Efter att ha hört Studio ett i går skrev jag ett inlägg om vårdens beslut att inte bekosta en behandling. Idag berättar SvD och DN om Kalle Dejemyrs situation. Eva har också skrivit ett inlägg om detta som ska läsas. Hon ställer bland annat Kalles uteblivna vård mot skattesänkningar som nu utlovas. Den som reagerar med att detta är kommuner som sänker skatter och vården som är landstingets ansvar bör väl veta att alliansen i landstinget också planerar för detta. Så kan dilemmat mycket väl formuleras.
Det som upprör i artiklarna är också den syn på sjuka som läkemedelesföretagen uppvisas. Gratis medicis som försökskanin. Men när utvecklingskostnader och helt säker också en vinst ska hämtas in ska landstinget ta fram kassakistan. Man blir förbannad. Samtidigt är läkemedelsutvecklingen inte bara livsavgörande för många utan också centrala för bättre vård, för medicinering som tar över operationsingrepp med krav på sjukhusvård osv.
Behovet om samtal var temat i mitt första inlägg. Där talade jag om de svåra prioriteringarna. Och bara i dagens SvD finns illustration av detta. Först artikeln om Kalle men också om socialstyrelsens arbete med riktlinjer för hjärtsjukvården där fler patienter än i dag måste få vård. Och som av en händelse kommer Socialstyrelsen med rapport om stora brister i den vård som ges till opiatmissbrukare. "Läkemedelsassisterad underhållsbehandling" räddar liv, slår man fast. Samtidigt berättar man att det finns oacceptabla brister när det gäller landstingens lagstadgade skyldigheter att planera sin hälso- och sjukvård utifrån rådande behov.Behovslistan kan göras mycket längre än så. Idag är det ofta som missbrukare bara ses som sådana också i vården. Ofta brister det i vården av deras "vanliga" sjukdomar därför att man bara ser en missbrukare framför sig.
För visst måste det handla om deras liv också? Det måste väl vara människovärdet som styr?
Eller finns det en gräns för vår vilja och förmåga att rädda liv? Svårt, stort och något som intet är enkelt. Och med en hastig blick över vårt eget lands "välfärdsmur" inser man ganska snabbt att dilemmat verkar oöverstigligt om vi inte bara tänker "Sverige" och svenska liv utan faktiskt ser människovärdet som lika värdefullt...var på jorden man än bor.
Intresssant? Andra bloggar om: politik, moral, etik, livet, döden, sjukvården, prioriteringar, karolinska, samhälle
