tisdag 3 augusti 2010

Skolan, skolket och straffet

Gårdagen bjöd på ytterligare en insats från Jan Björklund när det gäller att låsa in debatten om skolans utveckling till förmån för "hårdare tag". "Skolket ska redovisas i betyget", är nu den stora, svenska skolpolitiska debatten. Men inte ens Björklund har tänkt sig att stämpa eleverna för framtiden i deras slutbetyg, om jag har förstått förslaget rätt. Något som ytterligare styrker det tokiga i det. En siffra eller kommentar i ett papper långt efter den tidpunkt då skolan borde ha reagerat. Vilken är funktionen i så fall med betygsnoten "skolk"?

Socialdemokraternas
Ylva Johansson uttalar sig positivt men tar samtidigt om samma fråga som lärarnas fackliga organisationer: Det handlar främst om att se till att skolan slipper nedskärningarna och får resurser.

Snabba reaktioner måste kunna ges med SMS till föräldrarna och med personliga samtal, inte genom att hänvisa skolket till en not i ett terminsbetyg. Samtidigt blir det som vanligt i Björklunds skolvärld: det blir symtomen som hamnar i fokus, inte orsakerna. Det blir skarpa "åtgärder", inte en mer avancerad ambition att se till elevens förutsättningar och hinder för skolgången. Det verkar inte finnas tillstymmelse i Björklunds värld att fundera över nästa steg och helheter. Vilka är skolkarna, exempelvis? Såg att Stockholm stad hade gjort en forskningsrapport 2005. "Elever på vift". För de flesta av oss är rapporterns resultat helt enligt förväntningarna. Elever som skolkar har enligt rapporten en direkt koppling till sådant som droganvändning, kriminalitet i stort och smått, skoltrötthet, mobbning och annat. Rapporten visar också på andra, viktiga signaler: Av de kvinnliga elever i nian som hade noll skolkdagar hade 26 procent minst fyra sjukskrivningstillfällen under läsåret. I samma grupp av skolkande elever var siffran 83 procent. Bättre kontakt vid sjukskrivning kan alltså vara väl så viktigt som attt se skolket i betyget vid terminsslutet.

Men det här handlar säkert inte bara om "problemelever": Precis som Kulturbloggen skriver pratar vi om en tid i livet då vi både ska utvecklas som människor, klara alla "ungdomskriser", samtidigt som grunden läggs för livet. Det mest allvarliga är kanske att regeringen stänger dörrarna för den som här kommer snett och vill hämnta igen det senare. Pubertets- och identitetskriserna, de första kärlekskriserna, de första försöken att släppa taget från föräldrahemmet för att bli vuxen; just där kommer Björklund in med ett ganska kallt skolk-i-betyget-resonemang. Och han har ju enbart den lösningen.

Det känns nästan som om Ylva Johanssons kommentar görs för att skoldebatten inför valet ska få handla om kunskaper och skolans resurser i stället om skolstatsrådet Björklunds ständiga utfall med plastbatongen. Jag förstår Ylva.

Mer i:
DN, AB, Exp, SvD,

Fler som bloggar

Ylva Johansson om skolk-i-betyg-förslaget. Peter Högberg kommentarar, Krassman som menar att det är kunskaper som bör betygssättas,  Martin Moberg om hårdare tag, Mikael Persson är tveksam och får förslaget märkligt nog att låta som (S)-förslag, Mats Gerdau som skyller på Pagrotsky inklusive dotter (!), Svensson om meningslöst och onödigt, Kent Persson om att förslag inte löser något, Johan Frick som efterlyser idédebatt om skolan, Lotta Edholm om systemet i Stockholm och Tomas Gustafson om människosyn.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,