torsdag 30 april 2009

Den avlivade myten om bloggens död

Det känns ganska skönt att läsa Sofias (Bloggvärldsbloggen) inlägg om den påstådda bloggdöden. Det är en bra replik på Expressens slutsats av att två kändisar lagt bloggandet åt sidan. SM lyfter fram några anledningar till att bloggare lägger av, helt eller för en tid. Förändringar i livet, vårkänslor som slår ut inspirationen till ytterligare inlägg och bristande inspiration är något som många "drabbas" av mer eller mindre. Sofias avslutning bådar gott:
Att två kändisar lägger ner sina bloggar är alltså inte ett tecken på bloggdöd. Dom är långt ifrån först, och fler kommer att följa. Ändå finns det idag fler bloggar i Sverige än någonsin förr. Det har bara börjat.
Jag slutade helt blogga efter ett halvår 2007. Det var framför allt det Sofia beskriver som näthat som gjorde att jag tröttnade. Krocken blev för stor mellan politikens oskrivna regler och nätets ibland förmåga att framkalla sidor hos människan som inte talar till hennes fördel.

Hos politiskt aktiva är tonen ofta hög och argumenten ständigt i luften. Men det finns en grundläggande respekt och ofta vänskap trots olika syn. Något verkar hända när dataskärmen på något sätt är mottagare av orden. Som alltid 95 % goda, ärliga, uppriktiga och till och med trevliga. Och som nästan alltid är det de få procenten. Nästan alltid heter de samma sak: "Anonym".

Visst kan bloggandet diskuteras som en "datagrej". Men det är inte tekniken som är det viktiga. Bloggen är lite av demokratins allra innersta kärna. Den förenar tankefrihet med yttrandefrihet och en radda andra friheter. Jag får säga det jag tycker. Alla kan komma till tals. Att den "nya" värld av åsiktsflöden, debatter och vardagsbeskrivningar som bloggarna tillsammans formar skulle dö vore en demokratisk utarmning. Men jag tror som Mymlan att det blir tvärtom.

Läs mer hos Rolf van den Brink, Loke, Bloggtidningen, Sagor från livbåten,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

En S-budget värd att förverkliga

I går presenterades som bekant socialdemokraternas vårmotion. Offensivare än regeringens budget. Jobben i fokus. Mer resurser till välfärden samtidigt som ansvaret för att ha ordning och reda på pengarna styr förslagen. Rättvisan är en viktig ledstjärna och Sverige tillåts investera i en grön framtid. Det känns som en motion väl värd att "hålla i handen" i samtal med väljarna.

Denna morgon bekräftar LO-ekonomerna hur rätt och hur viktig S-motionen är. Deras sjupunktsförslag ligger väl i linje med S-förslaget. I en av de dystraste prognoserna någonsin varnar man för stor utslagning av arbetskraft, en arbetslöshet upp mot 12 procent. Kritiken mot regeringen är stark för passivitet:
Det är oacceptabelt att regeringen inte utnyttjar de starka statsfinanser Sverige har byggt upp för att föra en mer aktiv ekonomisk politik – för löntagarnas och landets bästa
Den som minns från dagen då regeringen presenterade sitt förslag kanske ser att S-motionen inte bara är i linje med fackföreningsrörelsens ekonomers bedömning. Den bygger också på det regeringens experter, som Lars Calmfors och Konjunkturinstitutet rekommenderar. Att medier med erkänt borgerlig profil är kritiska eller hånfulla får man leva med. Svd-ledaren talar om drömfabrik. Aftonbladets ledare träffar rätt när man sammanfattar S-motionen:
Det är inte ett färdigt alternativ till regeringens passivitet oppositionen presenterade i går. Men det är absolut grunden för en mer aktiv politik mot krisen.
Visst hoppas jag på en svängning i opinionen efter S-förslagen. DN och Aftonbladet rapporterar med stora rubriker om läget. Ett Piratparti lär vara på väg till parlamentet. Å hej å hå. Jag har ofta skrivit om förnuftiga väljare. Det ser onekligen ut som devisen "ingen regel utan undantag" faktiskt gäller på det området också. Man förvånas!

Bloggar om budgeten:
Johan på S-buzz ger vägledning till inlägg om S-motionen här och här.
Kristian Krassman, Karin Berg, Johanna Graf, Robert Noord, Åsa Westlund, Alexandra Einerstam om Mona-intervju, Johan Persson,

"Andra sidan" om motionen: Eva Thalén Finné, Kent Persson, Sofia Arkelsten,


DN
-ledare till sedvanligt alliansförsvar. DN om budgetmotionen. Svd-kommentar om motionen. Svd-artiklen om diskussion om förslagen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

onsdag 29 april 2009

Fler jobb, mer utbildning och framtidshopp

Socialdemokraterna och de rödgröna klarar det Reinfeldts regering lovade före valet men misslyckades med efter valet. I den skuggbudget som presenteras på DN Debatt redovisas förslag för 100 000 fler jobb, mer resurser till kommunerna redan i år och ett tydligt nej till sänkta skatter som man inte har råd med. Med budgetförslaget finns nu förslag i riksdagen som också stämmer med det som regeringens egna experter tycker behövs för att möta jobbkrisen. I DN-artikeln skriver Sahlin/Östros om konkreta förslag för fler jobb:
"investeringar i en starkare utbildningslinje med 50 000 fler utbildningsplatser. Förbättrade villkor för småföretag med ökad trygghet och stöd till kapital. Nya gröna jobb med investeringar i renovering av miljonprogram och järnväg. Höjt tak och förbättrad ersättningsnivå i a-kassan"
Utanförskapet ökar i Sverige. Inför skuggbudgeten har s/v/mp låtit riksdagens utredningstjänst räkna på regeringens misslyckande med att bekämpa utanförskapet. Just det var ett av Reinfeldts stora vallöften som nu har svikits.
Utredningen visar att utanförskapet växer från år 2006 då det var 17,9 procent till år 2010 då det beräknas uppgå till 22,0 procent. Detta betyder att utanförskapet mellan 2006 och 2010 ökar med 268 000 individer. År 2010 kommer utanförskapet vara 1,3 miljoner människor.
Lägg skuggbudgeten bredvid den borgerliga vårbudgeten och jämför alternativen: Offensiva investeringar mot fel prioriteringar. Aktiva insatser mot arbetslösheten mot passiva stöd. Ansvar för välfärden i kommuner och landsting mot noll kronor till välfärden under detta år och för lite kommande år. Ansvar för att varje krona i sänkt skatt ska kunna betalas mot ofinansierade skattesänkningar till de som redan tjänar mest. För Svenska folket är valet ganska givet efter dagens S-V-Mp-skuggbudget.

Läs mitt första inlägg om den rödgröna skuggbudgeten här.

Läs mer om budgetförslaget i Svd, Aftonbladets ledare

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Rödgrön framtidstro

Offensiva investeringar eller oroligt sitta still och vänta? Göra mer för att trygga välfärden eller lita på att "det inte blir så farligt?" När de rödgröna idag presenterar sin skuggbudget finns det möjligheter för svenska folket att jämföra. Rota fram den nyligen lagda vårbudgeten och granska alternativen. Vad är skillnaderna? Hur är det med trovärdigheten och ansvarstagandet? Är verkligen jobben i fokus? Minskar utanförskapet i Sverige? Leder politiken till ett hållbarare och miljövänliga Sverige?

"Framtidstro som ledord för politiken känns helt rätt. Att S/V/Mp bygger alternativbudgeten på att sikta framåt är bra. Ännu är den samlade rödgröna drömmen om Sverige ganska vagt formulerad. Ska de konkreta förslagen ge lyft åt samarbetet måste mer krut läggas på att formulera detta. Men när krisens effekter drar över landet behövs inte bara vackra ord. Att S/V/Mp nu spikar fast budgetförslaget på en bas av ansvar för landet är viktigt och nödvändigt. Väljare är inte bara kloka och förnuftiga. De ska också mötas med respekt. Med de riktlinjer man drar upp i artikeln ökar chanserna att få genomslag också för de konkreta förslagen.

Den egna politiken är viktigast
. Samtidigt är det de rödgrönas skyldighet att berätta vad man tycker är punkter för kritik hos den regering som nu har makten. I artike
ln lyfter man fram huvudkritiken. En halvmiljon människor står arbetslösa inom något år. Massarbetslösheten måste mötas med aktiva åtgärder "..Istället för att förvara folk i passiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder".
regeringen agerar oansvarigt genom stora skattesänkningar med mycket låg sysselsättningseffekt och med en orättvis fördelningsprofil. De stora överskotten i de offentliga finanserna har slösats bort på de allra rikaste. Investeringarna i jobben har lagts åt sidan samtidigt som människors trygghet kraftigt försämrats.
Ett märkligt förhållande i politiken är att just sänkta skatter - mindre pengar in för samhället - ses som något "gratis", bara positivt och neutralt för statskassan. Så är det inte. Varje krona i sänkt skatt måste precis som varje krona i ökad utgift prövas mot vad som är viktigast eller vad som kan tas bort. Den borgerliga politiken bygger på en bas som fullständigt har vittrat sönder: att sänkta skatter per definition leder till ökat välstånd och fler jobb. Att den oansvariga och ganska vagt underbyggda teorin slaktas är viktigt för Sverige.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag 28 april 2009

Sista inlägget om "S-krisen"

Som "fri skribent" väljer jag precis vad mina blogginlägg ska handla om. Så är det också med tidningsredaktionernas ledarskribenter och andra redaktörer. De senaste tiden har både de och jag skrivit om det som benämns "Kris" inom S. För egen del märker jag hur det blockerar viktigare inlägg. Tänkt om det är samma sak med tidningsredaktionerna.

Svenska dagbladet fortsätter idag jakten på sossar och på Mona Sahlin. Det känns som om vi har bytt jobb: jag försöker skriva om politik som är viktig för oss alla. Redaktioner som borde göra det fungerar som partiexpeditioner med ombudsmän som ritar flygblad om "dumma motståndare".

Svd har nu nått försvarspositionen för "journalismen": dvs teorin som säger att folk inte tål att höra saker direkt från politiker. Det måste finnas ett "sanningsfilter" av "objektiva" journalister mellan folk och deras valda om nyhetsförmedlingen ska bli "rätt
". Den som angriper journalisten görs sig skyldig till något nästan oförlåtligt.

Samma dag som SvD väljer hela sin ledare till "S-kris" ser jag en förhållandevis minimal rubrik i konkurrenttidningen DN:s ekonomibilaga. "Värsta varselåret sedan 1992". Dagen före var rubriken "10.000 varslade i april". Den regering med Fredrik Reinfeldt i spetsen som valts på jobben och minskat utanförskap leder ett Sverige in i massarbetslöshet, pessimism och tappad framtidstro. Arbetslöshet kostar. Det göra att nästa steg blir försämringar i välfärden där situationen också blir svårare eftersom skatter har sänkts innan vård och skola "fått sitt".

Man kan tycka att ledarskribenter borde ha fullt upp att skriva om detta, kritiskt granska regeringens agerande och redovisa om politiken stämmer med det mandat folket har gett. jag inser att så kommer det inte att bli. Men mina inlägg styr jag helt och hållet själv. Därför sätter jag punkt för kommenterandet som den kris som medierna beskriver av ett parti som i allra högsta grad kan vinna kommande val. Om detta, däremot, tänker jag blogga.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 27 april 2009

Karolina Lassbo ger valvinnande råd?

Det är lätt att känna djupt i hjärtat för att tala om socialdemokratiska värderingar och politik. Den 7 juni gäller valet om vänster eller höger ska styra Europa. I höst kyrkoval och september 2010 allmänna val i Sverige. Utrymmet borde vara stort för att ge väljarna en ordentlig bild av de politiska alternativen. Partierna gör sitt. Frågan är hur det står till i medierna?

Dagens Nyheter
tar inte paus
i "Mosa Mona-kampanjen". Hr Brors har åter plitat ihop en så kallad analys (det ser trovärdigt ut) om "krisen" i S. Den analytiska förmågan kan diskuteras. Ett ganska jämt läge mellan blocken med goda möjligheter för S att återvinna förtroende ju mer svenska folket får de politiska alternativen klart för sig. Ett av fyra allianspartier som nu är utanför riksdagen och ett eller ett par till strax över spärren. Men det är klart: ju mer Henrik Brors med kollegor drar på på Mona, desto starkare blir krisbilden. Oavsett verkligheten!

Möjligen kommer inte DN och Henrik Brors att medverka till någon kunskapsspridning värd namnet. Framför allt inte i form av granskning av de som idag har makten. Inte om sittande regering och misslyckandet med jobben. Inte heller om vilka förslag som socialdemokrater lägger mot krisen och för jobben. Och säkert kommer en och annan bloggare att bidra till analysen vad som ligger bakom att Henrik Brors just citerar Karolina Lassbo och råd om "mönstrade strumpbyxor" i sin analys. Får funderingar om motsvarande "analys" om Reinfeldt. (Fredrik)

Bilden av mediernas direkta skit-kampanj mot Mona Sahlin bir så tydlig är ett blogginlägg från Kalle Sandström dyker upp. Det visar sig att det gällde en Expressenartikel från tidigare denna dag. Inte ens vi bloggare hinner med att kommentera ordflödena. Och en del hakar på med rubriker i samma anda som de "stora drakarna", som exempelvis att ifrågasätta MS hälsa.

Man kan tveklöst diskutera om det är krisens analytiker som skriver eller om det är dess skapare. Förbudet att ens antyda kritik mot den tredje statsmakten är ofta antytt av maktens aktörer själva. I själva verket skulle det behövas ett Mediemagasin varje dag. Tack och lov så finns alternativ.

Läs också
Milischia Rezai,Veronica Palm,

Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Dags att elda under sin vrede - mot dem som makten haver

Kontrasterna blir så slående. Jag kommer hem från en kommunstyrelse och bär med mig ganska tunga tankar på vad som händer i Sverige och i vår kommun. Vi har stora behov i skolan. Många elever behöver mer stöd för att klara skolan. Vi har stora behov i förskolan. Inte bara fler platser. Barngrupperna är för stora. Vi behöver fler personal. Så ser det ut på flera områden: kvaliteten i välfärden behöver bli bättre. Det blir svårare om man har gjort sig av med pengar genom att sänka skatten när man egentligen inte har råd. Vi fick de senaste rapporterna för de kommande åren. Dystert redan nu. Mörkare när arbetslöshetens kostnader märks på allvar. Besparingar och inte de välbehövliga satsningarna drabbar välfärden.

Samtidigt har den massarbetslöshet som finansministern har pratat om ingen plats på tidningssidorna. I stället fylls det med den ena absurda artikeln efter den andra om "krisen" i S och "krisen" för Mona Sahlin. De flesta känner nog som Karin. Andra, allvarligare saker, upptar tankarna och oron. Men inte på redaktionerna.

Enligt Elisabet Höglund är Sahlin "knäckt". Hon spekulerar i andra partiledarkandidater som hon har pratat med och tror att "valstrateger" utser partiordföranden. DN publicerar gårdagens "Fokus" på nätet där väljarna "flyr S". I en intervju med Mona upptas halva artikeln om hennes reaktioner på chockladen Toblerone. Och Henrik Brors analyserar om S och medelklassväljarna.

Helle Klein får väl idag - tillsammans med Lena Mellin - vara den journalist som på något sätt beskriver en allvarlig verklighet vid sidan av redaktionernas oavbrutna grottande i "spelfrågor" och kreativa arbete för att vinkla en eller annan opinionsmätning till S nackdel.

Moderaternas nya tuffa Sverige håller på att dras isär i ökande klyftor mellan dem som har och dem som inte har, mellan dem som är med och dem som står utanför, mellan dem som känner tillförsikt inför framtiden och dem som räds den.

Det borde våras för vänsterpolitiken. Förhoppningsvis blir 1 maj ett avstamp för arbetarrörelsen att tydligt formulera sin kritik av rådande politik och sin vision om ett annat samhälle.

Det finns all anledning att elda under sin vrede

Visst: den vreden ska riktas mot de som har makten i Sverige. Det har Fredrik Reinfeldt, moderaterna och deras allians. I täta band med den ekonomiska makten. Om tunga, svenska medier väljer att avstå från sin granskande roll så är det en stor förlust för demokratin. Sitt där på första maj och räkna snålt på deltagarantal och skriv det. Gå omkring och leta efter den förbannade byggnadsarbetaren som vill avsätta både Mona och Wanja. Intervjua de två äldre damerna i 78-årsåldern som varit socialdemokratiska partiarbetare i hela livet men som nu lämnar partiet i vredesmod. Just SÅ brukar det vara och just så blir det säkert i år också.

Mona Sahlin och Wanja Lundby Wedin kommer tillsammans med hundratals andra första maj-talare att ta upp det som oroar och hotar i människors vardag: arbetslöshet och utanförskap. Kvaliteten i skolan och vården. Miljöhoten. Förhoppningsvis med perspektiv framåt - med drömmarna och berättelsen om alternativet till Reinfeldts högerpolitik.

Jag skiter faktiskt helt och hållet i hur Henrik Brors och Elisabet Höglund analyserar detta. För mig är det viktigt att det sägs, att det berättas och att den politiska oppositionen sätter ännu högre fart framåt. Den känslan på första maj ska ingen redaktör i världen sno mig på.

Fler bloggare: Jonas Morian, Thomas Hartman, Robert Noord, Calle Fridén,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Socialdemokratins möjligheter finns nu!

Det förtjänar att upprepas: den krisdebatt som nu förs om socialdemokratins ställning görs i en tid då partiet tillsammans med v och mp ligger jämt med den borgerliga alliansen i opinionsmätningarna. Ibland får man intryck att det är S som riskerar att åka ut från riksdagen. I själva verket är det ju ett alliansparti, KD, som genom sin marsch ut ur riksdagen kan få Reinfeldt på fall.

För den som ändå tar allvarligt på socialdemokratins tillbakagång finns en stor risk: Att försöka hitta en genial väg till vändpunkt och framgång. Jag tror att det politiska livet är betydligt mer komplicerat än så. Det finns flera förklaringar till fallet. Därför måste också lösningarna ligga på flera områden. Däremot har jag svårt att ta Lotta Grönings (AB) råd på allvar. Även om jag själv är stark antikapitalist så tror jag ledarskribenten är rejält ute och cyklar om diskussionen ska handla om lösningar för valseger 2010.

Mona intervjuas i SvD och har ett budskap:
Vi vinner val när vi har förtroende från väljarna och då måste vi slita, vi måste jobba, vi måste leverera, vi måste argumentera. Det är den fasen partiet måste in i nu
Ser det naturligtvis som en bekräftelse på att mitt blogginlägg i går låg rätt. Att berätta S-drömmen OCH det konkreta tror jag måste vara huvudfokuset. När krisen på allvar slår igenom i människors vardag är Reinfeldts regering en dålig kamrat. Har då socialdemokratin lyckats kommunicera ett alternativ som handlar om de jobb Reinfeldt glömde, den kamp mot utanförskapet som Reinfeldt sköt åt sidan och om den välfärd i kommuner och landsting som Reinfeldt sviker är förutsättningarna för valframgångar betydligt bättre. Då börjar jobbet nu - inte i en avlägsen framtid är vi internt känner oss "färdigpratade." En sån strategi kan bara leda ännu mer bakåt.

Läs också: Roger Jönsson, Henrik Alexandersson, Patrik Öhman, Kent Persson, Haningeposten, Röda Berget,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndag 26 april 2009

Kris vänds till straffspark för S när politikens vägval blir tydligt

Uppvaknandet denna varma vårsöndag blir till dubbla krisrepotage om socialdemokraterna och Mona Sahlin. Jag tänker på Karins blogginlägg för några dagar sen. Vore det val idag skulle Mona Sahlin ha god möjligheter att bli statsminister. Ändå är krisbilden fullständigt mastodont i medierna. Inte konstigt att partiets väljare lägger sig på soffan och partiaktiva har svårt med geisten. DN:s "Fokus" (ej på nätet) upprepar med rubriken "Därför flyr väljarna S". SvD beskriver "Panik i partiet".

Tråkigt. Sorgligt. Vemodigt. Kanske ännu mer om man känner att den positivare bild som Ewa Jansson beskriver faktiskt är mer sann. Att det är så bekräftar också den intervjurunda som DN har gjort med alla partidistriktens ordföranden: Jag noterar särskilt två meningar:
Ingen distriktsordförande kritiserar samarbetet (s.v.mp)
Alla distriktsordförande säger att Mona Sahlin skött sig bra som partiledare.
Man kan tycka vad man vill om detta. Men det är tack och lov vare sig SvD eller DN som väljer socialdemokratiska företrädare. Om partiet runt om i landet står för detta så kan borgerlig press köra hur mycket krisrapporter som helst. Förtroendet är en direkt sak mellan S och väljarna. Det saknar grund hos de i partiet som väljer partiordförande och som hanterar exempelvis samarbettfrågorna med andra partier.

På ett sätt har (s) drabbats av ett stort nederlag. Under alla år har politiken bedömts utifrån socialdemokraterna, ett nav som svensk inrikespolitik har cirklat runt. Visst har borgare klagat på det och ibland glömt att förklaringen faktiskt har varit att svenska väljare i val efter val har gett stöd till S. I Aftonbladet får Mona Sahlin råd av några tunga socialdemokrater. Damma av ideologin och ta ett steg till vänster. Förnya staben. Lägg in mer utrikespolitik. Bli inte en kopia av alliansen. Det är två råd utöver dessa som jag tror är viktigast: Det första är "Visa självförtroende", ett råd jag själv bloggade om för ett par dagar sen.

Det andra kanske viktigast tillsammans med att foga in en tydligare ideologi i en framtidsberättelse för Sverige: "Fila på utspelen":

 Rådslagen och samarbetet med V/MP har skapat ett politiskt tomrum. Väljarna vet inte vad Socialdemokraterna egentligen vill. Nu är det dags att sätta ner foten och komma med konkreta förslag som tilltalar väljarna

Det är också något som Sörmlands ordförande Hans Ekström upprepar i DN, något som stämmer överens med mitt eget blogginlägg i går:
" Vi kan inte titta varandra i naveln hur länge som helst. Väljarna har uppfattat att det inte funnits ett politiskt budskap...
Samtidigt ser SvD PJ Anders Linder en förändring av Sverige till ett "borgerligt samhälle". Om S marginaliseras så tillvida att det framöver kommer att vara Reinfeldt som styr hela den politiska debatten (främst i kraft av regeringsinnehavet) ligger här de största riskerna för S.
Hos moderaterna samlade till konferens i Örebro är stämningen på topp. Strategin som stakats ut att låta statsmannabilden sättas gratis av medierna före och under ordförandeskapet verkar tillämpas med kraft. Det gör att partiet moderaterna kan rikta 100 procent av udden mot socialdemokraterna. Inte mot politiken utan mot Mona Sahlin som person. Och Mona drabbas av det som alla tidigare partiledare har drabbats av: motståndaren som hyllar företrädaren inom S som ett sätt att förminska betydelsen av den sittande partiordföranden. Hedervärt att Dick Erixon antyder kritik mot detta.
Det är självklart att Moderaterna prövar kortet om "borgfred" under ordförandeskapet. Kan man förmå oppositionen att ligga lågt med opponerandet så ger det en chans att befästa bilden så pass stark på hemmaplan att den i praktiken är omöjlig att försvaga fram till valdagen 2010. Så tänker man nog. Det är bra att oppositionspartierna inte går i fällan.

Trots dagens krisartiklar är det jämt i politikens Sverige. Och oavsett hur mycket man än gastar i feta rubriker så kommer den politiska dagordningen och opinionen att svänga framöver. Om "spelfrågor" får dominera kan det bli svårt. Det stora hotet är massarbetslösheten och dess oundvikliga slag mot välfärden, när intäkterna faller i kommuner och landsting. Om detta har moderater eller regering inte ett ord att säga! När det berättas för "folket" är det upplagt för socialdemokratisk straffspark. Eller?

Läs också: Fritt ur hjärtat, Robert Noord, Jonas Morian, Jonas Morian om krisartiklarna,
Ekot drar åter upp krissiffror.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 25 april 2009

"(S)luta deppa - börja jobba"

Har varit ute på Huddingedagarna och kampanjat för S och Åsa Westlund. (På bilden: jag själv med Ann-Marie H, oppositionsråd i Huddinge och Carina Moberg, riksdagsledamot från Huddinge) Känns det hopplöst? Känns det som jag saknar svar på huddingebornas frågor? Känns det som det suger i det svenska folket efter mer högerpolitik? Känns det som det är läge för socialdemokratin att låsa in sig ett halvår för att likt Fredrik Reinfeldts moderater slänga politik och värderingar på soptippen och komma ut igen våren 2010 med en radda valslogans? Svaret är nej.

I den upplevda opinionskrisens spår tar debatten fart om partiets förnyelsebehov. Jag har stor respekt för det och delar den synen om behovet. Som Åsa Westlund skriver:
Förnyelsen av partiet måste gå vidare, både vad gäller politik, organisation och metoder. Vi kan inte gå till val på samma politik som väljarna tackade nej till 2006
Vad gäller förnyelse av organisationen har jag skrivit mycket tidigare. Tyvärr kan jag bli något deppig över segheten i förändringstakten. Mer om det vid annat tillfälle. Förnyelsen av politiken är nu lika viktig: Som Åsa skriver så kan inte den politik som fick stryk 2006 ge valseger 2010. Men nyckelfrågan är väl vilken del och åt vilket håll politiken var fel. För mig handlar det mycket om finslipningar och uppdateringar som måste göras hela tiden. Som en självklar del av ett modernt partis arbetssätt och samklang med tiden. Att göra en Reinfeldt med hela det politisk programmet kommer inte att lyckas och är inte heller önskvärt! Det är den färdriktningen som har ett nästan totalt stöd hos svensk folket.

Fokus måste nu vändas: från inåt till utåt. Från en eftersläntrande valanalys till ett budskap inför 2010. Socialdemokraterna har en lång historia i att partikongressen året före ett val är något av startpunkt. Där formas politiken som ska "föras ut".

Det håller inte! Ska svenska folket få en bild av socialdemokratin som politiskt alternativ måste jobbet börja nu. Basen är en ganska brett förankrad S-politik som till och med moderaterna nu har kopierat. Låt för allt i världen originalet vara starkare än kopian!
Förändring och förnyelse ska ligga i politikens vardag och i dialogen med väljarna. Inte som resultat av PR-konsulters tips som inte alltför sällan ges med drömmar om att få välbetalda uppdrag för dem man oroat. Om behovet att förnya arbetet med politiken kommenterar Katrine Kielos för övrigt alldeles strålande på Aftonbladets ledarsida.

Newsmill har ett antal debattinlägg på temat "Mona Sahlins kris". Statsvetaren Ulf Bjereld ger hopp till S kampanjarbetare. "Sluta deppa - börja jobba" är hans råd till S. Han ger samtidigt en del tankeväckande kommentarer:
Socialdemokraternas rådslagsarbete och de nybildade rödgröna arbetsgrupperna innebär en risk att väljarna får vänta ännu längre på oppositionens alternativ inför valet 2010. Socialdemokraternas nedgång i opinionen är därför inte särskilt svår att förklara.
Ibland får jag intryck att självplågeriet har lätt att stiga i rörelsen. Samtidigt finns det de som lever på att vara kritiska. Göran Greider skriver på Newmill:
Det kom inga linjetal från Mona Sahlin, och än mindre från en Östros eller en Eneroth. Det kom dagspolitiskt gnäll mot regeringen. När den yttre sanningen mötte den inre fick partiet slutligen syn på sig självt och det obehagliga är ju att det faktiskt inte fanns så mycket att se
Anders Ehnmark avslutar sin Newsmillartikel med dessa ord:
Kritiken mot Mona är bara dum, tycker jag, men samtidigt finns det en fråga som vi borde ta itu med, oenighetens kärnfråga, nämligen vad vi idag kan mena med en fri stat och ett socialdemokratiskt samhälle.
Det Greider skriver har en poäng i kritiken mot "gnället" på regeringen. Visst: socialdemokratin har en uppgift och till och med skyldighet att kritisera regeringen. Det är en del av jobbet som opposition. Det är (inom vissa gränser) en demokratiskt krav att man också redovisar sin syn på alternativet. Men ska gnället vara berättigat måste det bygga på att man själv har ett alternativ. Det har socialdemokratin! Men det har definitivt inte nått in i stugorna.

Grunden tror jag Anders Ehnmark pekar på: Vad drömmer sossar om för samhälle? Vilka är stegen dit? Hur ska hindren klaras av? Hur tar vi oss dit? Vi kanske vet svaret. Det är inte helt fel om det också når väljarnas sinnen.

Newsmill
- Göran Greider, Anders Ehnmark,
-
Intressanta blogginlägg från Solidariskt Sverige, Robert Noord,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En tillställning utan fokus på jobbkrisen

Det verkar som om moderaterna har glömt hotet om massarbetslöshet och den kris mot välfärden som obönhörligen blir effekten. När 1.700 moderata politiker samlas i Örebro borde väl jobben, den fråga som lade grunden för maktinnehavet, vara i fokus. Så är inte fallet. Per Schlingmanns tal var allt annat än jobbpolitik.

Strategin att inför Europavalet använda partiet kampanj till att underminera S och framför allt Mona Sahlin samtidigt som "glansen" inför ordförandeskapet ger Fredrik Reinfeldt gratiskampanj i all media är tydlig. Även om PS skriver på Newsmill om miljöfrågor så är detta inte trovärdigt: Moderaterna har haft mycket låga ambitioner i miljöpolitiken men tvingas genomföra EU:s politik. Det ska de inte ha kredit för.

Välfärden hotas av jobbkrisen. Varsel runt om i kommunerna. Kvaliteten som hotas i vården och skolan. Ett exempel idag från Perstorp som lär korta elevernas skolvecka. Regeringen väljer fel väg: man låter arbetslösheten skena och vägrar se dess mänskliga och ekonomiska kostnader. Man sätter sänkt skatt framför välfärdssatsningar - en kritik som oppositionen upprepat i massor utan att de styrande har lyssnat. Nu verkar detta också nått moderata tillställningar. Till och med höjda skatter diskuteras.

De nya moderaterna har inspirerat mig till en uppsjö av blogginlägg. Visst har mycket varit kritik men också en viss beundran över hur man har lyckats. Det mest förvånande är ju att hela "debattsverige" har köpt Reinfeldts strategi utan att ifrågasätta honom på en enda fläck. Tankekedjan "ska makt fås måste man låta sossig", "vi tycker som förr men säger mer sossigt" har accepterats. I praktiken driver ledande moderater en mer långtgående högerpolitik än förr men babblar som motsatsen och får opinionsframgångar på detta. Möjligtvis är det en outtalad, dold kritik mot det som ligger bakom svd-inlägget om att m måste tillåta "olikheter".

Jag tycker att den dumpning av hela jobbpolitiken som nu görs av M tillhör det största politiska sveket i svensk politisk historia. Har man fört en hel valrörelse med löften om fler jobb och minskat utanförskap och sen gör tvärt om när man fått makten, ja då är en misstroendeförklaring nästan en moraliskt plikt för oppositionen. Men självklart: Det mest optimala är ju att rösta bort Reinfeldt i september nästa år.

Fler bloggare, ex Roger Jönsson,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Nähe. försök inte smita undan!

På dagens DN debatt kräver (!) ledande moderater att partiet ska jobba för höjda taxor för förskolan Ökade avgifter ses tydligen som den enda vägen att få resurser till välfärden. Och något gör att vi ser avgiftsfri skola som självklar medan förskolan fortfarande verkar betraktas som något som finns för föräldrarnas möjligheter att jobba.

Det är väl ingen tillfällighet att de moderata företrädarna skriver sin artikel efter att tankesmedjan Timbro har släppt en rapport. När moderaterna själva försöker framstå som "goda sossar" förs idédebatten och de vanliga högerförlagen över till såna byråer.

Alliansen som nu styr Sverige, under total dominans av moderaterna, har före valet lovat satsa på förskolans kvalitet. De satsningarna har inte förutsatt att föräldrarna själva ska tvingas betala. Alliansens gemensamma familjepolitiska rapport innehöll inte detta. Det vore ett stort valsvek att genomföra det (m)-företrädarna nu kräver.

Det finns ändå något större
än till och med förskolans avgifter i artikeln. De som skriver artikeln kommer från stabila moderata kommuner där låg skatt länge sett som självändamål. Att det finns stöd inom moderaterna för att långsamt förskjuta finansieringen av välfärd från skatter till avgifter är oroande. Lägg till att regeringen och en radda kommuner och landsting nu sänker skatter utan att ta hänsyn till att det är samma kasskista som gröps ur, som betalar välfärden.

Jag tycker att moderaterna som undertecknat artikeln glömmer en viktig poäng: Man borde tagit tillfället i akt och riktat kritik mot sin regering som bara ger kommunerna en del av de behov man har av statsbidrag till välfärden. När skatteintäkterna inte räcker på grund av sänkta skatter man inte haft råd till och en vägran från regeringen att se till välfärdens behov, kan man i och för sig förstå behovet.

Visst är det så att också förra regeringar har stått för mer inkomstbaserade avgifter. Sanningen att säga så kom maxtaxan som en stor överraskning för många. Förståelsen för det har jag om man ser det som en del av fördelningspolitiken. Om man däremot ser förskolan som en viktig omsorg och pedagogisk grund för att barnen ska få den bästa starten i livet, då är det annorlunda. Då är avgiftsfri förskola precis som skolan ett självklart mål.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 24 april 2009

"Bara Helene" - en ny S-blogg värd att följa

Kom just hem från en träff med bloggare (s) från Stockholms län. Det var festlig lansering av en ny blogg värd att följa: Helene Hellmark Knutsson, kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg börjar blogga under namnet "Bara Helene". Det ska bli spännande att följa hennes blogg.

I vårt län är det ännu alltför ovanligt med socialdemokratiska kommunledningar. Helene leder en av dessa. Gissningsvis kommer hon att ge personliga bilder från politikens innersta. Men också beskriva hur offensiv och nytänkande politiken kan vara i en kommun där Socialdemokrater faktiskt styr sedan rösträttens införande.


Välkommen till bloggarnas värld, Helene
!

I bloggvimlet såg jag bl.a. Claes Nordmark, Sofie Åhgren, Nathalie Sundesten Landin, Calle Fridén och Daniel Ferreira som jag tyvärr inte hittar länk till.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Visst kan väljarna vinnas tillbaks!

I dagens DN dras redan på förstasidans största rubrik slutsatser att väljarna nu "flyr S" och att det beror på en pensionsskandal. Det är väl snarare den mörka bilden som sätts i artikel efter artikel som gör att S-väljare kan känna tveksamhet. Konstigt? Man lägger sig på soffan, som det heter, och väntar på besked som gör att man tryggt kan återvända till S. Trots "krigsrubrikerna" är faktiskt S det största partiet. Trots rubrikerna är det jämt mellan blocken. Kristdemokraterna är ute ur riksdagen.

Visst kan väljarna vinnas tillbaks!. Främst när S egna politik och framför allt berättelse om framtiden tränger igenom mediabruset och når väljarnas öron. Det rödgröna
samarbetet håller på att formeras. Framtidsallians har jag kalla det i ett par inlägg.

S-valarbetare möter tiotusentals väljare i europavalskampanj och kyrkokampanj. I höst är det partikongress som ett stort avstamp inför valrörelsen. Idag
utses de ledande företrädare som ska kommunicera politiken före och under kongressen. Viktiga steg till ett lyft för partiet.

Det kommer också signaler
om den hårdare granskning av regeringen som jag efterlyst. Väljarna ska göra val mellan partierna. Då tjänar man på om de politiska skillnaderna är tydliga. DN:s
ledare av alla skriver i dagens analys av opinionsläget om den viktigaste frågan. jobben:
Men det går inte att avvakta i all oändlighet, rent faktiskt har Borg väntat länge nog. Och det räcker inte för regeringen att presentera krisbekämpnings-åtgärder i september, det gäller också att ge en bild av hur Sverige ska se ut när depressionen väl släppt sitt grepp och hur vi når dit.
Om detta är ett tecken på att borgerlig media nu börjar tröttna på regeringens frånvaro när det gäller åtgärder mot jobbkrisen så kan det bli allvarligt för Reinfeldts allians. Det är väljarnas viktigaste fråga.

Det märks att moderaterna har en annan plan: ett bra resultat i Europaparlamentsvalet följt av ett halvårs positiv och statsmannamässig media under ordförandeskapet. På vårkanten och framåt sommaren väntar royalistisk yra som ger lyft åt svenskheten. Just det var Per Schlingmanns budskap i gårdagens
Korseld. Moderaterna är inte höger eller vänster. Det är "Sverige", på något sätt fristående från alla särintressen. Strategin är mycket klok och väl genomtänkt. Delvis ytterligare en sak där man rakt av försöker kopiera det som varit S stora styrka genom åren. Frågan är väl om väljarna köper frånvaron av politik mot jobb- och välfärdskrisen ju mer den märks i vardagen. Jag tror inte det. Sånt straffar sig.

AB, ledarbloggen.om Korseld.
Expressen om DN/Synovate.
Ekot om samma undersökning.
Svd:s Göran Eriksson om Wallström
Mona om Margot Wallström.

Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 23 april 2009

Misstroendeförklaring mot regeringen för det största politiska misslyckadet i svensk historia

Dagens AKU, arbetskraftsundersökning är dyster. Sysselsättningen minskar. Arbetslösheten fortsätter öka. Det är inte bara en katastrof för de som drabbas. Det inte bara negativt för tillväxt och välfärd. Det måste helt enkelt vara ett av de största politiska misslyckandena i svensk politisk historia.

Varför?
Sverige styrs av en moderatledd allians som baserar hela sitt regeringsinnehav på att skaffa fler jobb och minska, inte öka utanförskapet. Nu är verkligheten den rakt motsatta. Det slår nu mot välfärden. Samtidigt skyller man på helt andra krafter långt bort som en förevändning att inte göra något. En del beskriver det i stället som ett aktivt val att inte göra något. Andra ser det som fel åtgärder och fel inriktning av politiken. En del beskriver det som passivitet. Hur som helst: Ett misslyckande ska som bekant kallas ett misslyckande.

Sveriges riksdag har fem gånger röstat om misstroendeförklaring mot regeringen. Det har varit om ubåtar, om Kinaresor, om en statsminister som inte tyckte att avgång var trevligt, om regeringsförhandlande och om ekonomisk politik. I förhållande till dessa vore en sådan prövning av regeringens stöd hos parlamentet en fullt berättigad begäran. Nu är ju sannolikheten noll att en sådan skulle vinna gehör hos riksdagens majoritet. Möjligen kan borgerliga partiföreträdare, inte helt utan visst fog, ha en poäng i att det opinionsläge som tycks råda inte riktigt signalerar nödvändigheten av en sådan omröstning.

Oaktat det: Fredrik Reinfeldt leder en regering som sitter på maktpiedestalerna därför att jobblöftet gick hem hos väljarna.
Det löftet gavs helt utan reservationer om någon omvärldspåverkan. Det löftet kombinerades ganska ofta med motivet att sänkta skatter skulle betala sig själva genom ökad tillväxt och lägre kostnader för arbetslösheten. Borde inte en borgerlig riksdagsledamot kunna stödja en förklaring om att riksdagen faktiskt har tappat förtroendet för en sån regering?


Arbetslösheten per län, DN.
DN:s kommentar. Svd om AKU;n

Bloggare: Jonas Morian, SJölander, Röda berget, Roger Berzell,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Gamla partier på nya mötesplatser

Man får väl ha överseende om de PR-konsulter som dömer ut partiernas satsningar på sociala medier gör det för att väcka tanken, "kanske behövs en konsult för satsningen...". En känsla jag får av mycket kring debatten om detta är teknikfokuset. Ingen skulle väl diskutera partiernas närvaror i tryckt och fysiskt läsbara alster? Om en stor del av Sverige flyttar in i cybervärlden så är det också en plats för partierna. Skam vore det annars.

I DN-artikeln verkar det tyvärr som om experterna inte har koll på nyheter ens inom det egna området. Anders Mildner menar att partierna inte har fattat poängen och tar som exempel att mycket är envägskommunikation. Johan replikerar bra om detta i ett inlägg. En av poängerna med (S) nya webbplats handlar ju om det Mildner kritiserar: att få från nyhetsproducent till en självklar mötesplats som erbjuder både diskussioner på nätet - bloggar - och en direkt inbjudan till åtskilliga aktiviteter varje dag i hela Sverige.

Jag känner mig ganska ung. Ändå känns tiden inte alltför avlägsen då den självklara metoden för att "förmedla sitt budskap" var en högtalaranläggning på ett öde och inte sällan vindpinat torg. Onekligen känns det mossigt. Helt off från målgruppstänk. Totalt motsatsen till interaktivitet och dialog. Men tänker jag en gång till så vann faktiskt socialdemokratin val också då. Måhända har väljarkåren ändrat beteende, blivit rörligare och kräver mer. Jämförelsen med Obamakampanjen måste göras fullt ut: det är det politiska budskapet, framtidsberättelsen och kontrasten mot (i det fallet G.W Bush) motståndaren/alternativet som är det centrala.

Metoden ger kanske bättre eller sämre förutsättningar att nå ut till väljarna. Det parti som glömmer det i den ständiga kampen att vara i takt med ny teknik är dömt till undergång.

Kristian Krassman om detta här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Ställ Schlingmann till svars om värderingar och jobben

I dagens Korseld ska Sanna Rayman och Katrine Kielos sätta Per Schlingmann under press. Det borde räcka med två teman för att täcka programtiden: Fortsätt Mats Knutssons fortfarande obesvarade frågor om vilka värderingar som styr de s.k. nya moderaternas politik - och därmed också alliansens politik. Och pressa Schlingmann om jobben och det växande utanförskapet.

Värderingarna: Reinfeldt har undvikit att svara på de nya moderaternas värderingar: Vad styr politiken. I partiledarutfrågningen fick Reinfeldt frågor om detta som jag kommenterade här. Vad säger det i grunden - på djupet - om ett parti som lägger förslag om sänkt a-kassa, sjukförsäkring och sänkt bistånd till världens fattiga medan man samtidigt sänker skatter så det visslar om det för de som redan har det mer eller mindre välbeställt. När de nya moderaterna lanserades sa Reinfeldt som för att lugna partiets kärnväljare:
"Vi är inte ute och vandrar utmed höger-vänsterskalan. Vad som möjligen smugit sig in är en fundering i tidsperspektiv som handlar om i vilket tempo vi kan förändra med bevarat väljarstöd
Läs det om igen. Det är oerhört avslöjande för vad allt prat om förnyelse handlar om. Fråga gärna Schlingmann om det.

Den andra frågan är självklart jobben. Det räcker att vara kort: "Ditt moderata parti vann valet på löften om fler jobb och minskat utanförskap, utan reservationer. Nu blir det färre jobb och ökat utanförskap. Vilket svar ger du till de väljare som nu är upprörda över den gigantiska ravinen mellan vallöften och verklighet?". Följ gärna upp med att ställa honom till svars för det totala och fatala misstaget att tro att sänkt skatt skapar himmelriket. 85 miljarder i just sänkta skatter gav ingen fart på tillväxten. 85 förlorade miljarder till välfärden följde samtidigt som massarbetslöshet nu hotar. Det finns oändligt många som är nyfikna på svaren.


S-bloggar om jobben här och hos Johan.
Läs också Sannas
blogg. Läs om Katrine. Svd:s ledarblogg här.

Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Upp med (S)jälvförtroendet!!

Att jag bor i Huddinge och jobbar i Solna gjorde att jag både måndag och onsdag fick lyssna till Micke Damberg, riksdagsledamot för S och ordförande i vårt partidistrikt. Det var ett anförande som många partivänner borde få lyssna till. Vi är nog många som hänger med huvudet och deppar efter en rad av opinionsmätningar som visar "ner". Nej, inledde MD med. Det är inte opinionsmätningar som är den verkliga krisen. Det är den växande arbetslösheten, hoten mot välfärden när resurserna minskas till kommuner och landsting samtidigt som kostnaderna för arbetslösheten stiger. Det är krisen som socialdemokraterna ska möta.

Många väntar på besked om S-politiken, sägs det. Egentligen vet nog alla innerst inne vad förslagen handlar om. "Tänk efter, vad gör S i en ekonomisk kris". Svaret är självklart: jobben först. Det avgör också förslagen om politiken där de skarpa förslagen finns för jobb och utbildning. Satsningar som gör att jobben blir fler samtidigt som människor kan växa. Vi har hanterat kriser tidigare, med samma benhårda prioriteringar av jobben. Som av en händelse har det skett efter första världskriget, andra kriget och sen efter tre perioder med borgerliga regeringar. Det borde inte råda något tvivel om vilket politiskt alternativ som ska ha högt självförtroende.

Kvaliteten i skolan, vården och i omsorgen om barn och gamla kommer sen som det viktigaste. Förslagen finns om detta och kan betalas därför att vi väljer det aktivt före sänkta skatter och arbetslöshetens kostnader. Det är också aktiva val. MD menade att S omdöme om regeringens politik - "för lite och för sent" - egentligen borde vara "fel prioriteringar". Fredrik Reinfeldt och Anders Borg gör medvetna och FEL val! Att inte göra något är också ett val.

MD hade fokus på S-politiken som faktiskt finns (!). Mot detta ställde han bland annat det upplyftande av finansministern som nu görs på sina håll. En finansminister som för ett år sen dömde ut varningar i riksdagen om en kommande kris.

Låt oss för det första konstatera att Thomas Östros är ensam om sin analys.
Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet, LO, EU-kommissionen och i helgen också IMF gör alla bedömningen att vi står inför en avmattning, men man gör också bedömningen att Sverige kommer att klara sig bättre än andra länder.

Ingen delar svartmålarnas depressionsfaror. Ingen, möjligtvis med undantag för Pär Nuder, delar bedömningen att Sverige står inför en nära förestående bankkris.

Krisen kom. Nu gäller det vem som har en politik som för Sverige ut ur krisen, inte fördjupar den. Socialdemokrater kan räta på ryggarna både därför att den egna politiken är offensiv, sätter jobben först, har rättvisan som ledstjärna och ser behoven i välfärden. Egentligen räcker det som kunskap för att nu prata politik med svenska folket.

Läs också Thomas Hartman.
Länkar till jobbävningsinlägg hos S-buzz.
Bloggar om det på S-portalen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Fler jobb och bättre klimat i samma rödgröna paket

15.000 nya jobb. Ja, det skulle kunna blir verklighet om s, v, mp - programmet för ROT-avdrag i flerfamiljshus genomförs. Om detta skriver partiledarna i DN. Förslaget visar att det går att göra något offensivt när kriser kommer. Det möter en rad behov i samhället samtidigt som de arbetslösa byggnadsarbetarna kan få se lite ljus i tunneln. Sverige står inför ett jättebehov av upprustningar och renoveringar av miljonprogrammets bostäder. Här är ROT-avdraget som ju finns för ex villor viktigt som motor, även om mycket mer omfattande investeringsprogram behövs. Med S,V, Mp-förslaget räknar man med 50.000 totalrenoverade lägenheter.

Vi behöver få ett bostadsbestånd som stegvis blir klimatsmart. Av de miljömål som Sverige har satt upp så påverkas nästan alla av boende och bostäder, också klimatet. Boendet står för knappt hälften av energiförbrukningen. Då är det nödvändigt att lägga pengar på klimatsmarta renoveringar. Förslaget ger också en klimatbonus för den som ska energieffektivisera sin ägda bostad.

Pressträff med partierna kl 11 idag. Det är skönt att ett av de två blocken har politik för fler jobb och ett klimatsmartare Sverige. Vi väntar fortfarande på att alliansregeringen ska inse att passiviteten och frånvaron av jobbpolitik faktiskt är ett medvetet val som leder Sverige på fel väg, mot den massarbetslöshet som Anders Borg talar om.

Mer i Svd,
Fler blogginlägg om jobbävning här. och här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Även en gråsosse kan känna klasskampsnäven lyftas

Rubriken kunde också varit "Visst blir man rejält förbannad". Något händer i Sverige som det var väldigt sällan vi upplevde. Jag har bloggat om det tidigare: när den ekonomiska och politiska makten går hand i hand pressas löntagarna tillbaka. Nu är det rejält! Kontrasterna skär i hjärtat. Både skillnaden mellan den verklighet man vill se och hur det faktiskt ser ut. Men också skillnaden mellan vad de som har makten lovade före valet och vad som händer efter valet. Visst. Krisen är global, och spås till och med bli värre. Men något kan väl regeringen ta sig för? Några krav kan man väl ställa på en regering som fått väljarnas förtroende på jobbpolitik och minskat utanförskap?

Utanförskapet skulle minska. Det ökar. Jobben skulle växa. De minskar och drar ner Sverige mot massarbetslöshet med kanske en halv miljon arbetslösa om något år. Ungdomarnas drabbas värst: I dag är var fjärde ungdom arbetslös och om något år var tredje. Sverige får allt djupare klyftor mellan människor. De sjuka och arbetslösa som fått ett rejält slag i ansiktet av regeringen genom sänkta ersättningar samtidigt som så få fått så mycket i sänkta skatter av samma makthavare.

Samtidigt med jobbkrisen pressas löntagarna med krav på sänkta löner, något som sker för första gången i modern tid. Arbetslösheten skapar det maktutrymmet. "Ta den lön du får, eller gå" är hotbilden. Och kan orättvisorna bli mer tydliga än idag: Volvo varslar idag 1.543 anställda. Samtidigt har samma företag delat ut fyra miljarder till sina aktieägare. Och så investeringen i privata jetflygplan till storbolagen.

Det här händer samtidigt som regeringen Reinfeldt helt medvetet omfördelar pengar som behövs i skola och vård till redan ganska välbärgade grupper genom sänkta skatter. Om det är något vi lärt oss så är det att just arbetslöshet fördjupar klyftorna. När då Sveriges näringsminister ställer sig i TV och talar sig varm för lönesänkningar som vägen från arbetslöshetens gissel. Då knyts näven!


Aftonbladets Lena Mellin om privatplanen.
Läs också Kristian Krassman, Kulturbloggen, Svensson, Alliansfritt Sverige,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 22 april 2009

Våg av konkurser - Vårdval Stockholm krackelerar

Vårdvalet driver fram konkurser, berättar Dagens medicin.
"När vårdval Stockholm startade i januari 2008 tillkom 23 nya vårdcentraler. Snart kan närmare hälften av dem vara stängda
I går på sjukvårdsstyrelsen ställde jag en fråga om majoriteten om Hälsokällan, en konkursdrabbat vårdcentral i Södertälje. "Vad är det som gör att den privata vårdcentralen konkursar när inte ägarna ger ägartillskott?

Visst anar jag svaret men vill gärna få det "på pränt". För lite resurser, sannolikt. En fullständig planlös experimentverkstad med skattepengar där politikerna i sken av att "patienterna ska bestämma" säger ifrån sig allt ansvar för hur vårdresurserna används bäst.

Vår kritik har hittills handlat mycket om orättvisan. Att vården styrs mest till områden och stadsdelar där utbudet redan är stort och befolkningen tämligen frisk. Samtidigt dräneras områden och stadsdelar med högre sjuklighet på resurser. Det finns mycket stor anledning att fortsätta protesterna mot det. Men det finns också skäl att tala om det misslyckade som ligger i att Filippa Reinfeldt (som är ansvarigt landstingsråd) har talat om att stimulera företagandet. Pytsan.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Mona Sahlin i jobbkrisens Sverige

Rapporterna om jobbkrisens följder kommer tätt. Läser Åsa Petersens ledare i Aftonbladet om den sociala kris som ofrånkomligt följer med jobbkrisen. Mona Sahlin är på besök i Enskede, Årsta, Vantör i Stockholm. Där ger socialsekreterarna bilden av ett Sverige där krisen slår hårt mot hushållen, inte minst mot barnen.

Eva Skärvall jobbar som budget- och skuldrådgivare. Hon berättar om ett socialt skyddsnät ”som till och med valar kan ta sig igenom”.

Uppsägningarna och avhysningarna från bostäder ökar. Barnfamiljer, unga, äldre och människor med psykiska problem riskerar att bli hemlösa. Många har svårt att lyssna på sina behandlare inom psykvården, eftersom de samtidigt sitter och oroar sig för hur hyran ska betalas

Regeringen Reinfeldt har valt att inte ger några ökade anslag till kommunerna detta år. För nästa år kommer lite men det kanske är en tredjedel av vad som behövs, bara för att hålla näsan ovanför vattenytan. Samtidigt är det ett medvetet val av politik att välja sänkt skatt före satsningar på välfärden. Att både regeringen, landstinget och borgerligt styrda kommuner har valt den ideologiska prioriteringen samtidigt gör slaget mot välfärden ännu hårdare.

Det är nu vi borde satsa rejält på framtiden. Det är nu investeringarna i både människor och infrastruktur kan användas som en språngbräda mot framtiden, upp ur krisen. Det är också nu som regeringen har lagt en vårbudget i motsatt riktning, med passiva stöd i stället för att
satsa
framåt. Det underlättar inte jobbet för socialarbetarna i södra Stockholm. En sak är väl klar: När socialdemokraternas partiordförande framöver talar om krisens mörka baksida så är det inte tom politisk retorik. Det är intryck och berättelser från en ganska mörk sida av regeringen Reinfeldts Sverige.

Fler blogginlägg: Krassman, Röda Berget, Ett hjärta rött,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,