söndag 13 juni 2010

Opinionsmätningar som politikens egen Insane....

...jaja. Tiden då man får vara glad blir sällan särskilt lång. Inte när det gäller opinionsmätningar. Det känns helt enkelt mycket bättre att skriva om den stora mätningen från SCB i torsdags än om dagens från SIFO i SvD. Rödgrön politik, rödgrön regering med Mona som statsminister. Skillnaden att få "ja" i stället för trista och återkommande "nej" till sina förslag. Den faktiska möjligheten att få förändra och förvbättra Sverige. Inte bara traggla i oppositionsrollens mentala plåga. SvD:s Göran Eriksson skriver sin analys om SIFO:n: Blir det valresultat vaknar vi den 20 september i ett helt annat Sverige.

Mats Engström skriver om det politiska läget och försöker förstå fallet i opinionen. Delar i inlägget träffar samm punkter som Marika Lindgren Åsbrink nyligen gjorde i ett inlägg om storstadsväljarnas karaktär eller "inte karaktär". I Mats analys är bristen på kontraster en förklaring till (S) fall:
Istället behövs mer engagemang mot orättvisorna. Bättre förslag om kvalitet i vården, skolan och äldreomsorgen. Större upprördhet mot hur borgerliga landstingspolitiker skänker bort skattepengar till oseriösa privata vårdbolag. Ilska över hur Jan Björklund tagit bort extrapengarna till de skolor där de behövs mest.
 Kent Persson gläds förstås. Källan till det är inte bara mätningens resultat för alliansen utan också det faktum att moderaterna i mätningen idag är större än (S). Spontant en minst sagt frustrerande situation, även om moderaternas framgångar beror på kannibalism av de mindre allianspartierna. Men skulle det bli valresultat är det en politiskt mental förändring av jättedimensioner i svensk politik.

Där har (S) anledning att fundera. Eller mer än "fundera". Det är en nedgång på 3,7 procent för (S). Det är inget som kan pratas bort utan en signal från väljarna om något som ett parti med ambitioner att regera helt enkelt måste granska. Min "hobbyanalys" är att vi ser fortsatta, direkta strömmar mellan S och M. Det som förut var otänkbart för många är numera helt legitimt. Min förklaring är att det handlar om den moderata retoriska förändringen som slagit väl ut, för att säga det milt. De väljare som förut inte rörde sig mellan de två stora partierna av ideologiska skäl borde ha exakt samma anledning att inte göra det i dag hellere. Om man ser till den förda politiken.

En mätning ytterligare till handlingarna. Det finns bara en väg till valframgångar och det är att jobba med väljarsamtal om de politiska alternativen. Som visades i en mätning igår måste det handla om välfärdsfrågor och jobb. Då finns det goda möjligheter för de rödgröna och för socialdemokratin. Annars blir det väldigt svårt.

Läs mer:
- Katarina Nyberg Finn om ett skräckscenario...
- Stefan Wikén om alternativ och att "...endast valresultat består.."
- Kulturbloggen om ett skräckscenario....
- Viktor Tullgren om ett SIFO-fel förra valet.
- Rasmus Lenefors med s.k "hobbyanalys" av läget.
- Jenny Olsson (m) tycker att "ordningen är återställd...
- Fredric Antonsson med analys av det lite annorlunda slaget..och kul bild..
- Kristian Krassman om en mardröm och analys...
- SvD ledare: Per Gudmundsons kåserier om mätningen och SCB
- Michaela Fletcher Sjöman om en "förfärande" svag ledning för alliansen.

- Aftonbladet
, Expressen, DNGP

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern




Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

4 kommentarer:

Adde Henriksson sa...

Jag tror det i hög grad handlar om att våra kärntrupper skräms bort av att vi "gift oss" med Ohly. Det har blivit mycket svårare att prata politik, jag kan inte säga till min familj eller vänner eller arbetskamrater att rösta på S, de säger att en röst på oss är en röst på kommunisterna och det vill de inte ha. Nu är det dags för Mona att lägga på ett kål. Att vara med kommunisterna och framtidsvägrarna är som att sitta fast i kvicksand, ju mer vi sprattlar desto fortare sjunker vi. Vi måste göra oss av med dem, vi ska sluta att bara kritisera alliansens politik, Mona måste prata mer om vad hon vill göra, och det måste göras nu om vi ska hinna få folket att tänka annorlunda.

N.I.Hilist sa...

Medias och ofta statsvetares kommentarer om opinonsundersökningar är rätt patetiska. Nu säger de att det är rätt säkert att Alliansen leder. Men var och en av dessa undersökningar har 1000-2000 svarande och felmarginal för blocken kan vara bortåt cirka 4 procent.

Om det i realiteten -- om man frågade alla svenskar -- var exakt lika mellan blocken är chansen att samtidigt fyra undersökningar i rad ger alliansen "seger" i opinionsundersökning samma som att en tärning fyra gånger i rad ger siffran 1, 2 eller 3 istället för 4, 5 eller 6. Det kan vara ca 12.5 procents sannolikhet givet att vi antar att den första resultatet inom felmarginalen inte säger något. Det borde kunna vara i storleksordningen så stor chans att SVMP faktiskt kan leda trots att fyra undersökningar i rad med liten marginal gett ledning för alliansen.

Ett annat fel är att media påstår att Sifo visar "motsatt" resultat till föregående undersökning när SD får 4.3 procent och "kommer till riksdagen" istället för 3.9 procent i förra undersökningen. Men skillnad i resultat mellan de två undersökningarna ligger inom felmarginalen och båda undersökningarna kan inte säga om SD klarar riksdagsspärren. Att påstå att något hänt eller rentav är tvärtom är alltså fel utifrån statistiska utgångspunkter. Men det är kanske än värre att man blandar och jämför två olika instituts mätningar och påstår att små tiondels procent i skillnad innebär en faktisk förändring.

Har inte journalister och statsvetare läst någon statistik?

Well, detta är nog inte viktigt att hävda i politisk debatt. Överhuvudtaget är opinionsundersökningar rätt ointressanta för de som verkar i politiken (vilket man möjligen internt kan försöka övertyga politiska fränder om). Förutom att resultat är osäkra svarar de aldrig på vad som måste göras politiskt för att nå en framgång. (Alla partier vill ha framgång och inget får det för att de tolkar opinionsundersökningar, som de ändå alltid feltolkar.)

Opinionsundersökningar behandlas med en vördnad som man för 1000 år sedan behandlade frågan om jordens platta form. Det är inte bara patetiskt att se utan vittnar nog om hur illa det är ställt med vår utbildningsnivå.

Men att kritisera detta är nog inte bra politiskt. All kritik låter som ett negativt budskap. Dessutom kan det få den som klagar att framstå som dålig förlorare eftersom man ändå inte kan få medelsvensson -- vars kunskaper i statistik knappast är bättre än journalister och statsvetares -- att förstå kritiken.

Glöm denna kommentar... Och jag är för alliansen, så denna kommentar är rätt nihilistisk. ;)

mvh N.I.Hilist

Mats Svensson sa...

Så går det när vi samarbetar med kommunister och miljöfascister!

Jag har nu efter att alltid röstat på (s) bestämt mig för att gå över till (m). Jag är en högersosse och Moderaterna är vänsterborgare så det känns helt rätt. Vi socialdemokrater har inte längre framtidens idéer utan med detta horribla giftermål och Mona som partiledare så kan jag inte längre stöda (s).

Farväl, tror knappast jag kommer tillbaka. Jo kanske om (s) och (m) bildar regering, vore bäst för landet. 60-70 % majoritet och vi skulle få långsiktiga beslut.

N.I. Hilist sa...

Förresten. De 12.5 procent chans att med fyra konsekutiva "ledningar" inom felmarginalen (sic!) i verkligheten inte leda kan nog förresten vara fel. För varje undersökning kan man inte säga vem som leder, och produkten 0 * 0 * 0 * 0 = 0. Alltså skulle inte flera i en följd på varandra resultat inom felmarginalen säga något alls.

Det finns säkert metoder att ta fram sannolikhet vid konsekutiva s a s resultat inom felmarginal men i samma riktning (men här var det ju fråga om ojämförbara mätningar från olika institut, så det är nog metodmässigt ogörligt).

mvh N.I.Hilist

PS. Det vore bättre att diskutera SD:s rötter...