(S) måste orka med helheter i politiken- vem annars?

Jag ser att dagens DN debatt tar upp ett ämne som jag själv har berört i ett antal inlägg: effekterna av att bemöta de främlingsfientliga Sverigedemokraterna genom att "ta debatten". Statsvetare Björn Johnson vid Malmö högskola för fram samma tveksamheter eller möjligen ännu tydligare :ta inte "debatten" med SD. Det legitimerar partiet. Det sätter deras frågor på dagordningen. Det ger utrymme i medierna och därmed luft under vingarna mot en eventuell representation i riksdagen. Ve och fasa.
 
Jag har invändningar mot slutsatsen att integrationspolitik i stort inte ska finnas med i debatten. För mig är det långt mer än "invandringspolitik" och handlar ytterst om hur vi bryter stortstädernas segregation och utanförskap. Att de mest utsatta bostadsområdena har många med bakgrund i andra ländet må vara ett faktum men är inte huvudproblemet. Och här talar vi lika gärna om de idag "helsvenskar" vars far- och morföräldrar kom till Sverige när företagaen åkte på rekryteringsresor för att få personal. Det är också deras barn och barnbarn som nu bildar familjer i områden som Flemingsberg, Alby och Hallunda. Trots fast förankring i Sverige ses som ofta i debatten som något "problem". Jag kan inte acceptera den utgångspunkten.

Detsamma gäller de som kommer hit som flyktingar. Inte sällan med mycket god utbildning och stort yrkeskunnande. Vi måste förstås ha ett värdigt mottagande av dem utifrån en human människosyn. Att Sverige är en trygg fristad för de som flyr. Att många dessutom kan bidra redan från första dagen men tvingas till utanförskap, bidragsberoende eller i "bästa fall" jobb betydligt under den kompetensnivå de besitter är en skam för Sverige, eftersom förklaringen ofta handlar om diskriminering.   

I går skrev Mona Sahlin med flera ett debattinlägg om den socialdemokratiska storstadspolitiken. Jag skrev också ett inlägg om det här. Det är viktigt för (S) som parti att ha en politik för hela storstaden. De områden som tas upp i artikeln är centrala för att politiken ska omfatta både den breda, "hardworking" medelklassen men kombinera det med en politik som möter Sveriges tydligaste klassklyftor. I artikeln skriver man:

Andelen fattiga hushåll bland alla barnfamiljer ökar med 50 procent under Moderaternas tid vid makten. En tredjedel av barnen till ensamstående föräldrar lever i fattigdom i Sverige i dag. Detta kan vi inte acceptera. Den nya barnfattigdomen är ett resultat av att regeringen har fördjupat utanförskapet och monterat ned välfärden. Det ska bekämpas med investeringar i välfärd och fler jobb.    

Just det avsnittet berör i hög grad de utsatta bostadsområdena. Ett väl så angeläget område att ha en politik för som vad gäller en låg fastighetsskatt och en modern syn på tjänsteföretagande som bl.a. Robert Noord skriver om.

Svenska dagbladet gillar det inte. Inte helt oväntat, förstås. Claes Arvidssons ledare utgår från att (S)-förnyelse är liktydigt med anpassning till Fredrik Reinfeldt. Därför dömer han ut det som att inget har skett i omprövningen och förnyelsen. Men fatta någon gång: Socialdemokratin är inte moderater. Inte ens nya dito!
Samtidigt kan (S) fortsätta förtydliga politiken även om deadlinen snart har gått ut. Nu måste Stockholms väljare få svaren på sina frågor. Det måste både handla om drömmarna, medelklassen, företagande och tillväxt och om att bryta klassklyftor. Om inte (S) orkar med den helheten - vem ska annars göra det?


Fler blogginlägg:
- Kristian Krassman: "Ödesval för storstäderna"
- Johan Westerholm: om skillnader och människosyn..


- Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern. 
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, sverigedemokraterna, val 2010, valet 2010, segregation, integration, främlingsfientlighet, stockholm, mona sahlin,

Gårdsförsäljning - ämne för studie om lobbyistpåverkan

Håll med om själva utgångspunkten i alla fall: ämnet "gårdsförsäljning av alkohol" är ett i förhållande till jobbkrisen, brister i vården, elever som inte klarar skolans mål och i jämförelse med klimatkrisen, ett ganska smalt ämnesområde. Visst kan en eller annat vinkonsument med närhet till skånska potentiella vinförsäljande gårdar ha ett intresse av detta. Visst kan det gynna den viktiga turistnäringen. Men i sig en liten skitsak.

Men genomslaget är nu stort i medierna. Idagens SvD skriver centerns riksdagsledamot Roger Tiefensee om detta, till försvar för gårdsföräljning. Också DN debatt upptas av argumentation för gårdsförsälning. En radda motioner under allmänna motionstiden i riksdagen kräver att förbudet tas bort, motioner som i huvudsak kommer från (m) och (c).

Att frågan inrymmer sociala perspektiv har lyfts upp av Bengt Westerberg. Frågan är väl om ett land som tidigare krökat skallen av sig på fredag och lördagar nu verkar behålla det förhållningssättet till alkohol, samtidigt som vi kompletterar, inte ersätter det, med det sydländska att även på vardagar förtära alkohol till maten.

En närapå helt frånvarande debatt i Sverige handlar om alkoholk och brott. Att brottsligheten ska minskas är alla eniga om. Att fler poliser krävs är också ett populärt (och viktigt) krav. Men öronen är hos många tämligen igenkorkade när samma polis pekar på hur krogars öppettider och alkohol i allmänhet ställer till en massa djävulskap.

Debatten om alkoholen borde kanske mer ta upp att 400.000 barn lever i en miljö av alltför mycket supande. Detta om man ska tro IOGT-NTO som citerar en rapport från Folkhälsoinstitutet.

Om inte barnperspektivet bedöms som tillräckligt kan andra områden kanske påverka vår hållning: en femtedel av alla patienter som tas in till akutsjukvården har alkoholproblem. Inom psykiatrin har kanske 40 procent alkoholproblem. Rent teoretiskt: Om Stockholms lägger 16 miljarder på akutvård kanske det alkoholrelaterade handlar om tre miljarder. (min egen amatörmässiga beräkning för att ge perspektiv)

Att den i sammanhanget lilla frågan om rätten att sälja alkohol vid Skånska gårdar har fått en så pass stor uppmärksamhet borde vara lämpligt att granska utifrån att vi alla som väljare och boendes i Sverige bör känna till hur beslut formas och av vem. Att veta på vilka grunder och beslutsunderlag som riksdagen fattar beslut är viktigt utifrån ett demokratiperspektiv.

Varför blir en ledare i Trelleborgs allehanda till exempel en riksdagsmotion??

Det vore intressant att se en kartläggning av hur frågan har drivits i riksdag och regeringskansli. Varifrån kommer alla underlag? Hur mycket uppskattas ett "frisläppande" handla om i pengar? Hur kommer det sig att två riksdagsgrupper, (m) och (c), har så många "sälja-sprit-på-bondgårds-ledamöter?

Lobbying är, menar jag, en viktig företeelse i en demokrati. Men den bör vara känd av alla och öppen. Låt oss ta gårdsförsälningen som ett skolboksexempel. För egen del begränsas mina gårdsköp av alkohol till att ha köpt vin på Nisse Liedholms gård i Italien. Därmed är jag säkert utmönstrad som trovärdig kritiker. Men hur frågan kan bli så stor är även jag mycket nyfiken på.

Bloggar:
- Mats Sander: "Självklart ska vi tillåta gårdsförsäljning".

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, alkohol, riksdagen, lobbyism, lobbyister, påverkan, gårdshandel, gårdsförsälning, barnkonventionen, polis, brott, kriminalitet, sjukvård, centern, centerpartiet, moderaterna, amt,

Hur släcker vi ett Sverige som bitvis brinner?

Brinnande bilar och poliser är lite av tema i dagens SvD. På ledarsidan skriver PJ Anders Linder om polisens lokala närvaro, eller rättare sagt brister i densamma. På nyhetsplats analyseras de ökande antalen bilbränder. Dessutom berättar tidningen om arbetssättet som polisen har i Botkyrka.

Jag blir ärligt talat positiv förvånad av ledaren. Förvisso kretsar analysen till 100 procent kring polisiära frågor. Den mer djuplodade analysen av sammanhang, förklaringar eller bredare lösningar finns inte. Och ordet "utanförskap", som om det någonstans bör användas så är de t här, saknas. I förra ledaren om samma fråga användes det men då i en "motsatt" betydelse: "utanförskap ger ingen legitimitet åt brott". Självklart! Men det kanske kan förklara en del.

Men i stort håller jag med PJ A Linder. Lokal, synlig och i alla meningar närvarande polis är oerhört viktigt för tryggheten i utsatta områden. Därför är det fokus på just antalet poliser (20.000) kanske fel fokus även om det förstås betyder mycket att fler jobbar i polisyrket. Ledaren lyfter fram arbetsmetoderna och jag tycker att han har många poänger.

I diskussionen efterfrågas ibland insatser som mer liknar krisraider än det förebyggande arbete som har den stora och mer positiva effekten. Det är bra att de enkla lösningarna på sammansatta problem tonas ned. Jag hörde ju till och med statsministern tala om "fler fritidsgårdar" som en lösning vid sidan om fler poliser när han presenterade polissatsningen i budgeten och valde Hallunda för det.

De få unga män som med stor sannolikhet har satt bilar i brand i flera utsatta bostadsområden söder om Stockholm lär idag vara "omhändertagna". Det har i alla fall tillfälligt slutat brinna. De arbetssätt som polisen i exempelvis Vårby Gård har använt sig av har inte främst handlat om att visa muskler: det har varit att jobba tillsammans med andra aktörer, att jobba förebyggande och att vara konsekvent i föräldrakontakter.

Att ändra arbetssätt kan vara minst lika värdefullt som att räkna in uteximinerade poliskonstaplar. Riktigt bra blir det om man också ser till att på allvar bryta utanförskapet. Det är en mycket större uppgift.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, polis, polisen, segregation, utanförskap, regeringen, fredrik reinfeldt, svenska dagbladet, brinnande bilar, bränder, segregation,

Sverige brinner! Varför?

DN och Ekot rapporterar om fler bilbränder i Uppsala. I Södertälje har sju bilar brunnit. Nu verkar det också ha kommit till min egen kommun. DN och SvD berättar om brinnande bilar i Vårby Gård. I Göteborg brinner spårvagnar och bilar.

Varför brinner Sverige?

Den som enbart ser polisbrist och "för mjuka tag" som förklaringen riskerar att göra mer skada än nytta. Den som diskuterar frågan med argument om att någon skulle acceptera stenkastare mot brandbilar, SL-bussar eller våld mot poliser gör också bara skada. Och egentligen tror jag att alla har en bild av varför bostadsområden exploderar i vrede och ilska ibland. Jag talar inte om de tillfällen då olika kriminella grupper åker på "våldsturnéer" för att enbart bråka.

Den växande segregationen i Sverige, det verkliga utanförskapet, kommer inte att kunna lösas om inte problemanalysen är riktig. Här finns också ett politiskt ansvar: om man inte ser helheten utan växlar problemanalysen från att handla om "jobben", "bostadssegregation" eller "invandring" så kommer man inte att lyckas. Den som inte orkar ha fler tankar i huvudet samtidigt missar möjliga lösningar.

I Sverige finns ett antal större bostadsområden som återkommer i all form av statistik: högre arbetslöshet, lägre sysselsättningsgrad, sämre resultat i skolan, högre kostnader för socialbidrag, fler unga placerade av socialtjänsten, lägre valdeltagande, större ansvar för flyktingmottagande, stora behov av särskilt stöd i skolan som inte kan mötas, högre ohälsotal, sämre offentlig och kommersiell service, sämre underhåll och städning, mindre satsningar på fritid och kultur osv osv . Mycket av detta stämmer på exempelvis Vårby Gård.

Eftersom orsakerna till problemen är sammansatta och komplicerade måste också lösningarna vara det. Lägg den bästa grunden vi kan för barnen redan i förskolan. Se till att locka de bästa lärarna till områdenas skolor. Stärk vården och inte minst det förebyggande arbetet. Samarbeta med de gemensamma och oftast betydande resurserna som finns i kommun, bostadsföretag, privata aktörer, arbetsförmedling, försäkringskassa, föreningsliv, polis osv.

Bygg om och bygg nytt för att få fler verksamheter hit, fler jobb och småföretagare, goda kommunikationer, tillräckliga resurser för att ge eleverna i skolan det särskilda stöd som behövs. Det där har prövats i storstadssatsningar av olika slag. Problemet är att de tenderar att bli kortsiktiga projekt som inte utgår från den långsiktighet som svåra problem kräver som lösning.

Även Fredrik Reinfeldt tangerade de viktiga lösningarna i Svt-intervju när han var i Botkyrka. Egentligen en större, nästan sensationell omsvängning inom M än vad som kommenterats i debatten. Att det inte bara är batonger utan också frtidsgårdar som behövs. Ett erkännande av "det sociala arvets" betydelse för hur det går i livet.

Jag tycker förstås att socialdemokratin ska gå före. Vi måste verkligen vara det parti som klarar att både prata om medelklassen OCH om lösningar för dem som lever i det verkliga utanförskapet. Visst kan tankar om ett parti för de "framgångsrika" vara sött, gulligt, ja kanske till och med viktigt. Men släpp för allt i världen inte den motsatta, dystrare delen av storstadens villkor. Den segregation som har bidragit till att det brinner på många håll i Sverige.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, polisen, segregation, utanförskap, arbetslöshet, jobbävning, socialdemokraterna, bostadspolitik, kravaller, fredrik reinfeldt, brott,

Politiska uppdrag skadar förtroende?

Demokratin ska tjäna folket. Det kräver att folkets representanter har kontaktytor och erfarenheter så brett som möjligt. Småföretagare, privat anställda och poliser. Det är, min gissning, tre grupper som svensk politik skulle behöva fler av. Inte färre. Och alldeles oavsett parti.

Det här tycker inte den svenska polisledningen. Två S-märkta och en m-märkt polis i Västerbotten ska förbjudas att ta politiska uppdrag. Med stöd av Arbetsgivarverket drivs nu frågan i Arbetsdomstolen. "Politiskt arbete kan skada förtroendet för polisen", säger man. Något liknande fall har inte tidigare prövats av domstolen.

Visst kan en massa perspektiv läggas på det här. Hur arbetet påverkas och ska organiseras. Olika slag av konflikter mellan jobbet och uppdraget. Där har förstås den enskilde ett ansvar: I vilken grad kan jag kombinera jobbet med det politiska uppdragen. Men glider vi från utgångspunkten att det ska finnas ohyggligt starka skäl att "förbjuda" eller i dessa arbetslöshetens tider när pressen kan vara ännu starkare, "komma överens" om att någon ska avstå från politiskt engagemang, då är det farligt för demokratin.

Fler har bloggat om detta. I Hell-mans värld har viktiga perspektiv på frågan. "Nils blogg" ser ett hinder mellan Socialnämndens beslut om LVU och polisarbetet. Jag kan förstå att resonemanget om det bör föras i just det fallet. Däremot har jag svårt att tolka in ett hinder. Om jag minns rätt från min tid i socialnämner så ansöker kommunen och länsrätten beslutar. Det torde knappast finnas några avgörande problem ens i det fallet.

Det behövs poliser i politiken. Men i grunden handlar det inte bara om svensk polis. Det här får inte vara en fråga som någon jurist på arbetsgivarverket utifrån en uttolkad lagparagraf kan avgöra. En dom som ger arbetsgivaren rätt att uttolka att uppdraget "skadar förtroendet" riskerar att bli ett slag mot hela grunden och tanken i demokratin. Var sätts gränsen? Ett sådant grundlagsvidrigt beslut får en domstol som AD inte fatta.

Fler bloggar:
Nora4U:s weblog, "Morgonsur", Linander tycker,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, polisen, demokrati, grundlag, partier, moderaterna, socialdemokraterna, rikspolisen, AD, arbetsdomstolen