tisdag 13 juli 2010

Om ledarskap, ansvar och ordning på finanser

Nej, någon total koll på vad vänsterpartiet eller miljöpartiet har sagt om EU:s "kapitaltäckningsdirektiv" har jag faktiskt inte. Jag ser i och för sig efter en snabb googling att exempelvis vänsterpartiet i finansutskottet nyligen skrev om en alltför senfärdighet och otillräcklig prioritering av krisförebyggande åtgärder, och jag  ser en not om "det kapitalistiska systemet". Men trots kunskapsluckor i sakfrågan finns det ändå anledning att reflektera något när finansminister Borg skriver på DN Debatt.

Jag tror inte att debattartikeln egentligen är skriven främst med omtanke om EU:s beslutsprocess i finansfrågor. Om ett par månader är det val i Sverige. Väljarna ska dels välja färdriktning och dels utvärdera om Anders Borgs och Fredrik Reinfeldts regering har skött sig. Anders Borg har i alla fall lärt sig en sak av historien: ansvarstagande för landet och ordning på statens finanser är oerhört viktigt för att alls ha en chans att vinna val. I modern tid har de två borgerliga regeringsperioder vi sett avslutats med att väljarna har kastat borgarna ut från regeringskansliet med buller och bång. Hög arbetslöshet och ekonomiskt moras har lämnats som arvegods och S-regeringar har fått börja städa.
Svensk ekonomi har havererat därför att allianser inte har kunnat hantera balanserna mellan utgifter och inkomster, när var och en skulle ha sin del av reformutrymmet.

Så långt om gågna tider. När Borg blev minister för finanserna hade Sverige en urstark ekonomi och en ökning av antalet nya jobb. Den var till och med så stark att Borg i riksdagen avfärdade varningarna från oppositionen om en möjlig kris.
”Lyssnar man på Östros är det lätt att få intrycket att Sverige står inför en allvarlig nedgång, kanske en depression, med massarbetslöshet, hög inflation, chockhöjda räntor och förödda statsfinanser.”
Finansminister Anders Borg i riksdagen 15 april 2008

Det är bra att det finns en närapå total uppslutning i svensk politik om att hålla sig inom de ramar som ekonomin tål när ma pratar reformer. Två viktiga och trista undantag har finansministern själv stått för. Det stora, som är ett direkt hot mot samhällsekonomin är förstås jobbkrisen. Och så det andra: Trots att nästan alla pratar om olika brister i välfärden och behov av att förbättra kvaliteten i vård, i skola och omsorg, så prioriterade alliansregeringen att minska intäkterna till stat, kommun och landsting, det vi i dagligt tal kallar "skattesänkningar". Anders Borg hade haft betydligt större nytta av att skriva brev till sig själv om ansvar än att plita på dagens DN Debatt-artikel.

Läs mer:
- Konjunkturläget, juni 2010
- OH-bilder, S ekonomiska seminarium, Almedalen 2010

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,