fredag 27 november 2009

Vettlösa Sverige tvingar sjukskrivna begära tjänstledigt

Detta är helt sanslöst i dagens Sverige. Jag hör Ekot berätta om vad som händer efter årsskiftet
En fjärdedel av de som har förbrukat sina sjukpenningdagar är deltidssjukskrivna. Efter årsskiftet blir det andra bullar. Alliansregeringens så kallade jobblinje slår igenom. Även om sjukvården har bedömt någon som sjuk finns det ett politiskt dekret som sägar att många av dem i alla fall är friska utifrån någon form av generell "politisk diagnos".

De ska nu tvångsinskrivas på arbetsförmedlingen för att delta i förmedlingens härliga introduktionskurs. Gör man inte det kan man stå utan ersättning. Den nationella samordnaren för denna allt märkligare del av det svenska välfärdssystemet svarar förstås som alla i samma position: "Sådana är reglerna".

Ekot intervjuar William Hemberg som idag jobbar med att utveckla affärssystem för datorer. Han är delvis sjukskriven efter sviterna av borelia. Något problem att fixa jobb och därmed ett behov av arbetsförmedlingens tjänster har han inte.
"Jag har fixat jobb själv - jag har inga problem att få jobb. Problemet är att jag har ont i huvudet. Jag behöver bli av med det..och jobba mer.
Om Wiliam inte börjar på introduktionskursen får han inget aktivitetsstöd. Snurren i snurren är attt arbetsförmedlingen kräver att man skrivs in som arbetssökande även om man har ett jobb. Snurrens absoluta snurr är att denna vettlösa institution, som jobbar efter vettlösa regler som bygger på likartade riksdagsbeslut, kräver att man ska begära tjänstledig för att vara sjuk i stället för sjukskrivning. Deltidssjukskrivning blir till deltidsarbetslöshet. Om arbetsgivaren beviljar tjänstledigt förstås.

Grunden till det här eländet i välfärden är förstås att människor inte tillåts vara sjuka utan alltid ska ifrågasättas och betraktas som arbetsskygga. Att återställa (just så) välfärden i socialförsäkringssystemet är den första åtgärden för en ny regering. Men det gäller också att spränga de system som av godhet och omtanke har byggts upp men som utvecklats till gigantiska byråkratier vars regelverk och vällovligt arbetande tjänstemän inte klarar sina uppgifter med bibehållen respekt för sina "kunder" / klienter / gäster" eller hur definitionen nu låter.

Mer att läsa:
DN, AB, SvD

Bloggar:
Fler progressiva på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Mona Sahlin med utspel om rödgröna i koalition med Fp och C

DN skriver om ett utspel av Mona Sahlin. Om de rödgröna blir majoritetsblock men SD samtidigt blir vågmästare måste Sverige ha en annorlunda majoritetsregering. Lösningen är att centern och folkpartiet ingår tillsammans med de rödgröna.

Frågan har varit uppe tidigare. Det gjorde att alliansföreträdare som Jan Björklund startade ett hejdlöst frieri mot miljöpartiet, utan framgång. Inte heller det var konstigt. Maria har för länge sen stängt dörren som innebär uppsplittring av de rödgröna. Däremot har ex. Fp nämnds som kompletterande samarbetspartner.

Jag noterar att Reinfeldt är oerhört vag om det som hans parti själva har krävt i grundlagsutredningen. Att en statsminister automatiskt ska avgå efter ett val. DN skriver:

Fredrik Reinfeldt är beredd att avgå och låta Mona Sahlin bilda en minoritetsregering om den rödgröna alliansen blir störst, men han svarar inte på frågan om han avgår efter valet om den borgerliga alliansen blir störst [med förutsättning att SD är inne i risdagen]


- Mer i Aftonbladet och Expressen,
- Fler progressiva bloggar på NetRoots.
- Rödgröna bloggare.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

torsdag 26 november 2009

Göran Hägglund har mött verklighetens folk

Göran Hägglunds mål: Sätila, Marks kommun. 33.ooo invånare. Här har åttio personer valt att stanna hemma med vårdnadsbidrag, max 3  000 kronor i månaden. Det är lika många som i Huddinge, en tre gånger så stor kommun.

Det var ett ganska kritiskt inlägg jag skrev efter att ha läst Göran Hägglunds debattartikel. I en stor, svensk kvällstidning fick han utrymme att berätta att han skulle träffa så kallat vanligt folk. På Tomas Gustafsons blogg ser jag att detta "under" nu har inträffat. Händelsen har också noterats av Alliansfritt Sverige.

Platsen var Sätila. Familj: Maria och Erik Gottfridsson. Barn: 4 st. Sysselsättning: som Hallands nyheter berättar: " Maria Gottfridsson är mamma till fyra barn och har varit hemma i elva år medan maken Erik arbetar

Resultat: främst reaktioner på vårdnadsbidraget: "
Partiledaren hävdade att han tog intryck av vad familjen Gottfridsson förmedlade. Bland annat lovade han att arbeta för att bidraget ska bli högre.
Jag vet inte om Hägglunds sakkunniga strävade efter att hitta det där verklighetsexemplet om hur vårdnadsbidraget slår. Men som Radio Sjuhärad kunde berätta i januari tas vårdnadsbidraget till 90 procent ut av kvinnor. En utmärkt illustration av dess effekter.

Undrar om Marks kommun får samma resultat som vi fått här i Huddinge: när förskolorna byggs ut och kan ta emot fler barn så flyr (mammorna) spisen och vill ha plats i förskolan. Och som ett tillägg: läste just Karins inlägg om kärlek till barn. Ibland får man intryck av att partiet för "verklighetens folk" vägrar erkänna att det är en självklarhet också för förvärvsarbetande föräldrar. Också mammor!

Min namne Peter (Soilander) kommenterar mitt tidigare inlägg och verkar besviken över bloggkommentarer. Han menar t.ex. att jag "trivialiserar" sin partiledares utspel. Då har jag varit otydlig. Det är bra att politiker rör sig i verkligheten, även om man ska minnas att 95 procent av alla förtroendevalda själva är en del av denna "verklighet", dvs med vanliga jobb utanför politiken. Det är bra att Göran Hägglund också prövar "hemma hos"-träffar, precis som Mona Sahlin och Thomas Östros gjort för länge sen. Utan att skryta om det på Aftonbladets debattsida.

Jag kan nu när jag ser artiklarna från besöken tycka att det är alltför tydligt vilken bild som Hägglund och staben har velat sätta av besöken. Att åka runt till "levande illustrationer av ett efterlängtat vårdnadsbidrag". I mitt inlägg hade jag en del alternativa tips som jag Hägglund kanske tar med sig framöver. Till Trollhättan exempelvis.

Kan inte låta bli att också nämna Anna Trobergs inlägg. Även om jag å yrkets vägnar inte delar Annas ganska dystra bild dörrknackning utan i stället hyllar det, så har hon oerhört många poänger och välberättigade sparkar på lite föråldrade arbetssätt i de äldre partierna.
inte är det speciellt djärvt att som modern politiker ignorera den gemensamma kommunikationsplattform som nätet erbjuder och istället välja att försöka sälja in gammal dörrknackarförsäljning som om den vore ett nytt politiskt grepp. Det är … lite femtiotal, lite rart retro … och lika mycket yta och brist på djup som en brylkrämsreklam från 1952.
Piratpartiet nådde ett rasande bra valresultat där kommunikationen på nätet var hjärtat.
Vi andra lär oss och blir förhoppningsvis allt bättre. Johan Ulvenlövs beskrivning av utvecklingen av Netroots sedan 2006 ger hopp inför framtiden. Möjligen samtidigt som man erkänner att det i partiets led finns dem som har en lång väg kvar innan man på allvar och helhjärtat erkänner nätet som en självklar plats för kommunikation med de väljare man gärna vill ha stöd av.

Och Kd och Hägglund har i alla fall en "verklighetens folk"-grupp på Facebook. '

Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Har partierna egentligen samma demokratisyn?

(bilden stulen av Marika på Storstad)

Det är nog en ganska förankrad övertygelse hos de flesta av oss: de svenska riksdagspartierna är alla ivriga försvarare av rösträtten och demokratin. Nja, du som gärna invänder om "kommunism" och annat: bra att du är diskussionslysten. Men just den här gången har jag tänkt en annan vinkling, om du ursäktar.

På en av mina favoritbloggar, "Storstad", skriver Marika idag om just demokratin. Rubriken är "Demokratin täcker inte hela storstaden". Marika skriver:
När valdeltagandet är mindre än 50 procent funkar inte längre vårt demokratiska system. Den parlamentariska demokratin är inte längre representativ.
Hon fortsätter sedan med en av mina ständigt återkommande budskap när jag diskuterar segregationen, där det låga valdeltagandet är en faktor.
Sammantaget innebär detta att de som skulle behöva politiken allra mest, de går inte och röstar.
Man skulle kunna lägga till att samtidigt är oftast de grupper och enskilda som hårdast ligger på politiker och kommunala tjänstemän med sina krav just de som också röstar till nästan 100 procent. Omvänt: de som verkligen behöver politiken för att få förändringar och som inte röstar i lika hög grad tar inte heller de direkta kontakterna i samma utsträckning.

Vad gör vi åt det här? Ja, i Huddinge kommun har vi tidigare under en rödgrön kommunledning gjort samma särskilda satsningar på att öka valdeltagandet som andra kommuner med samma problem. "Demokratiambassadörer" var ett inslag i förra valet. Inom de storstadssatsningar som har genomförts har demokratiperspektiv och delaktighet varit viktiga punkter.

I Huddinge föreslog vi förra veckan att kommunen nästa år ska göra mer för att öka valdeltagandet. I valdistrikt Flemingsberg 3 röstade 48,6 procent i kommunvalet. I St Mikael 4 (Vårby gård) röstade drygt 51 procent.

Vad ligger bakom att allianspartierna avslog förslaget? Tycker man att demokratin är tillräckligt förankrad? Ser man inte att det faktiskt gör skillnad om man anstränger sig för att förankra demokratin och öka benägenheten att rösta? Har man inte den där viktiga ryggmärgsreaktionen att demokratin i sig är viktigt. Att demokratin i sig alltid måste försvaras och återvinnas? Har partierna innerst inne olika syn på demokratin?

Fler bloggar på NetRoots.


Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Regeringens val av "inget att göra"-linjen

På nätet finns det förstås en webbsändning av dagens frågestund med statsminister Reinfeldt. Det första ämnet var nästan självklart: SAAB:s möjliga nedläggning och den kris som svensk industri, tillväxt och jobb står inför om det sker.

Mona Sahlin hade en viktig poäng när hon pekade på regeringens talarmanus när man svarar på frågor om krisen. Det svaren handlar alltid om vad regeringen inte ska göra. "Vi vill inte äga bilindustrier" är i princip det enda beskedet man ger. Så också om en kris som kostar tusentals jobb och sätter människor i personliga krissituationer, på många sätt. Som Mona också pekade på är andra regeringar engagerade i hur man i krisläget försöker se framåt. Reinfeldt och Olofsson säger bara "nej".

Lars Ohly följde upp. Att det Reinfeldt påstår är "satsningar" är egentligen bara att regeringen utökar utbildningssatsningar till den nivå Sverige hade i högkonjunktur. Det säger de flesta att det i vanliga fall krävs mer nu. Låter man svensk bilindustri gå under lär avsevärt mer krävas.

Regeringen får idag berättigad kritik från SAAB-VDn. Han lär ha talat på ett "Framtidsforum" som skulle handla om visioner för ett Trollhättan som nog för tillfället kan ses som dödshotat. Att kriser kan föda lösningar och vända till optimism visar Nynäshamn under Ilija Batljans ledning. En optimism som säkert fortsätter även med hans efterträdare, som bloggar på "Annas betraktelser". Nu är vare sig Trollhättan liktydligt med SAAB men inte heller med Nynäshamn. Förvisso en bit från city men dock i huvudstadsregionen. Jag vet inte men gissar att läget är något mörkare i trakterna kring Trollhättan.

Regeringen kunde ändå peppa, driva på, stimulera, ta initiativ. Men icke något.

Fredrik Reinfeldt är statsminister därför att han ställde ut löften om fler jobb och färre i utanförskap. Man kan förvisso diskutera hur det beräknas. Eller man kan ta bort gamla beräkningar och införa nya, allt efter den profil som önskas.
Resultatet blev trots trixandet färre jobb och fler i utanförskap. Effekterna av SAAB kan inte trixas bort. Eller är de till och med så fräcka om ödestimmen kommer?

Fler som bloggar, utöver progressiva på NetRoots är t.ex Alliansfritt Sverige som har liknande postning, Hartman som har hittat högerfolk som hellre ser sossar rodda SAAB.


Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

I alla fall en liten framgång för (S) i landstinget

SKOP:s Stockholmsbarometer tvingar fram det yttersta när det gäller förmågan att hitta positiva signaler i en mörk miljö- att se ljuset i tunneln om du så vill. För mig som (än så länge) landstingspolitiker känns en sådan ljusglimt att (S) går fram i landstingspolitiken. Möjligen bekräftelse på att den framtida inriktningen är riktig. Men, gissar jag, ett lika gott betyg åt den oppositionspolitik vi har bedrivit. Men, ja: det är en alltför låg nivå.

(S) i länet kan också, om vi så vill, gripa halmstrån och se en liten framgång. Men i stort gäller det att valarbetet börjar nu. Samtal om politik, om våra drömmar om Stockholm och vår kritik mot de som nu har makten.

Jag har stor förståelse för att bloggare på motståndarsidan nu kastar sig över tangentborden och frenetiskt knappar på för att sprida budskapet. Att ha motståndare som ett år före valet är säkra på sin egen seger behöver inte vara en svaghet.

För miljöpartiet går det mycket bra, inte minst i staden. Trots att det finns de som vill annat, ska förstås en rödgrön koalition räknas ihop där också. Valet avgörs på valdagen.

Bloggare har redan uppmärksammat detta, som Kent Persson som beskriver det som "kalldusch" för (S) och Henrik Alexandersson som inte avundas Michaelas blogg menar att (m) skulle få kredit för en offensiv klimatpolitik (!). Jag ser förstås fram mot S-kommentarer också. Mer ikväll från denna blogg.

Mätningar som denna, med mastodont kritik mot regeringen och Maud Olofsson uppmärksammas med fördel också.

Fler bloggar på NetRoots.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Centerpartiet och alliansens alla fail

Det är mycket som går fel för Maud Olofsson och Centerpartiet just nu. Vattenfail, Jobbfail, Vindfail, SAABfail och spel med tusentals jobb, Skattefail...

I kölvattnet börjar en intern debatt ta fart. Och en liten sak som ger en mycket tydlig bild av problemen är att partiet nu sänker sina mål för valresultatet nästa år. Från 16 procent till 10 procent.

På gårdagens DN debatt ville Maud ha lägre ungdomslöner och försämrat anställningsskydd för unga. Brännpunkt skrev centerpartister om partiets nya inriktning av skattepolitiken. Man vill ta över moderaternas gamla positition och vara skattesänkarna nummer ett. Följande analys gör partiet:
Låga skatter tog Sverige från 1800-talets misär till 1900-talets välgång.
En förnuftig reaktion kommer idag i SvD från alliansvännen "folkpartiet" där Johan Pehrson säger:

–Att det var låga skatter på 1800-talet som ledde till Sveriges välståndutveckling är väl att gå lite väl långt. I det sammanhanget finns det en hel del andra faktorer att lyfta fram

Alliansvännerna i övrigt sågar förslagen.

Paniken att åka ut ur riksdagen har gjort Centern till ett vilt rusande kreatur som skuttar omkring på politikens höger-vänster-skala i ivern att finna den position där varje möjlig ny väljare finns. Det skapar otydlighet. Det skär säkert i hjärtat på en eller annan äldre centerpartist med förankring i det som kallades "centerrörelsen".

En varning bara: det finns en risk att debatten och centerns svåra position ger någon form av automatisk fokusering på just centern i alla "misslyckandefrågor". I sak riktigt och rätt. Men det är moderaternas partiordförande Fredrik Reinfeldt som är statsminister och ansvarig för alliansregeringens alla "fail". Det ansvaret ska också utkrävas.

Mer läsning:
- Henrik Brors analys i DN.

Fler bloggar föruom alla på NetRoots:
- Peter Högberg om "utnämningsfail".
- Johan Westerholm om samma "utnämningsfail".
- Stefan Wikén om att skylla på andra...
- Ygeman om det som kan bli regeringens "KlimatFail".
- Jytte Guteland om Trollhättan och näringsministern
- Veronica Palm om slag mot jobben...
- Kulturbloggen om en förändrad värld
- Utredarna om avsaknaden av industripolitik..
- Röda Berget med ett avgångskrav...
- Esbati om turordningsförslag och låga löner-förslag...
- SvD-ledarblogg. De ena som uppmanar att lyssna på centern?
- Annarkia om SAAB-minnet...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

En inriktning på integrationspolitiken som garanterar haveri

Läser idag om regeringens nya inriktning på den politik som ska öka integrationen. Den arbetsförmedling som egentligen borde sprängas och göras om till något bättre, som inte idag klarar uppdraget, ska alltså få ansvaret. Att förslaget möter kritik från SKL är självklart. Och trots misslyckandet med coacher verkar det vara modebegrepp i Regeringskansliet. Också här återkommer "coachandet" som lösning på ett samhällsproblem. (S) har tidigare föreslagit att Arbetsförmedlingen ska göras om till mer av en kompetensförmedling. Jag tror att det är en bättre väg.

Mest sorg över förslaget känner jag därför att politiken aldrig verkar lära sig. Den som ska öka integrationen och bryta segregationen kan inte göra det på ett isolerat område. Det har försökts tidigare. Det har varit "invandrarpolitik". Det har varit "bostadspolitik". Det har varit "fler jobb och färre i utanförskap". Det har knappast blivit bättre. Helt enkelt därför att problemen sammanfaller (också med andra). Ska integrationens lyckas krävs mer på flera områden samtidigt. Inklusive att möta och mota den diskrimiering som ställer väldigt komptenta människor utanför arbetsmarknaden trots behoven av deras komptens.

Med regeringens nya förslag börjar man om på ruta ett. Men integrationspolitiken kan inte lösas av ett statsråd. Inte ens av Nyamko Sabuni.

Fler bloggar på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Utnämningar: Värst är kontrasten mellan prat och handling

Valet 2006 vanns som bekant av de borgerliga efter namnbyte till "Allians för Sverige". (eller med Reinfeldts "Allians för maktskifte") Ett vallöfte som var tydligt handlade om att regeringens utnämningar skulle gå från det "dolda och hemliga" som rådde under (S)-regeringarna till mer av öppenhet och transparens. Hur blev det med löftet?
Om statsministern får säga det så gäller en positiv bild. Som i Expressens partiledarintervju.
– Vi har gjort en mycket stor förändring av utnämningsmakten. Nu måste en stor del av tjänsterna utlysas genom att sättas ut på annons.
Idag utvärderas detta av Riksdagens utredningstjänst i en rapport som Sven-Erik Österberg (S) presenterar på DN-debatt, tillsammans med (S) egna förslag för en förbättrad utnämningspolitik. 10 av 93 tjänster utannonserade. Egentligen finns det nog ett ganska svagt intresse hos svenska folket hur den statliga byråkratin byggs upp. Frågan handlar mer om bilden av regeringen: alliansen använde den för att nita fast (S) som "maktparti". Kontrasten skulle vara de frihetliga, orangefärgade i allianspartierna. Så blev det inte.

Mer i Aftonbladet,
Fler bloggar på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

onsdag 25 november 2009

Göran Hägglund skriver debattartikel: "Nu tänker jag prata med folk"

Det är inte helt lätt att blogga om något så patetiskt som en debattartikel om att en politiker ska prata med sina väljare. Visst. Jag förstår också kopplingen. De mycket märkliga utspelen som Hägglund har presterat, som fört partiet allt närmare spärren till riksdagen (från uppåt till nedåt), hade temat "Verklighetens folk". I vissa delar helt obegripligt och på en punkt något som lockade Sverigedemokraternas ledare till hyllningar av Kd-ledarens utspel.

Nu ska alltså "verklighetens folk" byggas på med illustrationer. Det där med "hemma hos"-träffar har gjorts förut. Jag hittade inte någon bild med Mona Sahlin på liknande hemma hos-träffar. Däremot en annan: Kanske är det naturligt att Nordnytt ser ett nyhetsvärde när Thomas Östros gjorde hemma hos-besök för ganska länge sen. Nu har också Kristdemokraterna läst på sin Obama. Men skriva debattartilel om det?

På "Debatt" har kristdemokraternas ledare, ni vet han från "verkligheten" skrivit. Budskapet: "jag ska tala med folk". Hägglund skriver:
Under de närmaste månaderna kommer jag åka runt i Sverige och sätta mig ned vid människors köksbord och lyssna på vad de har att säga om sin vardag och sina liv.
Vem vet vad Hägglund kommer att möte under sina köksbordssamtal?
* familjen som inte förstår pratet om att Hägglund har avskaffat fastighetsskatten? Och som frågar om den där särskilda "Stockholmsskatten" vid försäljningen?

* Stefan som fick sparken och upptäcker att a-kassan i praktiken ger alltför lite "in på kontot" utan att han kan minska "ut från kontot"?

* Linda som likt många andra nu fått en dagisplats och funderar vad vårdnadsbidraget egentligen skulle vara bra för...

* Lasse som verkligen fått mer i plånboken genom skattesänkningarna men är mer orolig för sonen Linus behov av stöd i skolan. Som han inte får tillräckligt av.

* Lisa som gärna vill ha en första hyresbostad, men inte fattar Hägglunds partivän Odell som skrotat allt stöd för byggande....

* Linnea som inte riktigt fattar varför hon får stå i vårdkö för operation i Hägglunds Sverige. Han lovade ju att avskaffa köerna. Men ger pengar till de landsting som med olika "beräkningsfinesser" kan få del av "kömiljarden".
Det finns säkert mycket mer att ta upp runt köksborden. Åker han till Trollhättan, måhända?


Östros hos familjen Spendrup i Kallax By


- Svd skriver, Peter Högberg bloggar,
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,