Konfliktvarsel men ska vi verkligen behöva bråka?

Sverige går in i ett kort arbetsvecka. Påsken är över och vi kommer möjligen allt närmare en konflikt. Handels har varslat om stridsåtgärder för 5 616 anställda. Förbund står redo med sympatiåtgärder. Medlare är inkallade och frågan är i skrivande stund om konflikten kommer att gå in i "skarpt läge". För Handels och förbunden i LO-samordningen handlar det om tre punkter: Att öka jämställdheten, genom en liten höjning av lönen med 100 kronor i kvinnodominerade yrken. Att minska klyftorna. Det kan göras genom att man går ifrån det ensidiga i att bara syssla med procentuella höjningar som ger mest till den som redan har mest och i stället ser till att löntagare med lägre lön får ett påslag i kronor som minskar skillnaderna. Att löntagarna får ökad trygghet genom fler fasta anställningar i stället för det staplande av visstid, projekt, tim- och deltidsjobb som så många idag har mot sin önskan. Rimligt sett, inga överkrav. Ändå har det så här långt varit tvärnit från arbetsgivarna som med envishet hävdar 2,6 procent som så kallat "märke" för hur mycket lönerna kan höjas.

LO-samordningens förbund skrev bl.a. i Aftonbladet om utgångspunkterna inför en eventuell konflikt.

En butiksanställd tjänar i snitt 21 300 kronor i månaden. Med samma procentuella påslag får hon 220 kronor mindre i löneökning jämfört med vad anställda i ett mansdominerat LO-yrke redan har fått. Det innebär att löneskillnaden mellan kvinnor och män ökar ytterligare. 

Hur mycket är riktiga förhandlingspositioner? Hur mycket är bedömning av näringslivets möjligheter att betala högre löner? Och hur mycket är prestige och maktspel som skulle ha bedrivits oavsett hur de fackliga kraven såg ut? Den som ser tillbaka ett halvår minns kanske att hela upptakten till avtalsrörelsen, efter sommaren, innehöll argument som talade om att några förhandlingar egentligen inte skulle äga rum. Företagen skulle förhandla direkt med de anställda, utan facklig "inblandning". Redan då var det tydligt att det fanns något av "försvaga facket"-tanke inför avtalsrörelsen. Det har talats om kris och "inte råd" från samma strupar som gett sig själva och sina börs-VD:ar kraftiga löneökningar som en Handelsanställd eller Kommunalare inte ens drömmer om. Visst handlar en del, om än inte enbart, om att markera mot facket av ideologiska skäl. Det finns en utmärkt miljö för det i Sverige, med hög arbetslöshet, med många otrygga löntagare som sett a-kassan försämras och så en borgerlig regering där partier till och med lägger sig i lönesättningen och föreslår sänka löner. Om än med statsministerns avståndstagande.

Rubriken på dagens annons från LO-förbunden i samordningen ställer frågan: "Ska vi verkligen behöva bråka om det här?". Sakligt sett borde en lösning gå att hitta. Men är det prestige och markeringsbehov gentemot fackföreningsrörelsen så kan argumenten upprepas för totaldöva öron. Då har man redan bestämt sig och tar samtidigt på sig ett mycket stort ansvar.

Fler: Löntagarbloggen: "Fler går med i facket"

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, avtal 2012, avtalsrörelsen, svenskt näringsliv, LO, handels, kommunal, strejk, konflikt