måndag 31 oktober 2011

Tyst om ett stort bakslag för Reinfeldts allians?


Jag tycker
att dagens nyhet var så viktigt att jag följer upp mitt inlägg på LO-bloggen också här. Däremot förvånas jag över den tystnad som nyheten verkar behandlas med. Och det var redan för ett par veckor sedan som själva underlaget först nämndes. Forskare, experter på arbetsmarknadspolitik, sågar regeringens tankar med de ökade avgifterna i a-kassan, som regeringen själv påstod skulle leda till fler jobb och återhållsamhet i lönekraven. En av landets ledande nationalekonomer och förre chefen för regeringens eget expertorgan, Lars Calmfors, menar att hela tanken med de ökade a-kasseavgifterna är ett "fundamentalt konstruktionsfel".

”Den här reformen var inte särskilt lyckad. Man kan vara ganska säker på att de effekter regeringen eftersträvar inte uppnås. Samtidigt har det blivit stora negativa bieffekter”Ur mitt inlägg på LO-bloggen:
"Professor Anders Kjellberg vid Lunds universitet menar att regeringsmodellen snarare har haft en motsatt effekt. När a-kassans avgifter höjs ligger det som grund för kompensation i form av högre lönekrav. Forskarna pekar också på att det inte är bra för samhällsekonomin att människor som skulle behöva en bra arbetslöshetsförsäkring står utanför facken. Samtidigt menar man att mindre fackliga organisationer riskerar att ta minskat ansvar för samhällsekonomin."

Förutom den kraschlandning av hela fundamentet i regeringens så kallade arbetslinje gör i och med forskarnas granskning, gör finansminister Anders Borg ett obegripligt utspel i och med intervjun i Dagens Industri. Borg påstår rakt ut att det medlemstapp som a-kassor och fackliga organisationer gjorde efter höjningarna av a-kassan beror på LOs nära band till S. Man funderar vad en del andra fackliga organisationer säger om den analysen. Samtidigt blir Borg därmed tvärsågad av forskarna. Professor Lars Calmfors menar tvärt om:


”Att så många lämnade a-kassorna är en direkt följd av reformen. Medlemsraset är också störst där avgifterna gick upp mest”.

Anders Borg, som ju brukar framställa sig som påläst på fakta och forskning, springer alltså i fallet a-kassan milsvida omvägar från det som är forskarnas analyser och drar i stället till med rent partipolitiska och retoriska floskler.

Att öka otryggheten i ett samhälle är inte och får inte vara svaren på hur Sverige ska bli starkare och hur fler jobb kan skapas. Sverige har byggts på en svensk modell där fack och arbetsgivare inte har varit jämnstarka men där ändå den fackliga parten har betytt oerhört mycket för utvecklingen. Trygga människor vågar. Därför har inte vi, som andra länder, haft särskilt stora konflikter på arbetsmarknaden. Regeringens misslyckande med jobbpolitiken har bekräftats förr. Nu kommer samma dom mot teorierna om att sämre trygghet för löntagarna ska bidra till något positivt för Sverige.

Mer att läsa: DN , DA, Ab, If Metall, Allehanda.se, SvT, VF, BT,
Fler som bloggar:  Leines blogg, Göran Johansson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant  
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Högern, rösträtten och Reinfeldtsk fartblindhet

Gårdagens Agenda tog bland annat upp den omskrivning av historien som moderaterna den senaste tiden har fått skarp kritik för. Och inte bara ren kritik. Satiren om moderata historiska bedrifter har flödat på Twitter och hashtaggen #stuffmoderaternadid. Inslaget i Agenda beskrev det som att partiet bland annat vid stämman för en vecka sedan velat framställa traditionella S-märkta ord som "mer som svenska ord  än socialdemokratiska". Reinfeldts beskrivning av denna företeelse var i stämmotalet:
"Vi har jobbat väldigt hårt i det här landet för att under årtionden bygga upp en välfärd som kommer alla människor till del. Vi tror på jämlikhet och rättvisa och vi har rejäla skyddsnät för att stöd människor som kan hamnna snett  och stödja människor som vågar. Det är dom idéer som har byggt Sverige. Det är dom idéer vi har gjort till våra"
Marcus Uvell på Timbro intervjuades och kallade agerandet för "fartblindhet på gränsern till storhetsvansinne". I debatten efter repotaget mötte Hans Wallmark (m) Marita Ulvskog (s) i debatt. Ulvskog betecknade sättet att bedriva politik för "renomésnyltning" och pekade på att det allvarliga ligger i skillnaden mellan retorik och handling. Samtidigt som (m) tar över gamla (S)-begrepp ÖKAR klyftorna i Sverige. Samtidigt försämras trygghetsnätet för människor som blir arbetslösa eller sjuka. Samtidigt har moderaterna genomfört de kraftigaste skattesänkningarna någonsin som har gynnat dem med redan höga inkomster.

Jag hittar skriften "Den svenska högerns idéer och politik" av Gunnar Fredriksson. (Tidens debatt nr 2/81) I kapitlet "Högern och demokratin" berättas att moderaterna tidigare har gjort samma försök att rensa sin historia.

"I det ursprungliga programförslaget, framlagt 1977, stod det att "ropet på frihet från yttre förtryck eller inre orättfärdigt tvång ledde till kravet på demokrati. Att man tog bort formuleringen om inre orättfärdigt tvång kan bero på att det var högern som stod för denna orättfärdighet när kraven på demokrati framställdes".

I skriften finns många citat som belägger att dagens moderater gör övertramp med sin förskönade historiebeskrivning. Då skrev professor Erik Håstad, ex-riksdagsman för Högern:
"Inför folkstormen kunde högern inte längre vidmakthålla sitt motstånd. Till och med kungen och kronprinsen uppmanade högern att ta reson".
Den senare högerledaren Gunnar Heckscher skrev som professor i statsvetenskap att
"När den av högern behärskade första kammaren gav sitt medgivande till 1918-21 års författningsreform, skedde det däremot knappast frivilligt annat än i formell mening. Högern accepterade en på laglig väg genomförd demokrati hellre än att riskera en revolution. Det var ej partiets eget val, icke det statsskick man ansåg vara det riktiga.
Och den som söker bakåt mot rösträttsstridens början kan hitta tankar från den dåvarande högern som visar samma motstånd. Moderaterna citerar inte detta på sin hemsida om GF Östberg som 1902 försvarade den graderade rösträttsskalan med argumentet:
att tillräckliga garantier beredes mot massans envälde".
I gårdagens Agenda är moderaterna och Hans Wallmark inte alls så "påstridiga" i försvar av de nya skrivningarna. Wallmark tycker att det har kommit en del kritik och då får man väl lyssna och kanske ändra texter nästa stämma. "Syftet var ju inte att förfalska historien" menade Wallmark. Det kanske låter lite smågulligt och pragmatiskt. Men partiet har ju faktiskt skrivit detta. Med vilket underlag? En historisk beskrivning av modern politik som blir rätt först efter att partiet fått kritik och ändrat? Det låter inte riktigt seriöst.

Fler som bloggar Alliansfritt, försvarsblogg av Thomas Böhlmark, AB ledarblogg,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 30 oktober 2011

Tankar om ett knepigt politiskt läge

Svensk väljaropinion idag: (S) har sedan förra månaden tappat tre procentenheter. 29,4 procent när man väger samman resultat från fem olika institut. Ekot summerar:
Alla andra partier ökar marginellt. Moderaterna går upp en aning till 32,6, vilket innebär att Moderaterna och Socialdemokraterna inte är jämnstora längre, utan Moderaterna har dragit ifrån. Det har också det borgerliga blocket gjort, som får 48,6 procent medan de rödgröna oppositionspartierna tillsammans ligger på 44,9 procent.
I det läget gör miljöpartiet just det som är (S) verkliga behov: På DN Debatt presenterar man ett politiskt förankringsarbete direkt riktat till väljarna. Mp sätter målet att få med 250.000 personer i sitt arbete med ett miljöprogram. Därmed vänder man åter till miljöfrågorna som sin grund. Partiet försökte som bekant i Almedalen att tala helt andra frågor. Enligt min egen "källa" berodde detta märkliga på att partiets stab i riksdagen hade räknat med Mikaela Valtersson som språkrör. Därför upptogs Almedalsveckan av skolfrågor och knappt ett ord om miljön i "rörens" tal. Nu verkar nya staber har börjat arbeta. En fundering man kan ha är Mp:s behov av att "förankra miljöpolitiken". Partiet har ett i jämförelse med andra partier mycket stort förtroendekapital. Möjligen är det faktum att miljöpolitiken inte betydde särskilt mycket för väljarnas val av parti något som kan ändras med en kampanj som denna.

Socialdemokratin som verkligen behöver göra detta, efter ett års släpande i bakvattnet och fallande väljarstöd, tvingas nu genomlida en ny period av politiskt vaccum, där i stället ett upprättat förtroende för partiledaren är ett måste om det alls ska gå att förmedla och samtala om politik framöver. En landet-runt-resa av ledande företrädare som främst syftar till att tala "efter drevet", inte om politik. Där följer ett andra problem med upplägget. Det är i stort ett internt "mötande" som sker ute i landet. Om och hur väljarna i stort får del av budskapet är väl en osäker punkt. Om detta och risker med detta bloggar också Ulf Bjereld.

Mina tankar om detta leder till tre punkter:

* Socialdemokratin måste igång med ett engagerande av människor utanför partiet om politik. Det gröna folkhemmet, kunskapsdriven ekonomi, jobben och tillväxten, de växande klyftorna.

* Socialdemokratin måste prata politik vid varje tillfälle. Jag är ytterst skeptisk till att det går att "prata" sig till en i väljarnas ögon förlåtelse för de senaste veckornas händelser oavsett vad som sakligt sätt är rätt och riktigt.

* Socialdemokratin måste lyssna på, uppvärdera och vårda sina kärleksfulla kritiker. Men samtidigt måste en del av kritikerna själva tänka till på vad man själv vill med partiet, inte entaktat efterlysa att andra ska göra allt. Visst kan man välja "surtyckandet" utan att själv berätta om den politik som faktiskt finns i bl.a. budgetmotionen. Men då gör man ett aktivt val som knappast leder uppåt. Detta förutsätter samtidigt att partiet självt skapar arenor för dialogen.


Mer att läsa:  Novus material, AB om fortsatt lågt stöd för (S), AB-ledaren om drev, AB Åsa Linderborg om (m)-historia, SvD PJ Anders Linder, SvD kolumn, Göran Skytte, DN, Expressen Ulf Bjereld, Annarkia,
Kent Persson, Mer: AB: DN

Fler som bloggar: Alltid rött, alltid rätt, Westerholm, HBT-sossen, Thomas Böhlmark, Röda Berget,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

lördag 29 oktober 2011

Mp-rör i karriär som får dragkraft av egna politiska beslut

Idag får man väl gratulera Mps förre språkrör tidigare talesperson i ekonomisk politik, Mikaela Valtersson, som blir ny vice VD i företaget Kunskapsskolan. För mig är bilden ganska smal av Valterssons politiska karriär. Det stora framträdandet som fastnat i mitt eget minne var när Miljöpartiet och Valtersson själv gjorde upp med allianspartierna om rätten för friskolor att etablera sig utan större politisk styrning. På den grunden har bland andra Kunskapsskolan växt, självklart utifrån ett eget starkt kapital från storägaren Peje Emilson, "Moderat miljonär" som Aftonbladet skrev.
Mikalea Valtersson ska jobba med bland annat samhällskontakter. Ett lämpligt val.

Det verkar i friskolesektorn vara naturligt och helt utan betänkligheter med kopplingar till makten av olika slag. Jag skrev för en tid sedan om en DN-krönikör som helt utan att skämmas använde tidningens utrymme till att försvara vinster i skolvärlden samtidigt som hon fortfarande kvitterade ut styrelseersättning från ett sådant bolag. Kanske inte någon skandal men osmakligt.

Uppdatering:  Som Anders o Martin mycket riktigt skriver, var Valtersson alltså inte språkrör. Ibland går det lite hastigt...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Vårdkris utan ansvarig

DN har i dagarna rapporterat om brister på Huddinge sjukhus. En pressad situation för personal och patienter. Överbeläggning på akuten. En situation som hotar patientsäkerheten. Idag följs rapporteringen upp på temat "Problemen kända tidigare". Det stämmer. Tidigare har Arbetsmiljöverket och Socialstyrelsens inspektioner lett till vite för landstinget. En förklaring till de allvarliga lägen som uppträder i vården menar jag är att landstinget saknar en självklar följsamhet till befolkningsutvecklingen. Stockholm växer med ett Göteborg på 10 år. Trots det finns inte, som i min egen kommun, självklara avsättningar för "volymökningar" för verksamheterna.

Och mitt i eländet är det väl inte otänkbart att patienter, journalister eller vanliga medborgare vill veta, vill tala med eller vill protestera direkt till den som är ansvarig. Här möter man problem. DN beskriver hur man har sökt den kanske mest naturliga personen i sammanhanget, sjukvårdslandstingsrådet. (Filippa Reinfeldt). Men lika lite nu som då verkar sjukvårdslandstingsrådet vara ansvarig. Med "då" menar jag för 1,5 år sedan när vitshoten kom mot Karolinska Huddinge.

Om detta ställde jag en fråga i landstingsfullmäktige. "Vem är ansvarig för sjukvården" var frågan som skulle ge svar till medborgarna. Det visade sig att det inte var sjukvårdslandstingsrådet Reinfeldt, inte heller dåvarande ordföranden i produktionsutskottet Maria Wallhager. I stället var det Kd:s Stig Nyman som trädde fram som ansvarig för patientsäkerhetsfrågor. Idag blir det det biträdande hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Lars Joakim Lundquist som kommenterar. Problem och brister ska tydligt hållas borta från Filippa Reinfeldt. Hennes mediala framträdanden ska begränsas till egenvalda tillfällen där det mer handlar om positiva besked och beslut. Nuvarande ordförande i produktionsutskottet, Anna Starbrink, bloggar om att hon ska "följa händelseutvecklingen".

Oklarheten om hos vem man ska utkräva det politiska ansvaret för eländet på sjukhusen är alltså fortfarande oklart när det gäller person. En sak är dock helt klar: Det är allianspartierna som är ansvariga för sjukvården i Stockholmsregionen.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredag 28 oktober 2011

Regeringens bostadsutspel förtjänar både beröm och kritik


Efter en bostadspolitisk sömn sedan den tillträdde har alliansregeringen i alla fall visat ett livstecken på detta angelägna område. Det är inte mycket, det är knappast konkret för byggandet, men dock ett initiativ. Det berömvärda är att bostadsminister Attefall nu äntligen agerar och på DNs Stockholmsdebatt markerar mot bostadsbristen i Stockholmsregionen och inte minst mot kommuner som passivt förväntar sig att andra ska klara byggandet. Regeringen kommer att från varje kommun i länet kräva in besked om vad man gör för att leva upp till det ansvar man har enligt lagen. Samtidigt får den S-märkte och förre statssekreteraren Sören Häggroth med rötter i Huddinge
i uppdrag att kartlägga och analysera kommunernas arbete med bostadsförsörjningen i Stockholms län. I arbetet ingår att bedöma om det finns anledning att förstärka regionens ansvar för bostadsförsörjning. Om han gör den bedömningen ska han överväga och redovisa vilka ekonomiska, juridiska eller andra styrmedel som i så fall kan vara aktuella för att förbättra bostadsförsörjningsläget i regionen.
Med det positiva sagt finns också (fortsatt) kritik. Regeringen har alltså styrt landet i fem år. Det Attefall nu talar om - att ställa tuffare krav på kommunerna- fanns förslag om i departementet redan när alliansen valdes. Dessa förslag lades in i arkivskåpen. Av den bunten har Attefall nu plockat fram ansvarsdelen. Men där låg också tankar om det som på många sätt avgör om byggandet blir av och vilken slags bostäder som byggs: Bostadsfinansieringen. Där fanns förslag om en utvecklad bostadsförmedling och om den diskriminiering som finns på bostadsmarknaden. De förslagen får ligga kvar i arkivet.

Vidare har Attefall andra krafter att möta i regeringen. Reinfeldt har presenterat regeringsförklaringar som varit soprena från bostadspolitik utom när det gäller uthyrning i andra hand. Förmodligen behövs, som också S-budgeten nyligen innehöll, någon form av investeringsstöd för att just hyresrätter ska byggas. Det är mycket tveksamt om regeringen kommer med sådana förslag.

Även på andra områden som hänger ihop med tillväxt och utveckling finns risker och brist på initiativ. Ett Stockholm som växer kräver väl fungerande kollektivtrafik för att människors liv och vardag ska funka och för att klara miljö- och klimatmålen. Där är beskeden djupt oroväckande. Vi anar nej till en viktig Spårväg Syd. Vi saknar satsningar på pendeltåg och tunnelbana. Det är något som krävs för de nya bostäder vi behöver i regionen.

Dagens utspel får man ändå ge plus. Ett svagt i alla fall. Men det är i bästa fall en startsignal som kommer mycket sent efter allianspartiernas makttillträde.


Mer att läsa
: Handelskammaren om kollektivtrafiken, Fastighetstidningen,
Fler som bloggar: Veronica Palm om nedgång i byggandet, Forum för tunnelbana,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant?  Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Opinionsläget och en utbredd drevtrötthet?

Dagens Synovate-mätning i DN bekräftar det fall i opinionsstöd som också SIFO visade. Bostadsaffär, inställd debattmedverkan, utspel om att köra ut vissa svenska medborgare och negativa bilder från arbetet med skuggbudgeten har fått väljarna att återta mycket av det stöd som man hade börjat visa (S). S tappar 6 procentenheter, samtidigt som Mp och V ökar. Inom borgerligheten råder total moderat dominans och efter stämman ökar Reinfeldts parti kraftigt.

Sverige verkar också ha glidit in i något av "drevtrötthet". Förvisso försöker Aftonbladet berätta om historier som gäller statsråds bostadsaffärer som för mig som bara skummar dylika nyheter verkar vara mycket allvarligare och mer utstuderat mygel än i fallet Juholt. Men vi svenskar verkar ha vant oss vid att trixande till höger på den politiska skalan liksom bara finns. Dreven uteblir.

I mitt län startar (S) snart en höstkampanj. Ett ärligt försök att prata politik med folk. Dörrknackning, torgaktiviteter och annat ska genomföras. Ett alternativ till dagens regeringspolitik finns faktiskt, även om detta har försvunnit bort i intet under "drevveckan". Det här är saker som måste göras även om de senaste veckornas händelser både lägger ett oroande filter över väljarnas sinnen och även påverkar viljan att samtala hos många partiarbetare som av "högre makter" förutsätts agitera för en bättre politik.

Hur många vältaliga partikampanjarbetare partiet än kan mobilisera så är det kärvt om vi samtidigt ger medier anledning att skriva i dystra rubriker. Partiarbetare behöver en tydlig politik och en trovärdig ledning som motor för sina samtal med väljare. Annars uteblir de efterlängtade framgångarna. 

Mer att läsa:  Ekot, AB, Exp,
Fler som bloggar: Tord Oscarsson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och
Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Partierna, väljarna och demokratin

I mitten av 90-talet bidrog jag till debatten om den svenska demokratin med ett inlägg i tidskriften Tiden. Temat var partierna och väljarna utifrån mina erfarenheter och min analys av läget. Rubriken var något i stil med "Väljarna ser politiken från läktaren". Allt mer kunniga och (faktiskt) samhällsengagerade väljare droppade av från partierna. Samtidigt går det knappast en dag i ett partis inre liv utan tal om behov av "fler medlemmar". Jag gav några förklaringar till politikens problem. En central punkt var och är att partierna inte har utvecklat sina egna organisationer i takt med att väljarnas krav och förväntningar på vad man vill få ut av ett medlemskap har förändrats.

Förutsättningarna borde finnas: 2010 års val var ett demokratiskt lyft i den mån valundersökningarna hade rätt. Väljarna tror mer på politiken och politikermisstron minskade. Flera undersökningar visar att människor vill engagera sig, också i partierna. Ändå fortsätter folkrörelserna i den här meningen att försvagas. DN debatt-artikeln idag, femton år efter min Tiden-artikel, har på många sätt samma problemanalys. De rapportförfattare från Sektor 3 som skriver idag, gör det utifrån en rapport från stiftelsen, om medlemslösa partier. Läsvärt och viktigt.

För partierna själva är nog rubriken på artikeln något märklig. Det lär knappast finnas en partilokal eller ett styrelsemöte i partierna på alla nivåer där inte frågan om fler medlemmar, fler aktiva och fler förtroendevalda tas upp. Ofta i ett "klia-sig-i-huvudet"-funderande där ibland tankarna slår över mer till hur väljarna som "borde vara aktiva" är funtade än till den egna organisationens tillkortakommanden. Problemet är glipan eller klyftan mellan denna längtan efter fler partikamrater och hur partiet som sådant möter nya medlemmar eller medlemmar som vill bidra med sitt engagemang. Arenor för politisk påverkan finns men knappast anpassade till 2000-talet. Det går långsamt att påverka. Det ska helst ske med en nedtecknad motion på en A4 som under ett års tid ska behandlas i alla led för att därefter avslås eller besvaras av ett partileds beslutande organ.

Samhällsengagemanget har två huvudsakliga arenor. Ett förtroendeuppdrag i en kommunal nämnd eller partiets möten en torsdag i månaden klockan 19 i Folkets hus med kaffe och kaka. Hittills har få alternativ funnits. Få lösningar som passar vår tid. Debatter om förändringar förs förvisso men förändringen i sig tar mycket lång tid. En tid som partierna egentligen inte har.

Då är det trist att se hur partierna ännu idag jobbar. Ännu år 2011 räknas ett par timmars "stående" på ett öde torg utan särskilt många väljare att samtala med som en "godkänd" partiinsats. Däremot är en närvaro på sociala medier med bloggar, facebook och twitter helt oräknad som "legitimt partiarbete" i många partiers kampanjer och aktiviteter. Där krävs en förändring i synen på hur dialogen förs med väljarna.

I dagarna bildas en nätförening i S i Norrtälje efter initiativ av Johan Westerholm. En virtuell förening med basen på internet som ger möjligheter till engagemang på ett helt annat sätt än de traditionella partileden. Det är ett konkret exempel på utvecklingsarbete som behövs. En riktning som leder mot "Politik 2.0" där människors engagemang och vilja att påverka kan utvecklas med sociala medier som verktyg. Problemet är att det inte räcker att starta en facebooksida för att kunna säga att den här processen har börjat. Det är ett ärligt och uppriktigt engagemang som människor har och det måste mötas med verkliga arenor för påverkan. Det kan inte bara begränsas till nätet. Partierna måste kunna erbjuda möjligheter också för den som går "away från keaboard". Krocken mellan det gamla och vår tids förväntningar och krav riskerar annars att bli ganska brutal.

Med viss erfarenhet tror jag att det mer handlar om kultur och om oförmåga att förändra än om det maktspel som ibland sägs förklara utvecklingen. Visst kämpas det om maktpositioner i alla partier men tror man att det är den stora förklaringen till partiförsvagningen så riskerar viktiga förändringar att utebli där sådana verkligen behövs. En bra bild av ett partis problem såg jag på Facebook. En socialdemokratisk  förening eller två som bildat facebookgrupp. "Sluten grupp" med 6 och 7 medlemmar. Utan att  vara direkt kritisk mot den som har initierat dessa ligger det ändå mycket i bilden. För att återerövra sitt grunduppdrag som demokratins motor måste partierna bildligt talat öppna upp "facebookgrupper" både på nätet och i "real life". Det handlar ytterst om att bli relevanta för och legitima i väljarnas ögon, Annars riskerar dagens ökenvandring att fortsätta.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 27 oktober 2011

Moderaterna skjuter på omskrift av den förljugna historien?

Under helgen rasade många mot moderaternas sätt att beskriva sin egen historia. Partiet hade enligt de nuvarande företrädarna kämpat mot apartheid och var "drivkraftt för rösträtten".

Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.

Sanningen är ju i det närmast motsatsen att moderaternas historia inte är mycket att skryta över när det gäller förhållningssättet till demokrati och till kampen mot apartheid. Frågan är om partiet nu är beredda att backa från omskrivningen av sin historia. Enligt DN var Reinfeldt beredd "när tillfälle ges" att göra ändringar.
När tillfälle ges får vi överväga att ändra formuleringar, för vi har ingen lust att förvränga eller ta åt oss äran för något som vi inte har anledning att ta åt oss äran för
När (m)s presschef svarar på frågor blir det otydligare än när Reinfeldt gör det:
Kan det komma att starta en process för att ändra idéprogrammet?
– Såvitt jag vet pågår ingen sån process och såvitt jag vet finns inga planer på att starta en sån process
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Starkt S-initiativ för T-banans utbyggnad

Idag skriver SvD om ett initiativ som socialdemokraterna i Stockholmsregionen har tagit för att få fart på utbyggnad av t-banan. I en invit till byggbranschen vill man föra diskussioner om hur en utbyggnad kan göras och finansieras. Byggbranschens aktörer verkar positiva. IKANO Bostäder säger till SvD:
– Vi vill att våra kunder ska bo där det är bra förutsättningar för kollektivtrafiken, även ur ett hållbarhetsperspektiv. Vi har ju ett fungerande tunnelbanenät i Stockholm i dag, och då tycker vi att man bör titta på möjligheten att bygga ut det. Om det nu inte skulle bli en utbyggnad av tunnelbanan till det nya storsjukhusområdet vid Karolinska så tycker vi att det vore olyckligt.
Mycket bra initiativ som ju egentligen borde vara något som de makthavande allianspartierna drev. Nu är de fastlåsta i andra tankebanor och i någon slags obegriplig idé om att tunnelbana inte är bra eller behövs.

Fler som bloggar: Nya bloggen Forum för tunnelbana.  /  Helene Hellmark Knutsson
S-pressinbjudan om seminarium i morgon på temat "bygga T-bana".

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
- Netroots Stockholm,

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 26 oktober 2011

Carema-skandal i ljuset av ideologiskt drivna privatiseringar

Medierna rapporterar att politiker i Hässelby-Vällingsby vill säga upp avtalet med Carema om driften av äldreboendet Koppargården. Detta efter avslöjanden om vanvård. Enligt uppgifter till DN har företaget försökt köpa tystnad. Man dementerar men "Maria" har sin historia att berättaJag minns Sara Wägnert. Hon jobbade en gång på Polhemsgården i Solna. Efter avslöjad vanvård avgick partivännen som var ansvarig för äldrevården. Sara fick en lag uppkallad efter sig, allt för att liknande händelser skulle undvikas.

Med privata aktörer har ansvarsutkrävandet förändrats. Trots att politiker i minst lika hög grad borde vara ansvariga för kvaliteten i vård och omsorg verkar vi tycka att det här ska ses som vilka affärsuppgörelser som helst. Den centerpartistiske Fredrik Bojerud i stadsdelsnämnden har exakt samma ansvar som då gällde Anders Gellner i Solna. Men nu handlar det om ett privat bolag som missköter uppdraget. Inga avgångskrav ekar från medborgare eller medier.

Det riktigt oroande är att privatiseringar där bara ideologin, inte kvaliteten, tillåts styra fortsätter. Där en reservation att jag inte exakt känner till gången i privatiseringen av just Koppargården. Igår hörde vi argument i hälso- och sjukvårdsnämnden när det gäller privata intressen som ska ta över BUP i bland annat Botkyrka. Det som styr är synen att privata intressen per definition är bra för verksamheterna. Samtidigt har när det gäller landstingets verksamheter en alltför stor tolerans för misstag tillåtits. Kvalitetskrav har förvisso funnits och finns men ribban för misstag förefaller vara mycket högre. Så kan det inte få vara.

Och åter till ett exempel som jag har använt flera gånger men som ingen har kunnat ge något bra svar på. När företaget Legevisitten själva sa upp avtalet med landstinget om driften av vårdcentralen Ormängen i Hässelby, gjorde man det med argumenten att deras patienter hade blivit för gamla och sjuka. Vi saknar en debatt i Sverige om var gränserna går för vilka värderingar som kan tillåtas styra vård och omsorg. Det verkar som "vi gör det", i själva verket de politiker som driver privatiseringsvägen, utan rimliga krav på kvalitet,

Mer: Caremas bild av läget.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

57 nya webbplatser hackade - 180 000 drabbade

Läser nu på morgonen att hackerattackerna inte bara riktat sig mot den Bloggtoppen där jag sedan  2007 har funnits med. Totalt, uppger Aftonbladet, har ytterligare 57 siter hackats och 180.000 personers uppgifter läckt ut och finns på nätet. På den nya listan finns även Topblogarea där jag också har funnits med. För egen del är jag lugn. Det e-postkonto jag hade på Bloggtoppen är numera "icke-existerande". Lösenordet är i och för sig använt en del men inte till några viktigare inloggningar utan mer som ett "slasklösen" där en rad webbplatser utan att det ligger något värde i tjänsten kräver inloggning för ditt och datt.

Mitt råd är:
Ta det allvarligt! Hela listan med hackade konton ligger på SvTs webbplats. Det ser kryptiskt ut (!) de där långa siffer- och bokstavskompinationerna. Men jag testade på en sida som löser MD5-kodade lösenord och det funkar!

Hela saken känns ungefär som vid ett inbrott där inget egentligen har stulits: Det kryper in på skinnet i form av kränkning och obehag. Jag hoppas förstås att mina "meddrabbade" inte påverkas mer negativt än så av det som har hänt. Men redan det faktum att journalisters och politikers konton kan vara åtkomliga för "alla" efter nätattacken gör det oerhört allvarligt. För Bloggtoppen.se innebär det slutet. Ägaren lägger ner. Jag förstår honom även om det inte gör mig särskilt ledsen.

Mer: DN, Ekot, Exp,AB-ledaren, DN2, SvD1, SvD2,
Fler som bloggar:

Aftonbladet har följande lista på de "nyhackade" webbplatserna.

De hackade sajterna – hela listan

adcomlive.se
bag.nu
bildbank.eslov.se
billesholmsgif.se
bilrecension.se
blasarsymfonikerna.se
bloggtoppen.se
bildalbumet.se
bonti.se
call-up.se
campaign.iqmedier.se
carlwisborgab.se
dagensps.se
discsport.se
djurensjurister.se
easykb.se
ecoprofile.se
emusic.se
find-websites-directory.com
fjaderborgen.se
gamman.se
genealogi.se
golfbycarl.se
gulabutikerna.se
hobby.se
iplay.norran.se
itservice.omv.lu.se
kloaken.net
kryolan.se
lensy.se
matlycka.se
mchuset.se
meetingsinternational.se
natalie.se
nivado.com
nordportalen.se
nylandsnation.com
plusikassan.se
puff.se
quakeworld.nu
reklamkraft.tv
retrospelbutiken.se
rullma.fi
saifa.se
scrabbleforbundet.se
seriehyllan.se
serieplaneten.se
shellkonto.se
skcab.se
sportbilen.se
tarotlive.se
topblogarea.se
tramsmail.se
tropicarium.se
veteran.se
vilse.studorg.liu.se
world-superstore.com
yle.fi (Sex och såntdelen)

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 25 oktober 2011

Vågar du deklarera sossarna som rökta?

Alltsedan det mediala drevet mot Håkan Juholt har jag funderat hur det påverkar nyhetsförmedlingen i stort. Det som i normala fall skulle ha blivit en "riktig nyhet" som i stället inte syns eller blir mindre. Kanske (möjligen bara mina egna tankar...) ett exempel i dagens DN. De angelägna och viktiga förslagen om insatser för ett bättre arbetsliv blir en kort TT-notis i dagens tidning. Och inte nog med det: På nätet leder länken till nyheten i stället till en historia om den engelska poeten Wilfred Owen. Dagens ledartext signerat Johannes Åman hittar jag däremot.

Åman skriver om makt. Om en socialdemokrati som efter maktförluster inte ser vägen framåt och som saknar identitet. Redan där begår Åman ett misstag. Socialdemokraterna både föddes och växte upp utan makt, som en folkrörelse för många "vanliga hederliga arbetare" som då saknade rösträtt. Man föddes som en motkraft mot de borgerliga krafter vars partier ibland bildades som sammanslutningar av redan valda riksdagspolitiker. Om någon i sina rötter har makten som en medfödd extremitet är det väl moderaternas tidigare partibildning. Jag vet att historieskrivning inte är det partiets starka sida. Man har också, precis som Åman, all anledning att försöka skriva om den.

Visst har socialdemokratin haft makten under lång tid sedan -32. Endast en bråkdel av tiden har det varit i majoritet. Den makt som socialdemokratin har utövat därför att svenska väljare gång på gång har röstat fram partiet har oftast utövats tillsammans med andra. När man har tvingats i opposition så har ibland avspeglats i något av passivitet och uppgivenhet. Så blir det lätt om bra och "kloka" förslag alltid avslås av det parlament man sitter i. Fram till slutet känns Åmans text som en i raden från skribenter i borgerliga tidningar som utan större analytisk krav "skriver skiten av sossarna". Ett annat exempel fanns så sent som i gårdagens ledare med en ganska trist mening: Bildt är en populär utrikesminister, medan tanken på Juholt som statsminister skrämmer. Det kanske inte är underligt att dreven mot dem inte ser exakt likadana ut.

Affär eller inte. Jag har lätt att tolka väljare som förbannade men att "Juholt skrämmer"? Partiet gick upp i mätningarna före affären. Det verkade som om Juholt hade lyckats förmedla något som lockade det många kärnväljare och andra som tröttnat på regeringen Reinfeldt kände. En fara som partiet nu riskerar är att lyssna för mycket på dem som tolkar väljarflykt på grund av besvikelse efter affären som i stället politiska reaktioner. Det utesluter inte att Åmans sista stycke är angeläget.
Utan nytänkande får Socialdemokraterna svårt att utmana den borgerliga alliansen. Men hur ska det gå till? New Labour och Nya moderaterna må vara inspirerande exempel på att år i opposition kan användas till en tidigare otänkbar förnyelse. Men Nya socialdemokraterna?
Om man som många borgerliga skribenter alltid gör, utgår från att en S-förnyelse måste vara mer av höger, mer av borgerlighet, ja då blir man som Åman besviken. Däremot låg det mycket i de råd som moderaternas förre strateg Ulrika Schenström rådde (S) på ett seminarium efter valkatastrofen. "Hitta rötter, bygg på grundvärderingar, bli tydlig". Man ska och måste följa med sin tid om man vill vara relevant. Men framtida styrka byggs inte nödvändigtvis på att snegla på andras positioner i politiken.

Det är lång väg att vandra för det socialdemokratiska parti som vill återupprätta sig i väljarnas ögon. Arbetet hade knappast börjat på allvar när Juholt-drevet började gå. Men det är långt kvar till valet och tre år är en evihet i politiken. I svensk politik har Sören Holmbergs ord blivit oförglömliga. "Alliansen är rökt". Så blev det inte och frågan är vem som vågar göra om samma icke-analytiska grej inför 2014?

Mer: Ab-ledaren, AB Ewa Franchell.
Fler som bloggarRoger Jönsson om historieskrivning, Hannah Bergstedt om en t-shirt,. Thomas Böhlmark med försvarsskrift som ursprungligen skrevs av en moderat "historieguru". Historietema även hos Sebastians tankar, Andrine Winther, Mattias Lundbäck,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 24 oktober 2011

Fler skarpa protester mot moderata historieförfalskningar

Jag kom in först idag i helgens stora "grej" på Twitter. Ett bidrag med hashtaggen #stuffmoderaternadid till den satirliknande kampanj som startat som en liten proteströrelse mot att moderaterna i Örebro gick ett par steg för långt i att skriva om sin egen historia. Föresten ser jag så här senare ett litet syftningsfel i mitt bidrag. Det var Bea Ask som skrev låten och Carl Bildt som lärde Jackson att dansa moonwalk. Inget annat!

Det förslag till moderat idéprogram som låg på stämmans bord uttryckte bland annat:
Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.
Visst, jag var ung på den tiden vi i Sverige var som mest aktiva i kampen mot apartheid i Sydafrika. Jag kan garantera: de moderater jag mötte drev inte den frågan med någon större intensitet. Det var nästan undantagslöst att de svarade "men i Sovjet då!!) eller "kommunismen då". Aldrig ett försök att hålla två saker i huvudet samtidigt, två då samhällssystem som var lika viktiga att motarbeta.

I kritikerstormen efter skrivningen i programmet verkar historieförfalskandet gå vidare. Nu reagerar också DNs förre medarbetare och nu författaren Barbro Hedwall mot lögnerna. Den här gången är det faktumet att högern motarbetade rösträtten i Sverige som i stället med Sofia Arkelstens ord, här i samtal med DN.

Ni var emot fri och lika rösträtt för 90 år sedan.
– Nej nej nej, det där är inte korrekt. Vi var ju med och genomförde det,

På det svarar Barbro Hedwall i tidningen:
– Det var i fräckaste laget. Det här är ren och skär historieförfalskning.
– Hela rösträttskampen fanns just för att högern var emot. Utan dem hade det inte varit någon rösträttsrörelse.
Barbro Hedwall beskriver också vad som hände, då när demokratin infördes.
Liberala samlingspartiet och Socialdemokraterna var de partier som var för allmän och lika rösträtt. Då de tog makten 1917 såg de också till att förverkliga det som ibland kallas för ”demokratins grundbultar”.
– Först då första världskriget var över insåg högern att det var kört. Då vek de ned sig. Men att de skulle ha varit med och genomdriva lika rösträtt är helt fel, säger Barbro Hedvall.
Om detta kan mycket sägas. Vi vet sedan hela den politiska historien att högern och senare moderaterna har röstat nej till det mesta av välfärden och sedan, när det har blivit självklart för människor, anpassat sig till detta. Att man nu fortsätter förändra sin självbild, dölja sin historia och sno värdeord och retorik från arbetarrörelsen är ju egentligen inget annat än en stor seger för just arbetarrörelsen. Men som beskrivning över skeenden i svensk politik och historia är det väldigt uselt. Men jag förstår att moderaterna skäms för sitt historiska arv.

Mer att läsa
: DN, Läs verkligen Ledarbloggen (AB) lista över hela moderathistorien,

Fler som bloggar.: HBT-sossen, Johan Westerholm, Alliansfritt, Beelzebjörn, Norrköpingsbloggen, Martin Moberg, Ett hjärta rött, Röda Berget, AnnarkiaHelene Hellmark Knutsson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

DN om drev men knappast om Lundin Oil

Jag betvivlar att DN så här i efterhand vill bidra till någon kritisk debatt om mediala drev. I och för sig jämför man den företeelsen med den aktuella jaktsäsongen. Men något ifrågasättande av sin medverkan i sådana drev tas inte upp.

Juholtdrevet har både jag och väldigt många andra skrivit om de senaste veckorna. En olycka för socialdemokratin som så sent som igår slog tillbaka i form av ras i väljaropionionen. Här har bilden varit "medvetet bluff och bedrägeri" medan andra har hävdat misstag. Oklara regler från riksdagens sida, möjligen. Andra har hävdat motsatsen. Juholt själv är på resa i landet för att berätta sin egen historia och återfå det förtroende som går att återfå. Det mediala drevet blev rekordstort i Juholts fall, samtidigt som ett antal andra ledamöter som gjort liknande "tavlor" med bidrag till hyror bara blev smånotiser i pressen. Riksdagens förvaltning som ska hantera våra skattepengar verkar även efter affären vara en odiskuterad och orörd del av byråkratin. Trots misstagen och trots att en rejäl internrevision skulle behövas på "stället".

DN menar att "drevet" mot Carl Bildt handlar om jävskrockar därför att näringslivsföreträdare ibland kommer till politiken. Vidare menar DN att Bildt är skicklig och att få väljare verkar tycka att Bildts gärningar påkallar "drev". Möjligen kan det ha en koppling till hur just medier - däribland DN själva-  skildrar saker.

Just DN, som idag inskränker analysen av "drevet" mot Carl Bildt till just jäv och de två fängslade journlisterna i Etiopien, gick också till halvt försvar av utrikesministern när Lundin Oil-affären tog fart för ett år sedan. "Fluffiga anklagelser" skrev ledaren som menade att anklagelserna om företaget Lundin Oils medverkan i brott mot folkrätten var "fluffiga". Däremot sammanfattade ledaren historien ganska hyfsat: Det handlar om mer än jäv:
Åklagare Magnus Elving har inlett en förundersökning om misstänkt folkrättsbrott i Sudan mellan 1997 och 2003. Bakgrunden är en rapport från ett 50-tal frivilligorganisationer, ”Unpaid Debt”, som publicerades i början av juni. I rapporten anklagas Lundin Oil för att vara medskyldigt till att 12.000 sudaneser dog och 160.000 fördrevs från sina hem i samband med att en oljefyndighet exploaterades. Eftersom utrikesminister Carl Bildt mellan år 2000 och 2006 var styrelseledamot i Lundin Oil träffar anklagelserna även honom.
På många sätt oroar det att det inte hos DN finns ett uns av funderingar kring att en utrikesminister som alls förekommer i sammanhang om folkrättsbrott borde få trovärdighetsproblem. I stället tar man fram försvarsskriften och berömmer Bildt för ånger i samband med kritiken om agerandet i Etiopien.
Nu tycks han äntligen ha insett allvaret och intagit en mer lyhörd attityd, vilket bland annat visade sig på lördagens presskonferens.
Lundin Oils göranden och låtanden i Sudan finns nu inte på kartan på DNs ledarredaktion. I stället slår DN-ledaren i sista stycket fast sin slutsats:
Bildt är en populär utrikesminister, medan tanken på Juholt som statsminister skrämmer. Det kanske inte är underligt att dreven mot dem inte ser exakt likadana ut.
Något som framställs som en seriös analys av mediala drev kokar alltså på DN-ledaren ner till en sedvanlig politisk pamflett.

Mer att läsa: FOKUS om Lundin Oil, AB, Jan Guillo,Expressen
Fler som bloggar. Eget om Lundin Oil, Eget förra veckan om Bildt, Tord Oscarsson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och
Politometern Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

söndag 23 oktober 2011

Opinionsfall och vackra, röda, fallande höstlöv



En opinionsmätning, en stämma och en inbjudan. Tre nyheter som inspirerar mig till inlägg. Inspirerar är kanske inte rätt uttryck. Inspiration är för mig något positivt, något som väcker positiva känslor och leder till goda gärningar. Frågan är om det verkligen gäller här.

Idag visar SIFO att mitt parti har fallit nära 10 procent efter "Juholtaffären". Det parti som gick till val 2010 med målet att nå 40 procent får nu 25,5 procent i mätningen. Mätningen kommer samtidigt som jag från den påslagna teven hör moderater samlade till stämma i Örebro diskutera politiken framöver med stort självförtroende. (S) i krishantering och internt fokus på att vända ilska och besvikelse. (M) som trots allt, trots Reinfeldts varningar för visioner och trots hans mer historiskt än framtidsinriktade tal, har greppet om den politiska dagordningen. Moderatledaren träffade möjligen rätt i sin poetiska formulering i gårdagens tal: "De vackra, röda höstlöven", kommenterade han. Mer behövdes inte sägas om motståndaren. Efter en stunds eftertanke fnissade ombuden...

Söndagens mätning bekräftar de fallande röda. Det motsatta gällde fram till den tidpunkt då affären Juholt briserade. S var på gång att i en skuggbudget ge besked om politiken framöver. Då vände opinionen uppåt. Det borde rimligen betyda att det är möjligt att få stöd för politiska värderingar och konkreta förslag. Den inriktning som Håkan Juholt pekade ut i sina linjetal togs emot positivt av många väljare. Allt detta som skulle kunna leda framåt verkar ha försvagats dramatiskt efter de senaste veckornas "turer". Nyckelfrågan är om det kan vändas? Kommer de politiska budskapen kunna tränga igen den vägg eller mur av negativa bilder som finns efter mediedrevet och som nu riskerar att finnas där när vi vill prata samhällsbrister och lösningar? Jag är orolig.

Den lösning som nu har valts är att Juholt med resor i landet ska vända detta. Katarina Bredberg bloggar från ett möte i Göteborg, ett inlägg som också SvDs Lena Hennel har läst. Här citeras också Ulf Bjerelds inlägg från samma möte. Och visst är det en kraft om de egna partiarbetarna väcks och blir entusiastiska "pratare" för partiet. Men kommer den entusiasmen att nå utanför partiväggarna? Tveksamt utan någon särskild insats för att verkligen söka upp potentiella väljare som nu vänder oss ryggen. Partiet behöver göra något i stil med LOs lyssnarsatsning Stora resan, med fokus på icke-medlemmar, människor som känner och till och med brinner för våra idéer men som inte kommer att ge oss stöd därför att bilden är fastnitat i skandalrubriker. Här krävs ledarskap och initiativ. Det kräver samtidigt en mycket stor förståelse om hur det kan vara att som vanlig medlem som älskar politik i stället får stå och lyssna på skäll över ledarpersoners felsteg. De flesta gör det på fritiden och har noll kronor i betalning för sin partiinsats. Frågan är hur vi behåller alla dem och gärna får fler....

Den tredje "inspirationen" handlar om en inbjudan. Trots Reinfeldts omdöme på stämman om "särintressen" vill nu regeringen enligt Anders Borg, samtala med arbetsmarknadens parter. Enligt DN är LO, TCO och SACO positiva. Endast Svenskt Näringsliv surar. För en facklig organisation är medlemsintresset hela "affärsidén". Och med en borgerlig regering i landet krävs också direkta samtal med denna regering för att kunna påverka. LO har ett speciellt förhållande till (S), det parti som fackliga organisationer själva bildade för att påverka politiken. Samarbetet binds ihop av samma mål för samhällsutvecklingen.

Jag vet inte hur man ska beskriva det här läget i termer av olika grepp som borgerligheten har tagit på S. "Strupgrepp", kanske? Ingen facklig organisation som vill överleva kan avstå från att i relation till den makt som styr, försöka påverka för medlemmarnas bästa. Hittills har det alltid varit en självklar relation med socialdemokratin och det är naturligt att det gäller även framöver. Men att mitt i S-kris, mitt i tider då en borgerlig allians har starkt väljarstöd få se bilder av Borg, Reinfeldt och så de fackliga företrädarna i samtal om medlemmarnas villkor på arbetsmarknaden är onekligen ytterligare en risk för (S) legitimitet i breda löntagargrupper. Det krävs mer än resor i landet för att möta det svåra läget.

Mer att läsa: SvD Lena Hennel, DN, DN Debatt, Olof Ruin, AB om sammanbrott, AB Lena Mellin, Ekot, GP. SvD PJ Anders Linder, Sydsvenskan, Expressen,

Fler som bloggar: Mitt i steget, Högberg diktar, SvD ledarblogg, Svensson, Mikael Andersson, Röda BergetJämlikhetsanden, Kristian Krassman, Martin Moberg, Olas tankar, HBTsossen,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

lördag 22 oktober 2011

Skrytvalsen från Örebro


Sloganen
"Tillsammans" är upplyst i det som i TV ser ut som en halvmörk lokal vid m-stämman i Örebro.  Där uppe på scenen talar moderatledaren, nästan hela tiden med kroppen vänd till vänster, sett från mitt håll. Det visar sig bli ett tal som nästan är rensopat från analys av samhällsbrister och i stället en stor historiafokuserad skrytvals. Ett parti som "ser samhällsproblem" talade Reinfeldt förvisso kort om i avslutningen. Problemet är trovärdigheten när det inte binds ihop med det stora blocket i talet: Fortsatt sänka skatter och frågan om de lösningar som partiet pekar på kommer att leda till jobb och bryta utanförskap. "Sänkt moms på krogen", exempelvis.

Reinfeldt inleder kort med att påminna och det utanförskap som han lovade bekämpa. Sen kommer han till skatterna där har fastnar en längre tid. Där verkar också stämmoombuden vakna till liv på allvar. "Vi har sänkt inkomstskatterna med över 70 miljarder". Därför är partiet det "enda regeringsalternativet inför valet 2014". Och möjligen retar det alliansvännerna något när Reinfeldt hävdar att hans parti är det enda som vill att "vanligt folk som jobbar ska få mer i plånboken". Ett långt avsnitt av talet upptas av RUT och ROT. Där antyder Reinfeldt att den som känner tveksamhet till dess effekter samtidigt är förespråkare för svartjobb. Och den retoriska sloganen "Fler kan arbeta under schyssta villkor" blir inte konkret. Vill partiet ta itu med det stora problemet som finns på arbetsmarknaden idag när det gäller verkligt oschyssta och otrygga anställningsvillkor? Där fanns inget konkret.

Det finns en punkt där Reinfeldt skrämmer mig. Hans försvar för det som kan beskrivas som "jobb till varje pris" och kritik mot dem som ställer krav på arbetsvillkor. Reinfeldt skulle aldrig erkänna det men i hela tanken ligger försvar för låglönemarknad och avståndstagande för att politiken ställer krav på arbetsgivarna. Det motsägs delvis i Borgs antydningar om hur han vill få dialog med arbetsmarknadens parter. Vad gäller?

Övriga delar av talet är korta noteringar: Som om äldrevården som får en mening. Kort om hur man gett vården resurser, apoteksreformen, droger och våld. Mer tyngd läggs till att markera ansvar för de offentliga finanserna och där jämförelser med andra europeiska länders läge. Men inte något om de stabila ekonomiska läge som han som statsmininster övertog av den förra S-regeringen. Inte heller, självklart inte, ett ord om hur regeringen Reinfeldt slog bort varningar om en kommande kris så sent som våren 2008.

Ett förhållandevis långt avsnitt av Reinfeldts tal blev ett angrepp på (S) för gångna tiders utnämningspolitik, där arbetsförmedlingen fick vara exempel. Det hade varit många sossar, menade Reinfeldt och avslutade retoriskt skickligt med den nu utnämnda GDn. Angeles Bermudez-Svankvist som illustration på att nu var det andra principer som gäller. Möjligen visar ett tidigare styrelseuppdrag i Företagarna att utnämningen trots allt har hållts inom den "sfär" i näringslivet som partiet gärna lyssnar på när politiken utformas.

Det var helt väntat mycket lite om framtid i talet. Reinfeldts stora besked under stämmodagarna i Örebro har ju varit att just visioner och drömmar är farliga därför att de tenderar att kosta pengar. Kanske därför mest en skrytvals, kanske därför så kort om äldrevård och sjukvård, kanske därför så rensopat från problembeskrivningar och kanske just därför ett tal som väljarna aldrig kommer att luta sig emot när det kommer till val.

Med det sagt ska socialdemokratin verkligen ta det politiska läget på allvar. Moderaternas skicklighet i retorik och konsekvens, de ständiga retoriska förflyttningarna för att öppna dialogen till nya väljargrupper och samtidigt höga förtroendekapital hos väljarna, vore i ett normalt läge en utmaning. Men det är svårare än så. Efter eländet ett halvår efter valet är (S) sårat av drevet mot Juholt i medierna. Det krävs mycket  för att rycka upp politik och organisation till en nivå som klarar utmaningen mot en stark politisk höger.

Mer att läsa: SvD direktrapport, SvD, m och statlig skola, Aftonbladet,
Fler som bloggar: Eget inlägg om "sossefieringen", Röda Berget, Thomas Böhlmark,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Bättre a-kassa och trovärdighetsgränsen i moderaternas sossefiering

Nu finns det motstånd på moderatstämman i Örebro. Det största nederlaget som partistyrelsen hittills har lidit handlade om kvotering till bolagsstyrelser där (m)-stämman gick emot partiledningen. En annan debattpunkt får rubriker därför att paret Reinfeldt röstade olika i beslutet om idéprogrammet.. Filippa för att stryka orden "jämn fördelning av oavlönat hushållsarbete” och Fredrik för att behålla. Filippa vann striden.

Men genomgående präglas stämman av valtaktiska överväganden. Trots allt verkar de moderata kärnväljarna vara säkra, i alla fall så länge "nya" moderaterna har makten. Sannolikt och utan att ha sett någon forskning på området, har också den kärnan av moderata väljare breddats med "omsvängningen". För att lyckas få majoritet i riksdagen och få majoritet talar Reinfeldt och Borg nu till grupper där (m) har en utmaning i att vinna stöd: Kvinnor och unga väljare, exempelvis. Men idag ser jag i DNs papperstidning ännu fler signaler. Anders Borg verkar vara på väg att vända 180 grader när det gäller a-kassan.

Han vill enligt tidningen se en ny "svensk modell" med samtal mellan näringsliv, fack och regering och i det lär också ligga önskemål om att parterna tar ansvar för att omställningen fungerar under lågkonjunktur. Arbetesgivarna ska lockas med sänkt arbetsgivaravgift och facken med en bättre a-kassa, i alla fall i början av en arbetslöshetsperiod, samt sänkta avgifter. Kravet för att staten ska skjuta till pengar är att parterna tar "ansvar". Vad det senare konkret innebär är väl skrivet i stjärnorna.

Här kan Borg och Reinfeldt gå på ett trovärdighetsgrund. Det torde finnas tusentals textrader från alliansföreträdare som talar om "arbetslinjen" och som ställer den mot "bidragslinjen". Texter med i det närmaste glåpord mot dem som kräver bättre villkor för arbetslösa och sjuka. Så sent som i veckan har den argumentationen ingått i replikväxlingar om S-budgeten.

För den som är arbetslös är det väl skitsamma vem som förbättrar a-kassan. Det är väl det Borg ser och kan tänka sig att bryta mot det budskap som har hamrats ut alltsedan han och Reinfeldt tog över partiet. Här måste ändå en stor risk ligga. Även om förtroendekapitalet är stort KAN rimligen inte politiken vackla och svaja hur mycket som helst fram och tillbaka. Ett politikerpar, Borg och Reinfeldt, har investerat oerhört mycket i budskapet om arbetslinjen och trots att politiken har misslyckats så finns fortfarande en stark bild i väljarkåren att det motsatta gäller. Valet 2010 visade att allianspartierna hade större trovärdighet när det gäller jobben än de rödgröna.

Samtidigt vet säkert Borg och Reinfeldt vad forskningen säger. De känner väl till de svenska erfarenheterna. En hög a-kassa gör omställningen lättare och minskar spänningarna mellan parterna. När människor har inkomsten något så när tryggad vågar man "ge sig ut". Historiskt har det gett oss ett näringsliv som har hängt med och moderniserats med en arbetsmarknad som har bland de lägsta konfliktnivåerna i världen.

Möjligen kommer nästa moderata stämma att köra med parollen "Trygga människor vågar", en gammal paroll som användes av (S)-riksdagsgruppen i ett antal sammanhang. Nya röster ska ju vinnas!

Mer att läsa: Ekot, Reinfeldt omvald, Ekot, värnskatt, Ekot, kyrkoval, Svd, DN, Borg, Exp, förtroendemätning, SvD Reinfeldt, AB Lena Mellin, AB om röda trådar,

Fler som bloggar: Helene Hellmark Knutsson, AB ledarblogg, Katarina Nyberg Finn om det politiska klimatet, Alliansfritt från M-stämman, Dito, Thomas Böhlmark, Norrköpingsbloggen om sänkta löner, Röda Berget om att köpa en Borg, Mikael Andersson, Kent Persson om förnyelse,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Följ också Stockholms netrootsbloggare!

Intressant
  Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 21 oktober 2011

Alliansen i interndebatt om sänkt bolagsskatt

[uppdaterad] I veckan, och kanske som ett utspel inför moderatstämman i Örebro, lovade Anders Borg en sänkt bolagsskatt. Skälet sades vara att stoppa skatteflykten. Men förslaget möts av skarpa invändningar i partiledarkretsen i alliansen. Idag går centerledaren Annie Lööf emot Borgs och moderaternas idéer i Dagens Industri. Annie Lööf förordar i stället, inte helt otippat, en uppluckring av Lagen om anställningsskydd.

Läs mer om LAS i Sofie Rehnströms debattinlägg i SvD.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Idévarningar och småkakningar av ilska om hemliga partistöd

Det är stämmodagar för moderaterna och just då, när partiledningen säkert vill ha fokus på de politiska besluten, småskakar partiet av en del ilska. Jag ser under författandet av inlägget att det också handlar om intern frustration över Bildtaffären. Partifolk frågar sig vad som har hänt och önskar en förklaring på stämman. Men även moderatledningens hårdnackade motstånd mot att lagstifta om redovisning av partistöd  irriterar en del. Den tidigare riksdagsledamoten Anne-Marie Paulsson lämnar partiet i protest mot hemlighetsmakeriet. I dagens DN skriver riksdagsledamoten Maria Abrahamsson
Den moderata partiledningen har nu chansen att krypa ut ur skyttegraven och bejaka den utveckling mot ökad öppenhet och transparens som ändå är oundviklig för alla som månar om sin särställning i förtroendebranschen. Det ansvaret inför väljarna har också de 200 ombud som i helgen samlas till årets moderata partistämma i Örebro.
Det hedrar Paulsson och Abrahamsson att man nu gör kraftiga markeringar mot de hemliga stöden. Ett parti som är så bestämt på att vara samhällsbärande och dessutom öppet kan inte streta emot i den här frågan. Man undrar: vad är det som gör att partiledningen så intensivt vägrar?

Samtidigt verkar Reinfeldt inte få samma "smågulliga" rapportering från stämman som han brukar. Kanske ett resultat av lite klantiga uttalanden. Att Reinfeldt på öppningsdagen går ut i medier och talar om att partner eller föräldrar ska försörja arbetslösa i stället för a-kassan ger ingen bra "nya moderater-bild". Partiet har anklagats för att sakna drömmar och visioner och vara på väg in i en förvaltarroll. SvDs ledare har hållit fanan högt och efterlyst idéer efter jobbskatteavdragen. I det läget varnar Reinfeldt stämman för att drömma och ha visioner. Just drömmar om framtiden tenderar att kosta pengar och därför varnar Reinfeldt sina partivänner. Något verkar också låsa Reinfeldt när sänkta skatter inte får tillåtas ta utrymme.

Man måste ändå på ett sätt imponeras över den målmedvetenhet som moderaterna har när det gäller att styra all kommunikation. Man har rakt av använt sig av den ganska vanliga S-parollen "Tillsammans" som tema för stämman. I sina tal bygger Reinfeldt upp budskap helt till de väljargrupper som partiet behöver vinna för att säkra sin dominans i borgerligheten. I går var det kvinnorna. Men det var också de unga där Reinfeldt, hör och häpna, ifrågasätter konsumtionssamhället och vårt levnadssätt. Reinfeldt har också hunnit tala om "familjer som inte har råd med julklappar." Felet är att talet, pratet och retoriken inte följs av politik som förändrar verkligheten för människor. Men det låter på sina punkter ganska vackert.

Mer att läsa: SvD,  AB-ledaren, Ekot, DN,
Fler som bloggar:  Johan Westerholm, Thomas Böhlmark, Peter Högberg, Ett hjärta rött, Campaign Dossier, Kulturbloggen, Martin Moberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 20 oktober 2011

Kadaffis död och ETA skrotar vapenkampen



Dagens stora
världshändelse är väl att Libyens förre diktator Kadaffi är död. Eller om man nu ska skriva "Gadaffi". Eller? Jag har svårt att känna glädje över död i allmänhet. Men jag kan förstå och känna med dem som känner lättnad idag. Hur som helst tycker jag att Aftonbladets ledare kan stå för många viktiga tankar i den här stunden.
Sedan mer än 40 år har han representerat makten. I hans namn har all opposition slagits ner, alla avvikande åsikter förtryckts och alla försök till pluralism kvävts. Människor har torterats och försvunnit. Och som en ond ande har rädslan bitit sig fast i människor och fått dem att tystna. Nu är alltså symbolen för all denna rädsla själv död.
Hör föresten analysen från Utrikespolitiska institutets experter i filmen ovan.

Samma dag
kommer ett besked som får mig att känna glädje. Under hela livet har jag nåtts av uppgifter där ETA, "den baskiska separatiströrelsen" som det har rubricerats i nyhetssändningarna, har förekommit i rapporter om våldsdåd och terror. ETA och IRA tillhörde min uppväxts stora "skräck" i nyheterna. Idag har ETA bestämt sig för att lägga ner sina vapen. Spaniens premiärminister José Luis Zapatero kallar det "demokratins seger över terrorismen".

Kanske vänder världen och kanske blir det lite mer säkrare och tryggare. I det ska, får vi, inte glömma de konflikthärdar som verkligen plågar människor runt omkring på vår jord. Men det känns trots allt bra idag.


Mer att läsa: DN, Kadaffi Ekot, Kadaffi, SvD, SvD2, AB Obama, AB Kadaffi, AB ledare,.Utrikespolitiska institutets blogg.. AB om ETA,

Fler som bloggar: Annarkia, Annie Lööf, Signerat Kjellberg, Martin Moberg,



Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,