torsdag 1 november 2007

Privatsjukhus och vårdslakt i Stockholmssjukvården...

Visst. Alla kan göra fel. Det var säkert bara en felsägning av Cecilia Widegren(m). I kvällens Argument påstod hon att moderaterna bygger ut närakuter i Stockholms län. Så är det inte. Tvärt om. Man lägger ner fem. Dessutom tror jag hon syftade på en närakut vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Vad gäller den är moderaternas insats att man har försenat öppnandet ett halvår, endast av anledningen att den ska drivas privat. Man får ha förståele för att riksdagsledamöter inte kan allt, men då ska man också vara försiktig när man uttalar sig.

För övrigt diskuterades öppnandet av privat barnsjukhus på Östermalm i Stockholm. Det ska ju inte behövas privat numera, sägs det. Men trots det....Det är lite löjeväckande att höra riksdagsledamöter som behåller slagorden från ungdomsförbunden i något som borde vara allvarliga debatter. "Vi träder tillbaka," heter det i stället för "maktpolitiker", ja så benämns S-företrädare. Politiker ska inte bestämma utan..."personal och patienter". Möjligen bra för riksdagsledamot Widegren som inom promenadavstånd från riksdagshuset får en rad nya trevliga mottagningar med doktorer. Men för en stor andel av länets skattebetalande patienter blir det verkligen inga nya valmöjligheter. Och får åtskilliga i socialt "tunga" områden riskerar tillgänglighet och kvalitet att bli sämre. "Vårdslakt" har det kallats och om epitetet bidrar till att väcka opinion så får man tåla eventuella överdrifter.

Det är där man ska se hela debatten om ett nytt privat sjukhus för barn vars föräldrar haft råd att teckna privat försäkring. Å ena sidan växande valfrihet för några. Å andra sidan försämringar för dem i vårt län som är sjukast. Vad lagen säger är tydligt. Vård efter behov. Sjukast före friskare. Det tillsammans med att välja utbyggnad av vård före skattesänkningar borde rimligen ge bättre möjligheter till en rättvis vård av god kvalitet för alla än den väg som Sverige och framför allt Stockholm nu ger sig in på.

Föresten: gå med i Facebook-gruppen Stoppa Vårdslakt Stockholm. Här!

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,

Kommundelnings-JA till vad?

Som man frågar får man svar, heter det i talesättet. En vinkling åt ett eller annat håll kan få svaren att svänga hit eller dit. Så är nog frågeställningen "är du för eller mot en delning av Huddinge" mer lockande till JA-svar för några än den lika relevanta frågan "vill du öka antalet politiker med 150". Där är nog entusiasmen inte lika stor, även om jag personligen har en positiv grundsyn till fler förtroendevalda.

När Aftonbladet redovisar svar på webbenkät med i skrivande stund en övervikt FÖR delning bör man ha detta i åtanke. Huddinge kommun har aldrig tvångssammanslagits som i en del fall. Den ser ut som den gjorde 1860-talet. Visst: i en storstadskommun i Stockholmsregionen är det mer kommunikationsleder och arbetsplatsen som styr resandet, handlande och kanske också tillhörighetskänslor. Det är inget man ska nonchalera. Men tron att var och varannan människa går och bär på inre drömmar om ändrade kommungränser är väl lite väl patetsik. Snarare är känslan av åsidosättande, tron eller förhoppningen att kommunens service blir bättre vid delning och möjligheterna till större inflytande som bär upp tankarna på egen kommun.

Det finns vansinnigt mycket som sakligt talar emot delning. Resonemanget går i övriga Sverige i motsatt riktning: Man behöver vara större för att ha råd med investeringar och för att slåss i konkurrens mot regioner i övriga Europa. Större kommun ger tillgång till specialister som i ett delat Huddinge kommer att upplevas som försämringar, exempelvis inom modersmålsundervisningen. En delning kräver som sagt fler politiker, dubblering av administration och annat.

Man måste ta känslor av utanförskap på allvar. Det utesluter inte att känslornas grogrund ibland kan vara fel i sak. Att kommunen inte har investerat i "öster" är en sådan spridd men ack så felaktig syn. De senaste åren har Skogås och Trångsund fått investeringar på någon miljard, en utveckling som knappast skulle ha varit möjlig om man varit "egen".

I hela denna kommundelningssoppa är dock frågans hantering av den moderatledda kommunledningen det värsta. I vårens eventuella folkomröstning ska bara den östra kommundelen få delta, trots att en delning påverkar och berör hela Huddinge. Det är demokratiskt skrämmande! Förklaringen är enkel: för att vinna makten har moderaterna i Huddinge tvingats ta med Drevvikenpartiet. Priset blev folkomröstning, även om också många moderater saknar den där riktiga kärleken till "en egen kommun". Men för maktens skull lät man kommundelningsfrågan komma ända in i maktens korridorer.

Möjligen hyser de lokala moderaterna stor tilltro till att regeringen vid en prövning säger nej till delning. Där finns de sakliga fakta som visar att en delning kostar. Därtill hoppas man självklart på statsrådet Odell som är ansvarig minister. När han åt mat med lokala företrädare och fick höra om Huddinges spektakel med att bara en av fyra får rösta, och att områden som Mellansjö och VIdja får rösta om de i en folkomröstning visar att de ska säga ja, så blev han enligt trovärdiga källor väldigt förvånad över Huddinges agerande: "Självklart ska hela kommunen få folkomrösta", menade Odell. Han har så så rätt.

Gå gärna med i Facebook-gruppen Håll ihop Huddinge

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , ,