lördag 21 augusti 2010

Sverige - ett genomsnittsland om Reinfeldt får drömma

Dagens SvD-ledare av Maria Eriksson måste förstås kommenteras positivt på ett sätt: åter ett exempel på att bloggdebatterna kan ge avtryck direkt in i de "stora gammelmediernas" politiska redaktioner. Den här gången är det Ali Esbatis inlägg om det genomsnittliga Sverige som alliansföreträdare talar om som lyfts fram. Ali Esbati skriver bland annat (också i Flamman)
Sverige hade under decennier väsentligt lägre arbetslöshet. 90-talskrisen och den nyliberala chockterapin gjorde att Sverige ”kom ikapp”, men därefter har arbetslösheten åter varit lägre. Regeringen har bidragit till att svensk arbetslöshet ökat snabbt, och nu ligger nära EU-genomsnittet.
Maria Eriksson tar ett närmast historiskt perspektiv om tidigare socialdemokratiska ledare i stället för att bemöta den "genomsnittsframtid" som Sverige måhända står inför med en fortsatt alliansregering vid makten. ME skriver:
Vi fick privata radio- och TV-kanaler. El- och telemarknaderna avreglerades. Vi fick alternativ till SAS och SJ. Under de senaste fyra åren av borgerligt styre har skattetrycket pressats nedåt och Sverige lämnat Kuba och Nordkorea i klubben ”Världens enda länder med apoteksmonopol”. Sverige har kort sagt blivit ett mer normalt europeiskt land
Nu är det väl inte antalet TV-kanaler som år 2010 borde lyftas till en bredare debatt och påverka väljarna inför årets valdag. Inte heller den illustration med Nordkorea och Kuba som Maria Eriksson och Maud Olofsson använder sig av. Däremot är "genomsnittslandet Sverige" intressant när det gäller skattetrycket och de effekter det skulle få på välfärd och jobb.

Redan Reinfeldt har drömt om ett skattetryck ner till europanivå. Då, vid mitten av 2000-talet (?) motsvarade den summan 250 miljarder kronor. Knappt hälften har nu klarats av, med en fördelningsprofil som ger den rikaste tiondelen ungefär 60 procent av totalsumman i sänkningar. Det där vill ingen allianspolitiker tala om. Inte heller om kopplingen mellan skatt och välfärd. Maria Eriksson kunde ha återkopplat också här till det Sahlin tog upp i talet och som också gårdagens valupptakt hade som tema. Ett val för Sverige mellan fortsatta sänkta skatter eller välfärdssatsningar.

Dagens nyhetsflöden ger exempel från sjukvården om ett blivande "genomsnittland" som har stora brister. Ska det lösas och vården, skolan och omsorgen få en högre kvalitet kan Sverige inte välja att sträva mot genomsnittet på skatt som också ger genonsnittet i välfärd. Sahlins "hemliga lista" från Tantotalet förtjänar uppmärksamhet.

83 000 kronor på ett år – det är vad en plats i grundskolan kostar.
92 000 kronor per år – det kostar en gymnasieplats.
76 000 kronor per år – det kostar en högskoleutbildning i snitt. Om man inte pluggar till läkare, för då kostar det 230 000 kronor,  
50 000 kronor – priset för ett kejsarsnitt.
80 000 kronor – en höftledsoperation.
530 000 kronor per år – en plats i särskilt boende i äldreomsorgen.

Möjligen återkommer SvD-ledaren och Maria Eriksson med tankar om det perspektivet av "genomsnitt". Reinfeldt använde det som ett sätt att lägga plåster på såren för ledsna moderater när han tillfälligt stängde "skattesänkarboden" och såg "myntets andra sida". Just där är det mest akut: Att alliansen och Reinfeldt före valdagen berättar om politiken för nästa mandatperiod. Finns strävan kvar att bli ett genomsnittsland och ett "föregångsland i försämringar", som Esbati formulerar det i Flamman?

Mer att läsa:
- Johan Westerholm om kontraster.
- Krassman om Sahlins upptaktstal
- Carin Jämtin om sänkt skatt ställt mot fler lärare
- Martin Moberg om välfärd/skatte-valet.
- Peter Högberg om samma vägval.
- Lena Sommestad om ett samhällsbärande parti.
- Mary Jensen om skatter och jobblust.
- Tokmoderaten om att prioritera
- Per Altenberg om fler än FI som sägs bränna pengar.
- Thomas Böhlmark som tror på mardrömmar hos (S)
-


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,