En statsråd för EU-frågor som surar över större EU-enighet??

         snott bild från "Makthavare.se

I morse postade jag om den överenskommelse som de rödgröna partierna har träffat om EU-politiken. I rapporten finns stora ambitioner om att kritiskt förändra och förbättra samarbetet i de delar Sverige kan göra det. Där finns ambitiösa mål att påverkar EU:s miljö- och klimatarbete. Där finns en rad konkreta punkter och bland dem det möjligen "popolistiska" men ack så rimliga kravet att EU ska sluta med det vanvettiga att pendla mellan Bryssel och Strasbourg.

Om jag hade ansvaret för svensk EU-politik så skulle jag vara nöjd idag. Det skulle innebära en ökad tyngd, med reservation för att vi som land är ganska litet trots bred EU-uppslutnining. Men visst borde jag glädjas mer åt enigheten, få en bättre position och en starkare röst att tala med i EU-sammanhang. Nu är ju EU:s politiska delar inte något där nationen betyder allt eller ens mest. Partigrupperna är basen och den mediala bilden som ibland sätts av "delegationer från Sverige" stämmer inte. Men visst skulle jag utnyttja om partier mitt hemland sluter upp bakom mig som EU-minister.

Birgitta Ohlsson verkar inte ha reagerat så, något som förvånar mig. Hon är en mycket klok person och borde se en framgång i att de rödgröna nu har en stark plattform. Tyvärr tar partitaktiken, eller ska vi säga allianslojaltiteten, över. Det är trots allt snart val. EU-positivare partier till vänster blir ett slagträ för att slå split inom oppoitionen. Jag har sett utifrån ett valtaktiskt perspektiv, stor förståelse för att hon använder det så. Sett utifrån Sveriges kraft och arbetsmöjligheter är det, om än på marginalen men dock, obegripligt. Birgitta borde le idag.

Fler som har reagerat efter morgonens inlägg:
- Kent Persson har fler funderingar men borde vara glad :-)
- Mark Klamberg verkar första ha döpt inlägget till "Välkommen ändring.." men sen ändrat till en hänvisning till Vänsterpartiets partiprogram. Jag noterar bara mitt eget partis program om "Republik", sedan 1911 (?)
-  Rasmus Lenefors bloggar om uppgörelsen.
- Fredric Kjellberg med en slutsats som möjligen kan reta en eller annan. S-v-mp kan knappas tvingas hålla en EU-nej-linje för att inte ge utrymme för det SD som ska bekämpas med goda argument och folkligt förnuft.
- Tokmoderaten om detta och bilköer in i Sundbyberg...
- Thomas Böhlmark med frågor om vänsterriktningen..
- Martin Moberg med sammanfattning av uppgörelsen.
- Jonas Sjöstedt om uppgörelsen faktiskt är något nytt...i alla delar..
- HAX bloggar och kommenterar inlägg med att "jämställdhet och sådant är lite av ett lyxproblem just nu"

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, EU, rödgröna, jämställdhet, carl bildt, val 2010, alliansen, utrikespolitik,

EU-uppgörelse ger Sahlins rödgröna ett försprång

Dagens nyhet att de rödgröna har kommit överens om EU-politiken är ingen överraskning för mig. Det stora antalet uppgörelser som ligger bakom det rödgröna samarbetet är "bevis nog" för att partierna klarar skarpt regeringsansvar. Möjligen har en eller annan med allianssympatier trott att frågor som "stängningar av amerikanska baser" ska bli splittringsfrågor i samarbetet. Jag tycker att EU-överenskommelsen verkar bra i sak, samtidigt som det visar handlingskraften och målmedvetenheten i samarbetet.

EU-frågan har utan tvekan splittrat partier, inte bara socialdemokraterna. Historiskt och möjligtvis i enskildas sinnen också i dag. Men för de flesta är europasamarbetet nu en självklart del i Sverige. I och för sig finns ofta frågor kring vad EU kan och bör syssla med, irritation över regler och detaljbeslut. Det förtar inte att de flesta inser hur viktigt det är med samarbete i Europa och att EU är den naturliga basen för ett sådant samarbete.

Överenskommelsen är förstås viktig i sak. Att i stort hela det politiska Sverige sluter upp bakom Eu-samarbetet är en styrka. I stället för ett "utanförskapets kritik" kan de kritiska röster som inryms i alla partier bli en konstruktiv drivkraft för att driva på förändringar där det krävs och där det bäst kan uppnås i samarbetsanda.

Det finns ännu ett viktigt perspektiv: uppgörelsen ger en styrka i det rödgröna alternativet inför valet. Ibland får jag en bild i svenska medier att det är oppositionen som ska granskas hårdast och ge svar på varenda detaljfråga. Må så vara, men det är högst rimligt att detsamma gäller de som nu har makten. Reinfeldts allians. Så där lite i bakgrunden, lite småviskande, har Reinfeldt hänvisat besked om den borgerliga politiken till "efter sommaren". Deras vårbudget är bortglömd. Vad som tonar upp sig framöver med fortsatt alliansstyre är i alla fall i delar skrivet i stjärnorna.

En sådan fråga gissar jag (gissar jag!) är bakgrunden till dagens SvD-ledare och blogginlägg av PJ Anders Linder. Debatten pågår mellan allianspartierna om framtida prioriteringar där några (som Fp) gärna vill avskaffa värnskatten. Moderaterna har med tiden tonat ner den "reformen". Det där återkommer jag gärna i sak om. Men just nu räcker en reflektion om att EU-uppgörelsen faktiskt ger de rödgröna ett försprång framför fyra allianspartier som inte har någon presenterad politik för efter valet och som fortfarande är skyldiga väljarna svar.

 
Mer att läsa.
- Afghanistanfrågan och de rödgröna. (DN)
- Mer om EU-uppgörelsen i Expressen,
-Mats Engström noterar uppgörelsen och efterlyser liknande från Alliansen.
- Peter Högberg med rubriken som inte förvånar...
- Göran Pettersson som hoppas på mer splittring...
- Jerker Nilsson om trovärdighet..

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, EU, skatter, värnskatt, rödgröna, val 2010, valet 2010, alliansen, .

Reinfeldt rockar på efterfest men knappast till afrikansk dans

Ser efter en lång dag i "partiets tjänst" att Köpenhamnsmötet, COP 15, verkar gå in i historieböckerna som ett enda gigantiskt misslyckande. Men först ska efterfesten som nu har startat försöka hitta lösningar.Reinfeldt verkar agera men frågan är om har verkligen har förutsättningar att lyckas. Jag läser en intervju med honom i DN. Här verkar verkligen förutsättningarna finnas till ett lyckat avslut:

"Statsministern ser särskilt positivt på att finansieringsfrågan verkar vara nära en lösning.... I och med att både EU och USA visat att de är villiga att ta ansvar för finansieringen har vi kommit långt.

 DN noterar att i "nuläget skulle de samlade buden från länderna ge en total minskning på 18 procent 2020 jämfört med läget 1990. Enligt FN:s klimatpanel IPCC krävs minst 25 procent om tvågradersmålet ska nås"
Ändå säger Reinfeldt:

– Vi är inte så långt från vad som behövs,

Det om de mer välbärgade ländernas utgångspunkter. Men det är som bekant fler som borde med på tåget. Det vill säga också länder som under mötet har fått veta att de rikare staterna vill sno tillbaks lite bistånd, döpa om pengarna och sen kunna stoltsera med att vara godhjärtade. Här skiljer sig inte Sverige från andra. Och Reinfeldt är, tycker jag, tydlig om ansvaret: 

Det finns en alldeles för utbredd ovilja att ta sin del av ansvaret. Det finns en kvardröjande gammal föreställning om att en liten avgränsad krets av rika länder kan lösa problemet på egen hand. Det är det vi hela tiden haft som problem.

 En del av Reinfeldts ord kan bli ganska bevingade. Men framför allt är det olyckligt att klimatförhandlingarna, även om jag vet att det inte är så, ändå ser ut att påbörjas på plats. Reinfeldt menar att så många länder babblar om sådant som inte hör till klimatet. Jag känner en viss vånda över det som sker.

Krassman om miljöministertänder, Annarkia ger bra sammanfattning av läget, Mary håller tummarna och Bodströmsamhället kommenterar. Röda Berget skriver om saknat ledarskap i EU. Och själv skrev jag ett inlägg i gryningen.

- Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.

Intressant?  Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, miljö, köpenhamn, cop15, bistånd, regeringen, fredrik reinfeldt,

Klimatförhandlingar på väg mot haveri - Kina tror inte på avtal

Så här från utsidan av klimatförhandlingarna verkar det som många sakta men säkert har gett upp om mer bindnande avtal. Ja, också Köpenhamnsmötet betydelse verkar medvetet ha satts ner för att rädda bilden när ett möjligt haveri är ett faktum. "Det går fler tåg", så att säga. Samtidigt funderar jag över vad som egentligen är det nya. Att rika måste stödja fattiga har stått klart länge. Att rika inte kan göra det genom att sno tillbaks bistånd är väl också en självklarhet. Och skulle det göras blir de fattiga länderna förbannade. Just det förutsägbara verkar hända nu. Och visst har Sverige en roll som EU-ordförandeland. Att vår regering ser klimatbistånd som en blandning av "nya och gamla pengar" har onekligen bidragit till svårigheterna.

Kina verkar nu på morgonen vara på väg att skrota alla ambitioner. "Något avtal denna vecka är inte möjligt", deklarerar man och förklaringen är sprickan mellan rika och fattiga. Egentligen borde "någon" ha förutsatt den självklarheten. Utifrån känns det som förarbetet inte har gjorts tillräckligt bra. Och att sno biståndspengar är inget bra sätt att få de fattiga med på klimaträddningståget. 


"- Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, miljö, köpenhamn, cop15, bistånd, regeringen, fredrik reinfeldt,

Biståndspengar till klimatåtgärder: Hur mycket blir det kvar av biståndet, Reinfeldt?

                                                                          (foto: Gunnar Seijbold/RK)
 Det svenska försvarets kostnader per år ligger väl på runt 40 miljarder. I ljuset av det kanske de 25 miljarder som EU är beredda att bistå de fattigare länderna med för att de ska komma igång på allvar med klimatpolitiken inte är särskilt mycket att skryta med. Det motsvarar bara en tredjedel av det totala beloppet man måste skramla ihop.

EU i skepnad av dess ordförande Reinfeldt verkade nöjd. Att överenskommelsen nu ska användas för att pressa exempelvis USA till större åtaganden märktes på presskonferensen.  EU går inte över mål om 20 procents utsläppsminskningar nu. Andra måste också visa vilja, tycker man.

Jag blev orolig av Reinfeldts svar i Rapport. Kritik har nämligen kommit att EU nu plockar pengar från "vanliga" biståndsbudgetar.Även det som handlar om det svenska stödet. Reinfeldt säger att det "viktiga" är att pengar kommer till klimatsatsningarna och att det blir en blandning mellan nya och gamla.Med sedvanlig ironi beskriver han det som som att det man fattar beslut om på måndagen beskrivs ibland som gamla pengar på tisdagen. 

Om det är så? Jag ser att (m) som under hela min tid i politiken har slagits för sänkt bistånd (och genomfört det i regeringsställning) fortsätter jaga kronor att skära bort. Att "Öppna upp" biståndet som det heter. Vi i västvärlden har genom åren kört på med vår höga resursförbrukning, skapat tillväxt delvis på miljöns bekostnad, lagt en del av våra rikedomar till de fattiga som "nådegåvor" utan att egentligen angripa fattigdomens orsaker. Nu tar vi tillbaks lite av det och skickar som klimatbistånd i stället. Jag tycker det smakar illa. 


Mer läsvärt:
- Mats Engström skriver om detta, Martin Moberg gör detsamma, Anders Ygeman menar att Sverige måste gå före,  
- En spännande granskningsrapport från de rödgröna .
- Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.

- DN om klimatmiljarderna.
- Ekot om klimatmötet
- Aftonbladet om Klimathotet.
- Dokument från EU-rådet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, miljö, köpenhamn, cop15, bistånd, regeringen, fredrik reinfeldt,

Sverige får förnedrande pris på Cop 15

Ser att Miljöaktuellt och de rödgröna ledarna berättar om förnedringen i Danmark. I anslutning till den stora miljökonferensen som ska lösa världens klimathot får Sverige, EU:s ordförandeland, priset "Årets fossil", utdelad av världens miljöorganisationer. Idag kommer också rapporter om splittring inom EU, bland annat på DNs ledarsida. Den redan på förhand inbyggda konflikten mellan rika och fattiga länder har förstås märkts av redan i inledningsskedet .Å andra sidan har Aftonbladetledaren sett ljus i mörkret. Samtidigt understryker man:

Till sist handlar klimatmötet givetvis om vad den rika världen är beredd att offra på hemmaplan. Både Kina, USA och EU visar välvilja. Men det räcker ju med att gå till vårt eget land för att se hur ihåligt det klimatpratet egentligen kan vara.  Svenska statens energibolag Vattenfall släpper ut 100 miljoner ton koldioxid om året.  Och det är den svenska regeringen som satsar på alla tiders största motorvägsbygge förbi Stockholm.  De riktigt svåra klimatbesluten tar man på hemmaplan och inte i Köpenhamn. 

Tack och lov så återstår mycket av mötet i Köpenhamn. Det behövs.

Mer och fler bloggar:
- På NetRoots och Politometern
- Anders Ygeman bloggar om Köpenhamn.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, miljö, köpenhamn, Cop 15, EU, fredrik reinfeldt,

Patientorörligheten i EU

Under kampanjen inför valet till Europaparlamentet i juni var ett av allianspartiernas budskap att fri rörlighet skulle införas för patienterna. Vård skulle utan förhandsbesked från landstinget kunna sökas varhelst man ville. Sanna Rayman skriver i dag en ledare i SvD om resultatet. Det svenska ordförandeskapet har uppenbarligen misslyckts att ro en överenskommelse i hamnd. Det blir, som Sanna skriver, "Patientorörlighet" i stället.

Jag är för rätten till vård i hela EU. Samtidigt tycker jag precis som moderaterna sade sig göra före valet, att vården i Sverige ska vara så bra att man inte tvingas sökas sig utomlands och framför allt inte tvingas hosta upp egna pengar för att betala den vård man har betalat här hemma genom skatter.

Kanske har EU:s länder under processen sett bort från de retoriska slagorden och behandlat frågan seriösare än så. Det där som (m) också sa före valet har möjligen betytt en del:

För det första får möjligheten att söka vård utomlands aldrig hota den solidariska finansieringen. För det andra ska man som patient inte behöva ligga ute med pengar när man får sjukhusvård i annat EU-land.

Jag skrev i somras om en annan vinkling av detta. Det var när Stockholms läns landsting med undertecknare Filippa Reinfeldt tecknade avtal med Uppsalalandstinget för att reglera hur patienter från vårdköernas Stockholm skulle tillåtas behandling i Uppsala. När partiet talade fri rörlighet över EU-gränser skrev man samtidigt ett avtal med Uppsala om kontroll. Just med argumentet att kostnaderna måste bevakas. Kanske precis det som en del EU-länder har haft som utgångspunkt?

- Johan Westerholm skrev igår om patientrörligheten ur andra perspektiv.
- Fler progressiva bloggare på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu, svenska dagbladet, sanna rayman, sjukvård, patientrörlighet, fredrik reinfeldt, filippa reinfeldt,

Lilla och stora Calle Bildt

Nej, Carl Bildt, bloggaren du vet, blev inte "EU:s utrikesminister". Inte heller kommissionär. När jag bloggade om det senare hade Carl inte gjort detsamma. Varför är Carl så stor i Sverige, hos de svenska alliansvännerna, men inte verkar ha samma stöd utanför våra gränser, när det verkligen gäller? Kanske inte att han missköter sina plikter som skattebetalare. Som Krassman bloggar om är det en uselt låg nivå att skattetrixa på för en person som ser sig och av vissa är sedd betydligt högre. Detta är den verkligt "lilla Bildt".

Om den stora Bildt, och de stora förklaringarna till åsidosättandet, skriver Åsa Westlund. (Newsmill och blogg) Åsa tror inte att Europaparlamentet hade godkänt den "store" svenska utrikesministern:

Jag tror Fredrik Reinfeldt är väl medveten om detta. Hur tänkte han exempelvis hantera att Bildt var en av ledarna i “Committee for the Liberation of Iraq” som lobbade för Irakkriget. Vad tror han Europaparlamentariker från exempelvis Frankrike och Tyskland skulle tycka om det?

Chefen för denna lobbyorganisation för Irakkriget motiverar rekryteringen av Carl Bildt till Expressen med:

- Vi rekryterade Carl Bildt för att han skulle verka för en intervention i Irak och undanröjandet av Saddam Hussein.

Carl Bildt, en skattetrixare i det lilla och oljemagnat med personliga intressen som verkar påverka de ställningstaganden i internationella konflikter. Nej, det duger vare sig som EU-ledare men heller inte för en person som ska representera Sverige utåt. Ännu ett skäl att byta regering.

Fler som bloggar: Mats Engström, Rasmus, Martin Moberg, Kent Persson (m) blogg, Alliansfritt Sverige, fler progressiva på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu, carl, bildt, eu-parlamentet, moderaterna, fredrik reinfeldt, val 2010

Carl Bildt har inte bloggat idag

Att Sveriges nya EU-kommissionär blir annat än en sosse kan väl för några vara en besvikelse men det var knappast oväntat. Det är förstås sorgligt att Reinfeldt inte samtalade med oppositionen. Att det inte blev en moderat - Carl Bildt exempelvis, var förvånande. En kommentar från den av moderaterna tilltänkte kandidaten sker vanligtvis sker på bloggen men saknas. "Någon" i det moderata lägret tappar en åtråvärd post för att moderatledaren ska släppa in de andra.

Därmed inte sagt att Malmström inte ska gratuleras. Tvärtom. I och för sig har hon under sin ministertid förhållit sig som hon ofta säger: "Jag är liberal". Därför har det vare sig blivit Björklunds batongprofil, Carl Hamiltons teknokrat- och besserwisserstil och inte heller det som jag tror ligger närmast till hands för Cecilia Malmström: Birgitta Ohlssons mer hyllningsvärda och socialliberala "falang". Inte för att jag är i närheten av den sidan "blockgränsen" men det finns förstås politiker på "den sidan" som också ska uppskattas.

Min egna bild av Sveriges nya kommissionär är väl mer som bilden av Maria Leissner. Ja, hon var p a r t i l e d a r e för folkpartiet än gång. Faktiskt. En profil som liknar Malmström och som säkert passar uppdraget som kommissionär i EU-byråkratin. Det finns bara anledning att önska Ceclilia Malmström, regeringens gladades minister nu när "Maudan" har slutat skratta, lycka till i det kommande jobbet.

Mer läsning:
- SvD1, Svd2, Svd Björklund, AB, Expressen. Ekot.

- Några av alla bloggare från Knuff och NetRoots:
Magnus Andersson, (nej, Magnus, Mona är nog inte "så besviken),
Dick Erixon som tycker Malmström är okritisk.
Edvin Alam som är nyfiken på efterträdaren på EU-ministerposten. En moderat kanske?
Fredrik Malm som är nöjd.
Janne Andersson också positiv.
Mats Engström också positiv.
Peter Högberg som ger sitt perspektiv.

Förutom fadäsen med att hoppa över samtalet med det rödgröna så blir det alltså med tvekan väl godkänt.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, cecilia malmström, EU, eu-kommissionen, folkpartiet,

EU-domstolen spräcker både EU:s klimatmål och hela Köpenhamns-uppgörelsen?

Hade just skrivit en kommentar till "Andreas" om mina farhågor men också någon form av "plikt" att vara förhoppningsfull inför klimatkonferensen i Köpenhamn. Då ser jag i Svd att Rolf Gustafsson rapporterar att EU-domstolen i Luxenburg nu kan stjälpa hela EU:s målarbete. Han skriver:

Utslaget i Luxemburg skapar fundamental osäkerhet om EU:s förmåga att nå dessa mål till 2020 och EU:s globala ledarroll riskerar att gå förlorad.

Det handlar främst om de länder från östeuropa som påtvingats hårdare regler för sina utsläpp inom systemet med utsläppsrätter. Domstolen har underkänt kommissionens förfarande. Det verkar som varje land själva nu ska kunna avgöra utsläppsnivåerna. Det riskerar att sabotera hela EU-strategin.

Helt klart är att Reinfeldt får mycket att göra. Före dagens besked var det väl ett par tusen ouppklarade punkter i förhandlingsarbetet inför Köpenhamn. Och om EU:s egna ambitioner nu har farit all världens väg har världen all anledning att känna stor oro.

Fler bloggar om klimat och miljö:
- Maja Fjaestad, Åsa Westlund,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, miljö, fredrik reinfeldt, EU-domstolen, EU-kommissionen, EU,

Haveri för FN:s klimatkonferens?

SvT berättade i går om stora svårigheter inför FN:s klimatkonferens i slutet av året. I EU-parlamentet pressades miljöminister Andreas Carlgren av ledamöterna, bl.a. av Åsa Westlund (S). Viktigt att frågorna ställdes och sorgligt att svaren i mångt och mycket uteblev. Men oavsett Sverige som ordförandeland eller inte, oavsett om man gillar regeringen eller inte, är ett positivt resultat viktigt för mänskligheten. Signalerna nu oroar.

Att sätta ett procentmål för minskningen av koldioxidutsläppen är en jätteutmaning "bara" det. Det är inte bara EU-länderna som ska brinna för målen. Hela världen måste enas kring mål för att stoppa det katastrofala som klimatförändringarna innebär. Därefter ska åtgärder för att klara målen läggas fast. Inte som regeringen tycks mena, åtgärder hos andra. Alla måste ta sin del av ansvaret.

Förutom själva sakfrågorna - att ena världens länder om en politik mot klimathotet, verkar också procedurfrågor kunna få den viktiga konferensen på fall. USA, oerhört viktigt i sammanhanget, kanske skjuter upp beslut om klimatfrågorna till efter årsskiftet - efter Köpenhamn.

Även om klimatförhandlingarna är svåra i sig och även om det är "stort" om världens länder kan enas, så ligger betydligt större frågor bakom hela frågan. Perspektiv om resurser, dess fördelning, tillväxt, konsumtionssamhället och det på sikt ohållbara i att leva på en välfärdsnivå som egentligen kräver fler jordklot än det ända vi har, saknas. Delvis har Sverige - och är Sverige - drivande i arbete om detta, bl.a. inom ramen för FN:s arbete med hållbar produktion och konsumtion. Men det känns ändå som om medvetenheten och viljan att lyfta detta konkret har sitt inbyggda motstånd.

Självklart nalkas man de riktigt svåra frågorna när man i klimatförhandlingarna diskuterar kostnadsansvar för klimatpolitiken. Men samtidigt känns perspektiven vilka förändringar krävs för att ställa om våra samhällen till långsiktigt verkligt hållbara långt från dagordningen. OM det, förstås helt hypotetiskt, är en överlevnadsfråga för oss alla borde en rubrik om detta finnas överst på varje möte bland världens ledare. Så är inte fallet.

Bloggar om detta:
- Progressiva bloggar om miljö och klimat
- Huddingeperspektiv

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, miljö, hållbar utveckling, ordförandeskapet, EU, andreas carlgren, åsa westlund

Politikerbloggens icke-nyhet om Piratpartiet

[uppdatering: har noll kunskaper i HTML. Något är väldigt fel här. Ha överseende]

Så har man kastat bort en massa tid i onödan. Läste på Politikerbloggen att Staffan Danielsson (c) har fått en kommentar från Rick Falkvinge: Vid första anblicken kanske en jättefråga:

Så länge EU-parlamentet inte har absolut lagstiftande makt, så som normala parlament har, så är Lissabon bara att permanenta en felaktig struktur som ge EU-parlamentet mer "inflytande". De får tycka till om fler frågor, enkelt uttryckt. Det är fel väg att gå. Rätt väg att gå är att göra EU-parlamentet till ett riktigt parlament.

Nu blev jag riktigt irriterad. Nu hade PP grundlurat väljarna. Partiet har ju före valet gett besked till väljarna att man enbart skulle ta ställning i frågor som rörde partiet "kärnfrågor". I övrigt skulle andra få bestämma partiets politik. Om detta tyckte jag till mycket..

Nyheten är emellertid ingen nyhet, såvitt jag kan se. Förvisso talade partiet inte särskilt mycket utanför sin ram, integritetsfrågorna. Men redan i juli 2008 berättade Christian Engström om strategin där tre punkter berör det som är dagens heta PP-nyhet:

- Subsidiaritet

Beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt. EU ska bara hantera frågor som de enskilda medlemsländerna inte kan hantera på egen hand.

- Transparens

Beslutsprocessen inom EU fungerar idag på ett sätt som gör det mycket svårt för både media och vanliga medborgare att följa med i vad som händer och ta del i debatten. Det här måste förbättras. Vi behöver gå mot större transparens och öppenhet.

- Man ska kunna utkräva ansvar

Europaparlamentet är den enda institutionen i Bryssel som är direkt vald av medborgarna. Parlamentets roll ska stärkas, så att makten flyttar från de stängda rummen ut i öppenheten.

Jag är lurad.

Den källgranskning jag har gjort kunde andra som publicerat "nyheten" ha grejat innan "avslöjandet". Även om jag inte tror att PP:s väljare har varit helt på det klara med att det här ingick så har man ändå, ska ärligen sägas, berättat om det innan valdagen. Ack så man kan bedra sig. Eller har jag helt missförstått?

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, piratpartiet, eu, eu-parlamentet, lissabonfördraget,

Låt tusen blommor blomma - inte vissna i torftig jordmån

Redan på tidigt 90-tal granskade Stefan Fölster, nu chefsekonom på Svenskt näringsliv, de utförsäljningar som kommuner hade börjat göra av verksamhet. Hans slutsatser var att entreprenader hade fungerat bättre i S-kommuner än motsvarande i borgerliga. Analysen att det går lite väl snabbt när ideologin tillåts ställa förnuftet åt sidan får 15 år efter Fölsters analyser stöd av DN:s ledare.

DN tar upp kritiken från EU-kommissionen i samma andra som mitt eget blogginlägg i går. Det är ett försök till att hålla tonen försiktig men i sak en rejäl känga åt allianspartierna. DN konstaterar:

Men när de två tankarna kopplats ihop och det tillsatts en dos ideologisk hybris har det blivit fel. Redan en titt på kommunallagen borde ha fått politikerna att hejda sig. För ett av dess grundläggande krav är att kommunen inte får gynna enskilda personer eller enskilda företag ekonomiskt.

Helt naturligt använder DN precis som jag själv exemplet Täby och Tibble gymnasium. Exemplen är många fler där den ideologiska signalen har varit att "privat" helt självklart ger "bättre och billigare" medan resultatet ibland blivit "sämre och dyrare".Man har inte vårdat det vi gemensamt äger på bästa sätt. Man har gynnat enskilda personer på hela kommunens bekostnad. Man har inte följt lagen och det är moralist helt fel. Jag tycker DN har helt rätt.

En konstighet är också att de mål som man kan ha med avknoppningar inte prövas tillräckligt inom den egna verksamheten. Hur kan personalens engagemang tas omhand bättre? Hur kan, som i sjukvården, urgamla maktstrukturer förändras och bli modernare och bättre? Om ideologin fick ge vika för mer förnuft och för ett fokus på verksamhetens bästa. Det har ibland beskrivits som att avknoppningar handlar om att "låta tusen blommor blomma". Alltför många har vissnat på andra sidan staketet.

Läs mer:
- Svd om EU-kritik mot avknoppningar.
- S i Täby om granskning av Tibbleaffären (SvD)

Bloggar:
- Kristian Krassman (In your face)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, privatisering, avknoppningar, tibble, täby, konkurrens, EU

Propagandaapparaten Rosenbad: Sekretariatet för kommunikation EU 2009 (KOM-09)

Jag är helt övertygad om att Timbros debattartikel i dagens DN är berättigad. I den omfattande byråkrati som EU-maskineriet utgör finns med stor säkerhet sådant som inte borde betalas av skattemedel. Debatten om hur institutionerna använder pengarna är förstås alltid viktig. Timbro ifrågasätter en liknande företeelse som jag själv tog upp före EU-valet. Då handlade det om landstingets politiserade kommunikation. Ingen debatt kom dock igång med det inlägg, tyvärr.

Däremot blir jag skeptisk över att det är just Timbro som tar upp debatten. När en byrå med så nära band till den svenska regeringen (och en stor stockholmsmorgontidning) kräver minskade anslag till den sektor där man i alla fall delvis verkar själv så blir bevekelsegrunden lite dimmig. Ser också att man hade ett liknande utspel inför Almedalen. Även där tycker jag det är motiverat att "utanförstående" granskar. Då var det regeringens cocktailpartyn som ifrågasattes. Men visst kan man häpna av att just TIMBRO då skrev i Expressen, hur riktigt det är skrev något som jag hoppas att fler än jag kommer att minnas:

Men det är principiellt och demokratiskt fel att myndigheter, offentliga bolag och tankesmedjor med hjälp av skattepengar propagerar för en viss politisk linje

Man kunde också har haft synpunkter på regeringens och ordförandeskapets "propaganda". För egen del var det nog de osedvanligt bra bilderna på ordförandeskapets hemsida som fick mig att förstå att en särskild satsning måste ha gjorts. Och visst är det så. Regeringen har nu det som kallas Sekretariatet för kommunikation EU 2009 (KOM-09) Regeringen har en väl genomarbetat kommunikativ strategi och plattform för ordförandeskapet. Allt annat hade förstås varit tjänstefel. Men det ligger nog nära det som Timbro angriper i artikeln.

Regeringen har bestämt mål för kommunikationen under ordförandeskapet. Ja, till och med lagt fast visioner om den:

Regeringens visioner för ordförandeskapet är:
• Det svenska ordförandeskapet ska vara framgångsrikt och Sverige ska därigenom etablera sin roll som tillhörande EU:s kärna.
• Svenska folkets förtroende för EU som samarbetsorgan ska öka till samma nivå som förtroendet för riksdag och regering.
• Svenska folket ska uppleva att de ingår i ett europeiskt sammanhang och i större utsträckning identifiera sig som européer

Med kommunikationen ska följade mål uppnås:

Målen för regeringens kommunikationsarbete är att:
• Öka kunskapen om den svenska regeringens EU-arbete (kännedom).
• Stimulera till dialog om sakfrågorna och särskilt visa sambandet mellan EU och människors vardag (engagemang).
• Visa fördelarna med EU-medlemskapet i Sverige (attityd).
• Ge ett positivt intryck av Sverige i EU, och det svenska ordförandeskapet i tredje land.

I plattformen anges t.ex att insatserna ska bidra till att:

Journalister ska även få en god förståelse för EU-ordförandeskapets uppdrag genom att representanter för RK och ordförandeskapet på ett begripligt sätt förklarar förutsättningarna

Det är viktigt att granska hur makten, all makt, använder sina resurser. Därför är Timbros ifrågasättande viktigt. Däremot kunde granskningen med större trovärdighet ha gjorts av andra. Att man utesluter den regering som man själv har så täta band med från kartläggningen underminerar tyvärr lite av "stinget" i dagens DN Debatt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Eu, EU-ordförandeskapet, regeringen, alliansen, timbro, stockholms läns landsting, filippa reinfeldt, moderaterna,

Jorden har feber - oavsett förhandlingsutfall

Något söderut från Hemavan där bilden är tagen har EU:s miljöministrar försökt prata ihop sig om klimatpolitiken. Eller kanske rättare sagt: försökt enas om målen för politiken. Inte lätt, om än i vackra Åre. Men ändå något som måste till och som sen ska förenas först i EU i oktober och sen i ett gemensamt dokument för hela världen i Köpenhamn. Sen kommer det riktigt svåra. Att gå från ord till handling.

Det finns de som tycker att allt redan nu har gått fel och ger för lite, inte minst efter toppmötet i Frankrike med G8. Eller som Europeiska miljöbyrån skrev inför Åre-mötet, med hänvisning till forskarna i FN:s miljöpanel, IPCC:

Redan IPCC visade således att även med ett nästan dubbelt så ambitiöst klimatmål som G 8 slagit fast och Åremötet riskerar att befästa, så spelar vi rysk roulett! Nu är det tyvärr så att IPCC på vetenskaplig grund kritiserats under de senaste två åren för att på flera punkter underskatta den globala klimatkrisen

Från Åre följer också en förutsättning att övriga länder bestämmer sig för samma klimatinsatser. "Annars avstår vi också" är signalen från Andreas Carlgren. Möjligen är det en riktig hållning i ett förhandlingsspel mellan länder. Men det avgörande är att klotet behöver mycket mer av miljö- och klimatpolitik, förnybar energi, övergång till hållbar konsumtion och produktion osv. Vårt klot behöver det helt enkelt för sin överlevnad skull. Förhandlingsspelet får aldrig ta kraften ur det vi bara måste göra.

Bloggar om detta gör också:
- Kent Persson: "En bra början till en bättre miljö"
- Svensson: "Det behövs mer elvänlig energi"

Läs mer:
- Svd: Först i oktober vet vi om mötet var en framgång"
- SvD: Intervju med Nicholas Stern
- Brännpunkt: Bo Ekman, Tällberg Foundation
- Svenska ordförandeskapets hemsida

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, klimatpolitik, miljö, miljöpolitik, EU,

Reinfeldts borgfred må vara Reinfeldts

Har nyligen sett TV4-inslaget från Fredrik Reinfedlts tal i EU-parlamentet. Åsa Westlund bloggar "direkt" och berättar om en ganska trött och nonchalant statsminister som hade svårt att ge svar på frågor. Exempelvis ställde hon två frågor som FR inte besvarade:

För det första: Är det svenska ordförandeskapet nu berett att bidra till ett bra internationellt klimatavtal genom att göra en större del av EU:s utsläppsminskningar på hemmaplan?

För det andra: När tänker man presentera konkreta förslag till finansiering av fattiga länders klimatarbete?

Fyrans "stora" grej var att Reinfeldt fick mothugg av svenskar, i repotaget av Marita Ulvskog. Hennes budskap var att det svenska regeringen bär med sig ett tungt, eget historiskt ansvar när de "konservativa" i Sverige har ordnat fram stora obalanser i den svenska ekonomin.

De som kan ha invändningar kanske gör som TV4: försöker ge intryck av att EU-parlamentet är en institution dit vi sänder "svenskar" för att driva "svenska" intressen. Så må vara ibland. Men i huvudsak handlar det om politik precis som här hemma. Reinfeldt är ledare för moderaterna och svensk statsminister också som EU-ordförande. Om det finns trovärdighetsproblem för det EU-ordförandeskapsprogram som presenteras så är det närmast en plikt för de som känner till det att berätta. Ser att också Expressen (av någon anledning) åter har fyrans vinklingar.

Det som Marita Ulvskog tog upp fanns egentligen inte i medierna inför EU-valet. Den senkomna smekmånaden som statsministern nu kan njuta av gjorde att det dubbla budskapet försvann i valrörelsen. Inför ordförandeskapet har han talat om EU och krisbekämpning men har hemma ett land på väg mot massarbetslöshet. Han har talat om klimat men har hemma en politik som vill skicka huvudansvaret till de fattigaste länderna.

Tidigare har Reinfeldt uttryck önskemål/gett påbud om borgfred under ordförandeskapet. Han förstår förstås själv att det inte är rimligt med politisk tystnad ett år före valet. Och "problem med opposition" har han också i parlamentet. Men egentligen borde det vara ganska naturligt i en demokrati.

Andra bloggar: Carl Bildt,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om fredrik reinfeldt, politik, eu, europaparlamentet, svenska ordförandeskapet, klimat, miljö, åsa westlund, marita ulvskog, borgfred,

Vad gör en socialdemokrati ställd i medial skugga?

Det är dagar kvar till det formella övertagandet. Fredrik Reinfeldt blir EU-ordförande med stor chans att påverka EU:s samlade politik. Men kanske minst lika viktigt för honom och regeringspartiet: att ha ordförandeskapet och den totala mediala fokuseringen som ett avstamp för valrörelsen 2010. Att lyckas med klimatpolitiken för att få den där drömbilden och drömrubriken: "Reinfeldt / Obama fixade klimatet".

Som Katrine visar på Ab:s ledare pågår redan kontakter på Facebook :)

Hur ska (s) agera under ett halvår som innebär kraftig medial skugga? Allt ljus riktas mot "ordförande Reinfeldt". S-förslag om det ena och det andra blir noll och ointressanta i mediernas värld där uppgiften att följa ordförandeskapet tar resurserna. Det har talats om borgfred också. Att den politiska debatten, eller trätan, ska läggas åt sidan. Visst ska oppositionen ta ansvar i den delen att inte "avrätta" det svenska ordförandeskapet.

Men EU är på samma sätt inte en organisation dit vi sänder en "svensk delegation" som slåss för "Sveriges intressen". EU är politik på europanivå där samma skillnader finns mellan vänster och höger som i riksdagen. Där är det (S) ansvar att lyfta det socialdemokratiska alternativet i EU-politiken.

Socialdemokraterna bör ta tiden till att slutföra det politiska budskapet. Helt klart kan det inte bli före partikongressen, som inom parantes kommer att genomföras i EU-ordförandeskapets skugga. En särskilt viktig uppgift är att konkretisera S-politiken för stockholmsregionen och storstäderna.

Att tala med om sig själv än kritisera andra är en viktig omläggning. Det får inte gå till överdrift. Om inte (s) och oppositionen ser till att granska regeringen så kommer det att bli väldigt lite granskat. Däremot måste beskeden om den egna politiken och framför allt om de värderingar som politiken bygger på dominera. Debatten efter EU-valet visar att det inte saknas uppgifter för ett parti som inte har så mycket att vinna på pressmeddelanden under ett tag framöver.

Fler bloggar: Kent Persson, Svensson, Jinge, Jan Andersson, Anna Jungdell, Aurora Felderman,

Mer i Svd, Aftonbladet, ledare,

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu, fredrik reinfeldt, socialdemokraterna, mona sahlin, val 2010

Pirater skakar om det svenska partisystemet?

Undrar hur djupt den debatt som pågår på nätet och i gammelmedierna om Piratpartiets skräll kommer att föra upp i de "gamla partierna". Läser först Johanna Hildebrandt i Ab och sen Ilshammar på Newmill som förvånas över att partiernas strateger inte uppfattat signalerna i väljarströmningarna. Ilshammar skriver:

Piratpartiet är inget tillfälligt hopskramlat protestparti som junilistan eller ny demokrati. Piraterna bygger sina framgångar på en bestående samhälls- och värderingsförändring. Vi kan tills vidare kalla det för det post-auktoritära samhället, med den personliga integriteten och friheten på nätet som kärnfrågor.

Bloggen Anarkia utser Pp till mästare i politisk kommunikation och skriver:

Det handlar med andra ord inte om fildelning som vissa envisas att göra gällande utan om grundläggande mänskliga rättigheter.

Här får jag själv en berättigad känga. Möjligen bekräftade uppgiften om det kraftigt ökande medlemsantalet för Pp efter domen mot Pirat bay att partiets bas ser just fildelningen som det centrala och enda. Möjligtvis är det helt riktigt att som jag själv rikta kritik mot PP:s öppna erkännande av att inte ta ställning till andra frågor. Men jag har nog som andra underskattat att även i det lilla finns en väldigt stor bredd och ett djup.

Också inom moderaterna sker omprövning. Kent Persson har en analys i några punkter.

gammelmedia och för den delen partierna har rejält missbedömt kraften i internet. Att nå och samtala med väljarna via bloggar, twitter etc är en kraft som framför allt media försökt att dissa. De har fel. Nätets betydelse kommer att öka inför valet 2010. De som inte är med på allvar kommer förlora ett stort antal väljare.

Nu är väl metoden som Pp lyfter fram en sak. En helt annan sak är det om nya perspektiv, nya värderingar och nya sätt att förhålla sig till politik fått fäste där kanske Pp och Mp hänger med men andra befinner sig i eftersvallet? Nu ska man komma ihåg att hos unga väljare mellan 18 och 30 så är faktiskt hela det "rödgröna" laget mycket starkt.

Piratpartiet är alltså inte ensamma på "ungdomsväljarspelplanen". Hur värderingarna ser ut hos Pp-företrädare verkar variera från liberaler i dess mest entusiastiska form till före detta vänsteraktivister och internationalister. I det gamla partitänkandet finns kanske inte plats för den mixen. Men tänk om det finns dimensioner i politik och samhälle som i viss grad och på vissa områden förenar på annat sätt?

Inför riksdagsvalet ska inget parti komma undan press om besked vad man vill. Självklart gäller det också Piratpartiet, oavsett hur "moderna" man än vill vara. Man har nått en eller kanske två platser i Europaparlamentet. Frågan är väl om man också når den svenska riksdagen. Självklart är det upp till partiets möjligheter att "tala för sin vara". Men kanske är det också beroende på hur andra partier tar på Pp:s framgångar. En alltför hånfull attityd mot "de nya" kan få mycket dramatiska konsekvenser för partier som ser politiskt inflytande som nästan självklart. Vem vet: de kanske till och med kan inspirera och lära oss?

Bloggar på Knuff . S-bloggar om PP, här och här.
Bloggar: Svensson, Den hälsosamme ekonomisten, Hans Egnell, Jakob Dalunde, Anna Ardin, Peter Weiderud, Jinge,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, piratpartiet, eu, eu-val, val 2010, socialdemokraterna, moderaterna,

Fånigt med moderata snyftutspel om demokrati - men underskatta aldrig nya partier!

Jag läser om moderaten Karl Sigfrid som gör ett medialt påhopp på Håkan Juholt (s). Bakgrunden är det usla valdeltagandet till EU-parlamentet som Juholt ser som ett problem. Det är lätt att reagera och kritisera ett uttalande som ändå bevisligen har lett till debatt. Det är bra. Sen är förstås inte det Juholt beskriver som ett alternativ till "röstplikt" - att avskaffa valen - något kreativ tanke. Snarare uttryck för en viss uppgivenhet över det underskott av demokrati som det innebär när halva väljarkåren inte röstar och en fjärdedel säger sig vara okunniga om valet.

Årets val till Eu-parlamentet innebar en kraftig ökning av valdeltagandet. Det finns anledning att hålla i det och ännu mer stimulera till EU-debatt och val. Därför är Juholts "brandfackla" nog att betrakta mer som provokation. För den som minns har ju dessutom de tankar om att nationella parlamentet ska utse ledamöterna i EU-parlamentet redan tillämpats, den första gången. Men att nu avskaffa ett val är förstås inte rimligt. Men låt oss höra fler förslag till vad vi gör för att få fler att delta.

Jag skulle idag inte anklaga Karl Sigfrids eget parti för att vilja avskaffa demokratin. Det vore tramsigt. Däremot är det ingen större hemlighet att moderaterna själva genom år en både varit direkta motståndare till rösträtten och har en begränsad syn på demokratin. Wigforss (S) hävdade att den som en gång har accepterat demokratin som princip inte sen efter "eget behag" kan sätta en gräns för denna.

Så har ju faktiskt den svenska högern gjort. Äganderätt har t.ex. alltid har satts före demokrati. Demokratin har i högerns värld varit mycket formell och - sedan den accepterats - avgränsats till politiken. Att moderaternas tveksamma demokratisyn fortfarande har fäste visar sig ibland i motstånd till olika åtgärder för att öka valdeltagandet, inte minst om det gäller områden som har stark socialdemokratisk potential.

Åsikter om att nya partier är mer eller mindre berättigade i ett parlament, EU såväl som det svenska, är mer av teoretisk natur. Visst kan man man tröska åsikter att Piratpartiet inte har i EU att göra. Men till vilken nytta? De är valda av folket i ett succéartat val och kan få två mandat. Enligt artikeln i Östran menar Juholt att

- Det är partier som aldrig skulle ha en chans att komma in i riksdagen.

Att underskatta i politiken kan vara mycket olyckligt. Sverige har levt med ex nydemokrater under någon period därför att medier och kanske också andra partier underskattade väljarnas sätt att rösta. Utan jämförelser av politiken mellan dem är det väl också troligt att Piratpartiet som en effekt av EU-valet får luft under vingarna inför 2010. Själv kommer jag nog att upprepa åtskilliga gånger det jag skrev före valet: "väljarna kan bara inte rösta på ett parti som inte har tagit ställning i viktiga frågor". Det kunde de men för mig är det lika oförklarligt då som nu i så fall.

Det spelar ingen roll att man som jag hade starka tvivel till att väljarna skulle ge sin röst till ett parti som öppet sa sig stå för ingenting i viktiga frågor. Väljarna gjorde nu en stor sak att integritetsfrågor och "livet på nätet". Det förtjänas att tas på allvar inför valet till riksdagen 2010. Och kanske deras huvudfråga faktiskt är värt utrymme också i den rikspolitiska debatten.

Bloggar: Henrik Alexandersson, Erik Laakso, Edvin Alam, Kent Persson, Karl Sigfrid,
Annat läsvärt: Olle Svenning, Ab, Gp,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu, eu-val, socialdemokraterna, piratpartiet, demokrati, moderaterna, val 2010

Politiskt budskap eller flod av flygblad viktigast för S?

I dagens mätning av väljaropinionen tycks resultatet av Eu-parlamentsvalet slå över på inrikespolitiken. Fp går framåt, Piratpartiet detsamma och även Sd har i slutet av mätperioden ett resultat som skrämmande nog kan ta de till riksdagen. Läget mellan blocken är nu helt jämt, om än med några tiondelars övervikt för det rödgröna laget. TT:s text har en formulering som innehåller något betydligt större än enskilda sifferavvikelser. "Socialdemokraterna tappar två procentenheter.."

"..men är fortfarande största parti med 32,8 procent av sympatierna. Moderaterna backar 0,6 procentenheter till 28,2"

Om delar av den kritik som förts fram efter valnatten är riktig så blir det den andra meningen som S internt fokuserar på. "M backar". Det stora är ändå att mätningar nu måste slå fast att "S är största parti". För inte alls länge sen hade det närmast betraktats som en lustighet att antyda annat.

Sanna Rayman, SvD, kommenterar det hon ser som S och Mona Sahlins tystnad som ett framgångsrecept. Jag vet inte riktigt om det stämmer. Det är väl minst lika mycket mediernas vilja att berätta om S-förslag och annat som avspeglas i "tystnaden". Tidningen har också ringt runt och kartlagt stämningen hos de socialdemokratiska distriktsordförandena. Sammanfattningen är punkter som jag själv tror stämmer:

• Det var inget bra val. Men med tanke på den svåra våren så kunde det ha ännu gått värre.

• I ett EU-val tar väljarna ut svängarna mer. Då förlorar de etablerade partierna röster.

• Mona Sahlin har skött sig bra och har partiets fulla förtroende.

• Det är glädjande att valdelta gandet ökade och att Sverigedemokraterna inte fick en plats i parlamentet.

• Det är i storstäderna S har sin stora huvudvärk. Och vinner de inte där, så är valet 2010 förlorat.

Jag ser två jättefaror: den ena är förändringen av partiets självbild och ambitioner som riskerar att följas av valresultatet. Att nivån runt 25 procent blir ny måttstock för ett parti som borde sträva efter att hålla kvar vid 40-strecket. Visst förändras verkligheten. Visst kommer nya politiska strömningar. Men att själv dra ner ambitionerna till att moderaterna blir "norm" är ingen framtid.

Den andra faran handlar om en socialdemokratisk tendens vid förlustval: när partiet vinner är det politiken som fått stöd av väljarna. När partiet förlorar är det på grund av ombudsmän som har tryckt otydliga flygblad, slöa förtroendevalda som inte knackat tillräckligt många dörrar, ett ord i en hushållsfolder som stavats fel, en sminkning av en kandidat som gjorde företrädaren alltför onaturlig, en valaffisch som saknades på något biltät gata eller andra, mer operativa förklaringar till nederlaget.

Även om jag själv kanske kan betraktas som jävig i sammanhanget, säger jag bara: Jag blir så innerligt trött. Socialdemokratin kan bara bli starkare med en kombination: att bli tydligare i framtidsdrömmarna, att berätta om konkreta förslag som går åt det hållet, att vara genuint trovärdig som "regeringsalternativ och att göra tydligt vad som är alternativet. Självklart måste det berättas på ett sätt för storstadens invånare som når fram.

Socialdemokratins stora utmaning nu handlar om att vinna storstädernas väljare, både den allt viktigare medelklassen och de av partiets kärnväljare som inte lika lätt släpar sig till vallokalen. Det kommer inte att räcka med att, som en intervjuad i SvD uttrycker det, "det blir fler sossar på gatorna".

Mycket folk på gator är förstås trevligt. Men det räcker inte! Jag tror att Sven-Erik Österberg, gruppledare för S i riksdagen och ordförande för partidistriktet i Västmanland, pekar på en viktigare förklaring och därmed en nödvändig förbättring av kommunikationen. Han säger till Svd att "

i Stockholm har krisen inte känts av på samma sätt än. Där är det i stället klimatfrågan som berört folk och det måste vi ta till oss

Även om krisen faktisk kan känna in på skinnet också för Stockholmarna nästa val så ligger det mycket i detta. En svårighet (?) är måhända om mp:s stora förtroende inom miljöområdet gör att varje samtal om miljö och klimat leder till att väljaren automatiskt kopplar det i och för sig viktiga S-budskapet till mp. Men so what?

Ska socialdemokratin vara trovärdig krävs förstås en stark miljöpolitik inte bara i skrivna förslag och program utan också i väljarnas ögon. Ska S återvinna regeringsmakten 2010 krävs att det sker på alla centrala politikområden. Då krävs både ock. Politik och flygblad. Visioner och sakfrågor. Gator och internet.

Mer att läsa:
Rolf Gustavsson om grenen "bortförklaringar."
Socialdemokratisk debatt, Aftonbladet,
Bloggar: Alexandra Einerstam, Calle Fridén,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eu, eu-val, val 2010, mona sahlin,