Ett brev kan betyda mycket?

Dagen bjöd på ett mycket trist inslag i den alltmer heta valdebatten. Den moderata kommunpolitikern Bertil Nilsson från Gnosjö har alltså skickat ett fejkat förtalsmail. Det är såvitt jag förstår samma brev som jag hade anledning att skriva ett par rader om i april. Då med koppling till en PR-byrå med mycket fast, moderat koppling. I den artikel i Expressen som kommenterade brevet beskrevs brevets spridning:

Brevet cirkulerar nu på borgerliga tankesmedjor, Svenskt näringsliv, ledarsidor och har nått ända in i regeringskansliet.

Jag fick också brevet någon gång i april. Det var mer för kännedom. Ett stort fackförbund, inte något LO-förbund dock, hade en medlem som följt uppmaningen och skickat det vidare till 10 personer. En av dem såg till att jag kunde se det. Så, om jag tror Expressen: tankesmedjor, Svenskt näringsliv, ledarsidor, regeringskansliet och så det egna brevet jag har sett:  stora fackliga organisationer. Är det där den stora spridningen sker, månne?

Jag uppskattar verkligen de bloggare som har tagit initiativ för en ren valrörelse. Själv deklarerade jag min blogg som "Ren". Och Kent Persson och Johan Westerholm skrev ett inlägg om ren valkampanj nyligen. Fler borde och har hängt på.

Det finns oklarheter som gör mig orolig. Dels att källor till det här brevet inte verkar röra sig på direkt "gräsrotsnivå" utan högre upp i maktens boningar. Dels att det är det senaste, inte första, vi ser av trista exempel. Skrev i april ett inlägg med följande inledning

- Ett statsråd och ett uttalande
- PR-firman Timbro som lanserar kampanjen "Enpartistaten"
- PR-firman Timbro som på Newsmill är explosivt snabbt ute till försvar för Mats Odell
- PR-firman Timbro som ordnade Almedalsmöte med "kungen av negative campaigning
- Moderatkvinnorna och Sahlin som djävul
- En gammal valaffisch från 1928 om att en röst på (S) är en röst på "Moskva"
- En borgerlig tidning med viss anknytning till PR-firman Timbro, som ser rödgröna som ansvariga för segt stöd till Haitikatastrof....- Ett falskt brev från en PR-byrå - inte Timbro

Här finns också ett namn Karl Rove. För mig förknippad med negativa inslag i politiken. För några dagar sen skrev Alliansfritt Sverige om Karl Roves uppgifter på hemsidan att det bland Roves klienter finns amerikanska "as well as the Moderate Party of Sweden". Det är helt uppenbart en allvarlig sak för moderaterna vars kommunikationschef kommenterar på Alliansfritts blogg:

"80-talet"? Kanske stämmer det. Fakturan utställd direkt till moderaterna, talar möjligtvis Henriksson om. Men det är samtligt allmänt känt att Timbro har hållit i värdskapet när Rove har besökt Sverige mycket senare än "80-talet".

Jag vill hoppas att, vad som än ligger bakom det här "märkligheterna", så kommer de som nu upprepade gånger efterlyser en ren valrörelse att stå som vinnare och eventuella personer som ser det negativa inslagen som viktiga stå som förlorare. Men jag inser också att om de nivåer i politiken som nämns ovan tillsammans med svenska mediers ibland exempellösa nyhetsinslag kan det vara socialdemokratin som blir den verkliga förloraren. Kanske fler än jag ser den hypotesen slå in. Å andra sidan: Moderaten Staffan Strömbäck, som kommenterar Mary Jensens inlägg, vågar en vild gissning:

Med tanke på att Mona snarare vinner än förlorar sympatier av en sån här affär, kan man ju också drista sig till den helt vilda spekulationen att det är S som ligger bakom kjedjebrevet. Men så fräcka kan de väl inte vara?

Teorierna blir djupare och djupare.

Mer att läsa.
- Johan Westerholm med liknande slutsatser som jag..
- Claes Krantz om brevet.
- Mary Jensen med kloka synpunkter.
- Calle Fridén är med rätta förbannd..
- Hartman med talande exempel...Och känner igen tongångarna från mitt kommentarsfält..
- Aurora Gullberg med exempel på smutsigt...
- Rasmus Lenefors om bad, bad...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, negative campaigning, moderaterna, mona sahlin, karl rove,

Unga - Framtid - Drömmar - och något om public service-TV

Jag skyller på Sveriges Television att jag här "halvbryter" ett "halvlöfte" till Fredric Kjellberg att inte kommentera opinionsmätningar fram till Almedalsveckan. SvT? Ja, gårdagens inslag i Aktuell kl 21 tillhör svensk public-service-TV:s lågvattenmärken. En halv aktuelltsändning ("typ") med något som bara verkade ha ett syfte: att "dissa" Mona Sahlin som person.

Att göra inslag om politik inför ett val är förstås självklart. Att berätta om och försöka ge förklaringar till olika partiers läge i opinionen lika självklart och viktig "folkupplysning". Det kan möjligen till och med finnas värde i att berätta om förtroenden eller dess motsats för partiledare. Men att en stor del av en nyhetssändning göra den här typen av inslag. Nej.

Vid sidan av egna journalistiska kommentarer hade Aktuellt också bjudit in en retorikexpert. Experten kunde berätta att Sahlin ser "nollställd ut", har ett kroppsspråk som visar "antipati" och att Sahlin har ett "släpigt  sätt att tala" vilket inte passar "den position och lön" som S-ledaren har.  Det långsamma talet hos Sahlin, säger experten, visar på att Sahlin underskattar lyssnares intellekt". Delvis gjordes analysen utifrån ett tidigare avsnitt av Agenda. (bilderna ovan)

Jag hoppas att de politiska partierna, också socialdemokratin, granskas före valdagen. Hur ser politiken ut för fler jobb? Vad vill man med skatterna? Blir ROT-avdraget kvar? Hur blir det med resurser till kommunerna? Och så vidare. Men jag jobbas ingen annan partiledare får den generösa tilldelning av Aktuellt-tid och format som "förärades" Mona Sahlin i går.

Just där kommer mitt brott mot halvlöftet till Fredric in. För det kan finnas skäl att som en motvikt till Aktuellt-eländet peka på dagens mätning som gäller de unga väljarna. Låt vara att (S) även i den mätningen ligger sex procentenheter under det mål som har satts för hela väljarkåren. Men stödet hos de unga väljarna är kraftigt. Alliansen är svag. Som professor Peter Esaiasson framhåller i artikeln:

det här resultatet är goda nyheter på lång sikt för de rödgröna. Det finns alltid en underliggande trend att man hänger kvar vid det man röstade på de allra första gångerna

Trots allt verkar ändå de väljare som borde vara mest inriktade på framtiden se en framtid också för socialdemokratin. Till skillnad från, som det verkar, Aktuelltredaktionen. Jag börjar komma över gårdagens  ilska. Att vinna unga väljare är sannerligen ingen dålig valrörelsestart.

Mer att läsa:
- Expressen,
- Folkpartiet som ser Karate kid som ett sätt att fånga unga väljare.
- Krassman om förklaringar tlll alliansens svaga läge: "Ser man ungdomsarbetslöshet som en synvilla så..."
-  Fredrik Axelsson som tror på möjligt samtalsklimat för att berätta berättelsen...
- Ann-Sofie Wågström om ett citat..
- Annarkia om plånboksfrågor som futtiga jämfört med jobb och välfärd.
- Kulturbloggen om picknick och politik..
- Roger Jönsson med bra förklaringar till de ungas stöd..
- Tokmoderaten revolterar...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern 
Intressant  Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, opinionen, opinionsläget, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin, media, journalistik, Aktuellt, public service, retorik

Vård till alla på lika villkor?

[uppdaterad] Det är nästan så att jag ser det som ett svar på gårdagens frågor till Fredrik Reinfeldt inför Almedalen. Jag hade med några funderingar om sjukvårdspolitiken. Idag skriver Filippa Reinfeldt och alliansföreträdare om den "vård till alla på lika villkor" som man säger sig sträva efter i sin nya rapport. Om den artikeln har jag några tankar. Men först: Det är förstås bara "babbel" att, som man säger, det rödgröna alternativet bara är en borttagen kömiljard och sänkta ambitionsnivåer. Dels har ju de rödgröna, bland annat i Stockholm, presenterat ett ambitiöst program om hälsoval. Det finns en riktig styrning av vårdens resurser, just för att möta behov hos befolkningen. Därtill väljer allianspartierna skattesänkningar först. Det blir mindre pengar över till vården på det sättet.

Vård på lika villkor kräver mycket mer!
I dag finns en annan artikel om folkhälsa och sjukvård i DN (ej på nätet) som illustrerar det jag talar om och efterlyser men som alltid saknas när Filippa Reinfeldt talar jämlik vård. Rubriken är inte alls ny utan väl känd: "Skillnader i hälsa hos fattiga och rika barn". Artikeln berättar om det Stockholms län där Filippa Reinfeldt har ansvar för sjukvården.

Det går en skarp skiljelinje mellan Stockholms läns fattiga och rika barn. På alla de jämförda indikatorerna -bla. amning, fetma, exponering för tobaksrök och utveckling vid fyra års ålder - slår den låga köpkraften i områden som Tensta, Rinkeby, Skärholmen, Botkyrka och Södertälje igenom på barnens hälsa.

Margareta Blennow, barnhälsovårdsöverläkare, avslutar i artikeln med en signal om vad som behöver göras:

- Därför borde man flytta resurser till de här områdena. Där det finns många problem att ta tag i måste det finnas fler sköterskor i förhållande till antalet barn."

Det är inte en ny kunskap. Ett inlägg jag minns var om Elisabeth Svensson, chef för vårdcentralen i Vårby. Det ger en bra bild av vårdens utmaningar, något som alliansens förslag inte ger verktyg för. Och länge hade landstinget, i bred politisk enighet, ett fördelningssystem som trots att klyftorna funnits kvar ändå har gjort något för att ge bättre förutsättningar att möta "vård efter behov". När Filippa Reinfeldt och alliansens tillträdde efter förra valet, skrotade man inte bara den ersättningsmodellen. Jag tror det allvarligaste var att alla ambitioner om att jämna ut hälsoskillnader i länet försvann. Illustrativt, kanske, lades den beredning jag var med i ner, som hade just  "Jämlik vård" som huvudområde. I vårdval Stockholms effekter blev utvecklingen  tvärtom. Resurser från områden som Fittja, Alby och Vårby till områden med redan bra vårdutbud. Och friskare invånare, som i Stockholms innerstad.

Det finns inte en enda konkret sak i artikeln om hur dessa hälsoklyftor ska kunna mötas, annat än med "patienträttighetslag". Men behovet av fler doktorer och distriktssköterskor till befolkningen där den har störst hälsoproblem tas inte upp.

Vårdgaranti
Alliansen säger sig vilja skärpa vårdgarantin: Inom fem dagar ska man ha fått tid för besök i primärvården. Ett yttre tidsgräns på 95 dagar från första kontak till påbörjad behandling ska gälla. Det är bra med hårdare krav på vården. Men ett första steg är att sluta trixa och mixtra med kösiffror. Genom att idag jobba med konstlade begrepp som "patientvald" eller "självvald" väntan i vården blir garantier bara en chimär.

Om och när vården funkar som den ska borde inte någon särskild organisation finnas för "vårdgarantibeställningar" som i Stockholm. Ett system där patienten i ett läge förutsätts ringa själv för att tjata till sig en behandling slår obönhörligt på principen om "vård efter behov". Det systemet har nog inte följts upp tillräckligt av vare sig allians eller av tidigare majoriteter i landstinget. Men en titt på en stapel från uppföljningen från 2007 (som inte gjorts därefter med den  tabellen ) pekar inte på något entydligt samband med höga sjuktal och tätare kontakter med vårdgarantikansliet.

Annat i artikeln
Alliansen tycker att fyra timmars väntan på en akutmottagning är ett rimligt tak. Jag har sett att vi sossar ställer upp på det. Fyra timmar är en rasande lång tid ibland. Ofta sammanhänger dessa tokiga akuttider med fullständigt galna organisationer av vården. Det får inte vara så att vi slår fast rätten att ta en ålderdomlig och illa fungerade organisation av akutsjukvården. Jag menar alltså att kraven här måste vara mycket hårdare på vårdgivarna. Sammanfattningsvis: alliansen pratar nu väl om jämlik vård och "vård till alla på lika villkor". Problemet är att deras förslag inte tar itu med de brister som finns.

- Ilija Batljans vårdforum om köerna i vården.
- Peter Högberg om ekvationen "sjukvårdsresurser och sänkta skatter verkligen går ihop.
- Mats Engström om borgerlig avregleringsiver.
- "Filippa och jag" skriver stolt om rapporten.
- Raymond Svensson ser inte några nyheter men är nöjd.
- Omvård.se om  att välja bort patienter.
- DN gör nyhet av alliansrapporten,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, filippa reinfeldt, vårdval, val 2010, alliansen,

Heder åt SvT - SD bjuds inte till partiledardebatt

Vaknar upp i solhettan på gräset, kollar datorn och ser till min glädje att SvT bestämt sig för att inte bjuda in de främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna till slutdebatten. Det finns fler anledningar att uppskatta beslutet. Det första är förstås att valdebatten hålls mellan partier som ändå har en gemensam utgångspunkt i en positiv syn på människor. 

Det andra är möjligen ett något mer teknokratiskt agument: Men SvT har svajat med principerna. Ska ett parti som i opinionsmätningar ligger bra till erbjudas plats i partiledardebatten? I sig kan ju en närvaro just där bekräfta partiet, ge status och därmed en skjuts över spärren. Så var det 1991 när Ny Demokrati med hjälp av SvT i flera sammanhang blev riksdagsparti. Men principen är viktig att hålla. Att partier med säte i riksdagen möts i den största av debatter är naturligt.

Visst: det kan vara jobbigt för partier som ställs utanför. Piratpartiet har tagit platser i EU-parlamentet och är i de sammanhang nu "etablerade". Men släpps principen blir det allför slumpmässigt, om man nu inte utgår från opinionsmätningar. Vad händer då om centern och kristdemokraterna strax före valdagen når lite lägre än spärren? Om principen vänds och partier utanför riksdagen deltar av andra skäl: hur sätts gränserna? Kalle Anka-partiet i slutdebatten?

Mitt i sommaridyllens Sverige ser jag genom Maria Ferm och Louise Persson att Magnus Betnér fortsätter skola sina läsare om Sverigedemokraterna och inte minst om deras sätt att "räkna kostnader". En räkneövning som Louise också har gjort.

Allt sånt hedrar de som lägger tid och kraft att sakligt bemöta tokerierna. Men egentligen räcker det att ta ta ställning till sig själv: vad är det för människosyn jag har? Ser jag människor som lika mycket värda? Ser jag ett gemensamt ansvar för andra som självklart? Tack och lov verkar en överväldigande andel av svenska väljare se "livet" just på det sättet. Därför kommer Sd inte in i riksdagen.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern 
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverigedemokraterna, val 2010, partiledardebatt, svt, främlingsfientlighet, magnus betnér,

Uppladdning inför Almedalen med frågor till Reinfeldt

Sitter i en varm Sjödalspark i Huddinge. Hettan till trots spelar pensionärerna boule. I skuggan under träden sitter till synes föräldralediga mammor med mycket små barn i famnen. Ännu har inte svärmen av måsar tagit parken i besittning, ety huddingeborna- de mindre skötsamma - ännu inte har lämnat sina kvarvarande Mc´Donaldsrester på bord och gräsmatta. Ett par soldyrkare finns  här. Och så "Bloggare" - den semesterfirande JAG.

Mina tankar går faktiskt till - och häpna gärna - Fredrik Reinfeldt. Jag, och fler med mig, har skrivit tankar om vad vi skulle vilja höra av Mona Sahlin i talet den 8 juli. De bidragen från oss S-bloggare till Mona gjorde att jag funderade: Vad skulle de moderata bloggarna sända för signaler och önskemål till Reinfeldt inför söndagens tal? Det slog mig att den saken får de nog sköta skälva. Men vad skulle jag och vad skulle väljarna vilja ha för besked?

Det finns mycket.

Min ram av frågor till moderatledaren ser nog ut ungefär som den jag tänkt mig för Mona. Jag är mycket nyfiken på att Reinfeldt utvecklar sin dröm om Sverige. Inte utifrån en retorisk anpassning till vad som är bra för moderaterna inför ett riksdagsval. Utan mer "innerst inne, i hjärteroten". Under förnyelseprocessen i moderaterna talade Reinfeldt en gång om att partiet inte alls förändras på höger-vänsterskalan. "Det är en fråga om tid" menade han. Tid så människor hinner anpassa sig till förändringarna. Det var retoriken. I praktiken har (m) under Reinfeldts ledarskap genomfört saker som företrädaren Lundgren bara kunde drömma om. Sverige har begravt begreppet "fördelniningspolitik". "Rättvisa" är numera rätten att dra av kostnader för hushållshjälp, inte principer om skatt efter bärkraft eller omfördelning med skatter som instrumnt från mer välbeställds till mindre gynnade. Är det här ett uttyck för grupper som Reinfeldt ser sig företräda? En ny samhällsmodell med plats för dem som kan "lyckas"? Vill Reinfeldt minska samhällsklyftor? Hur?

Jobb och utanförskap är den ganska viktigaste valfrågan. Nyligen skrev DN en artikel om det resultat av jobbpolitiken som Reinfeldt själv tycker att han ska utvärderas efter. Hur ser han på regeringens egentliga styrka med det resultatet som även han måste beteckna som misslyckande? Utan att upprepa "Global kris" som ständig flykt undan löftet. Samtidigt får moderatledaren gärna ge ett senkommet svar till Karin från Harbo: hon frågade Anders Borg i en intervju om hur politiken man för ska kunna ge fler jobb. Den frågan är, som också politikens resultat visar, helt obesvarad.

Välfärden - hur ska den betalas? Det verkar som om alliansen på allvar tänker betala välfärden med på förhand inräknade skatteintäktsökningar genom att, som det heter, människors drivkraft att jobba det lilla extra ökar med sänkta skatter. Totalt sätt blir intäkterna mer i den "drömmodellen". Finns den i verkligheten, Fredrik? Och vad blir effekterna om den genomförs på både statlig, regional/landstings och kommunnivå? "Mindre pengar in ger mer pengar in".?

Vad menar moderaterna med jämlik vård? Hustrun, Filippa Reinfeldt, leder moderaternas sjukvårdsgrupp. Som modell har partiet där köpt "den gamla hederliga sossemodellen". (M) säger nej till försäkringsfinansiering, ja till skattefinansiering och säger sig önska en jämlik vård. Problemet hittills är att Filippa Reinfeldt alltid talat hela Sverige när hon talat om jämlik vård. Däremot mindre om det landsting där hon själv är ansvarig för sjukvården, där klyftorna ökar. Det har faktiskt moderaterna och alliansens erkänt! I Vårdval Stockholm skulle det räcka med en ersättning för tolkar för att jämlik vård skulle kunna uppnås. Just nu är partiet inne i en process där man senkommet men ändå välkommet verkar acceptera att vårdens resurser måste ta hänsyn till sjuklighet, inte bara till efterfrågan. Men hur djupt sitter den omvändningen i moderaterna? Hur djupt sitter den i förhållande till övertygelsen att "så mycket som möjligt utan politik ger så mycket lycka som möjligt till folket"? 

Tänker jag efter är det en rad andra frågor som tränger sig på. I dagens SvD-ledare menar Sanna Rayman att Sahlin är otydlig. Men faktum är att Reinfeldt själv har skjutit beskeden om politiken nästa mandatperiod till hösten. Hur blir det exempelvis med värnskatten? Kommer moderaterna att infria löften till Stockholmarna om "utjämningsskatten"? Jag tycker den ska finnas men (m) har i landstinget ställt ut stora förhoppningar till stockholmarna som inte infriats. Hur ser en offensiv miljö- och klimatpolitik ut för Sverige, efter köpenhamnsmötets haveri? Backar Reinfeldt tillbaks sitt parti till 2006 års syn att miljöfrågor aldrig har varit någon moderat hjärtefråga? Hur ser moderatledaren på bostadsförsörjningen som i Stockholm inte håller tempot och därmed riskerar tillväxten. Vilket råd ger han ett ungt par som vill flytta ihop men som inte kan hitta en lämplig bostad""? Hur ser han på det ras i byggandet av hyresrätter som stämplar ut många unga från bostadsmarknaden i exempelvis Stockholm?


På söndag får vi möjligen några svar...

Med spänning ska jag läsa om Kent Persson, Mary Jensen, Fia Arkelsten, Edvin Alam, Mattias Lundbäck, bloggaren Carl Bildt, Tokmoderaten , Fredrik Axelsson, Thomas Böhlmark, och förstås andra moderata bloggares reaktioner. Jag tror faktiskt att Fredrik uppskattar lite underlag för att kunna svara...


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, almedalen, moderaterna, fredrik reinfeldt, val 2010, valet 2010,

"Martin Urban Ceasar Kalle - inte mer i solis skalle"

27 år sen MUCK. Ändå känns de nio månaders total tristess som jag genomled på A1, 6 kompaniet i Linköping som en milstolpe i livet. Uppgiften titulerades "Batteriplatsbiträde", något av artilleriets mer tjänstemannaliknande uppgifter med möjligheter att ganska ofta bära "malajbyxorna, de gröna, och lågskor. Om jag fattade rätt var vår uppgift att räkna ut var kanonerna stod i förhållande till varandra och sen ge detaljerade instrutioner till hur "kanonröret" på Haubits 77 skulle ställas in för goda träffar i målområdet. Men lumpartiden var också de vanliga inslagen: Främst discot Lorry på onsdagkvällar, excercisträning på kaserngården, fysisk träning, tristess, markan, resor till skjutfältet Villingsberg, eldposttider, slocknade kaminer, härliga kompisar, slutövning, tremilamarsch m.m. Jag missade dock en del aktiviteter som den första fältövniningen, den riktigt "fältmässiga". Hade valts till biträdande kompaniassistent och var på kurs med regementschefen och åt tårta. :-)

Jag tänker på det när jag läser dagens debattinlägg på Brännpunkt i SvD. Tror att debattörerna, bland andra Björn von Sydow, har många viktiga poänger med det de skriver. Inte minst om att slopad värnplikt tar bort något viktigt i "folkdjupet". Däremot har jag en känsla av att det i praktiken redan har gröpts ur. Den kull på kanske 60.000 unga (då bara pojkar :-( som ryckte in när jag gjorde det, han successivt minskats.

"Lumpen" har nog, tror jag, haft en större roll än vi tror, både för förankringen av försvarsmakten men också som en del i den personliga utvecklingen. Nej, jag ser inte "krigslärdomarna" som den utvecklingen, mer de andra och mer mänskliga inslagen och erfarenheterna. Men nu blir det från 1 juli "totalmuck" för alla. Stackars, stackars pojkar*.

* eftersom mina egna lumparminnen endast bygger på manlig värnplikt använder jag begreppet "pojkar". Dock tror jag att tjejer precis som på alla andra ställen gör minst lika bra insatser som vi .

Bilderna ovan: 1) A1 6 komp   2) Jag själv: 6420 Andersson   3) Kapten Ulf Stenberg

Fler som bloggar:
- Jenny Petersson om en förlegad värnplikt..
- Lena Sommestad om alltför snabba beslut...
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, värnplikt, försvaret, A1, MUCK, björn von Sydow,

Krav på oberoende granskning av svininfluensavaccinet

[uppdaterad] Som en av 149 ledamöter i landstinget, Stockholm, röstade jag strax före midsommar förra året Ja till inköp av ett stort antal "kartonger" vaccin mot svininfluensan. Det var ett beslut "under galgen", egentligen utan möjligheter att ha läst in frågan i förväg och även moraliskt/etiskt en omöjlig situation: Vem är du om du pläderar för nej till inköp av mediciner till ett folk som enligt WHO och svenska hälomyndigheter hotasd av död och pina av ett virus som snabbt sprids över världen? Det verkar som det blev för mycket. Men kapslarna har beställts, betalats och kan väl sannolikt inte användas. Ett slöseri med skattepengar av gigantiska mått, baserat på larmrapporter från medicinska auktoriteter.

Jag skrev redan i höstas, för 8 månader sedan, om behovet av en nationell revision av hela frågan. Viktigt i sak, viktigt för framtida pandemihot. Och kanske också för att klara ut att det faktiskt har varit medicinska bedömningar som har legat till grund för besluten om pandemiklassning, det som gjorde beslutet i mitt landsting enhälligt.

Det är vår "gamle" biträdande landstingsdirektör Göran Stiernstedt, nu på KSL, som inte tycker att det räcker att den socialstyrelse som stod för det svenska larmet ska utvärdera sig själv. I artikeln berättas:

Avtalet prutades ned så att Sverige endast behövde köpa 6,5 miljoner doser av dessa för drygt 400 miljoner kronor, vaccin som riskerar att bli oanvänt. Det innebär att den svenska vaccinnotan totalt slutade på 870 miljoner.

Jag bloggade den 22 juli förra året om en annan kommentar av Göran Stiernstedt: "Särintressen styr i bakgrunden" säger han till Dagens medicin. Mina tidigare trevande försök att skriva deckare vaknade till av nyheten - ett uppslag! - och en gammal idé till kriminalroman med stora ekonomiska intressen, mord och blod fick inspiration. Vad gäller det första inslaget, alltså.

Det är obegripligt att regeringen med folkhälsominister Maria Larsson i spetsen verkar vägra en oberoende granskning. Om jag förstår saken rätt menar Larsson att det räcker med en utvärdering av den Socialstyrelse vars rekommendationer i alla fall hade stor betydelse för mitt "knapptryckande". Min bloggrubrik den 6 november gäller fortfarande: Svindyr vaccinnota ökar kravet på nationell revision om svininfluensan".

Fler som bloggar:
- Sanna Ehdin om "..äntligen..."
- Åsa Rosenberg om hur pengarna istället kunde ha använts..
- Sophies sanningar
- Svensson med länkningar till 20 tidigare egna inlägg om detta..
- Elisabeth Björnsdotter Rahm 

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, svininfluensa, vaccin, stockholms läns landsting, WHO, socialstyrelsen,

Vad är röstfiske - och vad är att stärka demokratin?

I den norr om Slussen belägna staden Sundbyberg styr det nya politiska (S)tjänskottet Jonas Nygren sedan första maj i år. Att han är S-märkt är verkligen inget ovanligt i staden. Så har det nästan alltid sett ut i Sundbyberg. Men som andra städer är alla i "Sumpan" inte lika engagerade i det lokala styret. I vissa delar av staden är valdeltagandet mycket lågt. Där vill nu kommunens politiska ledning göra särskilda insatser för att berätta om hur man röstar och vad det betyder. Och som det står i beslutsunderlaget:

Samtliga områden med lägre valdeltagande i något av valen till riksdag,
landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige än 70 procent prioriteras.

Inslaget i TV4 Stockholm var ganska tydligt uppgjort och en plantering av nyhet där "förvaltningsdomstolsdom" och bilder av myndighetsstämpel blir "röstfiskenyhet". Ett trist inslag i valrörelsen och en mycket låg nivå. Och vad jag förstår av det beslutsunderlag som jag har sett så är det inte "bara" Hallonbergen utan "samtliga områden med lägre valdeltagande..än 70%."

Ett par mil söder om Slussen ligger Huddinge. Där styr moderaterna och "kamraterna". Huddinge har samma slags problem med valdeltagandet, ja kanske till och med ännu mer tydligt uppdelat. I valet 2006 röstade 77 procent av Huddinges väljare. Däremot bara 48 procent i valdistrikt 3 i Flemingsberg och knappt 52 procent i ett område i Vårby gård. Så går segregationen igen. Inte bara ohälsa, arbetslöshet, utanförskap, sämre skolresultat, sämre service, lägre inkomster, mindre julklappspengar osv. Även det demokratiska engagemanget förefaller påverkas av livet i övrigt. Ett problem tycker några, som Jonas Nygren i Sundbyberg och som vi sossar i Huddinge.

Vi ville att vår kommun skulle göra som Sumpan. En och en halv miljon för särskilda insatser för att, som i Sundbyberg, berätta om hur man röstar. Kanske lite av det jag hörde Amina berätta att hon gjorde som privatperson området Hagalund. Hjälper kvinnor som inte vet hur man gör och knappast har röstat förr. Så ville vi göra i Huddinge. Efter "nej" och "nej" gick moderaterna trots allt med på en tredjedel av pengarna som vi hade i vårt förslag.

Det som moderaterna i Sundbyberg kallar för "röstfiske" har tack och lov deras partivänner i Huddinge i alla fall tyckt vara lite mindre röstfiske och lite mer av seriös satsning på en viktig fördjupning av demokratin.

Fler bloggar:
- Thomas Böhlmark med en rubrik om "vänstern och demokrati" som egentligen inspirerar mig till ett eget inlägg om "Den svenska högern och striden om rösträtten". Får bli ett senare tillfälle...
- Stefan Bergström (C) förefaller också kritisk.
- Mattias Lönnqvist bloggar i frågan utan att tveka men tycker att det är märkligt att så kallade NetRoots-bloggare engagerar sig.
- En av dessa är Krassman som berättar om frågan, liksom Martin Moberg.
- Och självklart bloggar också, för att citera Thomas Böhlmark:"...vänsterns virtuelle pitbull": Alliansfritt.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sundbyberg, huddinge, moderaterna, socialdemokraterna, demokrati, rösträtt, val 2010, valet 2010

Ett tal av Mona Sahlin, Almedalen, Gotland den 8 juli 2010

Ett bra initiativ av HBT-sossen och Kulturbloggen. En reaktion på att blogginläggen gärna får ta upp mer av egna, S-märkta visioner och förslag mer än kritik av regeringen Reinfeldt. En självklar utmaning att anta, utan att vara särskilt tillfrågad.

Vilken är ramen för talet? Det är valår och möjligen naturligt att de frågor man tror blir viktiga för att övertyga väljare betonas. Jag tror inte det är där det börjar. Jag tror inte heller att det för väljarna börjar i sakfrågorna, hur många listor som valforskarna än tar fram om det. Mona skulle visst kunna börja med grupper: barn, fastighetägare, kommunalare, kvinnor, geografiskt lyfta upp Gaza eller kanske Kongo. Men jag tror inte heller det börjar där. Det börjar definitivt inte med fastighetsskatteskalor, utsläppsrättigheter eller ens Förbifart Stockholm. Hur viktigt det än är. Det börjar absolut inte med "läget i opinionen". Så roligt ska vi inte ha!

Jag tror det börjar med magkänslan och hjärtat, kanske till och med pulsökningen. Där man inuitivt känner, reagerar, kanske till och med brinner med ensusiasm. Vad tror jag på? Vad ser jag som samhällets brister som borde göras något åt? Görs det bäst av politiken? När den grunden är lagd får Mona gärna prata sakfrågor. Först då. En "grupp" - barnen - skulle kunna vara illustration för mycket av detta: "Varför har Sverige så länge varit världens kanske bästa land för barn att växa upp i"?

* Ett samhälle för alla - Få efter behov - Ge efter förmåga.
För mig betyder ordet "Alla" särskilt mycket i socialdemokratins själ. Det räcker inte att (S) är ett parti "för de svaga". I en välutvecklad välfärd tenderar gruppen "sämt ställda" att vara en minoritet som aldrig själva kommer att få politisk tyngd att rösta fram förändringar. Vad är då det kitt som kan ena? Som gör att rik och medelklass tycker att "Alla ska med" för att använda en sliten slogan? Ja, man får själv del och det  av en viktig service som har hög kvalitet. Då är man också beredd att vara med och betala, annars inte. Det kitt som håller ihop är också en tydlighet att behov får styra. Även om "mitt barn" inte har behov av särskilt stöd så är jag beredd att genom skatten finansiera för grannens barn. Jag vet att jag ocskå tjänar på det".

* Hållbar tillväxt  
Tanken om en hållbar utveckling, både ekonomisk, social och ekologisk, är inte bara en överlevnadsstrategi. Det berör också mycket av socialdemokratins grundsyn på samhället. Både nu och i en tämligen framgångsrik historia. Välfärd, ja, men den måste betalas av en långsiktigt hållbar tillväxt. De snabba klippen leder i motsatt riktning. Därför kan inte tillväxten ske på bekostnad av miljön. Ett samhälle som inte håller ihop socialt brakar ihop eller drabbas av sämre tillväxtförutsättningar. Alla tre ben är grundläggande för framtiden.

* Ett Sverige i världen
Sverige och inte minst socialdemokratin har en lång historia av att driva internationella frågor. "En internationell rörelse" kanske låter lite högtidligt men är samtidigt både själ, hjärta och en mänsklig plikt med tanke på hur klyftorna mellan världens folk ser ut. Jan Eliasson jobbar med Milleniemålen. Det vill jag höra om i Monas tal.

Några sakfrågor också:
* En del gör vi gemensamt och betalar för gemensamt.
Eftersom det finns en tendens att låta skattedebatter hålla på utan att någon ens bemödar sig att ta upp om de pengarna möjligen borde betala för någon efterfrågad och viktig samhällsinsats borde Mona i talet kunna göra någon deklaration i likhet med morgonens artikel. "Varje krona ska användas effektivt. Inte en krona i skatt i onödan. Men samhällsansvar kräver att reformer betalas. Vi ser brister i välfärden. Därför möter vi krav på sänkta skatter nu med att tillföra resurser till välfärden.

* Storstadsliv
Av flera skäl måste Mona tala om storstaden. Inte bara därför att valet kommer att avgöras här. Talar vi samhällsbrister och klyftor mellan människor så är det i storstadsområdena som de är tydligast: Ekonomiska, sociala, hälsoskillnader, utbildningsklyftor. Visst: ta allvar på de drömmar om lycka och framgång som människor har. Tala mycket om tillväxtmotorer, internationell forskning och en sjukvård i världsklass. Men storstadspolitik i socialdemokratisk skepnad utesluter aldrig de som står längst i från samhället, i storstadsregionerna de som lever och bor i de så kallade "Miljonprogramsområdena". Det är, vet jag, inte nödvändigt att påminna Mona om.

På en punkt har jag en möjligtvis annan uppfattning än utmaningens initiativtagare: Visst vill jag höra ett tal där den mesta tiden används till egna drömmar och förslag. Socialdemokratiska. Rödgröna. Men det finns ett till syfte med talet: Vem beskriver det val av samhällsmodell som väljarna faktiskt står inför? Eller är valdagen bara ett val mellan olikfärgade men lika välsmakande delikatesser? Om inte Mona Sahlin beskriver den riktning Sverige egentligen är på väg i med alliansregeringen vid makten: på vilket sätt ges väljarna annars den berättelsen inför valdagen? Det handlar inte om att skrämmas, att skälla eller sprida vulgärargument. Det är en förbannad plikt i en demokrati att ge sin syn på de alternativ väljarna står inför. Det gäller både för Sahlin och de andra partiledarna. Ingen annan gör det.


Fler som bidrar: 
Peter Högberg, Peter Johansson


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, mona sahlin, almedalen, socialdemokraterna, val 2010

En sommardebatt om sjukvården är alltid välkommen

Semester. lunchtid och jag sitter i ett grönområde där naturen får ha sin gång. Här frodas växter och insekter. Det är ett rikt fågelliv. På en stor, ful betongbro över vattenvårdsområdet sträcker sig Huddingevägen från norr till söder med en aldrig tystnande trafik. Där sitter jag och skriver detta. Vackert? Nja.

Morgonens artikel av Mona Sahlin och Thomas Östros har mötts av en rad repliker. Vid lunch är det ett 30-tal blogginlägg som har kommenterat, däribland jag själv. En annan är Vårdföretagarnas Hans Dahlgren som på Newsmill skriver sina reflektioner utifrån sina medlemsföretag - vårdbolagen. Jag förstår att Dahlgren tar chansen att medverka i debatten, något som är lite av hans uppgift. Men även om ingången i Sahlin/Östros artikel handlar om 25.000 försvunna jobb i välfärden, tycker jag att deras anslag är mycket bredare än så.

Tyvärr avstår Dahlgren från att ha synpunkter på det som är kärnan i artikeln: ska välfärden, däribland sjukvården inklusive de delar som drivs av Vårdföretagarnas medlemmar, sättas före fortsatta, sänkta skatter ellre inte? Vad blir priset för Hans Dahlgrens medlemmar om politiken framöver avstår från nödvändiga skatteintäkter?

Sjukvården är en av väljarnas viktigaste frågor när de ska rösta. Därför behövs inlägg som Dahlgrens. I den kommande sjukvårdsdebatten, som jag hoppas få stort utrymme, finns saker som idag enar de flesta. I alla fall när det kommer till retorik. Valfriheten är något alla sluter upp bakom. Patientens rättighet att välja vårdgivare. Vården ska betalas genom skatter, är en annan punkt där enighet sägs råda. Att vård ska ges efter behov är en annan.

Det finns också skillnader. De rödgröna partierna, däribland socialdemokraterna på sin kongress i höstas, har varit tydliga med att skattepengar som avsätts till sjukvård måste användas också där. Här gissar jag att Dahlgren och branschorganisationen ser risker: Det blir ju mindre av överskott (vinster) med den typen av regler. Där är, och Dahlgren får ursäkta, han representant för ett av flera intressen. Med ekonomiska utgångspunkter för den egna gruppen som intresse. Jag tror inte att Vårdföretagarna behöver vara nervösa för förbud och inskränkningar. Det stora hotet mot Dahlgrens företag är att pengar inte tas in i form av skatter som kan användas i vården.

En stor skillnad handlar om politiken alls ska ha synpunkter på hur vårdens resurser styrs. Dahlgrens företag vill förstås etablera sig där det finns en "god marknad." Särskilt god är en sådan med många relativt friska personer som gör korta besök i vården med relativ regelbundenhet. Mindre lyckosamt är etableringar i områden där vården ställer stora krav därför att vårdbehovet hos många som bor där är mycket stort och ofta komplicerat. Till de delarna har privat vård inte sökt sig särskilt mycket i det Stockholms län som har valt bort att styra etableringar. Stockholms innerstad och relativt friska och välmående områden har fått del av nya etableringar. Det vore en välgärning om Vårdföetagarna deltog i de här diskussionerna på ett konstruktivt sätt.

De 25.000 jobben som Sahlin och Östros talar om har i alla fall jag funnit belägg för hos SCB. Okey, att riksdagens utredningstjänst har reservationer i sitt beräkningsunderlag. Men när Dahlgren automatiskt tar försvar av Reinfeldt mot, vad jag förstår, siffror från en välrenomerad institution, känns det lite trist.

Låt vårddebatten spraka och gnistra i sommarsverige. Låt den debatten gärna utgå från det rödgröna förslaget till Hälsoval som lanserats i mitt landsting: Några principer:

• Rättvis fördelning av vårdens resurser
• Fokus på vårdkvalitet istället för korta besök
• Vårdpengarna dit patienten vill
• Fler närsjukhus med akutmottagningar
• Rättvis fördelning av vårdens resurser

 Väljarna behöver det som ett av flera "inputs" inför valdagen i september. På det sättet är både Sahlin/Östros och till och med Hans Dahlgrens debattinlägg välkomna insprirationer. :-)

Fler som har bloggat om detta: 
- Mattias Lundbäck som bekräftar att regeringens utgångspunkt är att sänka skatter aldrig ska räknas som minskade intäkter utan räknas som högre dito.
- Michael Granstedt om ett positivt besked för Södra Öland.
- Kent Persson kallar utspelet för "desperation".
- Anna Vikström om behovet av kvalitetsförstärkningar i välfärden.
- S-buzz har koll på fler inlägg.
- Martin Edgelius som av mig ska få andra förklaringar än vårdvalet till besöksökning i vården
- Lena Sommestad om att det handlar om samhällsmodell.
- Mats Engström som efterlyser mer konkret politik i ex Almedalen.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern 
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, sjukvård, vårdföretagarna, socialdemokraterna, mona sahlin, almedalen, skatter, välfärd,

Första semesterdagen...

Idag är det första, "riktiga", semesterdagen på en treveckors semester. I mittenveckan blir det Visby och Almedalsmingel, samt ett eller annat blogginlägg. :-) Efter det, tre veckors "sommarjobb" med valrörelseplanering och en kort semester på Linedancekurs i början av augusti. Har också en resa på två veckor inbokad efter valet till Mallis. Det kommer väldigt lägligt.

Ett eller annat blogginlägg per dag lär det väl bli under dessa semesterveckor. Inte minst som en uppladdning inför Almedalen. Men jag tänker tillämpa principen "sömn efter behov". Något som gör att Johan Westerholm eller Peter Högberg kommer att vinna den inofficiella duellen om tidig morgonpostning samtliga dessa dagar.

Nu är det högsommar! Semester! Det tänker jag njuta av! Sen kan man möjligen ibland kombinera soldyrkande med att delta i det politiska samtalet på nätet. Med en liten, bärbar dator....

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, semester, almedalen,

Misslyckandet med jobbpolitiken granskas hårdare

Det har inte varit mycket i de "vanliga medierna". När jag har skrivit om regeringens jobbpolitik och för den delen även alternativet så har DN:s artikel från början av januari varit en av de få som kritiskt har granskat regeringens jobbpolitik. Med alternativet syftar jag bland annat på en hel kongress där (S) har debatterat och formulerat en jobbpoltiik, med allt från företagarperspektiv till "det vanliga" med en aktiv arbetsmarknadspolitik och rimliga ersättningsnivåer i a-kassan.

Valsegern 2006 vann Reinfeldts allians som bekant på jobbfrågan. Just därför ska resultatet utvärderas. Ett val handlar också om att väljarna ger godkänt eller icke godkännt till de som styr. Dagens artikel i DN har en rubrik på förstasidan: "Regeringens jobbiga kurva". Artikeln över ett uppslag pryds med rubriken "Fler arbetslösa efter fyra år med Reinfeldt". (ej på nätet nu)

Jag har sett ett par steg i argumenten när alliansvänner ska bemöta detta. Det första är statistiken. Genom att först ha använt en typ av statistik för att peka på S-regeringens "misslyckande" om utanförskapet har man övergått till att tala om andra siffror. När dessa spricker har man gått tillbaks, rensat gamla och samtidigt tala om "synvilla" och annat. Men låt oss acceptera som det är: DN redovisar idag att arbetslösheten i september 2006 var 6,1 procent. I dag (juni 2010) var den 8,8 procent. Högre eller lägre?

När det steget är "förlorat" kommer försvaret: "Det är inte regeringens fel, det är en internationell finanskris". Förvisso delvis rätt. Men samtidigt kan inte ett vallöfte som ställts ut utan reservationer bara pratas bort. Man får ta ansvar om man så kategoriskt har trott på sina egna teorier om "jobbskapande" att man inte har bedömt några reservationer som viktiga. Samtidigt har man inte gjort det man hade kunnat för att möta arbetslösheten, alltdeles oavsett globala "osynliga händer". Det har också kritiserats av regeringens egna experter. Och jag minns i alla fall att Anders Borg slog bort varningar om kommande kris i riksdagens kammare.

Igår var det Expressen och i dag ser jag det i Aftonbladet. Den toppresterande kvällstidningsanalysen handlar nu om Fredrik Reinfeldts ansvar för ökad impotens i landet. Förhoppningsvis övergår också dessa alster till att granska regeringspolitikens misslyckande där det verkligen ska utkrävas ansvar. Som i jobbfrågan.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobb, arbetslöshet, utanförskap, val 2010, valet 2010, alliansen, fredrik Reinfeldt, Anders Borg,

Välfärdssatsning krona för krona...

Idag skriver Mona Sahlin och Thomas Östros på DN debatt. Temat är lika viktigt som av mig efterlängtat i denna valrörelseinlednining: Hur resurser ska kunna tillföras välfärden för att kvaliteten ska bli bättre och välfärdsbrister ska ordnas till. Sahln/Östros tänker göra det genom en större satsning än tidigare utlovats. Krona för krona av regeringen Reinfeldts löften om sänkta skatter till höginkomsttagare ska avsättas till välfärden. Heltid bli en rättighet, traineeprogram för unga i välfärdsjobb och en särskild delegation för innovationer och produktivitetsutveckling i välfärden.

Ett tag trodde jag att vi levde i en närmast perfekt värld. Vid tiden för de rödgrönas budgetförslag och framåt tog skattediskussion över och skattelöften ställdes ut. I och för sig sa Reinfeldt "Vi återkommer efter sommaren". Men ändå. Och de fortsatta sänkta skatterna som talads om verkade leva sitt eget liv, utan koppling till det de är tänkta att betala för. Där tycker jag att dagens besked är särskilt viktigt. Det handlar i grunden om att ta ansvar. Att betala för det man lovar.

Det kändes också som om välfärden var just "färdig". Helt plötsligt såg inte de med beslutsrätten att elever inte fixade skolan, att barngrupperna i förskolan ibland är för stora eller att vården inte alltid är tillgänglig. Ett extra stöd till de eleverna, mer personal i förskolan och resurser för att korta vårdköer - allt detta måste betalas och i Sverige säger fortfarande alla riksdagspartier att det ska göras med skatter. Inte med egna pengar ur plånboken kopplad till en privat försäkring. Men det gäller att visa de i handling också - inte bara i prat. Därför - föga förvånande kanske - gillar jag dagens artikel...

Mer att läsa:
- Kristian Krassman om ett vägval...
- Johan Westerholm vill ha förändring...
- S Valkyries blogg resonerar..
- Viktor Tullgren om välfärd eller sänkt skatt..och en ingång om förlorade välfärdsjobb.
- Thomas Böhlmark tycker sig ha hört budskapet förr...
- Martin Moberg om att prioritera...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, val 2010, valet 2010, socialdemokraterna, mona sahlin, skola, barn, sjukvård,

Springer Stockholm Marathon 2011 - och slutar röka

Vissa saker ska man inte smyga med. Okey att det passar för några. Men ett visst publikt tryck trivs jag med. Av den anledningen skapade jag nyligen en "fan"-sida på Facebook, allt för att söka support för två utmaningar: Att den 31 decemberg 2010 sluta röka. Att den 28 maj 2011 springa Stockholm Marathon.

Nu är vare sig marathon eller sluta röka en "ny grej". Jag sprang Stockholm Marathon 1998 på 4.22. Utan att vara dödstrött. Därutöver har jag sprungit 2 Lidingölopp, som jag dels tycker är roligare men också en större utmaning. Sitter formen för maran 2011 så springer jag också Lidingöloppet senare på hösten.

Rökning: har rökt sedan 1984 eller så..med två års helt avbrott och tidvis vissa uppehåll. I det här, nu tillkännagivna projektet ingår rökstopp. 31 december 2010 för att få en viss effekt inför maran. Då är det slut!


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, stockholm marathon, lidingöloppet, a non smoking generation,

En statsråd för EU-frågor som surar över större EU-enighet??

         snott bild från "Makthavare.se

I morse postade jag om den överenskommelse som de rödgröna partierna har träffat om EU-politiken. I rapporten finns stora ambitioner om att kritiskt förändra och förbättra samarbetet i de delar Sverige kan göra det. Där finns ambitiösa mål att påverkar EU:s miljö- och klimatarbete. Där finns en rad konkreta punkter och bland dem det möjligen "popolistiska" men ack så rimliga kravet att EU ska sluta med det vanvettiga att pendla mellan Bryssel och Strasbourg.

Om jag hade ansvaret för svensk EU-politik så skulle jag vara nöjd idag. Det skulle innebära en ökad tyngd, med reservation för att vi som land är ganska litet trots bred EU-uppslutnining. Men visst borde jag glädjas mer åt enigheten, få en bättre position och en starkare röst att tala med i EU-sammanhang. Nu är ju EU:s politiska delar inte något där nationen betyder allt eller ens mest. Partigrupperna är basen och den mediala bilden som ibland sätts av "delegationer från Sverige" stämmer inte. Men visst skulle jag utnyttja om partier mitt hemland sluter upp bakom mig som EU-minister.

Birgitta Ohlsson verkar inte ha reagerat så, något som förvånar mig. Hon är en mycket klok person och borde se en framgång i att de rödgröna nu har en stark plattform. Tyvärr tar partitaktiken, eller ska vi säga allianslojaltiteten, över. Det är trots allt snart val. EU-positivare partier till vänster blir ett slagträ för att slå split inom oppoitionen. Jag har sett utifrån ett valtaktiskt perspektiv, stor förståelse för att hon använder det så. Sett utifrån Sveriges kraft och arbetsmöjligheter är det, om än på marginalen men dock, obegripligt. Birgitta borde le idag.

Fler som har reagerat efter morgonens inlägg:
- Kent Persson har fler funderingar men borde vara glad :-)
- Mark Klamberg verkar första ha döpt inlägget till "Välkommen ändring.." men sen ändrat till en hänvisning till Vänsterpartiets partiprogram. Jag noterar bara mitt eget partis program om "Republik", sedan 1911 (?)
-  Rasmus Lenefors bloggar om uppgörelsen.
- Fredric Kjellberg med en slutsats som möjligen kan reta en eller annan. S-v-mp kan knappas tvingas hålla en EU-nej-linje för att inte ge utrymme för det SD som ska bekämpas med goda argument och folkligt förnuft.
- Tokmoderaten om detta och bilköer in i Sundbyberg...
- Thomas Böhlmark med frågor om vänsterriktningen..
- Martin Moberg med sammanfattning av uppgörelsen.
- Jonas Sjöstedt om uppgörelsen faktiskt är något nytt...i alla delar..
- HAX bloggar och kommenterar inlägg med att "jämställdhet och sådant är lite av ett lyxproblem just nu"

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, EU, rödgröna, jämställdhet, carl bildt, val 2010, alliansen, utrikespolitik,

Nya mediala rön: "Impotens och huvudvärk är alliansens fel"

Visst: inte minst när boken "Jämlikhetsanden" publicerades och debatterades så kom perspektiv om folkhälsa upp i ljuset. Det blev tydligt att människors hälsa påverkas av hur samhället i stort lyckas med att ge människor förutsättningar för ett gott liv. Hälsoklyftorna är en realitet. Om detta berättar åtskilliga forskningsrapporter om hälsofrågor.

Men jag vet inte hur man ska se på Expressens vinkling av statistiska fakta. Idag utropar rubriken "Fler impotenta under alliansstyre". Och tidningen fortsätter:

"Drygt 12 000 fler män har fått medicin mot erektil dysfunktion sedan Fredrik Reinfeldt blev statsminister".

Expressen visar också siffror som visar att Reinfeldt är ansvarig för ökad försäljning av magsårsmedicin och huvudvärkstabletter. Även aborter, skillsmässor och kondomförsäljning sägs vara dyster läsning för allianspartierna. Ok. Nog för att det är valrörelse. Nog för att man vill vinna val. Och nog för att Reinfeldt och hans allians ska få ta ansvar. Men just Expressens uppslag till angrepp på de så kallade "borgarna" tror jag att jag avstår från.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, impotens, huvudvärk, fredrik reinfeldt, alliansen,

Uppladdning inför Almedalen: Men Mona Sahlin i Aftonbladet??

Idag skulle Lena Mellin, enligt löfte, ha fortsatt sin sommarserie med partiledarna i Aftonbladet, nu med Mona Sahlin. Eller? Jag bestämde mig i går, när Göran Hägglund-intervjun publicerades, för att göra en liten egen uppladdning inför Almedalen i anslutning till Aftonbladets intervjuer. Igår kunde jag posta ett inlägg vid 14-tiden. Men idag saknar jag ännu vid halv-sextiden något på AB:s webbsida. Ganska uselt, Aftonbladet.

Jag ser en rad skäl till att (S) har tappat mark i opinionen. Det i sig positiva och nödvändiga rödgröna samarbetet som gjort att kraft måste läggas på att kommunicera både det egna budskapet och det rödgröna. Visst har kritik funnits och finns. Oftast handlar det om partivänner som fortfarande lever i tron på en socialdemokrati som förr, i en ny tid med helt andra förutsättningar.

Det har länge varit en debatt som hamnat närmast helt på allianspartiernas dagordningshalva, där uppsluppenheten om sänkta skatter får bestämma tonläget mer än välfärdsbrister som borde åtgärdas. En otydlighet om Sverige på sikt: det systemskifte som partierna har talat om länge, som har avisats av väljarna, har nu infogats regoriskt i Reinfeldts "sosseanpassade" retorik. Kontrasterna mellan höger och vänster finns verkligen men är diffusare när de "nya" men i praktiken gamla moderaterna triangulerar. Den bild väljarna ha fått möjlighet att se av Sahlins ledarskap, där bildsättandet utgår från att det bara måste visas en negativ bild.

Så tydligt patetiskt det blev på S-kongressen när tillresta journalister knappas kunde rapportera ur de färdigskrivna splittringsmanus som sannolikt hade förberetts. Kongressen en succé, som ändå Expressen skrev. Men i stort har den trista, entoniga och kollektiva "dissa-Mona-dagordningen fått styra. Ett härligt undantag nyligen, dock: Liza Marklund i Expressen.

De rödgröna och inte minst socialdemokratins trumfkort borde vara alliansens misslyckande med jobbpolitiken och det ökande utanförskapet. Som tidigare har upprepats här, trots invändningar om "global finanskris": En regering måste ta ansvar för de man lovar och det man gör/inte gör. Man vet att världen är föränderlig. Ser man hot om kris ska inga löften ställas ut som man inte kan infria. Ser man kris ska man agera. I stället var det nästan hånflin från finansministerns sida åt varningarna i riksdagen för nedgång. Oaktat det ska Reinfeldt utvärderas efter hur han klarade jobben.

Det ska bli spännande att läsa intervjun med Sahlin så småningom....

S läge i Svensk väljaropinion:

Tidigare "uppladdningsinlägg":
- Göran Hägglund (26 juni)

Mer att läsa:
- Inlägg efter Monas tal i Almedalen 2009
- DN-artikel 2009 om talet.
- Socialdemokraternas dag i Almedalen: Ons 8 juli.
- Mer om S i Almedalen

Fler om Mona Sahlin i Aftonbladet-intervjun:
- Peter Högberg skriver....


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant    Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, socialdemokraterna, mona sahlin, almedalen, opinionen, opinionsläget, lena mellin, fredrik reinfeldt, moderaterna, alliansen, almedalsveckan,

EU-uppgörelse ger Sahlins rödgröna ett försprång

Dagens nyhet att de rödgröna har kommit överens om EU-politiken är ingen överraskning för mig. Det stora antalet uppgörelser som ligger bakom det rödgröna samarbetet är "bevis nog" för att partierna klarar skarpt regeringsansvar. Möjligen har en eller annan med allianssympatier trott att frågor som "stängningar av amerikanska baser" ska bli splittringsfrågor i samarbetet. Jag tycker att EU-överenskommelsen verkar bra i sak, samtidigt som det visar handlingskraften och målmedvetenheten i samarbetet.

EU-frågan har utan tvekan splittrat partier, inte bara socialdemokraterna. Historiskt och möjligtvis i enskildas sinnen också i dag. Men för de flesta är europasamarbetet nu en självklart del i Sverige. I och för sig finns ofta frågor kring vad EU kan och bör syssla med, irritation över regler och detaljbeslut. Det förtar inte att de flesta inser hur viktigt det är med samarbete i Europa och att EU är den naturliga basen för ett sådant samarbete.

Överenskommelsen är förstås viktig i sak. Att i stort hela det politiska Sverige sluter upp bakom Eu-samarbetet är en styrka. I stället för ett "utanförskapets kritik" kan de kritiska röster som inryms i alla partier bli en konstruktiv drivkraft för att driva på förändringar där det krävs och där det bäst kan uppnås i samarbetsanda.

Det finns ännu ett viktigt perspektiv: uppgörelsen ger en styrka i det rödgröna alternativet inför valet. Ibland får jag en bild i svenska medier att det är oppositionen som ska granskas hårdast och ge svar på varenda detaljfråga. Må så vara, men det är högst rimligt att detsamma gäller de som nu har makten. Reinfeldts allians. Så där lite i bakgrunden, lite småviskande, har Reinfeldt hänvisat besked om den borgerliga politiken till "efter sommaren". Deras vårbudget är bortglömd. Vad som tonar upp sig framöver med fortsatt alliansstyre är i alla fall i delar skrivet i stjärnorna.

En sådan fråga gissar jag (gissar jag!) är bakgrunden till dagens SvD-ledare och blogginlägg av PJ Anders Linder. Debatten pågår mellan allianspartierna om framtida prioriteringar där några (som Fp) gärna vill avskaffa värnskatten. Moderaterna har med tiden tonat ner den "reformen". Det där återkommer jag gärna i sak om. Men just nu räcker en reflektion om att EU-uppgörelsen faktiskt ger de rödgröna ett försprång framför fyra allianspartier som inte har någon presenterad politik för efter valet och som fortfarande är skyldiga väljarna svar.

 
Mer att läsa.
- Afghanistanfrågan och de rödgröna. (DN)
- Mer om EU-uppgörelsen i Expressen,
-Mats Engström noterar uppgörelsen och efterlyser liknande från Alliansen.
- Peter Högberg med rubriken som inte förvånar...
- Göran Pettersson som hoppas på mer splittring...
- Jerker Nilsson om trovärdighet..

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, EU, skatter, värnskatt, rödgröna, val 2010, valet 2010, alliansen, .