tisdag 31 januari 2012

Klasskamp och klassresor Sverige 2012




Har begreppet
"klasskamp" kommit åter till svensk politik?  Frågan är onekligen relevant efter den gångna veckan. Ett stort utrymme har ägnats i medier åt att beskriva det "Överklassafari" som en liten grupp "revolutionärsstinna" unga från Allt åt alla" gjorde till villakvarteret Solsidan i Nacka. Syftet beskrivs som att en resa till rika områden ska ge människor möjligheter att "odla sitt klasshat". Eller, som en mening i inbjudan formulerar det: "...där vi bjuder på en guidad tur och berättar lite om några av Sveriges rikaste utsugare. Möt Rolf som bor i Sveriges dyraste hus och som jagas för skatteflykt. Kolla på Oscars sjöutsikt, som han själv fixade genom att ta upp kampen mot allemansrätten och kommunens tallar med sin motorsåg".Det är väl ingen tvekan om att arrangemanget i alla fall lyckades provocera. Nationella medier som SvT Rapport, SvTs Godmorgon Sverige och radions Studio Ett har alla haft debatter och inslag om "safarit". Boende i området Solsidan verkar ha reagerat och blivit förbannade.

Det är inte vilket område som helst att "ge sig på" i form av politiska attacker. Solsidan/Älgö fick i riksdagsvalet ett rejält alliansstöd med 92,31 procent. Moderaterna tog ensamma 58,42 procent. Ett område med starka röster, gissningsvis. Reaktionerna verkar ha varit lite blandade i området. En av Solsidan-damerna som intervjuas i Nacka-Värmdöposten menar "med en passning till de besökande revolutionärerna, att har man varit parasit på andra så får man bo där man bor".  Ett par andra damer har en mer hovsam inställning till arrangemanget. De "tycker synd" om safariresenärerna.

Politiskt försvar i olika former från olika alliansföreträdare rycker ut: Folkpartiets Martin Lundqvist från Haninge menar att man själv väljer sin samhällsklass. En annan, kristdemokraternas toppman Patric Rylander, är så arg att han som motangrepp vill ordna en "underklassresa". Med den vill han, enligt Rapport, visa ett program med följande innehåll.

"Det ska finnas en hög andel socialbidragstagare, vanartiga skrikande ungdomar, enbart bestå av hyresrätter i miljonprogrammet, nedlagda butiker, utarmad samhällsservice, vara slitet och mängder med klotter".

Att ordet "klass" är helt legitimt kanske tidningen Metro visades så sent som i morse. Då med påminnelse på löpet om hur cancer drabbar människor olika, allt efter klass. Den kopplingen är glasklar också när det gäller andra sjukdomar, också ett erkänt sammanhang i forskningen. Så möjligen är det inte förekomster av klasser som är det stora ämnet för debatt utan snarare samhällsanalysen varför de uppstår och vad som ska göras åt det?

Eller? Riktigt så enkelt är kanske det inte. I uttalanden från borgerliga företrädare har man i "saffaridebatten" påmint om sin övertygelse att klyftor (inkomstskillnader) är bra för samhället. Och i Svenska dagbladet kommenteras safarit av Johan Ingerö som slår fast "Sanningen": Skillnaden handlar inte om inkomster utan om utbildningsnivå och socialt kapital. Saker som är betydligt svårare att åtgärda via skattsedeln. 

Må så vara. Man skulle förstås kunna se stora inkomstskillnader som att alla har bastryggheten, goda förutsättningar och "lever livet" men att några har ansträngt sig mer än så och fått ett större "netto" i plånboken. I den utopin finns inte könsskillnader i löner eller skillnader mellan privat och offentligt. Att det finns samband mellan utbildning, inkomst, hälsa, ohälsa, aktiv fritid, kraften att påverka demokratiskt och höja sin röst och mycket annat är i all forskning solklart. Så vad är hönan och vad är ägget? Och sägs inte allt detta för att fly bort från de verkliga utmaningarna som kommer för den som ser sambanden? Jämlikhetsanden visade, med Henrik Berggrens ord i DN:

På nästan alla områden blir utfallet detsamma. I länder med relativt låga inkomstskillnader – främst Skandinavien och Japan – är människor över lag friskare, nyktrare, smalare, bättre utbildade och lyckligare än i länder med stora sociala klyftor, i första hand Storbritannien och USA
 Här ligger en av politikens stora stridsområden. Där reagerar borgerligheten som alltid. Minskade klyftor och utjämning ses inte som önskvärt. Den övertygelsen om att alla kan och alla vill om det också finns sådant som balanserar sämre villkor och lyfter människor saknas i deras tankevärld. Just därför säger man som man gör i kommentarer till "överklassafarit". Och just därför växer klyftorna i Sverige, något som OECD, bland många andra, visade nyligen.

Just därför
ger den politik som förs nu det mesta till människor i områden som Solsidan. Mer än till de som lever i stadsdelar och områden som Kd-företrädaren ovan så föraktfullt talar om. Där är för övrigt arbetslöshet och sjuklighet högre och de slag som riktas mot de grupperna är väl kända. Hur mycket har "Solsidan-borna" tjänat på jobbskatteavdragen? Hur mycket ROT och RUT använder dom? Hur många i "Solsidan"-områden jobbar själva i ROT- och RUT-svängen? Och hur många där tillhör egentligen näringslivet och kräver sänkta löner för andra? Illustrationerna kan göras i oändlighet av ett samhälle med växande klyftor. Att folk blir förbannade på detta är inte märkligt. Tvärt om.

Jag tillhör dem som inte skulle ta begreppet "klasshat" till mitt språkbruk. Jag är sosse och inte revolutionär. Med det är jag också stolt över att Sverige en gång byggdes upp till ett land med kanske minst klyftor människor emellan. Så är det inte längre. Men visst går det att göra något åt det, för den som viljan har.


Läs också
Lars G Linder, DN Debatt med nordiska arbetarrörelsen om jämlika samhällen, DN, SvD.
Ekot,Marika Lindgren Åsbrink, med länk till guide för unga S över klyftor i Stockholm,.


Fler bloggar om Politik
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

söndag 29 januari 2012

Jobbmatchen står mellan Löfven och Reinfeldt

Det är som förbytt. Den mediala bild jag ser av socialdemokratin har, efter valet av Stefan Löfven till partiordförande, vänts upp och ner. Eller rättare sagt, kanske,  på rätt köl. Krisrubrikerna är borta och ledarsidor ägnar sina teckenutrymmen till mer konstruktiva resonemang om hur Löfven kommer att påverka socialdemokratin, politiken i stort och hur han kommer att ta fighten med regeringen. Dagens ledare i SvD och Aftonbladets motsvarande är väl ett bra exempel. Där resoneras om hur den stora frågan om jobben, tillväxten och företagandet kommer att utvecklas. Löfven startar sitt partiledarjobb med ett starkt förtroendekapital, med goda kontakter i näringslivet och med en gedigen erfarenhet och förståelse för såväl löntagarnas villkor och näringslivets behov av långsiktiga spelregler och bra förutsättningar att konkurrera.

Man kanske ändå ska korrigera SvD-ledarens rubrik på en punkt. Löfven utmanar inte främst centerpartiets Annie Lööf, hur mycket näringsminister hon än är. Förvisso ligger flera av framgångsnycklarna för Sverige i hur en offensiv näringspolitik utformas. Där finns, som ledaren också antyder, många förbättringsområden. Men Löfvens utmanare är moderatledaren och statsminister Fredrik Reinfeldt. Inte kanske främst personen utan retorikern. Inför den matchen kommer nya kvitton på regeringens tillkortakommanden. I helgen har medier som Expressen och Ekot berättat om en ny rapport från Arbetsmarknadsdepartementets institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU. Deras slutsats är att det är mycket svårt att hävda att regeringens "stora reform", jobbskatteavdraget, har gett det stora antal nya jobb som man själva påstår. Granskningen ser förändringar som också förekom före avdragets införande. Det, menar man, tyder på att andra faktorer påverkar och spelar roll.

Rapporten och kritiken mot regeringens tal om nya jobb som inte verkat ha skapats av avdraget är tung i sig men läggs ovanpå en rad andra analyser om jobbpolitikens misslyckande. Just detta kan socialdemokrater säkert berätta om men räcker verkligen inte som enda budskap. Partiet måste själv ha ett trovärdigt alternativ som bygger på en trovärdig ekonomisk grund. Det kan och ska innehålla klassiska inslag om förstärkt arbetsmarknadspolitik, utbildning och trygghet för löntagarna i form av en bättre a-kassa. Men, som också Stefan Löfven kommer att bära med sig i sitt uppdrag, gäller det att bli mycket tydligare på hur förutsättningarna kan bli bättre för tillväxt, nya företag och nya jobb. Den kombinationen av att se till löntagarnas intressen med företagandets villkor har varit ett starkt S-signum historiskt och kan också bli det framöver. Där ligger också ett oerhört viktigt område som tappats bort i debatten, som förvisso både Sahlin och Juholt har lyft: Hur ska arbetslivet förändras för att människor ska kunna jobba längre, inte tvingas lämna arbetsmarknaden i förtid på grund av utslitning? Om detta har nuvarande regering inga tankar. Det har (S) men det är något som måste utvecklas, förtydligas och kommuniceras, allt i samverkan med fackföreningsrörelsen.

Mer att läsa: Expressen, Ann-Charlotte Marteus. DN-ledaren,
Fler som bloggarKent Persson, Kristian Krassman, Röda Berget, Roger Jönsson, Göran Johansson, Kaj Raving, Rasmus Lenefors, Jämlikhetsanden,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

lördag 28 januari 2012

Skuggregering, ja tack!

Efter valet av Stefan Löfven till (S)-ledare har debattörer och bloggare fört fram tankar på hur det politiska arbetet ska läggas upp. Min förhoppning är väl att det är det politiska hantverket nu drar igång. Att partiet, dess medlemmar och S-väljare på många sätt får möjlighet att diskutera vägval för Sverige, värderingar och sakfrågor. Men självklart är det som verkar dominera diskussionerna, organisation och personer, också viktigt. Redan tidigare i veckan skrev Dagens Arenas chefredaktör Eric Sundström om behovet av en tydlig skuggregering. Jag tycker det är ett bra och till och med viktigt förslag.

Politik
handlar bland annat om vägval. Väljarna ska inför det valet ges en god bild av de politiska alternativen. En skuggregering skulle där kunna vara ett sätt att bidra till den tydligheten. Med skarpa företrädare som var och en har ett uttalat ansvarsområde och som på ett tidigt skede kan presentera sig för väljarna och ta matchen inom sitt område med sittande minister kan den politiska debatten lyfta. Rimligen kan formalia som att "statsministern utser regeringen" inte vara hinder för att i praktiken tillämpa detta. Om (När) nu Stefan Löfven blir statsminister så kan och bör han på tidigt stadium ha presenterat sin gäng. Till skillnad från valet 2010 handlar det ju här om en ren (S)-regering och (S)-statsråd. Vi har självklart rätten att utse vårt dreamteam.

Såväl DN
som Aftonbladet har också namnidéer. Jag brukar avstå från att gå närmare in på namn men en del har jag tidigare nämnt själv. Eva Nordmark, Jens Henriksson, Mikael Damberg och Åsa Westlund är exempel på mycket goda företrädare som bör ingå. Jag kan också frångå min princip att inte diskutera namn i några fall till. Övertyga Ilija Batljan att återvända till politiken och en S-regering. Maryam Yazdanfar, Luciano Astudillo, Veronica Palm, Magdalena Andersson och Ardalan Shekarabi är ytterligare namn att ta med i leken tillsammans med Tomas Eneroth och Anna Johansson. Det härliga med (S) är väl att det finns väldigt många fler som är kompetenta och tänkbara i en skuggregering. Tillsammans med en skarp, tydlig och trovärdig politik, kan en skuggregering bidra till tydlighet och trovärdighet också när det gäller företrädare.

Mer att läsa: DN om skuggregering, AB-ledare om skuggregering, AB,.
Fler som bloggar: Erik Laakso, Roger Jönsson, Kent Persson, Röda Berget,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

KD-kampen avgörs!

Kampen om partiledarposten inom alliansens minsta parti, kristdemokraterna, ska avgöras. Sannolikt blir Göran Hägglund omvald men det är väl ändå inte helt otänkbart att utmanaren Mats Odell kan "ta hem det"? Ett val som få svenskar kanske bryr sig om men som ändå kan påverka vår vardag. Kristdemokraterna är ju ett regeringsparti, men ett sådant med mycket stora problem. Problem att få ut sitt budskap. Problem också med självidentiteten. Man är med och styr Sverige men de politiska framgångarna är mycket begränsade. Och i vilken riktning går Kd framöver?

Göran Hägglund har försökt en del vändningar av Kds budskap. Mest känt och mest misslyckat är ambitionerna att göra partiet till en röst mot "makthavare", inte minst mot vänsterdebattörer (!) Temat "Verklighetens folk" sjösattes och ingen begrep väl egentligen var det innebar. Delvis hämtade man där ett budskap som den forna politiska högern stod för, med uttalad skepsis mot politik i allmänhet och vänster i synnerhet. "Köksborden skulle bestämma". Men när tankarna skulle omsättas i sakpolitik blev det svårare. Mest tydliggjorde man att vårdnadsbidrag var ett inslag i dessa tankar. Och företrädare som Stefan Attefall bidrog med märkliga illustrationer som att kommuners stöd till äldre i hemmet, "Händiga fixaren" och annat, egentligen var att lägga "välfärdens våta filt" över svenska folket.

Som dagens utspel av Göran Hägglund på DN debatt ger signal om, ses äldrevården som en kärn- och symbolfråga för partiet. Kanske tror Hägglund att han genom att tala detta, ska säkra de sista avgörande rösterna. Samtidigt borde rimligen KD som innehar regeringsansvaret för äldrefrågor, drabbas hårdare än andra när skandaler som Carema rullar på och återkommer. En av kärnfrågorna dock, ställs sällan KD till svars för: man har val att sänka skatter före satsningar på äldrevården. Ska man tro de två kandidaternas utspel inför dagens omröstning gäller det också framöver: I DN svarar "herrarna".
Hägglund säger tydligt att fler jobbskatteavdrag kommer före värnskatten som sänker skatten mer för höginkomsttagare. Odell kan dock tänka sig att sänka värnskatten före fler jobbskatte­avdrag om den är mer tillväxtfrämjande.
Om drygt en kvart står slaget mellan de två. Kanske förändras vare sig Sverige eller kristdemokraterna så mycket av detta val. Men det är onekligen lite spännande.

Fler som bloggar: Camilla Grepe, Mikael Andersson, Martin Moberg, Peter Soilander,

Mer att läsa: DN om kandidaterna, DN Debatt om äldreomsorg,   DN;  SvD Brännpunkt, Mats Odell, SvD, Odell om våldtäkter, Ekot,. Ekot om striden, AB,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Välkommen självkritik hos medier om Juholt-bevakningen

Lördagens Medierna i radion tog upp frågan om hur journalistiken har fungerat under "drevet" mot Håkan Juholt och det efterföljande spelet kring efterträdaren. En nyckelfråga var vad som händer med bevakningen av den makt som faktiskt styr, fattar beslut och påverkar oss i tider när det är oppositionen som granskas. Som bloggare med ganska täta kritiska kommentarer om mediernas agerande tycker jag att programmet var oerhört angeläget men också en bekräftelse på att det inom medierna faktiskt finns ett självkritiskt tänkande om hur man agerar.

PJ Anders Linder, SvD, pekade på att Kd är regeringsparti och att valet på KDs riksting av Hägglund eller Odell som partiledare får konkreta politiska effekter. Men mer energi gick alltså åt att bevaka Juholts kris än Kds. "Det är inte förnuftigt" säger PJ Anders Linder om proportionerna. På Sveavägen 68 väntar ett jättelikt medialt uppbåd på att röken ska stiga upp och förkunna att ett val är gjort. Hela veckan har man väntat. Samtidigt, menar PJ,: "Det får  större betydelse för läsarna var riksdagen fattar beslut om än vad (S) inte fattar beslut om."

I programmet hänvisas också till företaget Cision som visar i mätningar att det är en kraftig övervikt i bevakningen av Juholt än om den makthavare som faktiskt styr "högst upp": Reinfeldt. Eller som Cisionsbloggen skriver
Sedan den 1 oktober har det skrivits 16 259 artiklar om Håkan Juholt i svenska medier på internet. Det är 68 procent fler artiklar än om statsminister Fredrik Reinfeldt, som omnämns i 9 677 artiklar under samma period. Publiciteten kring Håkan Juholt har eskalerat under vintern med över 3000 artiklar bara under den senaste veckan. Spekulationer kring hans avgång har förekommit i 21 procent av artiklarna mellan den 1 oktober 2011 till och med i lördags den 21 januari 2012. I 4 procent av dessa artiklar har man diskuterat ytterligare ett steg och pratat om efterträdare.
Mattias Croneborg, chefredaktör för Riksdag&Departement, medverkar också i programmet. Han framhåller att det "händer spännande saker hela tiden i regeringskansliet", frågor som borde belysas och analyseras men som trängs undan. Där nämner han frågor som privatiseringar, de verkliga effekterna av jobbskatteavdraget och en del spänningar mellan departementen som påverkar medborgarna och de politiska besluten.

Även Rapports
Mats Knutson medverkar i programmet med självkritik. Han pekar på att det finns viktiga områden som inte granskas: Vi har en arbetslöshet som går upp. En ekonomiskt kris som slår till mot Sverige. Det är en klar svaghet för medierna, en situation som inte alls är bra.

Hur får mediernas företrädare agera på sociala medier? I programmet tar man upp att många "trådar" på Facebook och tweet på Twitter har varit i form av journalister som mellan sig skickar skämt om Juholt. Var går gränsen mellan att vara en opartisk bevakare av makten och när man "privat" tar mer eller mindre öppen ställning mot en partiföreträdare? Här nämns en facebook-kommentar av Studio Etts Jörgen Hvitfeldt på temat "Juholts sjukdomsinskt". Programmet frågar sig: Hur kan en medarbetare på ett av radions tyngsta program som nu bevakar S-krisen och Juholt samtidigt ta sådant avstånd mot Juholt. Hvitfeldt säger sig ångra inlägget och ser det som en väckarklocka. Man måste ta säkerhetsmarginaler, menar han.

Visst har han rätt där.
Det är och blir inte ett avgränsat "samtal" mellan journalister. Just inför Håkan Juholts medverkan i SvTs Fråga Doktorn gick några riktigt överstyr. (eller ner i dyn) En twittrare talade om "skönt att få fram diagnosen" och tyckte sig se tydliga tecken på vissa nämnda dito. Och sådant sprider sig in i etablerad politisk debatt. Moderate twittraren och bloggaren Edvin Alam hade ett tweet på samma tema. "Tips till SvT. Byt ut Margit och Mats mot två läkare på onsdag. Roligare att ta del av med. diagnoser. Särskilt en om Juholt."

Oppositionspartier och företrädare ska granskas. Det är en del av det demokratin. Väljarna har rätt att få veta också det partier i opposition inte själva talar om och inte själva lyfter fram men som är viktigt för deras val. Men det säger sig att "en del" resurser måste avsättas för att granska regeringsmakten också.

Mer att läsa: Medievärlden, Mikael Marklund,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

fredag 27 januari 2012

Näringslivet: "Löfven mer respekterad än Reinfeldt och Borg"

Bara%20var%20fj%C3%A4rde%20visste%20vem%20Stefan%20L%C3%B6fven%20var%20

Jag
vet inte vad det står för men här bloggar Linda Rosing om grannen som idag är mycket uppmärksammad i Sverige. S nya partiordförande, Stefan Löfven.

Man kan
säkert vända och vrida på en annan nyhet i dag. Men industrimannen Sverker Martin-Löfs uttalande i fyrans Nyheterna är ändå en av många erkännanden som redan samma dag som valet har skett, möter socialdemokraternas nya partiledare, Stefan Löfven. Ska erkänna att det efter många år av ganska hårda tag och ord mot (S) från näringslivsföreträdares sida gjorde att utspelet idag verkligen hördes. Och det handlade inte om exempelvis kärnkraftsinställning utan om hela inställningen till näringslivet. Ulf Kristoffersson kommenterade i Nyheterna och Sverker Martin-Löf senare i Nyheterna hade samma budskap: "Stefan Löfven är mer respekterad i näringslivet än Reinfeldt och Borg".

För den som till äventyrs tror att det handlar om att Löfven har "förespråkat kärnkraf" (egentligen att trygga energiförsörjningen till basindustrin oavsett varifrån den kommer?) så bör man tänka på att partiet sedan mycket länge, långt före existensen av kärnkraft, har haft gott anséende i näringslivet. Det har handlat om politisk konsekvens, man vet var partiet står, en positiv inställning till tillväxt, forskning och utveckling. Men utöver den traditionen tar Löfven också med sig en gedigen förhandlingserfarenhet där en grund alltid handlar om att förstå situationen för de företag som verkar där.

Sveriges stora utmaning handlar om att få fart på tillväxten, få ner arbetslösheten och minska utanförskapet. Där har socialdemokratin en lång tradition av "politisk verkstad" som nu måste uppdateras. Men grunden är densamma, den som i mångt och mycket byggde Sverige. Utbildning, trygghet i omställningen när man blir arbetslös, (läs en bra a-kassa), en arbetsmarknadspolitik som inte har inslag som eländet FAS 3 utan en dito som stärker den enskildes förutsättningar att möta kraven när jobbet sökes. Där ingår den viktiga basen av att ha ordning på ekonomin, att våga stå för den gemensamma finansieringen över skatter och att hushålla med varje krona. Där kan och borde ingå en samverkan mellan näringsliv, forskning, hälso- och sjukvård osv, som tillsammans föder idéer och nya näringar.

Allt det här läggs på Löfvens bastanta grund i arbetarrörelsens idéer och värderingar som kan samla medlemmar och de många väljare som i hjärtat känner för (S) värderingar. Där tillkommer den trovärdighet som Löfvens egna livserfarenhet ger, från den arbetarklass han nu är främsta företrädare för  tillsammans med dess fackliga gren. Det är kanske inte konstigt att det känns väldigt bra efter denna fredag.

Fler som bloggar: Mary X Jensen, AnnarkiaAB, ledarblogg, Thomas Böhlmark, Alexandra Einerstam,
Anna Vikström. Rosenrasande, Röda Berget, Martin Moberg, Monica Green, Baba Babies, Matilda Ernkrans, Olas tankar, Hanna Lindquist, Krassman, Fredric Kjellberg,

Eget tidigare inlägg om partiledarvalet,

Läs också Peter Johansson som förtjänstfullt dragit igång partiprogramsdebatten på bloggen.

Mer att läsa: Ekot1,   Ekot, : AB, DN, 
 

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Stefan Löfven och den socialdemokratiska politiken



Idag
väljer partistyrelsen med stor sannolikhet Stefan Löfven som partiordförande. Det görs i dagar då tidningarna kör med "specialsidor" och röda rubriker om "S-krisen". Det stämmer. Partiet har en jätteutmaning framför sig, om man vill återfå den starka och ofta självklara roll i svensk politik som har varit dess signum under många år. Förväntningarna är skyhöga från medlemmar och sympatisörer.

Runt om i landet finns väldigt många sossar som väntar på att partiets politik nu ska formuleras, presenteras och därmed öka trovärdigheten hos svenska folket. Men visst: en partiordförande har ansvar för helheten så där finns också förväntningar om organisationen. Och så kopplingen, som har visaat sig på ett trist sätt under den senaste tiden: Politik och organisation hänger ihop. Funkar inte organisationens alla delar så går det ut över det politiska. Funkar inte det kommunikativa så når man inte ut med det politiska budskapet.

Man kan väl säga att det har börjat bra. Med rubriker innan man ens är vald som "Löfven hyllas på "ledarsidorna" så har Stefan sannolikt före partistyrelsens val av honom, öppnat sinnena på väldigt många besvikna S-väljare som nu kan tänka sig att lyssna igen. Partiet ska förstås ta den chansen. Där gäller det att orka förändringen mentalt, från att stiga upp på morgonen och tala "S-kris" tills natten faller på. Det gäller att växla från detta till mer av värderingar och sakpolitik.

Jag blir inte ett dyft orolig när Dagens Arenas Eric Sundström skriver på DN debatt om Löfvens utmaningar. Tvärtom, det är viktiga förslag och tankar om partiledningens sätt att jobba, om personfrågor och om öppenhet i nomineringsprocesser. Och om "skuggkabinett":
Slutsatsen blir att Löfven bör satsa på såväl erfarenhet som förnyelse och personer utifrån. Ett förslag är att forma ett reellt skuggkabinett vars kärna skulle kunna bestå av riksdagsgruppens bästa veteraner (som Leif Pagrotsky, Ylva Johansson, Thomas Östros) och lovande talanger (till exempel Mikael Damberg, Maryam Yazdanfar). Skuggkabinettet kunde sedan kompletteras med några färgstarka talespersoner som inte verkar på Helgeandsholmen (förslagsvis Luciano Astudillo, Åsa Westlund, Ardalan Shekarabi).
Debatten om detta lär föras ganska intensiv och så ska naturligtvis göras. Men samtidigt "kryllar det av sossar" runt om i landet som nu längtar efter det politiska vardagsjobbet, som inget hellre vill än att bidra till partiets kommande partiprogram och som vill ta den politiska matchen med allianspartier om det politiska vägvalet och om de växande klyftorna i landet. Hur ökar vi tillväxten och hur pressar vi ner arbetslösheten? Hur får vi nya jobb och hur skrotar vi FAS 3? Hur stärker vi människor i form av utbildning och kompetenshöjning hela livet? Hur säkrar vi kvaliteten i sjukvård och äldreomsorg? Hur klarar vi att ställa om Sverige till det Gröna Folkhem som Göran Persson talade om? Hur betalar vi för allt detta och hur håller vi vår grundsten, den ekonomiska politiken, trovärdig? Hur stödjer politiken bäst människor som har svårt att få ihop sitt "livspussel"? Hur vänder vi utvecklingen i Sverige med växande klyftor och segregation?

Politiken måste alltid förnyas i takt med tiden samtidigt som utgångspunkten, värderingarna, ligger fast. Socialdemokratin har trots de svaga opinionssiffrorna, en djup förankring hos svenska folket när det kommer till grundläggande syn på hur samhället bör vara. Där har stödet svajat och svängt sedan valet 2010 och en viktig förklaring har varit ett totalfokus på kris, en entonig persondebatt, falangstrider och stad-land-konflikter. Med dagens val av Stefan Löfven kan partiet äntligen slutas samman, inte i form av tystnad av debatt. Tvärtom. Men med ett gemensamt fokus på det som är viktigt för väljarna och för Sverige.

Mer att läsa: DN ledare, DN1, IF Metall, SvD, SvD ledare. AB1, AB ledare, Ekot1, Ekot2,
Fler som bloggarRoger Jönsson, Huddingeperspektiv, Martin Moberg, Leines blogg, Göran Johansson, Peter Högberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 26 januari 2012

Fredrik Reinfeldt med kritik mot Filippa Reinfeldt

Den välkomna offentliga debatten om de helsnurriga affärer som alliansmajoriteten har gjort med skattebetalarnas pengar i Stockholm går vidare. Även utanför landstingssalen denna gång. Mest uppmärksammat är Serafens vårdcentral som såldes för mer än 20 miljoner kronor till vårdföretaget Capio. Sex läkare som själva köpte mottagningen för 694 500 kronor tjänade grova pengar. Själva affären förtjänar kritik i sak efter att vänsterpartiet lyfte den på DN debatt. Visst har högst ansvarig politiker i landstinget beklagat. "Det var inte så vi hade tänkt". Men det förlåter knappast handlingen i sig.

Två intressanta och anmärkningsvärda saker har nu hänt. Dels uttalade sig moderatledaren Reinfeldt mot det som hade hänt i det landsting där Filippa Reinfeldt är högsta ansvariga för sjukvården. Fredrik Reinfeldt menar enligt Aftonbladets referat av en Studio Ett-utfrågning: – Det förstår väl alla att det är orimligt.

En kritik från regeringen mot ett landsting. En kritik riktad av moderater mot moderat. I hela affären har också en sidodebatt kommit upp som blir så tydlig i Aftonbladets artikel:
Efter avslöjandet har Filippa Reinfeldt inte velat kommentera affären. Det ville hon inte heller i går, då hennes pressekreterare hänvisade till finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl.
Så har det varit flera gånger. Men det är inte acceptabelt att man "låser in sig" när man har ett stort ansvar för viktiga verksamheter som sjukvården, något jag nämnt i tidigare blogginlägg. Det har också uppmärksammats av Dagens Arena som i debattartikel i DN och på sin egen webbplats har tagit upp det demokratiproblem som "tysta" politiker utgör. De skrev bland annat:

Medial granskning av politiker är grundläggande i en demokrati. En självklar del av den folkvaldes uppdrag är att vara tillgänglig för väljarna, direkt eller via medier. När det granskande uppdraget försvåras av att ledande politiker vägrar prata med oss journalister är det ett hot mot demokratin. Vi avkräver Filippa Reinfeldt svar på de frågor som vi och stockholmarna vill ställa om en hälso- och sjukvård som på kort tid har förändrats i grunden.


Men nu svarar Filippa Reinfeldt på kritiken. Och i Dagens media säger hon:
Hon avsäger sig också allt ansvar för den hårt kritiserade avknoppningen av vårdmottagningen Serafen, som nyligen såldes till vårdkoncernen Capio för 20 miljoner kronor.
– Däremot kan jag säga att jag inte tycker att den blev tillräckligt bra. Därför har landstinget övergivit den här modellen. Men jag vill hålla mig till till mina ansvarsområden och avknoppningar är inte ett av de områdena.
Det där är häpnadsväckande. Det hade varit oerhört märkligt att avsäga sig ansvar om hon så varit "bara" en ledamot av fullmäktige för moderaterna. Men nu är Filippa Reinfeldt sjukvårdslandstingsråd. Då duger det inte att avsäga sig ansvar, inte ens om ärendehanteringen ligger hos ett annat "råd".

Jag har full förståelse för att journalister och väljare inte kan ha koll på alla ansvarsgränser som nuvarande landstingsledningen sätter. Att, som i ett fall, vända sig till sjukvårdslandstingsrådet när det är kris på sjukhusens akutmottagningar är kanske naturligt för väldigt många men i det fallet låg ansvaret hos någon annan. Om detta ställde jag själv en fråga i landstinget. I just det fallet var det närmast omöjligt för journalister att få en politisk kommentar. Och när fem chefredaktörer framför kritik blir svaret att det är "socialdemokrater" som försöker sätta en bild.

En sak är helt klar: Landstingsmajoriteten borde göra sina ansvarsgränser något tydligare för medier och medborgare. Och kanske är det en naturlig sak att ställa frågor om en vårdcentral till ett sjukvårdslandstingsråd. Möjligen. Men det centrala är förstås att tokerierna upphör. Det kräver byte av politisk ledning för landstinget och sjukvården.

Mer att läsaDagens arena,
Fler som bloggar:  Ett hjärta rött, Michel Silvestri, Alliansfritt, Heléne Björklund, Martin Moberg, Dag Larsson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Stefan Löfven - ett riktigt bra förslag!

Det känns som om krisstämpeln äntligen ska kunna lyftas bort från den socialdemokratiska rosen. Dagens besked att partiets VU föreslår IF Metalls ordförande Stefan Löfven som partiordförande är och blir en viktig vändpunkt uppåt!

Löfven verkar vara en person som har "fötterna på jorden". Han känns som en partiledare som socialdemokratin behöver: Lyssnande, förankring i arbetarrörelsen, nytänkande, modig, förhandlingsvan och med en bred erfarenhet från svensk såväl som internationell fackföreningsrörelse. Ska socialdemokratin vinna val krävs trovärdighet i jobbpolitiken och att politiken håller ekonomiskt och bygger på hållbar tillväxt. Det förstnämnda kan Löfven och vad beträffar miljöperspektivet är jag inte orolig för att det faller bort.

Med partistyrelsens beslut i morgon kan vi äntligen börja prata politik, forma politik och se framåt. Ingen, inte ens Stefan Löfven, kan skapa underverk. Socialdemokratins framgång avgörs av om vi kan bli tydliga i budskapen till väljarna samtidigt som vi moderniserar oss som folkrörelse, blir öppnare och framåtblickande.
Det är ett jobb som Löfven ska leda tillsammans med Carin Jämtin och andra men som förutsätter att alla gör sitt på sin ort som medlem. Om detta och mycket annat tänker jag skriva mer så snart jag hinner. Just nu känns det kort och gott bra...


Fler som bloggar: Sjölander med lista över arbetsuppgifter, Annarkia, Peter Högberg, Westerholm, Parkstugan, Katarina Nyberg Finn, HBT-sossen,.

Mer: DN, Ekot, SvD, AB; LO-tidningen

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Namnspekulationer och opinionsvindar

Vaknar denna torsdag upp till nya, dystra opinionssiffror. Bara tanken på att "det gamla högerpartiet" moderaterna noteras till över 35 procent av väljarstödet hade varit otänkbar för några år sedan. Men så är det nu. Och mitt eget parti gör ytterligare en bottennotering, under 23 procent. Väljarna lämnar och går i stället till V och MP, en utveckling som på intet sätt förvånar med tanke på det som varit och är.

• Moderaterna 35,6 (+0,8)
• Socialdemokraterna 22,9 (–3,3)
• Miljöpartiet 12,1 (+1,1)
• Vänsterpartiet 7,6 (+1,2)
• Sverigedemokraterna 6,0 (+0,6)
• Folkpartiet 5,8 (+0,2)
• Centerpartiet 5,4 (–0,4)
• Kristdemokraterna 3,4 (–0,4)


Ingen kan veta med säkerhet men jag är själv övertygad: den som nu räknar ut (S) gör en kraftig felbedömning. Väljarna har med stor sannolikhet inte omprövat sina grundläggande värderingar i takt med olika affärer och med Håkans avgång. Problemet är att allt detta har spärrat partiet från att tala politik med väljarna och också från att jobba igenom politiken efter valförlusten. Men görs det så är min övertygelse att det kan gå som under första halvåret  2011. Uppåt.

Det är väl det som gör att jag har förståelse för den linje i form av "snabbhetsspår" som partiledningen nu verkar vara inne på. En TF ordföranden. Ingen extrakongress. En genomarbetat och förnyad process för val av ordinarie ordförande på kongressen 2013. Men samtidigt förloras möjligheter att använda läget och "röran" till något politiskt konstruktivt, där olika kandidater med sina politiska berättelser om vad man vill, kan skapa intresse - ett positivt sådant - för (S) ledarval. Med detta är inte Peter, Sandro och Eric nöjda. och fler kritiker finns.

En sak är mycket klar och en tillgång för (S): Hela krishanteringen har fått Carin Jämtin att växa stort i respekt hos den allmänhet som kanske inte sett henne tidigare. Det kan vara mycket värdefullt inför framtiden. Och så dagens stora namnnyhet, som är att Stefan Löfvén ska bli TF ordförande. Om detta stämmer får vi se i morgon.

Mer att läsa:
Exp, SvD, DN, TV4, AB, Lena Mellin, SvD2, AB;

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 25 januari 2012

Tips inför riksdagens frågestund, tors, vecka 4/2012


Återupptar
nu mina små tips till den riksdagsledamot som så vill, inför frågestunden i morgon. Normalt vill jag göra det i början av veckan. Ska försöka hålla mig det framöver. I morgon deltar:
  • Näringsiminister Annie Lööf (C)
  • Statsrådet Stefan Attefall (KD)
  • Statsrådet Ulf Kristersson (M)
  • Statsrådet Erik Ullenhag (FP)
  • Miljöminister Lena Ek (C)
Det är centerledaren Annie Lööf som svarar för de allmänpolitiska frågorna. Här är tipsen till frågor och av tidsskäl enbart till tre ministrar.:

- Näringsiminister Annie Lööf (C)
Eftersom jobbfrågan är så akut och viktig är det naturligt att följa upp dagens arbetsmarknadsdebatt i riksdagen med frågor till regeringen. Densamma har ju två insatser mot arbetslösheten. Sänkt krogmoms och Fas 3. Det förstnämnda är ju regeringens stora sak, i årets budget. 5,4 miljarder till något som väldigt många har sagt inte kommer att funka för fler jobb. I de rapporter som strömmade in när medier kartlade eventuella sänkningar efter årsskiftet var resultatet uselt. Trots det håller regeringen fast vid sin linje och hyllar den gärna med Mc Donaldsbesök. Det andra, Fas 3, är nu landets största arbetsgivare. Efter 750 dagar i arbetslöshet tvingas den arbetslöse till ett gratisarbete i en insats där 71 procent av tiden ägnas till att...lära sig söka jobb. Frågan till Lööf kan väl handla om de två områdena. Men vill man verkligen sätta fingret på den viktiga punkten: Varför inte fråga.

Vilken bedömning gör regeringen av möjligheterna att matcha deltagare i FAS 3, cirka 30.000, med de (?) nytillkommande jobben i restaurangbranschen?


- Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Jag vet inte. Bostadsminister och allt, i ett land med alltför många som inte får den egna bostad man drömmer om. Och som jag har bloggat om bostadspolitik! Men man blir uppgiven när ingenting händer i Rosenbad, av värde, på det området. Antingen ställer man helt enkelt ingen fråga till Attefall. Eller så tar man något som trots allt är aktuellt. Hittar där ett visst ordkrig om hyressättning och den nya lagen som gäller för allmännyttan. Hyresgästernas Barbro Engman bloggar om fastighetsägare som drar in till rättsalar för att få domar om hyror. Fastighetsägarna argumenterar emot. Här ska inte Attefall döma i sak men däremot har han fått fram en lag som tydligen går att tolka lite hur som helst. Kanske ett förtydligande behövs?

Ser regeringen behov av något förtydligande i lagen om vad "affärsmässighet" innebär för allmännyttan och när det gäller att undvika att efterfrågan och betalningsvilja tillåts styra hyressättning?


Miljöminister Lena Ek (C
Där tycker jag att det finns en helgjuten fråga: För en tid sedan uttalade ju Lena  Ek att hon ser behov av ett minskat bilåkande. Dagens efter invände infrastrukturministern som hävdade att det i stället borde öka. Så har den inte ställts förut så är det självklar:

Avser regeringen ha inriktningen på politiken för ett ökat eller ett minskat bilåkande?


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ett nytt besked om S-partiledare och om valprocess

Såg just nu en direktsänd presskonferens med S partisekreterare Carin Jämtin. Under dagarna har VU fört samtal med partistyrelse och partidistrikt om såväl namn som om det ska bli extrakongress och hur valet ska gå till.

Carin Jämtins besked att hon inte hade namnkommentarer i dag verkade, som jag hörde sändningen på nätet, inte hörsammas av de församlade medierna. Därför blev Carins svar i många fall "Inga kommentarer". Ett besked lämnade hon dock: Hon kommer inte själv att ta rollen som partiledare utan fungera som partisekreterare även framöver.

Nu finns ett förslag om en snabb process. Ett önskemål / kvar från alla partidistrikt. Det är, betonade Jämtin, ett exceptionellt läge. I ett första skede utser alltså partistyrelsen en ny partiledare. Ingen extra kongress föreslås, alltså. Därefter kommer partiets organisationsutredning att inför valen på nästa ordinarie kongress 2013 att bereda hur förslag om förnyade former av valprocesser till alla uppdrag utformas. Ett remissmaterial om detta kommer också att sändas ut till medlemmarna inom kort. Om Carins besked om "Nej" till partiledarskap också i detta andra steg uppfattade jag inte...helt tydligt..

Jag har tidigare bloggat om att jag gärna ser den där förnyelsen och öppenheten så snart som möjligt. Men jag har förståelse för att man bedömer läget som man gör och det är bra, eller nödvändigt, att man redan nu markerar att det blir ändring till ordinarie kongress.

Även om jag på nätet och i samtal med andra kan se att det finns kvarvarande bitterhet, besvikelse och starka känslor hos många efter det som har hänt, så känns det ändå som om tonläget har förändrats. En vändning och en samling i ett svårt läge med en insikt om att vi bara kommer att greja uppgiften att lyfta partiet om vi håller ihop. "Håller ihop" innebär inte frånvaro av kritik, i mina ögon. "Hålla ihop" innebär att främst att samlas kring de politiska diskussionerna med väljarna, att jobba ihop politiken, att lägga krut på att stärka partiorganisationen och en del annat. Må så ske!

Fler som bloggar
: Tord Oscarsson,
Mer att läsa: DN, AB, SvD, Ekot,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Jobbkris kan fälla en statsman. Vem?

Idag toppar SvD med nyheten "Jobbkris kan fälla Obama". På ett uppslag i ekonomibilagan skrivs om den arbetslöshet som biter sig fast, trots löften om motsatsen. Många börjar nu ge upp att söka jobb och räknas dem in i statistiken handlar det om snarare 15 procent än den officiella siffran 8,5. Utvecklingen hotar Obamas omval i november, menar SvD.

Borde inte samma rubrik kunnat handla om Sverige? Om alliansregeringen? Om Reinfeldt? Ja, helt klart. Därför är dagens debatt i riksdagen högaktuell och intressant. (S) begärde debatten i slutet av förra året. S skrev:
Arbetslösheten förväntas stiga till 8,5 % år 2013. Utgångsläget på arbetsmarknaden är tufft då vi redan idag, efter ett drygt år av stark tillväxt av nya jobb, ändå har en mycket hög arbetslöshet på 7,6 %. Ungdomsarbetslösheten är redan nu rekordstor – mer än var femte ung människa är arbetslös idag, och långtidsarbetslösheten har bitit sig fast. Arbetsförmedlingen gör bedömningen att Sverige nu står inför den största utmaningen på arbetsmarknaden sedan 90-talskrisen.
Nu har ju även svenska medier haft uppslag och rubriker som den om USAs jobbkris. Om detta har jag själv bloggat vid några tillfällen. Men trots det verkar bilden av att alliansregeringen gör tillräckligt för jobben ha fäst i människors medvetande. Så är det inte. Och i ett land där, oavsett den exakta riktigheten i jämförelsen, en så usel arbetsmarknadsinsats som FAS 3 har växt till åtminstone jämförbart i storlek med Volvo, borde jobbfokuset behövas ännu mer. Regeringens nya lösning, sänkt krogmoms, duger inte som lösning. Dagens riksdagsdebatt bör ge en del svar om de politiska skillnaderna i synen på hur fler jobb ska skapas och arbetslöshet bekämpas.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

LO-ekonomerna tar initiativ till skatteöversyn

Idag skriver LO-ekonomerna Ola Pettersson och Torbjörn Hållö på DN Debatt om behovet av en stor översyn av skattesystemet. Med ett antal konkreta förslag vill man med debattinlägget bidra till en bred debatt och så småningom en bred parlamentarisk överenskommelse. Det är oerhört vällovligt att arbetarrörelsens fackliga gren nu bidrar med lite bränsle för politiska diskussioner, efter allt fokus som har legat på S-krisen.

I artikeln nämns en rad områden där skattesystemet har "förvridits", där likformighet har försvunnit och är behöv av "upprustning". Med artikeln försöker man också göra det viktiga att säkra finansieringen av välfärden inför framtidens utmaningar.

Precis som en lång rad andra länder och ekonomer, ser LO-ekonomerna en möjlighet att använda fastigheter som en stabil och långsiktig finansieringskälla.
Om staten inte använder de mest effektiva skattebaserna kommer beskattningen av andra och mindre effektiva skattebaser att behöva tas i anspråk. LO-ekonomerna menar att en viktig del i en skatteöversyn bör vara att bättre utnyttja exempelvis den stabila skattebas som fastigheter utgör.
LO-ekonomerna menar att den omfördelande roll som skattesystemet bör ha kan stärkas genom en avsskatt. I övrigt bör omfördelningen ske med verktyget "generell välfärdspolitik". Jobbskatteavdraget bör ersättas med ett enhetligt grundavdrag. Inom bolagsskatteområdet och miljöskatter bör EU sätta miniminivåer och för finanssektorn borde moms införas och i skatterna i övrigt stimulera till hög kapitaltäckning.

Det är ett välkommet bidrag till diskussionerna. De senaste åren har det nästan blivit en politisk renlärighetsfråga att bara tala sänkta skatter här och var. Det gemensamma för dessa har väl varit att det har haft mycket tveksamma effekter på sysselsättningen. Tvärtom har ju arbetslösheten ökat parallellt med Reinfeldts sänka skatter. Det senaste stora exemplet är ju krogmomsen för 5,4 miljarder som redan före sänkningen har många dömt ut åtgärden som dyr och utan effekt. Det har varit reformer som har haft en fördelningspolitisk profil som gjort att ju mer du tjänar desto mer av skattesänkningarna har du fått. Perspektivet långsiktig hållbar finansiering av välfärden har ställts i skuggan. Det är dags att vända blad, bort från dessa kortsiktiga tankar och i stället göra som LO-ekonomerna föreslår. Allt med sikte på en bred överenskommelse i riksdagen.

Mer att läsa: DN., SvD,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 24 januari 2012

Makthavare ska granskas! Även regeringsmakt!

Någon kommentar i rapporteringen kring Håkan Juholts avgång gick ut på att det var en speciell sådan som var "droppen". Uppgiften att regeringen "drev igenom" en ny försvarspolitik med stöd av Sverigedemokraterna blev enligt den teorin för mycket och HJ fick lämna in. Just här handlar inlägget om en annan person. Moderatledaren, statsministern Reinfeldt. Listan som Alliansfritt Sverige idag har publicerat är väl i stil med Juholt upphöjt till 19. En gedigen lista, delvis sammanställd av Nyheterna 24 men med Alliansfritts kompletteringar, som, om Reinfeldt hade granskats på samma sätt och få ta samma slags konsekvenser av felsteg, hade inneburit tack och adjö från Rosenbad. (ja, en grov jämförelse. Jag är medveten om att det i det andra fallet också fanns en annan "affär")

Ett smakprov ur listan
"I en intervju i SVT i början av 2012 passade Reinfeldt på att snygga till tillståndet i ekonomin en smula:”vi har två år i rad, 2010, 2011 varit ensamma i Europa om att ha en ekonomi i balans och överskott”Svenska Dagbladets faktakoll gav honom rött ljus direkt:

”Till att börja med har inte Sverige haft överskott de båda åren […] När statsministern talar om att vi är ’ensamma i Europa’ om överskottet stämmer det inte heller. Schweiz hade överskott både 2010 och 2011. Vår granne Norge har också uppvisat (stora) överskott både 2010 och 2011, detta enligt den redan nämnda rapporten från OECD.”
Reinfeldts stab försökte förgäves överklaga det röda ljuset och förhandla ner det till ett gult."

Ett annat exempel om klimatfrågor och här citat från Nyheterna 24:
Mars 2009: "Vi inrättade en CO2-skatt i Sverige 1991. Det var mycket klokt av den dåvarande borgerliga regeringen att inrätta denna."
Statsministern hävdade detta under en debatt i riksdagen. Faktum är dock att lagen om CO2-skatten trädde i kraft den 1 januari 1991 efter en proposition från den dåvarande socialdemokratiska regeringen.
Att det går drev mot politiker är en avart i journalistiken och inget jag önskar vare sig S-företrädare eller allianspolitiker. Att drevet mot Juholt verkligen kan beskrivas så berättar bland annat Cision i en analys som Peter Johansson bloggade om igår. Men det är en stor skillnad om vi talar om att granska makten. Där har medierna en avgörande roll men också den politiska oppositionen. Den granskande uppgiften är viktig att sköta i en demokrati. När det har svängt så långt att granskningsarbetet av regeringsmakten knappast fungerar utan i stället läggs på ett av oppositionens partier, ja då har det gått överstyr.

Ytterst riskerar vi att demokratin försvagas och att makten män och kvinnor inte granskas som de borde. Att moderatledaren och statsministern verkar ses som fredad zon av en del medier är oerhört olyckligt, inte minst mot bakgrund av det som bloggen Alliansfritt har fått fram. Men, ska sägas, det är mer att se som en varning än som en realitet idag eftersom listan här bygger på bland annat Svenska Dagbladets "faktakoll". Så där funkar det. Men trycket mot regeringsmakten borde rimligen kunna vara något högre med tanke på dagens meny över Reinfeldts grodor.

Mer läsvärt: Nyheterna 24 om Reinfeldts grodor.
Fler som bloggar. Norrköpingsbloggen, Parkstugan, Martin Moberg, Alliansfritt2,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Filippa Reinfeldt utan lösning på sjukvårdens finansiering

Det händer inte alls ofta men idag är sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt intervjuad i SvD. Nej, det handlar inte om vårdskandaler, om överbeläggningar på akutssjukhus eller ens om usla affärer som landstinget har gjort, som i fallet med Serafens vårdcentral. Då brukar inte den högst ansvariga för Stockholms sjukvård uttala sig. Nu gäller det i stället  hur framtidens sjukvård ska betalas i ett Stockholms län som växer snabbt. Vård för en halv miljon fler invånare ska fram på något sätt. Landstingets långtidsutredningar visar på stora kostnadsökningar av befolkningsökning och förändringar i befolkningssammansättningen. Hur ser då lösningen ut? Ja, enligt Filippa Reinfeldt ligger lösningen i att de ansvariga politikerna "träder tillbaka". I stället ska problemet lösas med att bli mer "patientstyrd". "Vården måste få kosta", slår hon fast.

Ett lite omvänt perspektiv, blir det i artikeln. S företrädare, Helene Hellmark Knutsson, påminner om att länets landstingsskatt redan är den högsta. Det verkar inte bekymra Filippa Reinfeldt som också tidigare, i sin roll som författare till moderaternas nationella sjukvårdsprogram, har stängt dörren (i alla fall retoriskt) för privat finansiering.

Jag har inga färdiga lösningar på vårdens stora finansieringsutmaning. Svaret ligger säkert i en rad åtgärder, där en del redan finns på "ritbord" eller är under utveckling. Det handlar om att flytta ut vård från de stora sjukvården till olika "närsjukhus". (något som moderaterna tidigare har stoppat men nu är "på igen"). Det handlar inte som jag ser det om konstruerade lösningar som att bussa människor som kommer "fel i vården", som exempelvis till en akutmottagning, utan att se över hur ersättningssystemen är utformade utifrån vårduppdrag. Det måste också handla om mer långsiktiga inslag: Att stärka vårdens arbete med förebyggande insatser.

Valfriheten att välja vårdcentral eller utförare av annan vård, kommer säkert att finnas kvar. Men övertron på att etableringsfrihet för vårdgivare är patienternas stora önskan finns fortfarande kvar hos allianspartierna. Just där försvinner patientfokuset. Dagens besked i SvD duger inte som lösning på frågan om hur vården framöver ska finansieras. Och det duger inte att som politiskt ansvarig meddela att man själv tänker "träda tillbaka".

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 23 januari 2012

Budord som lyfter S från kris till framgång


En av mina
nätvänner, en samhällsdebattör och författare, twittrade om att hon så sent som i morse hade sett nyheten. Så, om fler har missat det och det kan hända den bäste, så har Håkan Juholt avgått som partiordförande för socialdemokraterna. Han gjorde det i ett starkt tal vid en pressträff i Oskarshamn i lördags. Partiets ledning har nu dragit igång en process för att hinna Håkans efterträdare.

Jag skrev mitt första
inlägg när Håkan valdes under rubriken: "Socialdemokratin lyfter med Juholt vid rodret". Där är alla försök att tala bort den analysen helt omöjliga. Men för mig var Håkan ingen "nykomling", "lantis", "Åsa-Nisse-typ". För mig var Håkan inte heller främst försvarspolitiker eller ens före detta biträdande partisekreterare med motorsåg och allt. För mig var han den första kursledaren på en iktigt lång SSU-kurs under tre veckor (på Bommersvik) där ideologi och politik lärdes ut och där föreläsare hade namn som Sven Andersson, Tage Erlander och en rad andra namnkunniga fackliga och politiska sossar. Allt sammanhållet av kursledare Håkan Juholt.

Opinionsvändningen uppåt som vi såg under hela första halvåret 2011 förbyttes till ras efter "bostadsaffären". Därmed försvann det politiska budskapet in i skuggan och "allt annat", inklusive medialt drev, ledde till slut till en helt omöjlig situation. Det förstärktes av andra tveksamma utspel, otydligheter, ändringar i budskapet, felaktigheter och annat. En del i detta var otydligheter om vårt budgetalternativ, något som är förödande eftersom val sällan vinns utan trovärdighet i jobbfrågan och om den ekonomiska politiken. Allt detta efter ett år av avsaknad av politisk eftervalsrestaurering.

På tal om medialt drev. Peter Johansson har bloggat om siffror som belyser mediernas skriverier, som jag själv fick i mailen idag. Läsvärt!.

Nu är läget helt annat
. Partiet ska och måste gå vidare. Partiledningen sitter nu i täta möten för att få fram en ny partiledare och forma en ny organisation. Samtidigt ska ett pariprogramsarbete startas om idébasen och om sakpolitik . Det blir också grunden för alla politiska budskap till väljarna inför 2014 års val. Jag tror att det arbete som nu ska genomföras bör präglas av några "budord":


1.  Det finns inte några "oäkta socialdemokrater".

I den diskussion som har förts under S krisperiod har det ibland kunnat tolkas som om några är bättre sossar än andra. Det är ett förödande sätt att resonera. Socialdemokratin har byggt sin styrka över klassgränser där värderingar om allas lika möjligheter och rättigheter har skapat ett större stöd än inom "arbetarklassen". En del i det kitt som har hållt ihop partiet har varit att man lyssnat till varandra, kompromissat och enats om ganska starka gemensamma nämnare. Se inte dig själv som den bästa av sossar om du med det dömer ut andra som oäktingar. Det finns inga sådana!

2.  Det är den politiska högern som är motståndare!
Ibland skyms sikten. Politiskt borde den vara glasklar i dagens Sverige. Regeringen Reinfeldt styr och klyftorna ökar. Utförsäljningar, sänkta skatter, död fördelningspolitik och hårda slag mot löntagarnas trygghet borde sluta, inte splittra, progressiva krafter. Det är den politiska högern som är motståndare, inte partivänner! Lägg ner krypskytte! Lägg ner gamla SSU-fejder! Lägg ner revansch- och hämdlystnad! Lägg ner det som riskerar att förgöra Socialdemokratin och tänk framåt om egen politik och med skarp kritik av den verkliga motståndaren i stället!

3.  Du och jag har som andra medlemmar ett ansvar!
Det är lätt att bli förbannad på andra, lätt att ställa krav och kanske lätt att enbart se sin rätt att tycka, inte att göra. Är man medlem har man ändå ett ansvar i varje läge för att bidra till ett nödvändigt lyft. Sitt inte på läktaren och kräv, bara. Bidra med det du kan till partiets programkommission, till en insats för att prata med väljare, ställ upp som förtroendevald eller partiarbetare. Det förutsätter att partiets olika led ger dig förutsättningar för detta.

4.  Socialdemokratin bärs upp av medlemmar men måste vinna väljarnas stöd.
När opinionsläget rasade såg jag röster som menade att "partiet är vårt". "Det är medlemmarna som styr". Helt rätt. Men det gäller att bestämma sig vad man vill vara: Ett idéparti som resonerar om att "den som vill får rösta på oss". Eller att politiken utvecklas i samklang med samhällsutvecklingen och i dialog med väljarna. Inte nödvändigtvis ett vindflöjande men i samklang...(S) finns till för att vara en stark politisk kraft i Sverige. Då måste väljarna "ses" och "höras" av partiet.

5.  Du ska se möjligheter och styrkor i öppenhet.Just nu diskuteras hur partiet ska välja ny partiordförande. Under veckan ska partistyrelsen ta ställning till tidsplan och former för detta. Förra gången valdes en valberedning och namn "vaskades fram" som alltid i dialog med partiets formella kanaler. Nu resoneras om mer öppenhet men det finns tongångar om att detta inte hinns med.

Det hinns med! Det går att kombinera en modernisering av formerna med tydliga kandidater, med presentationer av egna plattformar för sin kandidatur och med ett brett engagemang runt omkring i partiet för partiledarvalet. Men det går också att använda utåt, det måste helt enkelt finnas tid att visa väljarna all den kraft och all den vilja att gå framåt och uppåt som partiet besitter.

Låt den öppenheten slå igenom och låt en skarp och erfaren ta över som tillförordnad. Och en sak. Man behöver inte tänka på amerikansk politik när förslag om öppenhet och att kandidater berättar vad de vill med sitt uppdrag. Det kan lika gärna, och kanske bättre, sägas vara något av själva grundtanken med förtroendeuppdrag...

6.   Du ska kunna uttala ett tydligt JA
!
I såväl tidigare som nuvarande läge får många frågan om man vill bli partiledare. Runt om i landet ställs samma frågor till medlemmar om andra uppdrag. Det finns en utbredd tradition och kultur att man inte ska förhäva sig själv. Det finns i partiledarval en tradition att man ska säga nej. Det är en syn som måste förändras så att JA-svar och "Jag vill" blir verkligt tillåtet och uppskattat.

7.  Du ska vara tydlig om din vilja för Sverige

Jag vill att alla, eller i alla fall de flesta tyngre uppdrag, ska besättas med människor där kandidater har berättat vad de vill med uppdraget. När (S) väljer partiledare handlar det om hur man vill vända socialdemokratin från den kris som varit redan långt före "Juholt"-affären till en stark kraft i svensk politik. Och det är politiken som är viktigast! Visst, trovärdigheten hos den som ska berätta om den och sättet man gör det på avgör hur budskapet tas emot. Men den politiska grunden måste finnas där och tyvärr har diskussioner om detta varit undantag efter valförlusten 2010. Jag vill se partiledarkandidater som talar om deras hjärtefrågor för framtiden!

8. Du bör lyssna till alla kärleksfulla kritiker!

Under de senaste månaderna av kris har det funnits en del berättigad kritik mot diverse utspel. Ibland har det dock används som belägg för att i olika sammanhang sluta partiet. Någon talade om att ställa dem som kommer med kritiska tankar inför "partidomstol". Stopp!  En folkrörelse dör den dagen man har slutat lyssna till densamma. Och en folkrörelse är inte ett partis VU, eller ens partistyrelse. En folkrörelse har med sig medlemmar som ibland har andra uppfattningar och som säger vad de tycker! Det är inte ett hot mot partiet!! Det är en tillgång och en injektion i hela partikroppen om man tar tillvara synpunkterna. Inte sluter öronen och stänger ute. Å andra sidan ligger det ett förhållningssätt i ordet "kärlektsfulla" som också en del kritiker borde reflektera över ibland.

9.  Du är engagerad i ett parti för hela Sverige. Också för storstäder!
Socialdemokratin är ett parti för hela Sverige. Ibland har jag funderat på om alla ser det så. Det finns olika perspektiv på detta. Det ena är att politik på nationell nivå ofta beskrivs utifrån storstadsperspektivet. Maktens boningar finns ju här. Men ibland känns det som att man tror att regeringsmakten och riksdagsmajoritet kan skapas bara man "skiter i Stockholm". Så är det inte. Och så får det heller inte vara om huvudstadsregionen har en inte allför oansenlig andel av befolkningen. Många av oss som nu lever här har rötter i andra delar av Sverige och vill inget hellre än att se hela Sverige leva.

10.  Du har tankar om partiets organisation. Säg dom!
Vårt parti har en väl inarbetad organisation, för att uttrycka det lite milt. Den behöver förändras i takt med samhället i övrigt och för att bättre passa hur människor, väljare och medlemmar, vill engagera sig i dagens parti. Just nu pågår organisationsöversynen. Vänta inte tills de färdiga förslagen kommer! Bidra redan nu med dina tankar om hur du tycker att det ska vara. På facebook finns en sida som kanal för detta.

Avslutning: Lägger ovan in en bild av partivännen Tomas Henrikssons uppdatering på facebook. De orden säger det mesta...



Mer att läsa:
  SvD; 10 som säger nej, DN, "m-makeover inte lösningen", HD, Bengt Göransson med tankar, DN om läget, AB om avgångskrav, AB om "nej-tack",

Läs gärna Erik Laaksos viktiga inlägg om S process för val av partiordförande. Samma läsvärde i Ulf Bjerelds inlägg

Läs också Eric Sundströms ledare i Dagens Arena.

Fler som bloggar: Johanna Graf, Alexandra Einerstam, Johan Westerholm, Peter Högberg, Röda Berget, Rosenrasande, Anna Vikström, Anna Ardin i radio, Annarkia, Lena Sommestad, Martin Moberg, Roger Jönsson, Kristian Krassman,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern

Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 21 januari 2012

Varumärket socialdemokraterna Rolling in the deep

Lördag. Sent igår kom ett TT-meddelande om att Juholt idag har en presskonferens. Ensam. I Oskarshamn. Medier uppger att han avgår. Ekot tror att Carin Jämtin tar över tillfälligt. Detta efter en fredag där beskedet efter två dagars VU-överläggningar var att Håkan har fortsatt förtroende och sitter kvar som partiordförande. Mitt inlägg sent på lördagskvällen avslutades med en mörk spådom om den nära framtiden. Efter allt det elände som (S) har genomlevt allt sedan valförlusten 2010 är det nu dags för ytterligare internfokus, partiledarval, nomineringar, valberedanden och inte helt otänkbart en del ställningskrig mellan olika falanger. En mätning som DN publicerar tyder på att S-väljarna också är splittrade: Hälften vill att Juholt stannar. Hälften vill att han går. Fredagen uppvisade också en splittring i partiets organisation med krav på avgång från vissa landsdelar och dess motsats från andra distrikt. 

Det finns de som förenklar hela situationen. Jag ser det på bland annat facebook och på kommentarer till nyhetsartiklar. Min känsla är att väldigt många ser det som ett resultat av mediedrev. I de kommentarerna hyllas Juholt och om bara medier håller käft så går vi framåt. Jag har respekt för dem som tycker och känner så. Jag tycker att dem är minst lika bra partivänner som andra. Men jag tror att det är att förenkla. Kraftigt förenkla. Och i förlängningen är det ett svek mot socialdemokratins framtid att inte se vidare och djupare än så.

Som
väldigt många, har jag också önskat att fokus ska vridas från person till politiska alternativ. Det ligger oerhört mycket i att (S) stöd i väljarkåren ökade ett tag, då före bostadsaffären. Juholt hade hållit tal och gjort utspel baserade på partiets grundvärderingar och ideologi. Så kände många och det längtade många efter. Där hade funnits en framgångsväg: att bli trygg i sig själv som sosse. Att med den tryggheten i idéerna pröva varför sakpolitiken inte fick tillräckligt väljarstöd 2010. Att därefter modernisera och förtydliga med det som utgångspunkt. En bostadsaffär understödd av ett "tidernas mediedrev" sabbade detta. Förtroendet rasade.

Oavsett om det är enskildas skuld eller mediernas ansvar så har allt detta påverkat väljarnas syn på oss. Gissningsvis är det en blandning av både och, som den som vågar låta bli förenklandet kanske kan se. Men varumärket "socialdemokraterna" har också svärtats ner av otydliga utspel, av brist på utspel som i senfärdigheten när Caremaskandalen exploderade, av faktafel som gett medialt nyhetsstoff. och av oerhört märkliga beslut som att inte ställa upp i en TV-sänd partiledardebatt.

Vi kan älska Håkan Juholt hur mycket som helst men bilden i medierna har gått från att vara kritiska till att beskriva hela den socialdemokratiska rörelsen som ett enda stort skämt. Att det skulle kunna ske skulle jag bara för något år sedan ha betecknat som orimligt. Ledsamt, tragiskt. Oerhört!

Tyvärr
lär inte bilden av oss i väljarnas ögon stärkas av det gångna dygnet. Och där spelar det faktiskt ingen som helst roll hur vi som aktiva ser på saken. Att på fredagen ge besked om A för att sedan på fredagkvällen ändra till B urholkar trovärdigheten. Att, som jag kan tolka det, driva med de medier som man ser som ansvarig för ett långt medialt kampanjande kan möjligen förstås känslomässigt men är förstås förödande för trovärdigheten. Ja, det kan ses som ett sätt att "ge fingret" åt medier om man gör som man nu gör. Om det nu blir som alla spekulerar om...

Det finns
något underliggande som handlar om att några ser sig som mer "riktiga" sossar än andra. Jag accepterar inte det. Den som är vår sympatisör är lika värdefull om man är kritisk som om man är anhängare av Håkan Juholt. Och jag kräver respekt även för den som vill berätta om hur partiets väljare, inte bara medlemmar, ser på oss. Att forma parti och politik handlar verkligen inte om att snegla på opinioner utan mer på idéer. Men om vi vill påverka Sverige och svensk politik så kräver det stöd av väljarna. Då måste vår politik vara trovärdig och UPPLEVAS trovärdig. Då måste vårt ledarskap vara och upplevas som trovärdigt, väl i nivå med Reinfeldt och Borg. Då duger det inte att bara önska politiska samtal, när vi genom snedsteg har slammat igen kanalerna för kommunikationen med dem vi gärna vill få stöd av för vår politik.

Om jag fick drömma skulle det vara att alla sossar med ansvar och som känner ansvar för partiets läge läser dagens ledare i Aftonbladet av Katrine Kielos.
Människor som förstår att en ny socialdemokrati måste uppstå i dialog med omvärlden – inte inom den ­egna strukturen. Och att Sverige behöver en ny socialdemokrati.Det här är ett parti som byggt upp ett av de anständigaste samhällena i hela världen. Ni är så oerhört mycket bättre än såhär.
Låt oss då visa det!

När Håkan Juholt
inleder sin presskonferens kl 15 börjar min linedance i Nykvarn. Danslistan är rolig men möjligen leder en del av danserna till att tankarna far till Oskarshamn. Om det är dansen "Wont let go", "Make you sweat", "Maybe I could" eller "Have fun go mad", vet jag inte. Mest tänkbart i nuläget är väl att Rollin in the deep bäst fångar stämningsläget. Men just de timmarna får faktiskt partiet och Juholt hålla sig borta från mina tankebanor. Det är svårt att få in dansstegen rätt med andra, tunga tankar i huvudet.





Mer att läsa: DN, SvD, AB Melin, AB Nuder, Dagens Arena,

Fler som bloggar Deepedition, ,Peter Johansson,Thomas Böhlmark, Högberg, Westerholm, Rosenrasande, Leine Johansson, Fredrik Lidby,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , ,