söndag 19 december 2010

Brev till socialdemokraterna

Kära Socialdemokraterna


Jag blev medlem och mycket aktiv i dig strax innan det blev stadgeenligt tillåtet, så låt oss räkna från SSU-inträdet vid 14 års ålder. Idag är det drygt 30 år. De värderingar som jag hade då består i stort sätt idag även om jag hoppas att jag har följt med i tiden, ungefär som dina väljare har. Där tror jag en av de stora styrkorna med dig ligger. Du har aldrig fastnat i teser och tuggande. Du har varit fastgjuten i värderingar när det gäller målet med politiken. Samtidigt har du lyssnat till din samtid utan att känna behov av att skära av dina band och rötter. Du har lyssnat därför att du har haft en inre kompass som visat vägen. Och inte minst viktigt: Du har under alla år berättat om färdriktningen och fått stöd för den i val efter val.

Jag
har varit med även i kristider. Det har alltid handlat om dåliga tider för Sverige. Du har gnetat på i opposition, hur trögarbetat det än har verkat. Och allt som oftast har du lyckats få stöd igen. Det har du fått därför att människor har sett att du lever i deras vardag och verklighet. Och visst har du haft olika känsla för detta, olika inställningar på dina känselspröt. När det har gått verkligt illa har du glömt mycket av de grundläggande värderingarna om rättvisa. Inte minst har det gällt i kristider. De signalerna har ibland stannat utanför kaptenshytten.

Problemet
för dig är nu att du i valet som gick glömde alla dem som inte hade så uttalade behov av dig. I alla fall inte nu. Alla dem som tidigare gav sitt stöd trots att de själva hade det ganska bra. Visst: du hade ett program för jobb och tillväxt som du snickrade ihop under i det närmaste jubel i Älvsjö. Bristen hos dig var att du inte lyckades berätta om det. Du omprövade skolpolitiken till "stort jubel" också internt. Du lyckades inte berätta om det. Du hade en välfärdspolitik som svenska väljare tror på. Dina motståndare hade också det och kunde samtidigt, precis som du, betala för det trots sänkta skatter. Du talade mycket om "sänkt skatt mot välfärd": Problemet var att din motståndare lyckdes att - för tillfället - kombinera de två. Du blev ensam kvar försvarare av de som är sjuka och uppbär ersättning. Du ska ha all heder av det. Problemet är att de är få, och att det ställer dig utanför alla möjligheter att förändra och förbättra Sverige. Både för dem med sämst livssituation och för att också vara relevant och får stöd av dem de som har det bättre.

Och
snälla socialdemokraterna: Du pratade så länge om hur viktigt det var att människor kunde utvecklas, stärka sig, göra den där "klassresan". Men var tog du vägen när någon faktiskt hade grejat resan? 

Du, socialdemokraterna, hade ett mål att nå 40 procent av väljarnas stöd. Du fick 30.66 och idag är det i mätningarna nere på 26.9. Din ledare ska avgå. Du har interna krav att fler besättningsmän och kvinnor lämnar. Du har inte någon som sagt sig vilja styra skutan framåt. Det spekuleras friskt om vem som ska leda dig men det kommer bara "nej tack-svar". Besättningen låter ibland som om den ena vill styra åt vänster medan andra vill höger. De stora skara av besättning och de som följer din resa tycker annars att du ska ta en trygg kurs mellan hindren. Att du ska vara sjöduglig oavsett väder. Det är ännu bara mumlanden i sosseskutans kabysser men ju längre resan går kommer skallen att höras högre om att byta färdriktning. Du har genom åren haft kaptener som lyssnat in rätt kurs mellan grynnor och grund, farleder som lett mot hamnen. Du har med det kunna segla på med god fart och de som predikat "hamnen är åt höger" eller "hamnen är åt vänster" har ändå till sist gjort sitt jobb för att hålla en trygg resa.

Socialdemokraterna: Du gick ordentligt på grund i september. Ditt skrov fick stora sprickor. Dina segelt revs bitvis i strimlor. Din besättning var alltför mångtalig för att du skulle kunna behålla alla. Och mitt i det hastiga reparationsarbetet av dig fanns det dem som fortsatte borra hål i dig. "Det är ju murket", säger dom och hackar vidare.

Finns det nu någon som vill hjälpa dig att hissa seglen? Finns någon som vill täta dina sprickor i skrovet och göra dig sjöduglig? FInns någon tekniskt sakkunnig som kan och vill justera kompassen? Finns i din besättning någon som kan förse dig med ett aktuellt sjökort som gäller för de vatten du nu tar dig fram i? I lastutrymmet har du en värdefull last, precis som du har haft under alla färder över haven. Finns det någon som tar ansvar för att den är ordentligt surrad? Och inte minst: Kan någon i din besättning få arslet ur vagnen och berätta att kursen är en aning skev i stället för att klaga på brister i förplägnad och obekväma sängar??

Socialdemokraterna. Du har ett problem till. Där framme på fastlandet står kaptenen från konkurrenten. Du trodde inte på ryktet att de transporterade samma last som du, i alla fall enligt alla dokument för resan. En gammal skorv, som du trodde, hade uppgraderats, bytt kapten, bytt kurs och nått fram före dig. Den skutan valde de öppnare vattnen där vinden var god, inte som du gjorde, riskera sig in i de smala vattnen där du försökte orientera dig.

Nya vatten för dig.
Men med samma värdefulla last. Med kunnig besättning. Med en resa värd varje ansträngning. Förr seglade du alltid över de öppna vattnen med ditt stabila skepp. Gör den resan nu också och låt alla, alla, åka med.

Fler bloggar.

- Roger Jönsson, Johan Westerholm, Martin Moberg, Storstad., Rebella,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , ,