. Då behövs politiker i alla parlament som tar kampen för miljön och mot det som sker av starka ekonomiska intressen. Som miljöpolitker borde Sofia Arkelsten ha mycket bra koll på detta.

Men
om Arkelsten gjorde en jättetavla och inte tog bolagets rena brottsliga miljöförstöring som intäkt att säga nej till "utflykt" med dem, och dessutom tog Shell som gott exempel i riksdagen, så finns det absurditeter i det mediala drevet. Senast nu lånet av en BMW några dagar. En resa med RFSU. Och så ett styrelseuppdrag som i och för sig ger mycket extrapengar men som delas av en stor del av riksdagen.

Om detta kan man säga mycket. Visst är det upp till en enskild ledamot att bedöma utifrån sina värderingar vad som är acceptabelt. Men det räcker inte. "Affärerna" visar också en brist i riksdagens ledning där man inte har gjort tillräckligt för att tydliggöra vad som gäller. Riksdagsstyrelsen och även partierna själva, måste skärpa till sig när det gäller att vara tydlig med vad som gäller. Det blir absurda effekter annars.

Ser att folkpartiets Nina Lundström skriver ett inlägg om hennes egna resor under riksdagstiden. Skulle alla ledamöter i riksdagen göra detsamma blir listan lång och kanske är ändå idén om en öppen redovisning bra. Men jag gissar att mycket av innehållet skulle handla om konferensrum, backar med Loka, halvtaskigt kaffe med mjuka havreflarn i stället för mer luxösa inslag. Sverige behöver förtroendevalda som inte bara sitter i sina egna boningar utan också finns ute i "omvärlden". Där finns ibland svåra avgränsningar och där måste både sunt förnuft och tydliga regler vägleda förtroendevalda.

Trots mediers ambitioner att ständigt återbefästa sin roll som "medborgarnas riktiga företrädare, (journalismen) fick faktiskt politiken i årets val ett uppsving förtroendemässigt. I årets val, om man tror VALUn, har förtroendet för politiker ökat dramatiskt, med 30 procent sedan 2006. Det är välkommet och glädjande. Jag börjar faktiskt få tron och förhoppningen att de mediala dreven kan genomskådas av väljarna. Och det är faktiskt viktigast i en demokrati.

För
övrigt ser jag att Alexandra Einerstam precis som jag, gärna går på Handelskammarens bloggträff. Och själv har jag tackat ja till morgonkvällens "galamiddag" med avgående landstingsfullmäktige på Grand Hotell, något som sker en gång vart fjärde år. Mig veterligen har inte vi politiker beslutat om platsen för evenemanget men kostnadsposten ligger med all säkerhet inlagd som en del i en större budgetpost. Det är utan tvekan ett medialt case. Jämför bara med "svettig" och usel mat som patienterna får från samma landstings leverantör!

Fler av alla som bloggar:
- Mats Engström om politisk etik.
- Maria Hagbom om "Rör inte min partisekreterare".
- Staffan Dopping med läsvärt inlägg.
- Alliansfritt, Martin Moberg, Nemokrati, Robert Noord, Essbeck, Peter Högberg, Annika Högberg, Mitt i Steget,
- Ser att Lena Mellin är "återuppväckt" kritiker också av alliansföreträdare. De var ett tag sen.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Välgörande dialog om friskolor, om än något senkommet

Det ska föras samtal om regelverket för friskolor. (S) och (Mp) har tacka ja till en inbjudan från regeringen och Jan Björklund och det är utmärkt. Man skulle kunna önska sig sådana försök till samsyn vid fler tillfällen, inte minst när det gäller skolans förutsättningar. En elev vistas i skolan under sådär tre mandatperioder. I teorin kan man som elev "utsättas" för ständiga förändringar av inriktning och prioriteringar av politiken. Men nu gäller det alltså de fristående....

Man kan tycka att det är lite senkommet. Friskolorna har växt fram utan att det har funnits ett stöd för någon större kvalitetsstyrning, ett förhållande som ursprungligen beror på en uppgörelse mellan miljöpartiet och de borgerliga. Men friskolesverige är idag en del av skolSverige. I hela landet går knappt 11 procent av eleverna i fristående grundskolor. På gymnasiet handlar det om knappt var fjärde elev, 23 procent. I Stockholmsregionen är andelen fristående ännu större. Det gör samtalen angelägna.

Fokus i debatten har varit vinstuttag eller inte. Trots att det är ett oerhört angeälget tema, kan det ha fått effekten att kraven på kunskapsförmedling och på kvalitetsredovisning på något sätt hamnat i skuggan i debatten. Samtalen mellan regeringen och de två oppositionspartierna kan kanske få några positiva resultat. Bra för eleverna! 

Mer: "Fakta om friskolor".
- Marika Lindgren Åsbrink om vinstuttag i välfärden.
- Lärarnas nyheter om vinstuttag.
- Högbergs tankar och Johan Westerholm om friskolor.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

En bättre sjukförsäkring om hjärtat får styra

Det var väl en sak att valet gick som det gick. Som de rödgröna ledarna skriver i dagens DN-artikel kan ändå förbättringar göras av "eländesförsäkringen". Efter valet har fler företrädare för de borgerliga medgett bristerna. Om de i riksdagen röstar för förslaget, röstar med hjärtat och med hjärnan, då får Sverige en sjukförsäkring värd namnet. I artikeln varnas man för följderna att behålla nuvarande regelverk:
Statistiken från Försäkringskassan visar att hittills har omkring 35 000 personer utförsäkrats. Under mandatperioden kommer ytterligare ungefär 40 000 personer att utförsäkras. Det är alltså fler som kommer att utförsäkras framöver än som redan har utförsäkrats.
I artikeln pekar de rödgröna, återuppstådda ledarna på några särskilda punkter där individens situation och förutsättningar kommer före ett skevt, kollektivt tänkande och enhetliga regler. Det ska framöver vara en individuell prövning av arbetsförmågan. Den stupstock som idag gäller efter 180 dagar tas bort och ersätts av en bedömning av enskildas förutsättningar. 

Det har i de borgerliga försvar låtit som (S) och de rödgröna vill återinföra avarter i tidigare system. Tonen har varit att i stort helt friska människor har blivit förtidspensionerade på löpande band och att medmänskligheten inträdde som norm i svensk politik från 2006. Så icke fallet.

I förrgår
diskuterade riksdagen frågan och några nya besked utöver tidigare lämnade kom inte. Ansvarigt statsråd är nytt men behåller den stora övertygelsen om systemets förträfflighet. Tidigare har beskedet varit att "systemet ligger fast", att statsrådet är beredd att sitta länge med "förstoringsglas" för att hitta fel, eller som regeringen uttryckte det också i regeringsförklaringen: "icke önskvärda konsekvenser". Inför riksdagens behandling kan man hoppas att ett antal ledamöter blir av med sitt "politiska synfel",  bara öppnar ögonen något som kommer de att finna åtskilliga exempel som bekräftar behovet av förändring. Där behövs inget förstoringsglas. 

Fler: Peter Högberg.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 27 oktober 2010

Bra om SSU bidrar till den politiska omprövningen också

Jag klickar förstås, eftersom jag har missat det tidigare, på "Gilla". Facebook-knappen som signalerar att jag tycker om, ärar, älskar och vad du vill, det ungdomsförbund som jag blev medlem i 19xx. Och jag vet att SSU:s betydelse i förändringstider är ovärderlig. Men jag hoppas att dagens mediala bild inte är talande för huvudfokuset. Det medierna skriver handlar om personfrågor - inte om den nödvändiga debatt om politiken som är avgörande för om arbetarrörelsen ska växa sig starkare.

Medierna skriver om kraven från SSU om att unga förmågor ska få större utrymme. Här blir i och för sig "ungdom" ett vad jag förstår ganska vitt begrepp. När Aftonbladet drar sina namnslutsatser blir det mycket etablerade "ungdomar" förs fram. Maryam, Micke, Åsa och Veronica är säkert smickrade.:-)

Politik är ingen småsnuttig och gullig företeelse. Visst, kramandet ska finnas i vissa sammanhang. Men inte alltid. I grunden handlar det om människors vardag och livsförutsättningar, i alla fall på väldigt viktiga område. Klarar man inte att "rodda" politiken och det politiska ledarskapet kan inte "tycka synd om-tankar" vägleda. Det gäller lokala kommunalråd. Det gäller landstingsråd. Det gäller till och med partiledningar.

Men så länge ingen har samlat ihop helhetsbilden, samhällsanalysen och annat som behövs inför beslut om framtida inriktning som behövs, som är en överlevnadsfråga, blir det kontraproduktivt att fasta vid åldrar och namndebatter i ett första steg. Det känns i stället som att socialdemokratin behöver göra annat först. Efter det, se till att de personer som kan driva på kursen finns där vid rodret oavsett om de redan är besättning eller måste nyrekryteras.

Mer att läsa: DN AB Göran Greider. AB Lena Mellin,
Mitt bidrag till eftervalsanalysen.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Om Fia Arkelsten, Shell och Nigerdeltats miljöhaveri

Dagens stora media- och blogghändelse är något som kallas "avslöjande" som jag ändå har för mig att medier har skrivit notiser om tidigare. Men okey. Nu är det en nyvald, moderat partisekreterare som varit på resa och då blir även smånotiser, enligt all medielogik, något betydligt större. I dagens debatt finns olika åsikter (!) Lite förvånad blir jag över en del bloggare som faktiskt är mer försvarare av Fia Arkelstens resa än hon själv verkar vara i medierna. Andra, som Thomas Hartman, pekar på hur viktigt det är att förtroendevalda reser. Precis som Thomas verkar göra, är jag också beredd att argumentera hårt för detta. Däremot finns det sådant i det här som gör det svårt att försvara. Det handlar främst om kombinationen att Fia Arkelsten var moderaternas talesperson i miljöfrågor OCH det faktum att bolaget Shell gör som de gör.

Jag
skrev för en tid sedan ett inlägg om Shells oljeutsläpp och läckande ledningar i Nigerdeltat:
Ekot har idag ett repotage som i alla fall ger mig rysningar och möjligen en känsla av dåligt samvete. Dåligt samvete därför att jag inte heller har sett det, hört det och därmed inte reagerat. I Nigerdeltat har Shell pumpat ut olja, på samma sätt som vi nu ser BP:s "hål" göra utanför USA. Ett globalt medialt fokus "over there" men knappast vad gäller Nigeria. I inslaget berättas om 5.000 olika läckage sedan företaget Shell för 50 år sedan började utvinna den nigerianska oljan. 2 miljarder liter olja rakt ut i våtmarkerna, från ett företag som idag väntas presentera ett kvartalsresultat på över 16 miljarder.
Dagens mediala debatt verkar ha fokus på att det är "mutbrott" och kanske oanständigt/omoraliskt i största allmänhet. Där menar jag att man ska vara försiktig att falla i det allmänna kvällstidningsdravlet a la Aschberg som vi har sett prov på. Ändamålet att med förutbestämd vilja och lite njutning nita just riksdagsledamöter. Om något är obegripligt är det väl att medierna inte tog perspektivet Shell och en resa med svenska riksdagsledamöter utifrån miljökatastrofen i Nigerdeltat. Så icke fallet. De 5.000 olika läckagen av olja under 50 år är noll nyhetsvärde jämfört med en moderat partisekretare som varit i Frankrike på ett företags bekostnad.

Lärdom: ska man som ledamot av Sveriges riksdag göra resor enligt "Shell-modellen" är det en fördel att kolla av bolagets laster och möjliga negativa sidor. Just det rådet verkar inte PR-konsulter ha med i sina "listor". Jag skulle gärna tillföra detta. Och just nu hör jag på TV om Hem och skola och förmodligen en av de största organisationsskandalerna i Sverige. Utifrån det repotaget känns Fia Arkelstens resa ganska patetiskt om man undantar perspektivet Shell och Nigerdeltat. Och att ta upp Shell som miljöpolitisk förebild i Sveriges riksdag, efter en sådan resa, det är ...Ush!

Medier: AB; Ekot, DN, Svd1, SvD Reinfeldt,
Bloggar:
- Fia:s kortaste blogginlägg?
- Krassman om en fashination..och hans länkningar: Alliansfritt Sverige / Röda Berget / Peter Högberg / Mina Moderata karameller / Johan Westerholm / Tokmoderaten / Jinge / Martin Moberg / Världens bästa blogg / Ett hjärta RÖTT / Svensson / Radar / Alliansfritt Sverige2 / Ann-Sofie Wågström / Annika Högberg /
- Fler: Rebella,
 
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Makt, strejk och ett Sverige som tippar över

Den maktförskjutning som jag tycker mig se i Sverige får på något sätt ännu en bekräftelse i dag. Svenskt Näringslivs ordförande som i Expressen och Veckans Affärer upprepar näringslivets krav på inskränkningar i strejkrätten. "Ett omoderns sätt att umgås", menar organisationen.
Menar du att du vill ta bort strejkrätten?
(Lång tystnad) ”Jag vill modernisera strejkrätten utifrån hur den ser ut i dag. Att strejka är ett omodernt sätt att umgås, inte minst vad gäller sympatiåtgärder. Men då måste vi hitta andra sätt för arbetstagarna att visa sitt missnöje. Jag vill inte ta bort utan modernisera arbetstryggheten.”
Saknar kanske något om lockouträtten. Debatten, eller snarare kravet, är inte nytt. Men trots det har det ändå funnits en samsyn, den så kallade svenska modellen. Parterna har erkänt varandras roller. Även om det hos arbetsgivaren i kraft av sitt ägande ligger en makt i sig har ändå kollektivavtalen, konflikträtten och det samtalsklimat som ändå har funnits, bidragit positivt till tillväxt och företagande. "Modellen" har erkänt gett oss ett betydande "lugn" på arbetsmarknaden jämfört med andra länder.

I tider av hög arbetslöshet förskjuts maktförhållanden ännu mer till den redan ganska starka arbetsgivarparten. Det blir ännu mer uttalat om det samtidigt finns en borgerlig regering. Staten och kapitalet sitter på något sätt i samma båt. Läs mitt inlägg från i morse om regeringens oförmåga till aktiv arbetesmarknadspolitik. Är det bara en tillfällighet.....?

Regering och borgerliga riksdagsledamöter får funktionen av "beställarorganisation" till näringslivet. Så ser jag dagens utspel. Visst kan en eller annan tycka att det här är gammalt och mossigt. Allt sådant tal brukar upphöra den dagen man själv eller ens ungdomar möter arbetslivet och ibland ganska hårda villkor och maktlöshet. För väldigt många på svensk arbetsmarknad är det långt i från "historia". I stället får många kämpa ganska hårt för bättre arbetsvillkor och löner, inte sällen med pannan blodig helt i onödan.

Det är inte det att Kenneth Bengtsson i artikeln säger att han röstade på moderaterna. Det var ganska många som gjorde det. som skrämmer mig mest. Det är den målmedvetenhet och under den ganska kompakta tystnad som Sverige förändras i en riktning som jag tror att väldigt få önskar. Och för att upprepa teorin som visats sig hålla i praktik också: en maktbalans mellan löntagare och arbetsgivare förutsätter strekrätten. På så sätt har konflikträtten gett ett lugn i svenskt näringsliv som tjänat detta väl. Det vill Svenskt näringsliv peta i.

Fler som bloggar
. Martin Moberg, Peter Högberg, Johan Westerholm,. Alliansfritt, Löntagarbloggen,
Alexandra Einerstam om ett anställningsnummer. Peo Wågström,

Medlingsinstitutet om statistik. (färgdiagrammet)
Umeå universitet om arbetsmarknaden (det svartvita ovan)
Unionen svarar tidigare krav från Svenskt Näringsliv.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bra att Nobelstiftelsen portar Åkesson från festen

Ser i medierna att Nobelstiftelsen har beslutat porta Sverigedemokraternas ledare från festligheterna. Man, i form av en enig styrelse i denna privata stiftelse, gör det med hänsyn till att de värderingar som Åkessons parti står för inte "platsar" i Alfred Nobels anda.

Vi gillar olika!

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Jobblöftet som havererade viktigare än berusningsgraden hos regeringen

SvD:s ledare funderar över finansministerns grad av berusning: Full-, halvfull eller bara lite smått "dragen"? Nu gäller inte frågan alkohol utan mer hur det ser ut i bägaren med insatser för fler jobb. Ledarsidan återkommer med ännu en anmärkning som är viktig men som också kunde ha noterats före valdagen:
Nu gäller det att vårda de reformer som redan genomförts, menar Borg. Men räcker det?Han tycks ha glömt att arbetslösheten ändå steg under den förra mandatperioden, eftersom befolkningen i Sverige också ökade.
Tidningen funderar över om "sänkt restaurangmoms" är den enda åtgärden framöver. Visst finns inom borgerligheten en skepsis till "åtgärder" men till och med här och i företagarkretsar framhåller man att rätt åtgärder har betydelse. Aktivitet framför passiva bidrag och inte minst kunskaper och utbildning måste där ha en central roll. Men hur man än letar blir politiken andefattig med förhoppningar om jobbskatteavdrags underverk.  Retoriken om full sysselsättning förefaller inte ha kombinerats med innehåll. Allt fler verkar så här i eftervalstider dela den kritiken mot regeringen för passivitet.

En del av den socialdemokratiska omprövningen av politiken måste sätta jobb, jobbskapande och inte minst nyföretagande som en grund, tillsammans med ersättningar vid arbetslöshet som ger trygghet och ger möjligheter till omställning och nystart. Men som Monica Green så riktigt framhåll i går när riksdagen hade arbetsmarknadsdebatt:
Regeringen har misslyckats med sin jobbpolitik. Arbetslösheten är över 8 procent. Regeringen skriver i sin budgetproposition att det kommer att ta minst fyra år till innan man är nere på 6 procents arbetslöshet, såsom det var 2006 när vi hade en socialdemokratisk regering och ni påstod att vi hade en massarbetslöshet i Sverige.
Det där verkar nu också få stöd på SvD:s ledarredaktion. Kors i taget!   

Fler som bloggar: Mattias Lundbäck, Anna-Stina Nordmark Nilsson 1,2,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Ett parti i stora konvulsioner?

Det måste finnas något i pappersupplagan av Aftonbladet, en artikel som föranleder min ganska illavarslande rubrik. Enligt andra medier har AB kartlagt stämningsläget i det parti jag tillhör. Den ton och den stämning man har funnit vittnar om höga röster och "förödande internkritik". I det korta meddelandet från TT  uttalar sig en partivän från södra Sverige med att extrakongresssen måste hålla räfs och rättarting.

Det är tider av lite tomhet och stiltje i partilivet, så där som det kan bli efter ett val. Kraften läggs på att besätta en volym av kommunala poster som efter valresultatet är färre i många kommuner. Allt fler partivänner får se sig snuvade på den där plattformen för sitt politiska engagemang. Om det är förklaringen till det som Aftonbladet lär beskriva, ett uppskruvat tonläget, vet jag inte. Men något låter inte riktigt sunt.

"Räfs och rättarting" eller justeringar eller total omorientering av politiken borde vara en funktion av de slutsatser man drar av en väl genomförd valanalys och eftervalsdebatt. Att börja skallropen som en ingång till detta leder med stor sannolikhet i fel riktning oavsett vilken kurs man sätter ut. Kritik, självklart. Gärna kombinerad med lite tankar om "varför" och "hur vidare" och så. En del partivänner ger uttryck för det efter gårdagens bordlagda rödgröna samarbete.

Johan Sjölander skriver om det som kanske är den bästa temperaturmätaren på stämningsläge i partiet, Stockholms Arbetarekommuns repskap. Just där, har jag hört, brukar ledningar av olika slag få veta att de lever om man schabblar. Johan beskriver att Tonläget var ödmjukt, sökande utan att tappa i engagemang och övertygelse. Just så bör det vara när ett tufft arbete ligger framför en.

Precis när jag har skrivit det här ser jag att Katrine Kielos har skrivit ledare i Aftonbladet som är läsvärd och förtjänar både eftertanke och förnyelsehandling. Partiets eftervalsdebatt börjar inte i frågor utan i svaren. Hennes dom är också tung mot att "ingenting händer".
Gör om. Gör rätt. Medan tid är!

Medier om lite rödgrönt: AB. SvD1, SvD2,

Fler som bloggar:
Johan Westerholm , Peter Karlberg, Veronica Palm , Peter Högberg Kent Persson , Löntagarbloggen ,Tingeling , Tokmoderaten  Martin Moberg ,Signerat Kjellberg, , Svensson , Annarkia , Thomas Böhlmark , , Peter Högberg , Lena Sommestad , Röda berget Ulf Bjereld


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 26 oktober 2010

Den plötsliga rödgröna döden

Politik är egentligen ganska enkelt. Man vill något. Man blir glad om det genomförs. Det kräver flest röster i den församling som bestämmer. Ska man få ihop till det måste man argumentera på ett trovärdigt sätt. Man kan göra det själv eller tillsammans med andra. Det senare underlättas av en något så när gemensam syn på samtiden, framtiden och samhället. På den den borgerliga sidan har en sådan mix av partier börjat kalla sig "Alliansen". På den västra det lite mer färgglada "Rödgröna". I årets val tyckte fler väljare om det orange-färgade laget än det rödgröna.

När debattörer som SvD:s eller DN:s ledarsidor gör den "egenvård" som nu ska erhållas förlustpartier som mitt eget till en evig död för samarbetet tror jag att det mer önsketänkande än verklighet. Det är kanske så. Men jag har själv ett ganska avslappnat förhållande till den prövning som nu ska göras och måste göras. Om det resulterar i att (mp) med nytt ledarskap och, i alla fall i något fall med mer borgerliga värderingar än "Maria och Peter", så blir det (mp):s vägval. "Må så ske", som Hägglund en gång sa. Ska man tro valundersökningarna från i år riskerar dock partiet att straffas om man som många andra vill sätta sig i Reinfeldts varma och välbesökta knän. MP-väljarna är knappast borgerliga i själarna. Det har gått alltmer åt vänster genom åren. En högerorientering kan straffa sig genom att man tappar kärnväljare medan de nya väljarna ligger i samma "härad" som Reinfeldts partier också fiskar stöd i. Nej. Jag tror inte på den utvecklingen.

I Sveriges
andra stad, eller framsida som några vill kalla det, bildas nu en rödgrön ledning. Göteborgarna trivs med det, verkar det som. Runt om i landet samarbetas det för fullt mellan de rödgröna partierna, även om det också lokalt finns anledning till egna överläggningar och av kartjusteringar.

Även i framtiden kommer min inledande, enkla teori om politik att vägleda. Även framöver krävs majoriteter. Svensk politik kan förändras om partier som centern och kristdemokraterna rasar ner ännu mer, något som kanske är troligt. Ska få Reinfeldt ompröva sin miljösyn, ompröva sakfrågor som Förbifarten för att få ihop mandat? Eller tar (mp) steget åt höger och säger ja till vägbyggen, ökad konsumtion och mer kärnkraft? 

Om
den borgerliga alliansen överlever, trots en total moderat dominans, är det naturligt att pröva det rödgröna igen. Möjligen avstår man från att kopiera "alliansbygget" och i stället söker stöd som egna partier med en gemensam bas. Väljarna får sedan avgöra genomslaget för politiken. Men det ligger nu i en ganska avlägsen framtid, efter egenvården. Den behövs.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Sverige tappar i välståndsliga

Att ha möjlighet att bo i ett välfärds- och frihetsland som Sverige kanske inte är något vi dagligen skänker en tacksamhetens tanke till någon för. Möjligen borde man. Förhållandevis få av vårt klots befolkning ligger i närheten av den nivå på välfärd, tillväxt och konsumtion som vi gör. Och vi kombinerar den med en utvecklad demokrati, trots dess brister. Därför är en sjätteplats för Sverige i Legatums välfärdsliga något att glädjas åt. Däremot är riktningar nedåt inte lustigt. Precis så händer i år. Sverige tappar en "pallplats". I relation till några andra har vår välfärd och frihet blivit något mindre under Reinfeldts sista år vid makten.

Indexet mäter inte bara ekonomisk tillväxt: Lord (Peter) Mandelson skriver:
. It identifies eight "foundations" for national development, which range from the strength of the economy to the effectiveness of government and the quality of health-care and education. By considering such a wide range of different, but crucial, factors for prosperity, the Index paints a clear picture of global prosperity.
Bra för Sverige, alltså, men dock. Bakåt.

Mer: DN; Svd, AB,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Claes Eriksson får sista versen

Claes Eriksson: "Sista versen". Mer än så behövs inte sägas som introduktion.....




Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 25 oktober 2010

Maud Olofssons krisanalys: "Okunskap" hos väljarna

I går skrev jag ett inlägg om opinionsläget och det förnyelse- och eftervalsarbete som pågår i många partier. Inte minst i mitt eget. Bland annat skrev jag om centerpartiet, det parti som med dunder och brak vann det val som jag först minns att jag sett valvakan till. Fälldin blev statsminister. Jag skrev:
"Annie Johansson är nu mer intressant än Maud Olofsson. Hon ska leda centerns analysgrupp och man ser verkligen fram emot de slutsatser som gruppen kommer med.
Med mycket stor förvåning, men också med en bekräftelse av teorin ovan, hör jag idag centerledaren Maud Olofsson i Aktuellt. Hon leder ett parti som i detta val tappade 46.585 väljare. Och hennes förklaring är att väljarna är "okunniga". De har inte fattat att regeringen gjort så väldigt mycket bra för landsbygden. Dessbättre för centern talar Maud Olofsson samtidigt om nya förmågor som kan "leda centerpartiet". Är månne Anna-Karin Hatt den av Olofsson tänkta efterträdaren?

Att i en intervju om en eftervalsanalys och krishantering kalla väljarna "okunniga" talar sitt tydliga språk. En del centerväljare längtar säkert efter en rejäl förnyelse av partiet. Om nu inte strategin är att kämpa om storstaden och - rakt ut- skita i övriga landet. Men det leder fel det också. Om jag inte är helt felunderrättade träffades just Stureplanscentern ikväll. Vinnarna?

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

S-förnyelsens första steg - skatter?

Ett av två nya inlägg om dagens rödgröna händelser och budgetmotion..
Dagens
skuggbudget från de rödgröna har som jag gissade redan i morse kommit i skuggan av de rödgrönas till synes eniga syn att det finns behov av egenterapi och i det  här läget avstå familjeterapin. Det blev en rödgrön budgetmotion som, precis som regeringens proposition, inte hade något nytt. Allt var bekant sen valrörelsen. Jag hörde just Thomas Östros i Rapport som markerade en sak som kanske är en av många kommande steg på den om inte annat framtvingade förnyelsevägen: att ompröva socialdemokratisk skattepolitik. I Rapport illustrerat av fastighetsskatt och förmögenhetsskatt.

Det första stora "släppet" efter valet blir alltså en fortsättning av den dagordning som inte de rödgröna och (S) kammade hem. Sedan långt före valet var ju det själva ramen kring vilket debatten kretsade. Inte, som mer lämpligt, att skatter blir en följd och nödvändighet av de reformambitioner man har. I  ett första steg, om man bortser från det som en gång kallades "fördelningspolitik" spelar det ingen roll vilken källa man använder för att hämta in de pengarna som man gemensamt tycker behövs. Med stor reservation för att skatter på för hög nivå i relation till omvärlden kan ställa till ett elände med konkurrenskraften och därmed stjälpa möjligheterna att betala kalaset. I bland hör jag nationalekonomer som berättar om fastighetsskatten i andra länder. Ibland påstår man att det är ganska okontroversiellt och att ekonomer innerst inne ser det som ett ganska smart sätt att betala gemensamma utgifter.

Oavsett det: om människor inte ens kan rösta för en sänkt fastighetsskatt därför att man tror det omvända är det nog smart att fundera över alternativ. Förmögenhetsskatten blev också ett ankare att bära. Egentligen talades det om en skatt som skulle utformas "i samarbete med näringslivet". Bilden blev en skatt som skulle slå hårt mot småsparare, småhusägare och småfolket. Inte mot mångmiljonärerna.

Jag erskänner att det ska bli spännande att se kommande reaktioner på Östros uppslag. Att omprövningen skulle bli tuff anade nog många. Men att allt skulle börja med skatter som mycket handlar om Stockholm och som inrymmer det förhatliga ordet "förmögen" gissade nog inte alla. Det utesluter inte att det är en klok start som förstås måste följas av många fler steg. Däribland svar på frågan: "Hur ska de växande klyftorna mellan grupper i vårt land minska"?

Och by the way...ser jag att det är full fart på kommersen med fjällstugor. och samma dag som de två skatterna blir omnämnda visar också en rapport från SKL att trygghetssystemen brister. Allt slutar med behov av socialbidrag....Det finns olika samhällsproblem att ta itu med. 


Mer att läsa:

- Lunchinlägg om budgetförslaget.
- Redaktörer kommenterar rödgröna budgetmotionen.
- Martin Moberg kommenterar..
- Claes Krantz om socialbidragskostnader.

- Thomas Böhlmark om blommor av olika slag...
- Signerat Kjellberg om slakt på ett regeringsalternativ.
- Dagens Industri skriver och Malin Siwe kommenterar.
- Aftonbladet.
- AB Ledare: Sätt punkt (karin pettersson)

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En rödgrön budget sätter punkt....

Som verkar ha framkommit på presskonferensen är det mesta i den rödgröna budgetmotionen bekant sedan valrörelsen. Därför blir kanske dagens vinkling ganska naturligt att respektive parti i oppositionen nu vill tänka till, fila på egen politik och - gissar jag - egen organisation. Även Thomas Östros uttrycker tveksamhet till något nytt budgetsamarbete inför vårbudgeten. Återkommer under kvällen om budgetinnehållet.....Men noterar att satsningar på kommunernas välfärdsverksamheter, på jobb och utbildning och miljöpolitiken är sådant som kunde ha blivit verklig politik om valresultatet hade blivit annorlunda. Nu blir det en...riksdagsmotion.

Oaktat inledningen - den rödgröna bloggen har i alla fall uppdaterats....

Mer: DN om rödgröna; DN om budgetmotionen, SvD,
Fler bloggare: Johan Westerholm om avslutningsfest, Eget tidigare inlägg, Röda Berget, Kent Persson, Martin Moberg, Peter Högberg om "...budget och sen..", Tokmoderaten, Johanna Graf om egenterapi,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ministerns tröst till bostadssökande: En strategi kommer

Dagens Industri intervjuar bostadsminister Stefan Attefall. Det är inte mycket till besked som ges inför framtiden: En strategi för byggandet ska komma. Regeringen upprepar den "enda åtgärden": fler ska hyra ut delar av sin bostad till hugade bostadslösa. Och så de klassiska råden om att ställa sig i "bostadsköerna". Boverket rapporterade nyligen det aktuella läget på bostadsmarknaden. Vissa ljuspunkter finns. Efter raset i samband med finanskrisen syns tecken på viss uppgång. Hyresrätter kommer till i en takt som enligt Boverket motsvarar 90 procent av vad det låg på 2005 till 2007. (även om jag saknar uppgifter om hur stor andel som är ex äldrebostäder...)  

Allt ska således inte målas nattsvart men trots det ska man uppmärksamma Boverkets bedömningar.
På kort sikt behöver i storleksordningen 15 000 bostäder per år byggas för att svara mot det demografiska behovet, enligt Boverkets uppskattning, vilket är långt mer än vad som kommer att påbörjas under överskådlig tid.
Det är något som inte stämmer i regeringens tankegångar. Bostadsminister Attefall menar i DI-artikeln att "det är något som inte har fungerat" under 20 år. Måhända, men då blir avsaknaden av svar och fokuset vid avdragsrätt för uthyrning av delar av bostad ännu mer obegripligt. Detta ska förstås inte bara lastas Attefall. I själva verket bygger ju hans brist på besked på den lika tomma regeringsförklaring som statsministern presenterade vid riksdagens öppnande.

Läs mer:
- Barbros Engmans bostadsblogg om "andrahandslösningar på förstahandsproblem".
- Alliansfritt om att tränga ihop sig...
- Martin Moberg om samma slags trängsel...
- Sara Gunnerud, Rebella om brist på bostadspolitik
- Eget inlägg om Johansson-villan...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,