En statsministers ansvar är att hålla ihop regeringen och en partiledares ansvar är att hålla ihop partiet. I båda dessa hänseenden har Reinfeldt misslyckats. och fortsäter I ett historiskt sammanhang framstår regeringskrisen som en av moderaternas allra största motgångar som regeringsparti.SvD tar enligt "tradition" en försvarsvänlig linje som utgångspunkt. Men frågar sig, precis som jag själv gjorde i ett inlägg, vad som nu händer inom moderaterna:
Kommer partistämman och riksdagsgruppen att huka i bänkarna och stillatigande finna sig i vad som skett? I så fall är läget värre än vad till och med Odenberg tror.DN:s Niklas Ekdal slår huvudet på spiken och noterar att
Med onsdagens ministeravgång förstärks intrycket att Anders Borg är regeringens och moderaternas starke manÄven om det är Odenberg som självklart hamnar i fokus är ändå teorin om Anders Borg den viktiga för framtiden. Mannen som snickrade ihop de nya moderaterna. Mannen som i sina flersidiga "makromail" beskrev de nationalekonomiska teorierna bakom "jobbpolitiken". Mannen som nu fått ministern för partiets hjärtefråga försvaret att lämna in. Med stor sannolikhet också mannen som präntat in i statsministerns budskapsarsenal att även så simpla händelser som försvarsministeravgångar retoriskt ska innehålla budskapet om jobben.
Jag tror att SvD:s krönikör har fel och jag tror att Reinfeldt har fel. Svenska folket är icke dumt! Att på allvar tro att väljarna ska gå på en extremt tillämpad strategi om att allt sker för jobbens skull, till och med när ett statsråd har lämnat in, är tokigt. Snarare har den kopplingen gjort att trovärdigheten också i jobbfrågor eroderas snabbare ur allianskroppen. Så har Odenbergs avhopp också byggt vidare på en grund för maktskifte som måhända kommer långt tidigare än 2010.
Intressant? Andra bloggar om: politik, fredrik reinfeldt, alliansen, nyval, mikael odenberg, moderaterna, regeringen
