Debatt Filippa mot Filippa minst lika spännande...

Det är inget snack om saken: Kvällens debatt i Agenda mellan Mona Sahlin och Filippa Reinfeldt är mycket sevärd. Tidningen Expressen har koll på hur S-strategerna planerar. Möjligt och sannolikt är att den fortsätter på det spår som kördes i partiledardebatten i januari. Då med statsminister Reinfeldt som huvudmotståndare. (kan läsas här) Symbol för den debatten blev de olika väntrum som i alliansens Stockholms län är på väg att skapas för direktörens och arbetaren barn när de söker vård. Å ena sidan vård av privat finansierade försäkringar som några har råd att köpa. Å andra sidan den offentliga vården till dem som inte har samma möjlighet. "Ja, må det bli på det sättet", menade också kd-ledaren Hägglund i partiledardebatten.

Där fortsätter det säkert i kväll också. Möjligen med större fokus på hela Sverige, mer än enbart Stockholm och nyckelfrågan huruvida Filippa Reinfeldts egen politik ska svälla ut och omfatta alla delar av Sverige. En "demokratisk bonus" med deras möte i Agenda är att FR:s politiska ansvar faktiskt lyfts fram. Annars har medierna gärna visat en i och för sig mycket sympatisk, personlig sida i olika underhållningsprogram och artiklar. En debatt mot oppositionsledaren sänder utan tvekan signalen att hon också har ett stort politiskt ansvar som ska utvärderas och avdömas av väljarna 2010.

Men jag skulle lika gärna se en debatt mellan Filippa Reinfeldts olika politiska skepnader. Filippa före och efter val. Filippa i retorik mot Filippa i handling.Som en möjlig bonus: Filippa mot Fredrik Reinfeldt. Där finns också skillnader!

Före valet talades om att minska köer i vården och öka tillgängligheten. Efter valet blev skattesänkning viktigast. Inte ca 700 miljoner fler möjliga kronor att bedriva sjukvård för.
I retoriken står de skriva och talade orden i skarp kontrast till det som faktiskt görs i vårdens vardag. Filippa Reinfeldt leder moderaternas sjukvårdspolitiska arbetsgrupp för hela Sverige. På DN Debatt skrev hon tillsammans med partisekreterare Schlingmann:

Utgångspunkterna är att sjukvården ska vara solidariskt finansierad via skatten, ges efter behov och vara tillgänglig för alla som behöver den

Så rätt. Så klokt. Så sossigt! Men tyvärr är praktiken den motsatta, så fel, så dumt och så blå. Den redan utskällda "reform", Vårdval Stockholm, som närmast panikartat har sjösatts får konsekvenser som står i bjärt konktrast till retoriken. (där tyvärr en bärande princip är att konsekvensbeskrivningar före beslut är onödiga) Resurser förs från områden med högre sjuktal till områden där befolkningen är friskare. Produktionstal ställs i fokus, inte behandlingsresultat och sociala hänsyn. Producentens rätt att välja var vården ska erbjudas bjudas sätts före befolkningens behov. Sjukvård, såväl somatisk som psykiatri och geriatrik, står på upphandlings-, utförsäljnings- och avknoppningslistor. Privat cancervård och privat barnsjukhus etableras. Försäkringsbolagen ser nya lönsamma marknadssegment öppna sig.

Här har man agerat snabbt, brett och med stor kraft. Men insikten om att just ägarformer eller privatiseringar löser alla problem betonas i politiska texter för framtidens politik. Samtidigt som dagspolitiken förs i motsatt riktning! I DN-artikeln hette det bl.a:

Även från moderat håll finns det anledning att vara självkritisk. Vi har historiskt fokuserat för mycket på i vilken regi sjukvården ska drivas i stället för att se kvaliteten som det viktigaste värdet

De olika beskeden från makarna Reinfeldt blev tydliga i beskeden om vård skulle säljas också vid akutsjukhusen. Fredrik Reinfeldts besked var tydligt i partiledardebatten i september-06:

Vi vill inte sälja akutsjukhus som du (Göran Persson) påstod i en tidigare debatt. Vi har inte det förslaget. Jag är glad att du gav mig möjlighet att ge det beskedet här i kväll.

Samtidigt gav Filippa Reinfeldts "andreman" och biträdande sjukvårdslandstingsråd ett skarpt besked i City den 5 december 2006, ett besked vi nu ser förverkligas.

Vår tanke med sjukvården är att den ska vara som en galleria och vinstintresse är alltid en sporre för att få en bättre vård

Tidskriften Fokus belyste också i en granskning de olika budskapen och praktik från makarna Reinfeldt:

Fredrik Reinfeldts nya moderaters mjuka sosse lightretorik står i stark kontrast till Filippas handfast politiska praktik, som för tankarna till klassisk moderat skattesänkarkonservatism. Slutsatsen blir lätt att hennes låga profil i debatten handlar om att förhindra att obehagliga stänk från hennes politiska vardag ska nå hela vägen till Rosenbad.

Kanske kan debatten också tydliggöra något som helt kommit bort i det offentliga samtalet: Den politik som moderaterna i praktiken för nu i Stockholms läns landsting är mer rättrådig "höger" än till och med den en gång så utskällda Ralph Ledel stod för. Då kunde moderata företrädare i landstinget försvara social hänsyn vid fördelning av vårdens resurser.

Kanske får Mona möjlighet att en gång för alla slå fast att sossar inte är motståndare, tvärtom helhjärtade anhänhare av valfrihet i vården. Kanske får hon också möjlighet att nyansera vår ibland upplevda och möjigen alltför negativa syn till alternativ i vården. Förhoppningsvis bidrar debatten till en bredare sjukvårdspolitisk debatt i Sverige där också vi socialdemokrater ska formulera ett nytt, modernt sjukvårdsprogram. Sen är det bara för väljarna 2010 att avgöra vilket som är det bästa.

Intressant? Andra bloggar om: politik, samhälls, sjukvårdspolitik, stockholms läns landsting, Filippa Reinfeldt, Mona Sahlin, moderaterna, socialdemokraterna