Både journalister som Ekot, politiker och bloggare försöker få grepp om den osynlige statsministern. Försök till analys görs av bl.a Nathalie, Jonas och Magnus som alla har intressanta reflektioner om ämnet. Efter att ha lyssnat i efterhand på gårdagens Ekot-intervju får jag också lite tankar om detta. Reinfeldts ledarstil, den totala förälskelsen i den egna valstrategin, koalitionsledarrollen och en överdriven rädsla för att skrämma vunna väljargrupper tror jag kan vara förklaringar, väl så kloka som andra.
Ledarstilen: Reinfeldt har ett drag av ledarskap om med lite fantasi påminner om Ingvar Carlssons (inga jämförelser i övrigt, Ingvar!) Alla statsråd ska få sitt. Alla ska få komma ut och prata sitt. Nobelt och schysst, ja. Men också en ryggmärgsfast övertygelse om att det är ett sätt att bevara alliansen inför framtiden.
Valstrategin: Den så framgångsrika strategin inför valet 2006 handlade om makten främst. För att vinna skulle väljarna kunna vara trygga och förändringar göras försiktigt. Hela den tidigare politiken som han själv varit med att skriva fram lades åt sidan. För att sätta budskapet blev Reinfeldt tvungen att upprepa signalord som "utanförskap" i möjliga och omöjliga situationer. För att säkra genomförandet av strategin måste han upprepa att han satsar på kvinnor med låga löner när alla vet att politiken har helt andra grupper i fokus. Kontrasten mellan orden och de verkliga förslagen som presenteras har blivit alltför stor och man förstår inte vad statsministern egentligen tar upp, menar, avser eller vill.
koalitionsledarrollen: Ett faktor som självklart skapar problem. Vad säger en statsminister när centern vill höja och Kd vill sänka bensinskatter?
Politisk rädsla: Reinfeldt klarar inte av att ge raka besked, vilket blir tydligt under lördagsintervjun. Oavsett om frågan gäller tveksamma teckningar av religiösa auktoriteter, sjukskrivningar, fastighetsskatter eller annat så är svaret anpassat för att tillfredsställa alla. En "joho-jaha-Johansson" i kubik, så att säga. (om du minns den f.d centerledaren)
Teorierna om "fenomenet Reinfeldt" och hans osynlighet kan säkert göras betydligt fler än så.Visst kan det också bero på klantig hantering, ointressanta utspel och ovana. Men det ligger förmodligen mer av politiska förklaringar bakom än sådant. För några är möjligen debatten en aning trälig och tråkig. Men det saknas verkligen inte argument för att fortsätta den. Reinfeldt är faktiskt landets ledare.
Intressant: Andra bloggar om: politik, media, fredrik reinfeldt, regeringen
2 kommentarer:
Analys från min sida var väl att ta i :-) Men tack för omnämnandet!
Nathalie
Intressant analys!
Det är onekligen en defensiv stil som Reinfeldt kör. Frågan är om han förmår något annat nu när han är ansvarig och är den som utmanas och är den som granskas. Han utrycker sig enormt komplicerat nu när han inte kan åka omkring och säga "Utanförskap" och spela på schablonbilder av sossarna hela tiden.
Killen har dessutom alltid haft sin bästa tid i brytningstider när strider förekommit och har knappt märkts under mer normala politiska tider.
Snart så kommer han nog att börja på att kallas för Statssekreteraren i stället för Statsministern. För det är den framtoningen som han har. En statsekreterare som gått kanslihusvägen.
Skicka en kommentar